Catch up

Karl Johan	Son	Eldsopp(?)

Söndag, vaknar tidigt och hinner läsa en del bok, innan "Svamp" fastnar i tankarna och lägger beslag på all uppmärksamhet. Hela veckan har jag känt doften och även sett små hattar som kittlar nyfikenheten på vägen hem.

Jag äter en snabb frukost tillsammans med Son som blir jättesugen när jag frågar och vi ger oss av till mina ställen, där jag fick närkontakt förra året. Det är underbart väder, nästan lite för varmt, men hellre det, frysa kommer vi att göra snart nog i alla fall.

Vi lyckas hitta ett kantarellställe inom en minut från det vi ställer cyklarna, det muntrar upp. Son är jätteglad, pratar oavbrutet, inte för att jag hör allt på tio meters håll, men det känns tryggt att höra det kontinuerliga ljudet, jag vet var han är. Till slut blir det inte så jättemycket svamp, men vi är nöjda. Son med att vi fick full pott - kantareller, Karl Johan, Björksopp och Aspsopp och jag för att det är precis rätt mängd för att det ska kännas bra, men inte för mycket att fixa till. Hemma hos mig förvälls svampen och stoppas i frysen.

Hemma igen består lunchen av gårdagens potatisgratäng, årets första, potatisen börjar bli mjölig igen och jag äter resterna av lammragun med Gnocchi som M och jag njöt av i går till en Amarone, producerad av bröderna Alighieri, vars tidiga släkting enligt texten på flaskan hette Dante. Det var inte vin till maten, det var mat till vinet.

Fix och tricks

Svänger av cykelvägen mot Järva krog mot Ulriksdal. Det är riktig rusningstrafik på en remsa som definitivt känns för smal för två i bredd och en mötande som båda cyklar i nära 30 kilometer i timmen. Det blir sextio tillsammans. Hittar en väg över ängen bakom koloniträdgårdarna. Vägen går förbi Igelbäcken som slingrar sig i meandrar, just där. Det är vackert, jag är också lite stolt äver att jag kommer ihåg ordet. Meandrar alltså. Sista gången jag hade användning av det var för nio år sedan, första sommaren jag var skild, ensam och tog den dåvarande Suzukin på en lång tur till Polcirkeln. En av anhalterna var ett vackert rullgrusområde i vilken en å hade bildat.... just det.

Tar mig genom Bergshamra och lyckas hitta vägen till Universitetet. Jag har ett uppdrag. I går ville inte den nuvarande Suzukin gå igång när M skulle hem. Alls. Jag fick uppdraget att kolla vad som har hänt och väljer att cykla dit från jobbet. Inte för att jag måste, mer för att visa att jag kan.

Väl framme upptäcker jag ganska snabbt att batteriet inte bara är stendött utan också helt tomt på vätska. Närmaste macken säljer korv och inga batterier, tipsar dock om OK i Bergshamra. 118118 hittar inget nummer, faktiskt inte ens en OK mack. Ringer M som har bättre koll och hittar numret. De har ett batteri, så jag cyklar iväg för att hämta. Att ha ett bilbatteri på pakethållaren i flera kilometer är - intressant. Batteribytet går smärtfritt, bilen startar och jag praktiserar ett annat av mina trick, nämligen att stuva in en cykel i en Suzuki Swift.

Hemma leker jag "Här är ditt kylskåp" eller snarare "Här är din frys". Hittar grytbitar av lamm och i skafferiet en purjolök som behöver tas av daga innan den slår ut i blom. Googlar på "Lamm" och "Purjolök" och hittar följande i Björnes box - byter bara ut crème fraîchen mot en slatt vitt vin som har stått i kylen ett tag. Internet är fortfarande fantastiskt, för ett par år sedan kunde man drömma om sånt.

Haha! Midsomer tar sig, en callgirlverksamhet med rollspel och BDSM, en präst som förför gifta män och som går i olika t-shirtar för olika tillfällen - "Shopping for Jesus" och "Jogging for Jesus" och kommisarien känner sig obekväm med att "någon som ser ut som han" sover bredvid honom.

Single christians in your area are looking for you!

Den rubriken toppar nog min lista över udda spammailrubriker. Undrar hur jag borde reagera? Låsa dörren, aldrig gå ut efter mörkrets inbrott och ständigt hålla utkik efter lömska spanande Single Christians? Kolla om det är Carola som har bildat en ny sekt? Eller är det en förtäckt varning om att återuppståndelsen är nära? Det är i alla fall bättre än alla propåer om penisförlängningar, potenshöjande medel och andra erotiska stimulantia som dräller in i lådan nuförtiden.

Apropå erotiska stimulantia, i Amsterdam träffade vi också på en företeelse som kallades Smart shops. Det är affärer säljer "naturmedel" bland annat svampar med olika effekter på det mänskliga psyket. Enligt ett beslut från Domstolen i Haag är bearbetade svampar som kan framkalla hallucinogena reaktioner definierade som olagliga droger och därför förbjudna. Däremot är obearbetade svampar att betrakta som naturmedel och kan därför säljas fritt. Alltså har man olika sorts trådskivlingar (tror) med noggranna beskrivningar av effekterna från "tar dig på en fantastisk resa" till "perfekt för party". I samma skyltfönster annonserar man också olika piller som ger en "skön kittlande känsla i dina genitalier" i fyra timmar eller "ökar hudens känslighet". M betraktar en äldre man som kommer ut ut affären med ett paket som han visar för sin fru "men... han är ju äldre än vi??!!"

Fniss.

Cyklar

Sportex har cykelrea. Efter fem år av vårdslöst handskande, är min cykel i stort behov av reparationer. Den knakar och knarrar och behöver renoveras på ställen som är väldigt svårårkomliga och dyra. Jag tar den enkla utvägen och köper en ny. Billigt. Resten av kvällen, spenderar jag med att skruva cykel, hänga på alla små fästen för lampor, cykeldator och slutligen min cykelväska. Cyklar till närmaste mack för att pumpa däcken, de har en manick som man ställer in önskat lufttryck på och den fyller däcket automatiskt. Numera står det rekommenderat lufttryck på cykeldäcken - vilka nymodigheter - jag är van att pumpa tills det inte går att trycka in tummen i däcket längre. Något går snett, när jag ställer in det rekommenderade lufttrycket, känns det som om däcket skulle sprängas om jag fullföljer, så jag sliter bort slangen mitt i, när däcket är så hårt att det inte går att trycka in tummen längre. Cykeln är klar att tas till jobbet i morgon i alla fall. Någon som är intresserad av en något sliten blå herrcykel av märket Marvil?

Holland ja. Där cyklar alla överallt. Cyklisten är kung, de vägrar att vika för fotgängare, de vägrar att vika för bilar, det enda de tycks ha en viss respekt för är spårvagnarna. Holländare verkar ha ett annat förhållande till sina cyklar än vi har i Sverige. Det finns ytterst få tävlingscyklar, däremot har jag sett mängder av olika påbyggnader för att kunna transportera saker. Det skönaste är en kabin framme, där man kan transportera resten av familjen. Rekordet är mamma och tre barn. Gissa om pappan fick svettas. Barnen som vanligtvis sitter i en stol på på styret ser lyckligare ut än något barn jag har sett i Sverige på en pakethållare där en (i barnens ögon) bastant förälder alltid skymmer sikten.

För att matcha ägarnas (säkerligen) unika personligheter pyntas cyklarna gärna med plastblommor, bjällror och glada färger.

Förresten - börjar jag bli besatt? Mycke cykel är det.

Hur gammal är du?

Frågan ställs av en wannabe cool pojke i stripvaxad frisyr i jeans med en tunn silverkedja fäst runt de uppvikta jeansbenen. Föremålet för frågan är en nervöst blinkande tonåring som just berättat hur han blev bortforslad av polis i taxi, bort från nassar som ville spöa honom.

Tonåringen spänner blicken i pojken så gott han nu kan och frågar: "Hur gammal troru att jag är?"

"Fjorton?" "Femton?" blir svaret. "Jag är sexton!" kommer med all den värdighet en tonåring som dessutom sitter bredvid en tjej som han kanske kan kalla sin besitter. Han hugger snabbt tillbaka - hur gamla är ni då? - Tolv?

"Vi är faktiskt fjorton" svarar pojken och hans kompis med hjälmfrisyr och glittrande blomma i örat. Tjejen flinar, "Det där gjorde ont va?" Till och med Dotter som gör allt för att behålla sin coolhet har svårt att låta bli att skratta högt.

Vi är på väg hem från ett överfyllt Stockholm, där vi var och tittade på The Voice konserten i Kungsan. Mycket folk, lite behållning. Alla unga flickors förebild Ebba presenterade alla unga flickors idol Darin, varpå den pojkliga hälften av publiken buade - det finns hopp om mänskligheten. Annars flöt allt ihop, det är inte särskilt upphetsande att titta på ett radioprogram med slätstruken musik och reklaminslag.

Betydligt mer spännande verkade det vara på Hötorget, men där fick jag inte vara kvar så länge, barnen ville hem. Jag hann se lite på Arash, men sedan var det ovillkorlig hemgång. Nåja, det är deras vecka, deras kväll.

Dimmigt

Det doftar svamp i skogen, både på morgonen och på eftermiddagen. Det är en fyllig doft, multnande löv med en kryddig anstrykning. Tyvärr hinner jag inte hoppa av cykeln för att kolla läget. Hemma väntar två hungriga barn, sugna på pannkakor.

Jobbet har verkligen dragit i gång från dag ett, i dag hade jag 5 möten på 7 timmar, vi åt lunch i under ett av mötena. Huvudet känns dimmigt. Jag undviker att sätta mig vid mitt bord för att pusta ut, det är alldeles för lätt att bara sitta kvar, inte orka ta sig hem.

Pannkakorna slinker fort ner, barnen sliter dem direkt från pannan, den här gången fem var - ofattbart.

En liten episod från Holland: Vi landar på Schiphol och tar tåget till första anhalten i Haag. Sista biten åker vi spårvagn. På en av hållpaltserna utanför en kyrka stiger ett par män på. Den ene, mörk med silvergrått hår, flerar rader av pärlband runt halsen, med två kryckor. Han kan inte ta sig in i spårvagnen sjäv. De två trappstegen i dörren är för mycket för honom, benen verkar bara räcka till att hasa fram med. Han puffas ombord av sin vän, en herre med axellångt lockigt hår, runda glasögon och en sliten kostym.

De pratar en stund, jag tittar bort när M puttar till mig och nickar mot paret med stora ögon och ett tillbakahållet förvånat flin. Gentlemannen i kostym har just tagit fram en plastpåse med ett grönt innehåll ur byxfickan och häller nu ur den i ett cigarettpapper. Utan att göra sig någon brådska, utan att på något sätt smussla, rullar han färdigt, tänder den - på spårvagnen - utan att någon reagerar - drar ett bloss och räcker den till den silverhårige. Även han tar ett djupt bloss, nyper av glöden och stoppar fimpen i fickan. Båda blåser hänsynsfullt ut röken genom närmaste öppna fönster. Den första närkontakten av tredje graden med Hollands drogpolitik. Ganska snart slutar vi att betrakta Coffeeshoppar som kuriosa, det är helt enkelt för mycket av dem.

Back to reality

Det är alldeles fantastiskt hur fort fem veckor kan gå. Jag har läst massor av lättlästa deckare, den här sommaren har verkligen gett många tillfällen till verkligt njutbara simturer och jag har hunnit med att cykla säkert mer än halvvägs till Helsingborg (åtminstone till Jönköping) om man skulle slå ihop alla milen jag har avvverkat i sadeln. Ett par gummihandtag har gått åt och jag tror att jag måste byta sadel också, den börjar bli sliten och lämnar fula svarta märken i grenen.

Holland var underbart, jag återkommer (kanske) till vissa händelser där. I morse vaknade jag och M för sista gången tillsammans efter två veckor, det kommer att kännas tomt, det dröjer två veckor till nästa gång och då mycket mer sporadiskt.

Huvudet känns inte lika rörigt längre, jag kan återigen tänka betydligt längre än näsan räcker. Hoppas det håller i sig. Barnen har kommit, just nu är de otroligt sams.

I morgon börjar det.

Utflykt

Det är lördag, jag är på resa till Bergslagen. Redan vid avfarten till Bålsta möter jag en färgglad buss med "Boogart" på. Senare i Västerås ännu en grönskimrande buss med "Keytones". Jag får en förnimmelse av Assarland, och en insikt om hur mycket storstadsbo jag faktiskt är som tycker att dansbandsbussar är exotiska. Den lilla Swiften pinnar på, och drar under en halv liter milen. Jag blir nästan besviken när jag upptäcker att bensinen är en krona billigare i Västerås, men trots att jag kört 30 mil är det enda jag lyckas klämma i tanken knappt 14 liter. Tre utmattade scouter sprider en trevlig doft av rök och sover sig med korta mellanrum genom hela resan. Son har haft det bra, förutom att han har en brännblåsa där en smält slickepinne (!) droppat på honom, han har brutit loss en bit av en mjölktand när han åt Dajm och han har en sticka under nageln.

Senare på kvällen kurar han ihop sig hos mig, det är skönt. Söndag är överlämningsdag och sedan får jag inte se barnen på två veckor, Nu är det Ms och min tur. Onsdag åker vi till Holland.