Smygare

Sitter och leker med mitt nya trådlösa headset som man kan koppla både till dator och mobil - samtidigt. Musik eller Skype från det ena, kopplas automatiskt bort när mobilen ringer. Äntligen!

Känner en underlig odör när jag lutar mig över datorn - lite som smutsiga strumpor. Klurar lite på det ett tag, brukar inte... jag menar strumpor brukar inte lukta efter två timmar på nyduschade fötter. Det tar en stund innan insikten om att jag har får i kål som kokar på spisen. Det är den doften som smyger omkring i lägenheten.

Barnmat

En av de rätter jag älskade som barn hade det föga fantasifulla namnet "ägg i mjölk". Otroligt enkel, man gör en redning av smör och mjöl, häller i mjölk, kokar upp den, knäcker två ägg i den och låter dem stelna. Rätten serveras med surdegsbröd som bryts ner i mjölken så att den sugs upp i brödet.

En vecka efter Glasriket packade jag upp en del saker jag tog med mig och hittade då resterna av ett tyskt surdegsbröd som jag köpt för att ha till frukosten där. Förvånande nog var brödet inte mögligt och det fanns fortfarande kvar en viss spänst. Tillfälle i flykten, jag köpte gammaldags mjölk och satte igång. Smör, mjöl, mjölk, jag vidareutvecklade rätten genom att hälla mjölk och ägg i en ugnsform och gratinerade dem. Den milda smaken tillsammans med det syrliga något sträva brödet tog mig raka spåret till barndomen, bara att som vuxen får man äta hur mycket som helst. Tur att jag cyklar långa omvägar hem.

Vecka

Tittar på "Klassfesten" och blir sjukt mjuk i hjärtat. Son och Dotter stojar och skrattar i bakgrunden, väldigt överens om något. Själv känner jag mig innesluten in en bubbla, trött och surmosig efter veckan.

Rotblöta

Det är nördigt, defintivt på gränsen till obsessivt när jag bestämmer mig att cykla omvägen hem - den 20 km långa omvägen hem - trots att regnet hänger i luften. Mycket riktigt efter 5 km så börjar det dugga. Jag som nyss köpt en vattenavvisande vindjacka i stretchigt material och ventilationsfickor som öppnas med blixtlås vid behov, ser det som ett bra tillfälle att prova den utlovade vattentätheten.

Det funkar, vattnet samlas i små, små glänsande droppar som glider av i fartvinden. Det fungerar faktiskt till och med på byxorna, likaså i stretch, som är gjorda i en teknik som kallas för Dri Fit (ni får själva gissa märket). Tanken är att de ska transportera bort fukten från huden. Det gör de, och de hindrar faktiskt vattnet att tränga in. Till en viss gräns.

Det regnar mer och mer, men kroppsvärmen förmår att hålla byxorna någorlunda torra, tills dropparna blir så stora att de dränker byxorna. På en halv minut förvandlas de från hyfsat fuktiga till blöta och iskalla. Det är 10 km hem och ingen återvändo, bara att trampa på. Världen susar förbi suddig och förvrängd av regndroppar på gula glas.

Regnet minskar efter en stund och förvånande nog återtar byxorna sin ljumna fuktighet inom ett par minuter. De visar sig vara värda sina pengar, särskilt som de är köpta på rea för halva priset. Det är min belöning, efter att ihärdigt ha cyklat sedan i april anser jag mig värd lite "riktiga" grejor.

På fredag åker M och jag till Glasriket, firar fyra år...