Kort

Jag gör ett experiment och kokar torkade gröna ärter. Planen är att blanda dem med lite bulgur och smaksätta med pecorino och olivolja. Allt i fiberrikhetens tecken. Inte för att det på något sätt hjälper att hålla vikten, jag är rundare än någonsin och kläderna sitter inte vidare alls, men jag har tänkt att göra något åt det. Snart.

För övrigt känner jag mig rätt avstängd.

Intressant

Intressant dag i dag, jag berättade om mina frustrationer på jobbet, det var ett samtal där jag insåg att om jag börjar gråta (vilket inte var långt borta) skulle min (manlige) samtalspartner göra det också, något jag inte var säker på att han skulle hantera, så jag svalde gråten.

Senare på eftermiddagen var jag i skolan för ett kvartssamtal som numera heter IUP tillsammans med Son. Vi pratar planering och att han ska koncentrera sig, men ingen ADHD, inga problem som behöver jobbas på, det här är det "vanligaste" IUP samtal jag har haft.

Ännu senare skjutsar jag Dotter till skidbacken i nya bilen. Träning på fredagar 6-9 ?! Jag spenderar tiden med att gå till Quality outlet och rean, köper tre skjortor för 139:- styck och två par byxor för samma pris. Helt ok.
Dotter ringer och vill bli hämtad halv åtta och det är väl enda gpngen jag inte opponerar mig. Hem, en öl, mat och soffa.

Drömmar

När jag var mycket yngre, hade jag ibland en dröm om hur det var att ha barn. Jag föreställde mig ofta en situation när jag promenerade med det lilla barnet och berättade saker. Förklarade hur världen var, lärde henne saker och det lilla barnet hängde vid mina läppar alldeles förstummad av den kunskap jag delade med mig.

Jag har under de tretton år som har gått, lyckligtvis mest varit för upptagen med att reagera, det är snarare barnen som har lärt mig en massa, men i kväll, i kväll hände det. Hennes universumprojekt, jag puffar och knuffar på hennes tankar, berättar om svarta hål, förklarar händelsehorisont, vi försöker greppa universum tillsammans, och hon lyssnar faktiskt.

Bäst att njuta av tillfället, snart blir det "äckliga gubbe" igen

Projektvecka

Barnen har sina projektveckor, det betyder att jag har fullt om kvällarna att jaga in det som de inte hinner med i skolan. Det är faktiskt inte så illa. Son försöker ta reda på vad som händer med Ugnsrengöring i naturen och kämpar med vad som är basiskt och hur det förhåller sig till syra. Dotter ska skriva en resekatalog(?) för planeterna i solsystemet. Vi pratar tryck och värme och frånvaron av den. Det är skönt att se att jag fortfarande kan bidra.
Tyvärr ligger jag sjukt långt ifrån var jag borde vara i jobbet och det är inte läge att komma ikapp på kvällarna. Försöker att prioritera stenhårt, särskilt på kvällen innan - enda sättet att sova på nätterna.

Jag har i alla fall köpt bil. M och jag ska inte flytta ihop, men vi ska dela bil. Vad blir vi då - Sambil? Bilbo? Den gamla farbrorn som sålde den glömde att säga att bromsrören var så rostiga att de gick läck andra gången jag körde den. Den har kommit ifrån verkstan, bilen är bra, priset är bra, jag valde att fixa den i stället för att försöka utnyttja de (nästan obefintliga) rättigheter jag har som privat bilköpare. Hoppas jag valde rätt.

Vad det blev? En röd Suzuki Swift årsmodell 94.

Tittåt

Hittade en flaska granatäppelsaft i skafferiet, en bit ko i frysen och ett recept på nätet som nästan passade. Det blev en gryta med lök, vitlök, valnötter, gurkmeja, kanel, mynta, granatäppelsaft, citron och honung. Fylligt och gott. Jag saknade bara ett par torkade aprikoser att lägga i, det hade varit pricken över.

Under tiden jag höll mig borta härifrån, har jag hunnit avverka ungefär 2000 sidor Robin Hobb. En mycket välkommen verklighetsflykt. Jag har också hunnit bli med bil, en liten Suzuki Swift årsmodell -95. Det är en historia för sig, men just nu lite pinsam, så jag väntar med att berätta den.

Underligt

Jag har inte skrivit på tolv dagar och börjar känna mig utanför??

Förväntningar

Morgon. Går igång direkt. Det är naturligtvis fel, men det känns som om jag inte kommer vidare, utan måste styra upp samma saker om och om igen. Det måste ändå vara det allra svåraste i världen - att lyfta människor så att de hjälper till att lyfta mig. Nå det sket sig, jag upplevde att jag måste in och detaljstyra. Irritation från mig, irritation från den som jag hade förväntningar på. Huvudvärk, trött, hjärtklappning. Till slut hamnade jobbet på spåret, jag satt där och undrade varför (och varför inte tidigare). Går till slut ut och går av mig, försöker fundera på det där med höga förväntningar. Har man inte höga förväntningar blir man inte besviken, allt blir en positiv överraskning. Det går bra privat. Betydligt värre är det på jobbet där förväntningarna är kopplade till människors arbetsuppgifter och det jag gör är beroende av de andra.

Går i det begynnande vintermörkret och funderar över förväntningar. Har man inte höga förväntningar blir man inte besviken, allt blir en positiv överraskning. Det går bra privat. Betydligt värre är det på jobbet där förväntningarna är kopplade till människors arbetsuppgifter och det jag gör är beroende av de andra.

Sista kvällen tillsammans med barnen, de är hos Mamma denna helgen, allt för att återställa ordningen med jämna veckor/udda veckor.

Underligt, M och jag har varannan helg helt tillsammans, utan barn. Hur många sammanboende föräldrar får den lyxen? Å andra sidan är allt annat umgänge mer eller mindre stulna ögonblick. Det skulle inte fungera om vi hade förväntningar som måste uppfyllas. Självständighet blir en förutsättning, allt utöver blir en bonus.

Äter revbensspjäll tilsammans med barnen, tittar på Simpsons, bäddar in huvudet i en flaska Pilgrim, det räcker för att hjärnan ska förvandlas till bomull (försökte skriva den här dagboken i går).

Drabbas av sötsug efter middagen, tar upp beställningar och går sedan och handlar semlor och en chokladpudding (till Dotter som är inne i en icke-fett-period). Det är mycket barn ute halv nio på kvällen, Vid bion står en flicka i kort kjol och strumpbyxor där ena benet är bredrandigt och andra benet är vitt. Utanför Lokala Restaurangen står folk och röker, han med läderhatten är med där, tillsammans med Cånny, som vanligt i arbetsoverall och keps. Framför mig på vägen lyser en rumpa i mörkret, kommer ofrivilligt att tänka på Bambi. Jeansen är mörkblå för övrigt, det ser ut som om hon har satt sig i Klorin. Undrar vad Ebba von S skulle tycka om det.

Äter Hetvägg.

Barnen gick just. kunde i dag tydligt se att Dotter också verkar drabbas av den stora håglösheten vid byte. Hon mulnade ihop och fräste utan den där lilla glimten i ägat som brukar finnas där. Hon fick en extra lång kram, ända till hon skrek "Pappa du kväver mig" men glimten var tillbaka. Jag sa att jag älskade henne, det är det bästa jag kan göra.

Dessutom är det sant.

En dag till

"...Fantasiiii rullar vi runt bland mjuka kuddar..." Dotter har kompis här och dom kör Singstar, varsin mikrofon i handen, sitter bokade framför TV:n "..Hallååå heeela pressseeeen..." Det bästa man kan säga att det åtminstone går från kaos till kakafoni, några sångkarriärer blir det nog inte. Själv har jag förpassat mig till sängkammaren, pallat upp med kuddar och jobbar lite i lugn takt. Har bara fått hjärtklappning en gång, det var när jag hade fem saker på gång samtidigt, tror jag behöver bli lite mer seriell.

Jag går promenad igen och funderar. Inga fantastiska genombrott, bara en insikt att jag får oerhört mycket utbyte av mitt jobb, det är definitivt värt att bena ut vad jag behöver göra för att inte slukas. Tar chansen och stannar hemma i morgon också. Benar.

Hjärtklappning

Det är gnistrande kallt i dag, när jag försöker gå av mig hjärtklappningen. När jag inser att hjärtat dunkar så hela kroppen verkar skaka, är det dags att snabbt släppa taget.

Jag har börjat lista saker som gör att jag mår dåligt, för att så småningom se vad jag kan göra åt dem, men det här var en som jag verkar ha missat - jag mår dåligt när folk inte gör det jag förväntar mig. Det är ju förstås inte bra, dessutom tror jag att jag har rätt höga krav på min omgivning på jobbet, det som görs kan alltid göras bättre, så det blir ju rätt ofta det blir tillfällen. Ju fortare jag rusar, desto fler tillfällen blir det.

Jag förstår rent intellektuellt att människor har annat att göra än att engagera sig till 110% i sitt jobb, men i hjärtat blir jag besviken och jag förstår inte att man missar saker som för mig är självklara.

Hmm, får plötsligt bilden av någon som springer så långt framme att resten av gänget tappar kontakten och undrar om det är nån mening att ens försöka. Fint va?

Ettan

Vaknar till vid tio och som en spark i bröstet kommer insikten om att jag ska till jobbet i morgon. Hjärtat dunkar lagom förstärkt av bakfylla som om det skulle komma ut mellan revbenen vilken minut som helst. Efter frukost går M för att hämta sin son, jag röjer ur köket och kryper tillbaka under täcket. Spenderar större delen av dagen på att läsa ut "Safari Club" av Anja Snellman, en vidrig historia, äter i sängen, allt medan klumpen i magen är kvar, tills jag bestämmer mig för att inte gå till jobbet i morgon heller. Inte förrän då lättar det och jag kan andas ordentligt igen. Det här är inte bra.

Nya Kate Bush känns lite... nattstånden.