torsdag, oktober 19, 2006

Slut på det roliga

Fasen i morgon åker jag hem, det är trist, jag har inte gått på Golden Gate än och jag kunde ha promenerat på Embarcadero en gång till, i solskenet, bland joggarna och alla turisterna. Hemlängtan? Nää, inte ett dugg.

I kväll åt vi på "Camelian Room" 52 våningar över havet. Det ser inte så högt ut underifrån, ögonen lurar en, men när man åker upp i hissen och öronen bågnar, när jag ser _hela_ San Francisco, flimrande ljus, blinkande reklam i alla färger, tittar ner och ser små leksaksbilar fara runt därnere - då förstår jag hur högt det är.

Slutligen fick jag prov på den "riktigt" amerikanska maten, tallriken täcktes av en jättelik köttbit, med en liten klick potatismos bredvid och en ännu mindre klick kokta grönsaker, Mums för en köttälskare som jag. Saknar cyklandet dock. Nu packa, sedan sömn. (det är kväll här)

onsdag, oktober 18, 2006

Turndown

Går man California street upp mot Nob Hill, hör man ljudet av avlägsna tryckluftsborrar. Det är inte förrrän jag korsar gatan och ljudet kommer upp under mina fötter som jag inser att spårvagnarna är kabeldrivna och att det jag hör är kabeln som skramlar under gatan. I varje spårvagn finns en bromsare, en person som kontrollerar farten med en jättelik spak han drar i. Ansvarsfullt arbete i nedförsbackarna. Stan trafikeras också av trådbussar och jag påminns om barndomen när jag ser härvan av trådar hängande ovanför gatorna. Prag på 60-talet hade fullt av trådbussar med långa stänger upp till trådarna. Ibland, särskilt i korsningarna brukade stängerna spåra ur, tappa greppet om trådarna varpå busschauffören var tvungen att kliva ut och försöka sätta dem rätt med hälp av ett rep som hängde i stängerna, ofta under hånfulla tillmälen från bilisterna som hindrades från att komma fram.

Orkar inte gå ut idag, lägger mig på sängen och upptäcker att de har en TV-kanal som heter "Turndown" och som bara visar naturbilder, långsamt fallande vattenmassor, vajande grässtrån och skugglika figurer till ackompanjemang av musik som best kan beskrivas som "new-age"- wow.

tisdag, oktober 17, 2006

Allt är förhandlingsbart

Klockan är 04.22 när jag kommer in i rummet efter en lång dag av workshops - (grupparbeten?) där vi övade förhandling med varann större delen av dagen. Jag har träffat en fransman med hästsvans som pratade engelska på ett sätt jag inte trodde fransmän var kapabla till. Jag har umgåtts med massor av folk som säger "Hey silke, how you doing, nice to meet you" och ser ut som om de menar det. Standardiserad hjärtlighet är inte så dum vid tillfällen där man är många och ingen känner varann - nåja - min värld är en rätt liten värld. Det finns få huvudaktörer (två eller tre) som sitter på större delen av av de anställda i bransen. Det är oundvikligt att det blir ett gäng från ett och samma företag, men till skillnad från i Sverige, är de professionellt utåtriktade och bildar inte klungor, åtminstone inte förrän till middagen där jag sitter och lyssnar på en diskussion om helt interna angelägenheter, låt vara intressanta ur ett tjuvlyssnarperspektiv som bekräftar att det är en otroligt liten värld för somliga. Man pratar Bangalore, Shanghai och Kina som om det vore nästgårds.

Den lokala tiden är halv åtta på kvällen, San Francisco har tinat upp och det är en underbart ljummen kväll, med klar himmel. Jag tror jag tar en promenad upp till Nob Hill, förbi Chinatown, sen en öl och sen i säng...

måndag, oktober 16, 2006

Blommor i mitt hår

Det känns jättekonstigt, ögonen klibbar som om det vore mitt i natten, och det är det ju inte. Klockan är tio i tre på eftermiddagen. Lyckligtvis sov jag inte särskilt mycket innnan resan och har hunnit slumra en hel del på planet - en riktig bjässe med nio stolar i rad, tror inte jag har flugit med en MD11 tidigare.

San Francisco är kulet, molnen hänger över kularna när jag hoppar in i taxin, en riktig racklig Tolyotavan - inget jänkargung där inte, mer rassel och skrammel, varje ojämnhet i vägen får bilen att studsa länge efteråt.

Bara för att jag kollade upp på Googleearth, vet jag att San Fran ligger ungefär på samma breddgrad som Lissabon. Växtligheten känns lite som södra Europa, men bebyggelsen är lite annorlunda. Det är små låga hus tätt ihop i olika färger. Trä i olika pastellfärger, mer sällan sten eller murbruk. I en skarp övergång reser sig sedan skraporna i innerstaden.

Taxin stannar framför Omni Hotel, jag trasslar mig igenom portiererna och bär mina egna väskor (inte poppis) och hamnar i ett rum på trettonde våningen (där gick den skrönan all världens väg - den om att amerikanska hotell saknar våning 13) med internetanslutning, grön marmor i badrummet och en jättegarderob med strykbräda, strykjärn och en flaska med Oxford & Wells Ironing Starch For Fine Clothes. Resande fot är ingen ursäkt för skrynkliga kläder här.

Vad mer? Man får fylla i två formulär för att komma in i landet och de hotar med att om man inte fyller i allt korrekt, kommer ens inträde i landet att fördröjas. När jag väl kommer till disken, är mannen extremt trevlig och fyller faktiskt i det jag har missat. Jag har också registrerat mina pekfingrar hos Onkel Sam och fått mitt foto taget av en digitalkamera.

torsdag, oktober 12, 2006

Grand Place


Tågen avlöser varann med en minuts mellanrum på spår 3. Stockholms central i rusning är praktiskt taget öde i jämförelse. En kvinna pratar med mig på franska, jag begriper ingeting av hennes långa harang. Nånting om hennes skor (hon pekar på dem). Jag ger ifrån mig ett medkännande läte, hon tar sin väska och vinglar på höga klackar in på tåget till Liége. Själv går jag på nästa tåg destination Brussel Airport. Tre timmar för mig själv i Bryssel är definitivt värt att gå upp okristligt tidigt för.
Halv nio på kvällen går jag genom ett halvtomt Arlanda rakt in i ett Kodak moment: I en öde bar ser jag bartendern försöka göro en Tom Cruise och jonglera med en flaska. Ser i ögonvrån hur flaskan glider ur händerna. Hinner precis vända mig om och huka innan jag hör kraschen. Går vidare brett flinande.

Bra dråpligt är det att folk som tycker det är helt ok att sitta i regeringen inte anser det vara mödan värt att betala TV-avgiften. Ännu dråpligare när de försöker undvika konsekvenserna. Vad säger det om respekten för det lands lagar de är satta att styra. Jag kan förstå människor där TV-avgiften utgör skillnad mellan bra måltid en gång i månaden eller inte, men det är inte alls vad det handlar om. Det är ett intressant fenomen att folk som har råd tycker att de har rätt att undvika något som egentligen är småpengar för dem. Tänk så många bilar i prisklassen av en mindre sommarstuga som hade täckt för nummerplåtarna under stockholmsförsöket t ex. Det är inget politiskt statement det är malpalcerad respektlöshet och bara dumt.

Skapar lite andrum genom att att dagen efter cykla till jobbet genom höstsverige. Vad är Grand Place mot en väg kantad av mossa, gula björkar och översållad med löv i alla nyanser från gult till orange till rött och brunt.

Det ena vore inte lika vackert utan det andra.

lördag, oktober 07, 2006

Flykt


Återigen slås jag av det smått fantastiska i att sitta i en cylinder av metall och bli transporterad genom luften över obegripligt stora avstånd. 55 minuter till Oslo, en tur som skulle tagit cirka tre veckor till fots.

På planet inser jag hur trött jag är och väljer jag att inte tillbringa eftermiddagen på jobbet utan åker hem, jobbar undan det som måste göras och sedan lyder jag springet i benen. En runda på 3 mil imponerar till och med på Dotter och är numera helt överkomligt. Strandvägen mellan Sollentuna och Ulriksdal är numera helt färdig och höstligt vacker.

Förbi Ulriksdals begravningsplats kommer tanken att den absolut bästa gravstenen måste vara virtuell. En sådan kan alltid besökas, kräver inget underhåll och är en betydligt bättre efterskrift än en sliten fras huggen i polerad granit. http://cynosure2.blogspot.com/ . Jag går absolut inte i dödstankar, men idén förefaller tilltalande - nån gång. Vidare genom Järvafältet mot Kista och Barkarby. På väg över en äng skrämmer jag upp en flock sparvar ur en buske. En stund flyger de förvirrat runt mig, de flesta i sadelhöjd. Jag i ett moln av fåglar som en gigantisk Nils Holgersson på cykel i stället för tamgås.

På vändplanen på väg ur skogen, precis där asfalten tar vid igen ser jag två bilar. En blänkande svart Van och en äldre Volvo skåpbil, båda med öppna dörrar. Kvinnan, ungefär i min ålder, går mot mannen med blicken riktad mot honom. Hennes ögon lyser av kärlek. De möts i en kyss precis när jag passerar, jag är säker på att de är otrogna. Varför annars mötas i varsin bil på en undangömd vändplan?

Jag spenderar lite tid på att fundera över varför man vid närmare 50 års ålder väljer att vara otrogen i stället för att bryta upp. Inser att jag är rätt lyckligt lottad om jag har råd att inse att uppbrott är bättre än smussel och kan säga att jag också stått vid det. Men hennes ögon, de lyste verkligen av kärlek.

Snart kommer M, vi har inte setts på en vecka.

tisdag, oktober 03, 2006

Betraktelser

I ögonvrån fångar jag en cyklist bakom mig precis när jag ska trampa mig uppför långa backen. Genast börjar benen pumpa fortare, den ömtåliga balansen mellan mjölksyra och kraft börjar förskjutas åt fel håll, men jag fortsätter att driva. Tills jag ser att cyklisten har svängt av. Jag som brukar berömma mig av att jag står över simpel tävlingsinstinkt - pyttsan.

Hösten har kommit, plötsligt ligger massor med gula små löv på skogsvägen som jag har cyklat så många gånger i år. Även de asfalterade vägarna är fläckvis täckta av våta löv. Det ilar lite i handflatan, där jag hade såret i våras, jag är försiktig när jag svänger och bromsar. Handskar? De ligger i cykelväskan.

Fredag - Drömfakulteten. Sara Stridsbergs bok som teater, bokstavligt. Det mesta av texten i boken får plats på scen under tre timmar. En enorm skådespelarbedrift, men jag har svårt att ta till mig Valerie Solanas öde presenterat på ett i mitt tycke väldigt intellektualiserande sätt. Boken är ett stycke rätt fantastisk text i vilket fall som helst.
Betydligt mer berörd blev jag av "Volver" Almodovars senaste. Typisk Almodovar, starka kvinnor som gör det som behövs, män är svin (djur) och fullt av absurda händelser. Skratt och gråt. Bör ses.

På måndagen drabbades hushållet av en tragedi. Kabelmodemet dog. Inget Internet! Den som tog det lugnast var Son. Dotter låg i soffan hela kvällen med klara frustrationssymptom. Det var visserligen mysigt att ha henne där tillsammans med mig när vi tittade på TV men en uttråkad tonåring kan vara rätt frustrerande. Vi tillbringade en timme i telefonsupporten (alla turades om att hålla telefonen), innan vi kom fram till en tjej som först frågade om kundnumret (finns på e-fakturorna, icke-åtkomliga) och sedan om adressen, varpå jag hasplade ur mig modemets MAC adress "där du bor menar jag" avbröt hon. Hon bad mig vänta och efter en lång stund av tystnad (jag var livrädd för att bli frånkopplad) återkom hon och sa att hon inte kunde få någon kontakt som helst med modemet och att jag kunde byta det i deras butik på Liljeholmen. Jag avhöll mig noggrant från att säga att jag höll modemet i handen och att alla kablar var loss.

Internet är tillbaka, det nya modemet fungerar som det ska.

Nu råjobb resten av veckan.