Olika verkligheter

Knappt hann vi slå oss ner med varsin öl förrän Rickard Wolff damp ner med mycket yngre krushårigt sällskap vid bordet 20 cm bredvid. Inte för att jag har någon aning egentligen, men jag passar ändå på att retas med M om att det inte bara är mansgrisar som jagar lammkött. Det kändes i övrigt också att ville man ägna sig åt kändisspotting, var Rival ett mycket bra ställe.

Senare gick vi till Matkultur och fick som vanligt en alldeles jättegod och intressant mat. Kycklingen i kokosnötssås serverad med bananblad var absolut perfekt och mina röda-lins-bullar även de med kokosmjölkscurry och någon sorts chutney var gudomliga. Till min lätt skadeglada förtjusning lyckades servitrisen spilla ut min öl, ner på en kvinna nedanför (vi satt i baren och tittade ner på de andra matgästerna) som ett ögonblick trodde det var mitt fel.

"Invasion" var otroligt gripande. Vilka bilder av utanförskap, vilka härliga exempel på hur olika verkligheten är, beroende från vilket håll man ser på den. Wow. Under tiden vi tittade på pjäsen puttrade en Stracotta här hemma. Köttet så mört så det nästan faller sönder, sås som får en att stöna, serverat med polenta stekt i olivolja.

Ord...

Efter två dagar med "Full English" känns dagens frukost på två tunna rågbrödssmörgåsar minst sagt frugal. Apropå frugal så läser jag om "Gentlemen" och hittar ordet "luguber". Luguber - smaka på den, typiskt sjuttiotal. Minns att mycket i Sjövall-Wahlöös böcker var lugubert, både det som sas och det som sågs.

Har tagit ledigt även fredag, vilket åtminstone renderat en hyfsat städad lägenhet. M kommer! Det var flera veckor sedan vi hade en helg tillsammans, faktiskt ända sen Glasriket i början av maj. I kväll ska vi ta en drink på Rival, i morgon Hassem Khemiri.

Förresten så köpte jag en Caol Ila Distiller's Edition, lagrad på Moscatellfat i 13 år. Det ni.

The best driver in London

Efter två dagar i England går jag upp halv fem för att säkert vara på London city Airport halv nio. Det sägs vara mycket vägarbete och hög trafik, vilket säkert stämmer, bara dagen innan var det en kollega som satt fast på M1 i tre timmar.
Just i dag tycks allt fungera över förväntan. I stället för åtta är jag framme tio över sex. Tur att jag har mina elektroniska manicker som gör att jag kan göra jobb varsomhelst och jämfört med mitt skrivbord är en flygplats rena eremitaget.

Vid åtta, en och en halv timme innan planet skall gå, kollar jag hos incheckningen och får veta att planet är inställt. Jag kanske kan hinna med ett plan som går 10.40 från Heathrow eller ett klockan ett. Mannen som står bredvid mig förklarar att han dessutom har ett anslutningsplan till Luleå. Vi blir instuvade i en taxi och skickade till Heathrow. När jag tilltalar mannen på svenska säger han - ursäkta men jag är Britt.

Jag ber om ursäkt och förklarar för honom att jag inte kunde föreställa mig att en Britt skulle kunna tänka sig att åka till Luleå, varpå isen är bruten. Mannen förklarar för taxichauffören att vi aldrig kommer att kunna hinna på grund av alla trafikstockningar. Chauffören antar utmaningen, säger "No worries, you've got the best driver in London" och tar oss på en tur rätt igenom centrala London, vi åker förbi Towern, London Eye, Buckingham palace, till och med förbi Kensington Gardens Hotell - Hotellet där jag och barnens mamma bodde en gång i urminnes tider. Femtio minuter senare är vi på Heathrow - vad jag förstår en bedrift. Åtta timmar senare kliver jag av på Arlanda tillsammans med medlemmarna i Brittiska judolandslaget.

Hjärtattack

Hjärtattack, dödförklarad efter två timmar. Han var min vän, vi skrattade tillsammans, delade musik. jag fick ta del av hans närmast encyklopediska kunskaper om serier, vi blev nostalgiska tillsammans.
Han hann inte fylla 41. Det är inte meningen att man ska dö av hjärtattack vid 40. Jag saknar honom.

Civilisationens under

Utsikt från balkongen

Det går bättre och bättre att cykla, kanske mer för att det är varmare än något annat, men det är inte lika plågsamt i uppförsbackarna. På vägen förbi ridstallet ska jag till att köra om en flicka på häst som rider mitt i vägen. Har åtminstone halv koll på hästar, så jag plingar i god tid och ser henns svänga uundan, långsammare öän vanligt. På vägen förbi ser jag att hon talar i mobiltelefon medan hon rider.

När jag cyklar förbi på baksidan av flygplatsen, ser jag återigen motorcykeldansaren. Den här gången får jag se från början, han ställer sig upp strax bakom sadeln, gasar till och motorcykeln reser sig, inte våldsamt utan sakta och mjukt. Han cirklar runt på parkeringen, gör piruetter, åttor, det ser mjukt, lugnt och avslappnat ut, jag har aldrig sett något liknande.

Jobbet är fortfarande lika kaotiskt (ehh kaotiskare) men det ser ut att ljusna. Är dock fortfarande i obalans, gråter till "Bones" (Det handlar om föräldralösa barn) och även till "Skicka vidare". Eller så saknar jag bara barnen extra mycket denna vecka.

I sadeln igen

Morgonen är strålande vacker. Såret har varit utan plåster sedan lördags kväll och jag kan bara inte låta bli. Jag har köpt vadderade cykelhandskar som skyddar och kommer väl att vara lite försiktigare, åtminstone i två veckor. Mycket har förändrats på en vecka, de försiktiga grässtråna har blivit en heltäckande matta, blåsippornas sammetslila har försvunnit, i stället brer vitsippor ut sig i det gröna. De flesta träden är nu klädda i den där fantastiska vårgröna färgen, nästan självlysande i morgonsolen. Tänker att jag är lyckligt lottad som ser, på vägen till jobbet ilar det ordentligt i magen. Lyckas dock styra upp dagen så att saker går åt rätt håll och har ett bra samtal. Det är inte över än, men jag har fått ett par nya tankar att fundera på, det är bra.

Inspirerad av boken "Nymåne" av Diana Abu-Jaber, minns jag att jag har en påse Sumak i skåpet och gör en grönsaksröra med lök, vitlök, koriander, sumak, turkisk paprika och tomat som får sjuda ihop med bulgur (i stället för favabönor). När det är klart, häller jag över fruktig olivolja och äter det med en bit av det lamm jag kokade i går. Här är ursprungsreceptet.

Krig och kärlek

Så här är utsikten från balkongen så här års.

Vi gör mat tillsammans, det har sina fördelar att ha en bandagerad handflata. Barnen skalar potatis tillsammans, Son skär kött, jag steker champinjoner de trär på grillspetten, jag ordnar det sista av potatisgratängen, det känns riktigt bra, vi gör saker tillsammans.

Det är bra, för de sista två dagarna har det varit krig. Det bästa har varit lösningen av kriserna, det värsta ett totalt kommunikationssammanbrott, det här pallar jag egentligen inte.

Vaknar halv fem på lördag och allt snurrar runt i huvudet utan att jag kan stoppa det. Lyckas somna igen efter en timme, men vaknar definintivt halv nio med huvudvärk.
Senare sår son och jag rädisor i en engångspajform i aluminium och vi cyklar iväg för att kolla en bra kruka där vi kan plantera om dem. Det är en underbar dag, jag har bara en t-shirt på mig, inser att jag egentligen inte trodde att detta skulle hända igen, det var alltför länge sen vinden blåste så här ljum mot bart skinn.

Allt är idyll ända till Son ska tömma diskmaskinen, tar ut min turkosa favoritkopp, svingar den fram och tillbaka för att retas med mig och slår den i bitar mot diskbänken. Allt brister, jag blir otroligt ledsen, mer än vad som egentligen är befogat, båda barnen hör det här i min röst (som inte är särskilt låg) och båda försöker faktiskt muntra upp mig. Dotter lägger av tonårsfasonerna, Son är till bra hjälp när vi rensar upp på balkongen, plockar bort löv, dammsuger, lägger på ny matta.

Klockan tre cyklar vi över till M och vidare till Godispalatset för lördagsgodis. Senare äter vi en sallad på kanariska färskpotatisar i dragonaioli med finskuren röd paprika i för att få färg. Till det fläskkarré och lättkokta färska morötter och salladslökar. Cesaria Evora står för stämningen.

Det bor ingen bög i Ödeshög

Allt ser oerhört välordnat ut, välstädade tomter, nymålade gulliga hus och barn som hoppar hage(!) på skolgården. Vi enas om att i en sådan idyll får avvikelser förmodligen inte plats och som avvikelser räknas allt som inte innefattar heteronormativ kärnfamilj.
Vi funderar också på att sälja frasen som sångtitel till Håkan Hellström som en given uppföljare till "Känn ingen sorg för mig Göteborg".

Vädret är fantastiskt, vi äter Tabbouleh, kalkonstek och doppar selleristjälkar i Babaghanoush sittande på en liten höjd ovanför Vättern, någonstans mellan Ödeshög och Gränna. Solen värmer, myrorna kryllar runt fötterna och berget är varmt. Våren är alldeles underbar.

Som vanligt (kan man nu säga eftersom det är tredje gången) missar vi Lessebo pappersbruk som stänger fyra, men vi hinner ta en tur till KostaBoda och Fabriksboden för att mjuka upp inför morgondagens köporgie.

Jag tar en drink, i rent medicinskt syfte och ger mig på det inte alltför sköna jobbet att plocka loss den antiseptiska gasbindan ur såret. Det tar en bra stund med saltlösning för att mjuka upp och sedan dra loss millimeter för millimeter. Till slut går det. Det ser inte vackert ut, men är inte infekterat, knappt ens inflammerat. Bra jobb.

Senare äter vi lammentrecôte med potatisgratäng och fårost i ett kök som bara genom sin inredning får en att spritta av glädje. Det är så här ett kök ska vara när man är på utflykt i Smålandsskogarna.

Dagen efter far vi runt i Glasriket. Först till Skruf för att kompletteringsköpa mina vinglas som för mig har den absolut fulländade formen för att se, dricka ut och dofta i. Sedan till en liten glashytta som ligger i Eriksmåla, i ett litet grönt hus bredvid ett stort illgult hus. Mannen är en lång smal orakad Dansk, som med en (tänd) cigarett i mungipan berättar om sin son som är medhjälpare till Bertil Vallien, droppar små hintar om sin tre månaders vistelse i Laos där människorna är "små och flitiga", senare diskuterar han kolonierna i Macao och hur det var där på sextitalet med en amerikan i alldeles för liten djungelhatt som "writes a book about architecture". De hummar och harklar konspiratoriskt när det kommer till antydningar om droger.
Lokalen doftar gott av nylackat trägolv och cigarettrök. Glaset - är fantastiskt. Jag går runt alldeles fascinerad och känner på de omväxlande lena och sträva ytorna, följer formerna och njuter av färgerna. Tänk att ha en sådan kontroll att man till och med använder bubblor i glaset som regelbundna mönster. En vas där glaset i grunden är grumligt, med ett nätverk av klara områden. I varje klart område sitter en bubbla som fångar ljuset. Oj! Tyvärr utanför räckhåll för min plånbok.

Sedan vidare till Pukeberg, Nybro, Fabriksbutiken i Boda, jag köper Höganäsform för halva priset, Ittala uppläggningssked med 20% rabatt, Hackman kastrull för halva priset, julprydnad för 49:- i stället för 199:- vitvinsglas för 29:- styck. Allt i trängsel med mängder av smålänningar, Valborg verkar vara då smålänningen går man ur huse för att shoppa loss på glasbruken, förmodligen innan turistinvasionen.

Innan vi åker tillbaka, beslutar vi oss att kolla in Hedsveds i Fiskesjö, en restaurang vi fått tips om. Fiskesjö finns kanppt på kartan, ändå har någon byggt upp ett tvåvåningshus i funkisstil där man bedriver restaurang. Med tanke på antal Mercedes utanför på parkeringen tycks det gå bra. Vi får plats på den inglasade verandan, beställer in italienska charkuterier och ostar tillsamans med en mörk italiensk öl som inte ens M har hört talas om. Även om vi inte är det typiska kavaj/klänningklädda mercedesklientelet, blir vi mycket väl bemötta, familjen som driver restaurangen är glad att få prata lite och - jag får den absolut bästa espresso jag druckit - någonsin.

Hem igen, drink, byte av plåster, denna gång går det mycket lättare, oxfilé med en sallad på fänkål, gröna bönor och pinjenötter tillsammans med ungnsbakade körsbärstomater. Vi använder de nyköpta vinglasen till den medhavda Amaronen.

Efter maten går vi till husets minst 60 kvm stora allrum, enligt uppgift byggt av endast kvinnor, klätt med dockor och teateraffischer, tänder ljus, sätter oss i soffan i ena hörnet, tittar i mörkret och lyssnar på Camille.

På vägen hem åker vi genom Bergdala, jag köper snapsglas i olika glada färger, sedan åker vi mot Oskarshamn och tar E22:an upp till Stockholm. På kvällen går vi på födelsedagsfest och dricker flatliners.

(att positionera tabeller är inte det lättaste...)