Pling-rrasch-krasch

Längre tid än så tog det inte för cykeln att vika sig på den fortfarande sandade asfaltvägen. De personer som blockerade vägen och som jag försökte undvika vände sig förvånade om och säger "herregud! Hur gick det?" Jag sväljer "vad fan tror ni" tittar på den blodiga och jordiga handen jag tog emot mig med och säger i vadfantrorni tonen "det gick som man skulle kunna förvänta sig".



Nästa gång jag tittar upp är de borta. Jag tar mig den sista kilometern till jobbet, tvättar av det cirka fem gånger tre centimeter stora området som sträcker sig över hela nedre delen av handen och drar bort allt löst skinn, rädd för att det ska fastna och torka in. Ingen risk, såret blöder och vätskar sig hela tiden, jag inser att inget plåster kommer att täcka detta och ringer företagshälsan. Det behöver inte sägas att handen svider som eld och det är rena helvetet att dra på sig vanliga kläder utan att blöda ner skjortan och byxorna. Jag låter ilskan finnas kvar, den hjälper.

På företagshälsan träffar jag en darrhänt läkare med endast varannan knapp knäppt i sin skjorta. Han rekommnederar stelkrampsspruta och antiseptisk binda. Jag och sköterskan har lätt absurda diskussioner medan hon tvättar rent och plockar bort de sista gruskornen. "Du får svära" säger hon, jag har inte minsta lust att svära, det gör för ont. I stället låter jag sinnet vandra iväg. Jag är tvungen att återvända när hon frågar om skinnet och jag berättar att jag har dragit bort allt det lösa -aha en estet- säger hon vilket förstås har avsedd effekt och jag måste fråga vad hon menar. "Du gillar symmetri" vilket inte kan vara mer fel men vi håller i alla fall igång ett samtal medan hon misshandlar färdigt min hand.

Sprutan vilken jag gruvar mig för hinner jag knappt känna, lustigt hur felproprotionerade rädslor kan vara.

Efter en späckad dag cyklar jag övermodigt hem, dumt förstås, även om jag tar det lugnt känns det tungt när jag äntligen kommer hem och det enda jag vill är att gå och lägga mig. Måste dock förbererda mig inför i morgon, jag rostar auberginer till baba-ghanoush, kokar bulgur till tabbouleh och handlar resterande till potatisgratäng med lammentrecôte och oxfilén med fänkåls- och grönabönsallad.Det kommer inte gå någon nöd på oss. Alls.

Tror dock att M får sköta mesta hackandet, så får jag stöna lite smärtfyllt, sitta bredbent på en köksstol och dricka vin...

Trendspaning

När jag (för andra gången i veckan) cyklar hem från jobbet, märker jag hur många av dem som sitter i bilarna som har en trådlös lur fäst i örat (nej, jag vill inte säga handsfree). En av mina kollegor gick med lurar (nej jag vill inte säga headset) hela dagen i dag. Numera är det lika lätt att tala i telefon som att mötas och vi ser till att vara lika tillgängliga för dem som ringer som för dem vi möter. Jag har ett abonnemang som d'r avgiften är 50 öre för varje samtal med människor som har samma abonnemang, oavsett längd.

På vägen hem stannar jag till och tar bilder på våren, det blir mer och mer värt för varje år att se förändringen, att kunna följa den i stället för att se sig omkring en dag och inse att det är försommar. Det känns som om man missar en bit av livet och det vill jag inte.
Veckans mat är en kalkonstek som jag har köpt för halva priset och stekt i ugnen. Med olika tillbehör räcker den hela veckan.
I går gjorde jag en linsröra med auberginer och granatäppeljuice, den var rent ut sagt sk-tgod.
Jag använde röda linser vilket ger en krämig röra, skulle gissa att gröna går fint också om man inte gillar mosigt. I dag blev det färsk spenat som fick smälta i olivolja tillsammans med rödlök och vitlök och bara lite salt. Till det bakade favabönor med aubergine paprika tomat och squash.

Ser för övrigt fram emot fredagen, då åker vi till Glasriket...

Nymoralitetens död?

Ibland blir det alldeles för rätt, en välkommen fläkt av 70-tal, om än omedveten.

Skynda dig! Det är grönt.

På väg från tandläkaren tar jag en liten promenad för att slippa biltullen och hamnar bakom några som jag först uppfattar som en familj. Dotter i tolvårsåldern skuttar mellan det flanerande paret, klänger sig ofta fast vid mamman och pratar högt och uppsluppet med henne. Mannen hamnar ömsom före, ömsom efter. De kommer fram till korsningen och dotter säger tydligt uppmanande "Hejdå - skynda dig! Det är grönt!". Jag inser att jag just har bevittnat en revirmarkering - Min Mamma.

Mannen ser lite rådvill ut, men ser ingen annan råd än att följa uppmaningen. Dotter knuffar på en lätt uppgiven mamma och de går vidare åt ett annat håll.

Tänker med ett leende på Dotter som körde sina tricks i början, hon som aldrig har varit särskilt kramig kunde plötsligt komma och knuffa sig in mellan M och mig och vara otroligt ömsint och tydligt ignorerande åt
M. De har blivit om inte vänner så åtminstone bekanta. M:s son har en annan approach, han får ont i huvudet om M och jag smackar när vi pussas.

Två bruna

Helvete, två bruna Leffe och "Så ska det låta". Brolle Jr har ett enormt bekräftelsebehov och drar med sig de andra i den tävlingen och Sara Löfgren har årecis den där partyrösten som jag skulle kunna gå igång på, på vilket dansgolv som helst och det här är inte alls min grej, snobben i mig ryser men vad gör det när håret reser sig på överarmarna, det är alldeles för få tillfällen här i livet när håret reser sig på överarmarna, så vilken anledning som helst är god nog.


Son har en kompis här som sover över, Dotter tittar en stund med mig på Brolle Jr och går och matar marsvinen sen. I morgon går hon på knytkalas med kompisar. Knytkalas!

Intressant - 1987 var det inga problem att visa nakna bröst på film

Påskmångel

Jag har köpt en ny kamera. En Canon A95, med vridbar display. Det var inte riktigt meningen, men när nu tillfället ges på Tradera slår jag till. I två dagar studerar jag manualen fram och tillbaka för att åtminstone få grepp om var jag hittar de vanligaste funktionerna. Jämfört med Minoltan blir bilderna glasklara.








Jag försöker ta chansen att ta bilder när vi promenerar i stan på lördagen i det fina vädret, men är alltför upptagen med att bara vara tillsammans och njuta av solen. Vi går på Street, sätter oss sedan på träbryggan utanför och dinglar med fötterna ovanför Liljeholmsviken. Till slut blir vi utträngda av ett gäng danskar som sätter sig tio centimeter ifrån - alltför långt innanför min territorialgräns.

Vi äter ägg, löjrom, sill, sparris, hollandaisesås (egenvispad) och en jättegod fisk på en bädd av svartrötter. Till slut, på söndag kväll är det nog av påskmaten och vi går till den lokala indiska restaurangen och beställer vindaloo.

Sedan ringer barnens mamma och försöker övertyga mig att Dotter ska ha tillgång till 800 spänn i månaden för "smink, hygien, bio, kläder", därför att "alla andra barn hon umgås med har det och mer." Rött skynke! Vi snackar en trettonåring - mens eller inte, vaffan ska hon med body lotion till???

Att förföra...

Allt är dammat, sängen är bäddad, golven är torkade och badrummet skinande rent. Det står blommor i kök och vardagsrum. Jag är nyduschad, nyrakad och luktar gott. Efter 48 år börjar jag så smått lära mig vad förförelse egentligen handlar om;-) M kommer om en timme.

Senare i kväll blir det lammstek, potatisgratäng och rödvin i ett sällskap om fyra. Sillen sparar vi till dem som verkligen älskar det, dvs M och jag - bara.

Jag har inte öppnat jobbmailen.

Ääntligen!

Det är konstigt, man jobbar och jobbar, sliter med att lösa problem och fixar och ibland kommer det där sällsynta tillfället där alla bitar faller på plats. Dubbelt underbart att det händer dagen före en långledighet. Jag kommer från jobbet i tid, hinner strosa runt på centrum, köpa en Allesverloren och två Kwak innan jag tar en liten Benriach och cyklar iväg till påskmiddagen.
Hemma i lagom tid till Men in Black- precis vad jag behöver. Det plus fyra dagars ledighet - ujujuj.

Jag ska inte öppna jobbmailen, Jag ska inte öppna jobbmailen, Jag ska inte öppna jobbmailen, Jag ska inte öppna jobbmailen....

Konsten att koka en kyckling

Söndag: Den enorma mängden skor framför ytterdörren är plötsligt borta, nu återstår bara en enorm mängd grus som markerar att barnen var här alldeles nyss. Annars är det tyst.

Lyckades ta ut cykeln på en första tur, 20 kilometer, hur mycket på ren vilja det gick märker jag dagen efter. Det gör ont i korsryggen, ett säkert tecken på att benmusklerna inte orkade med och slet på ryggen i stället. Det var i alla fall härligt, ett säkert vårtecken som höll i sig en hel natt, tills jag vaknade i morse och marken var vit igen. Suck.

Lagade grunden till veckans mat, en kyckling som styckas, fräses upp och kokas sedan i vatten, lite vin, lök, morot, purjolök, limeblad, och vitpeppar. Det blir en fantastisk buljong som jag till att börja använder till barnens lunch, lite av buljongen blir till currysås. Ett kycklinglår blev dagens lunch med bulgur och grön ärt-hummus med massor av mynta och vitlök. Det finns gott om kyckling till en gulaschgryta och kanske något annat också. Uppdatering kommer

Måndag: En mycket rörig dag som slutade i ett möte där jag och några andra fick bakåtfrissa, tur att mitt hår är kort. Jag vill ha påsklov! Nu!

Fredag

Undrar om man kan återanvända rubrikerna vecka efter vecka. Jag är lyckligt lottad, tänk att ha en så intensiv och spännande vecka att "Så ska det låta" kan vara fullt tillräcklig för att tillgodose mitt behov av spänning.
Nu finns där också en viss lockelse, jag har alltid haft en viss svaghet för Meja och hon är med i kväll.

Vi sitter och äter fläskkarré fylld med feta, salvia, timjan, och vitlök. Pappa dricker öl (Postiljon), barnen påskmust. De mördar varann i soffan och jag kollar Meja. Intressant att Dotter har koll på det låtar som sjungs. Varifrån? Singstar!!

Vi enas också om att både Claes Malmberg och Peter Settman måste vara pappor för dom skämmer ständigt ut sig, däremot är vi inte lika säkra på Papa Dee.

Dotter ska förresten på fest med sina klasskompisar i morgon, de är alla äldre! De firar en femtonårsdag och två (medgivna) killar ska vara med! Antalet gråa hår ökar snabbt.

Jag: "har din mamma pratat med dig om att dricka alkohol?"
Hon: "Ja, det har hon. Hon sa att jag inte fick och jag sa att jag inte skulle".
Jag: "Sa hon att hon skulle mörda dig om du gjorde?"
Hon: "Nä, det sa hon att du skulle!"
Jag: "Bra!"

Shit, på fest med sextonåringar! Jaja, jag ska ha telefonnummer, jag kommer å möter henne på vägen hem, var så säker.

Nu dags att gå lös på boktraven, jag skiter i Proof of life, ska försöka hämta mig från veckan. Trevlig helg.

Baxa cookish

Morgon: Jag upptäcker att Dotter kastat undan nytvättade trosor och strumpor i ett hörn. Efter tre dagars tjat rinner sinnet, jag tvingar upp henne ur sängen, får henne att plocka undan underkläderna innan frukost och har en ton som antyder hemska saker om hon dessutom inte städar upp i allas strumplådor. Son äter upp och klär sig på rekordtid utan att säga ett pip. Råkar se mig i spegeln och förstår varför Dotter inte får ett utbrott, jag skulle definitivt inte sätta mig upp mot den uppsynen. Bra!

På vägen hem från jobbet ringer Dotter "Pappa säg åt honom att sluta störa mig, han bara rycker i min dörr när han egentligen ska jobba, han jobbar inte!"
"Men du, ska ni inte kunna reda ut det här själva?"
"Men han bara rycker i dörren och smiter in i mitt rum och låter mig inte vara i fred!!"
Djup suck, "ok, låt mig prata med honom".
"Heej pappaaaa, (glad Son) hon slog mig, hon sparkade mig, sen tryckte hon ner mig på golvet så jag knappt kunde andas!!"

"Mm", säger jag, "din syster är ond, hon slog mamma igår också, men du får i alla fall inte rycka i hennes dörr."

"Ja, ja" sagt med glad röst "förresten är jag nästan klar med läxorna,jag blir klar när du kommer hem, när kommer du hem förresten?". Faran över.

Hemma ringer M för att byta några ord och jag berättar att jag säljer kakor på jobbet för Sons klassresa. Medan hon retas för curlingpappa (M som annars tycker jag är den mest auktoritära hon sett) kontrar jag med att det inte är nått fel att baxa lite cookish, vi är båda hängivna Gringoläsare. Son lystrar omedelbar till och rycker mig i ärmen "Pappa, pappa, det där ordet du sa, det säger killarna i skolan också, och så sätter dom -ish bakom varje ord..." Ehh okej? Hoppas dom inte använder baxa i dess rätta betydelse.

Får av en händelse se att Ebba, VR Ebba ska vara med på Raggadish, så jag låter programmet vara på. Jag är fascinerad av företeelsen, hypen och att se, själen hos någons mormor förpackad i en 24-årings kropp. Fantastiskt hur en 24-åring kan säga ordet "Underkänt" med en sådan omedveten arrogans. Eller använda uttrycket "piffig"

Little Britain besöker semesterorten Sfinkter-on-sea, sånt tycker jag är kul.

Grått

Regnet har gjort sitt jobb, snön har slutligen tappat greppet om landskapet. Det som är kvar är grått och ser inte ut att hålla många dagar till. Skönt.
Helgen var för kort som vanligt, vi gick till Bistro Bohème, där kan man få panerad ost med potatissallad från Prag för under 100 kronor, de har hyfsad öl också. Senare på kvällen gick vi och såg Syriana, inte illa, men jag tror att det är en film som lyfter mycket mer om man har läst boken.
En film som berörde betydligt mer är Crash som vi såg på lördagen, jag kan själv relatera till människor som styrs av saker de inte kan påverka och den frustration som blir. Den filmen såg vi i soffan med helstekt lammstek fylld med örter, körsbärstomater som hade bakats i ugn med olivolja balsamvinäger och lite socker, samt potatis och rotsellerigratäng.
Nu är det tisdag kväll och jag vet inte riktigt hur jag kommit dit, bara att det giock fort och att jag just nu mest känner för att gömma huvudet under täcket. Väntar bara på Dotter som är och matar marsvinen. Hon blev glad förresten, åt något smycke för att minnas. Vi har inte hittat något än dock.