Vilse

Innan jag vet ordet av har jag gått från 12 våningen, avdelning 73 Stroke ner till kulvertarna. Det är lätt att gå vilse på Danderyds Sjukhus och jag är lätt förvånad över hur fritt man kan ströva där utan att någon bryr sig.

Kanske är det ännu lättare med den vilsna känslan av en mer eller mindre lamslagen kropp kvar i armarna, insikten om det potentiellt ovärdiga i att för första gången hjälpa någon man i princip aldrig sett naken i hela sitt liv inne på toaletten, se henne bli fullständigt uttröttad av att formulera ord med endast en halv mun till förfogande.

Trots allt är det min mamma där innanför, tack och lov. Stundvis lyckas vi till och med skratta åt situationen.

Livet

Jaha, shit då. Tänkte bre ut mig om lämmelmentaliteten hos människor på stan på en löningshelg, så ringer Pappa och berättar att Mamma fått ett slaganfall. Just nu är jag i chock och lätt bedövad. Mina föräldrar kan ju inte dö, de har knappt varit sjuka en dag i sitt liv! Det var min Mamma som vid dryga 62 fotvandrade i Nepal. Båda två är fullt upptagna att rusta upp sin sommarstuga som vi barn är hyfsat ointresserade av, vid 76 är de fullständigt glasklara. Det är för tidigt!

Sakta börjar insikten smyga sig på och jag blir rädd på riktigt. Får för mig att risken är som störst nu, över den första natten och korsar alla mentala fingrar jag har.

Kryddigt

Indisk mat är en av de intressantare att laga. Det är så många kryddor inblandade och de enskilda smakerna och dofterna bildar nästan alltid en överraskande kombination. Barnen kommer i kväll, så jag kan inte göra några excesser med starka kryddor, men det här receptet från Mamta's kitchen blev bra. Jag tog yoghurt (grekisk tjock) i stället för tomater och stekte kycklingen i en stekpanna bredvid, för att bli av med kycklingfettet. Sedan får allt koka ihop i 20 minuter, lagom med tid om man vill ha middag i rimlig tid och börjar sent.

För övrigt så kan Fernando di Luca mer än olivolja, missa inte Zetas rapsolja med den blå etiketten. Den har en nötig smak och doftar gräs och äng. Man får ta vara på alla tillfällen att minnas sommaren så här mitt i gråperioden.

Häll gärna lite på nykokt ris direkt i kastrullen, rör om och andas in...

Ett litet steg

Ett beslut som äntligen gick igenom gör att arbetssituationen känns bättre än på länge. De senaste veckornas karusell snurrar nu lite långsammare, åtminstone ett par dagar.

Åker tidigt till föräldrautbildningen på BUP. Det är tredje gången och det blir mer och mer av ett erfarenhetsutbyte mellan föräldrarna än att kursledarna tillför något. Vi pratar erfarenhet av medicin, skola och skrattar åt våra tillkortakommanden i den ständiga dragkampen mellan våra starka och egensinnig barn.

Efteråt sätter jag Eva Dahlgren i lurarna och tar en lång promenad. JLS har lyft igen, ingen haka i gruset längre. Det pirrar och kryper i hela kroppen när livet kommer tillbaka.

Kolla!

Dom är mina nu. Äntligen! Besticken jag har spanat på så länge. Gense Focus De Luxe. Och tjugo procent billigare också. Helt sagolika att äta med.
I dag blev det bogfläskgryta med polkabetor, gulbetor, palsternacka och persiljerot. Bara peppar, salt och lite chilipeppar. Såsen blir jättefyllig och mörk när den färgas med soja och reds med Maizenas bruna redning. Såsfusk är alltid tillåtet.

Allhelgona

Det finns vissa saker som lönar sig att köpa utanför ramen för den sparsamhet som jag annars tillämpar. Cykellyktan till exempel, en vackert metalliskt blå sak med en stiliserad känguru på och åtta lysdioder. I det totala mörkret, på väg hem genom skogen bygger den en synlig minivärld på ungefär tjugo meter framåt, tillräckligt för att jag ska kunna hålla farten.

Visserligen tror jag mig ha cyklat den vägen tillräckligt ofta för att minnas alla stenar och knaggligheter, jag håller till höger i uppförsbacken för att undvika stenen i mitten - väntar till halva nerförsbacken innan byte till vänster för att undvika det lösa gruset på högersidan - medn det är aldrig fel att ha åtminstone en liten försäkring. Utanför ljuskäglan finns absolut inget.

Det är en underbar, klar kväll. Förutom ljuskonen ser jag glimtar av stjärnor mellan träden och de flygplanens snabbrörliga röda och vita ljuskonstellationer.

Hinner hem precis innan systemet skall stänga, vill åtminstone ha en god öl i kväll. Det blir Jämtlands Postiljon, en mörk, fyllig och fruktig öl, med en viss alkoholsötma, precis som jag oftast vill ha dem. Just när jag ska gå därifrån, förstår jag av ett samtal att det är helg i morgon. Det blir lite fler flaskor som får följa med. En ny Nils Oskar och två franska, som tidigare har visat sig goda i köket när maten lagas.

Hemma gör jag och barnen den numera traditionella Allhelgonamenyn, "svart pasta med orangea saker". Den här gången blir det svart linguini, med hastigt uppfräst lax och jätteräkor. Vi skivar orangea tomater till, går från reglerna och inkluderar vit mozzarella som Son är fullständigt vild i.

Dotter som i våras blev sjuk i samband med skaldjur vill ha tonfisk, så jag lurar på henne en tonnatosås, som visserligen inte är orange, men ruskigt god (jag ersätter majonnäsen med grekisk yoghurt. Till det får de orange Passionsfruktläsk från Coop, som vi enas om smakar hostmedicin.

Efteråt sätter vi oss alla isoffan, tittar på the Amityville Horror och äter chokladglass med kakaobönor.