tisdag, februari 26, 2008

The big five-o


När jag svänger in på parkeringsplatsen sitter det en ruggig hare på huk mellan bilarna. Alldeles stilla sitter den på den svarta, regnvåta asfalten och följer mig med skrämd blick. Av någon anledning verkar den oförmögen att fly fältet. Noga med att inte göra några oförutsedda rörelser går jag därifrån, känner en kort stunds släktskap. Så här strax före 50 känns det tidvis som om jag sitter mer och mer fast i marken. Givetvis är det Marianne Faithful som står för soundtracket till den känslan. Dock har jag överlevt Lucy Jordan med 13 år och mer får det bli. Om två veckor åker jag och M till Paris förresten.

Efter en dag med snabb flykt på låg höjd, försöker jag undvika matlagning. Olyckligtvis är den grillade kycklingen jag har bespetsat mig på slut. I stället hittar jag billig blomkål och ett indiskt recept som absolut inte är för den vekhjärtade. Lyckas dock ta mig genom alla momenten utan missöden och får en anrättning som är nästintill krämig och definitivt delikat.

P.S. Vill ni prova receptet och gillar grönsaker som inte är krämiga, minska på blomkålens förkokningstid.

måndag, februari 18, 2008

Kåldolmar och fransmän

Jag som brukar hävda att kåldolmar är för stor insats för det faktiska utfallet förfördes av ett bloginlägg som besjöng kombinationen franskt rödvin och kåldolmar. Tillräckligt osannolikt för att jag skulle bli nyfiken. Det tog två dagar att övertyga M som är misstänksam mot icke-italienska viner i allmänhet och franska viner i synnerhet. Lika misstänksam var hon mot kåldomar där hennes senaste minnen härrörde från bamba. Det var inte förrän jag läste högt och engagerat ur blogen som hon lät övertyga sig.

Kåldolmsreceptet tog jag från Buffé - savoykål i stället för vit - och pimpade (!) med frästa trattkantareller i köttfärssmeten. Såsen reddes med vispgrädde och dolmarna serverades med ett mos rört på potatis och persiljerot, inlagd svamp och små syrliga polska gurkor till.

Vinet såg jättefint ut. Etikett med gammaldags utseende, svulstigt tryck med rött och guld. En Côtes-du-Rhône bär på gamla minnen som behöver övervinnas också för mig, sånt undvek man som pesten när det som gick ner utan kväljningar var en Zeller Schwarze Katz, men tiderna förändras. Det doftar jättegott! Mycket frukt, mycket krydda och den där lätta hästgödselanstrykningen som jag har lärt mig uppskatta, den mejslar lixom ut konturerna och tar bort eventuell mesighet. Smaken motsvarar doften, lättillgänglig utan att vara mesig.

Undrar vad för vin man kan dricka till falukorv...

onsdag, februari 13, 2008

Köttets njutningar - the sequel

En annan sak som jag brukar avnjuta i hemlighet är köttkonserver. När jag var barn, åkte vi runt och tältade en del och åt mer eller mindre god campingmat. En av höjdpunkterna var Krakus kalops på burk, ofta utdrygad med nyplockad svamp. På den tiden var köttbitarna saftiga, möra och fettsprängda. Mycket har ändrats på 35 år, dagens burkkalopskött är oftast som en torr smulig skosula.
Optimist som jag är, försöker jag då och då återuppliva gamla minnen. Hoppet väcktes igen när jag hittade en burk med polsk/rysk (eller bulgarisk) text som antydde köttgryta. Östeuropéerna brukar inte vara fettfundamentalister (sic).
Redan när jag öppnade burken, såg det ut att var en hel del del av det goda, för mycket av det goda. I stället för kött var det en grå mosig massa, inte olik pölsa, med rödaktiga bitar av något som såg ut som kött. Jag är inte den som ger upp i första taget, så jag välte ut innehållet i en djup tallrik och värmde i mikron. Något som såg ut som sky hade läckt ut ur den grå massan. Nå, allt ska provas, jag doppade ett grovt bröd i "skyn" och insåg att det var smält fett. Jag tog en bit av "köttet" och insåg att det var bitar av svål förmodligen fulla av nitrit av färgen att döma, utan minsta antydan till köttinnehåll! Tre tuggor senare var jag lätt illamående och definitivt kurerad från varje begär efter köttkonserv en lång tid framåt. I morgon blir det vegetariskt till lunch!

tisdag, februari 12, 2008

Köttets njutningar

Det kan ibland vara rätt frustrerande, man träffar sin själs älskade för första gången den veckan och förväntar sig ett givande samtal, när hon i stället ger ifrån sig oartikulerade stön och får någon form av inåtvänd blick, helt utan fokus. Nej! absolut inte av den anledningen! Orsaken är att hon har en nygjord beef jerky i munnen. All konversation avbröts under flera minuter av "aooummm, ummmhhh, åahmmh". Lyckligtvis är Jerky rätt tröttande för käkarna, efter några (långa) minuter får jag uppmärksamhet igen. Tror jag ska ransonera den i fortsättningen.

Själv ägnar jag mig åt privata orgier i dag. En av mina hemliga laster är pölsa som jag begår om inte i lönndom så i alla fall i ensamhet. Jag mjuksteker finhackad lök och blandar i norrlandspölsa som kryddas med en aning chilipeppar. Under tiden kokar jag potatis, stompar den och rör försiktigt ihop med kokhet gammaldags mjölk så att det blir ett löst, lätt klimpigt mos. Kryddar med muskot och lite extra salt. Sedan bygger jag på höjden. Först mos i en rundel, sedan pölsa ovanpå och ett stekt ägg på toppen. Rätten skall ätas runt om från kanten tills bara äggulan återstår. Det godaste till sist...

lördag, februari 09, 2008

Party, party

"Pappa, det var inte alls den adressen som jag sa först, kör R-vägen fram tills du hittar ett ställe med en jävla massa ungdomar utanför. Där kan du hämta mig sen!" Det är sånt som håller ett fadershjärta alert en fredagkväll. Dotter är ute med sina kompisar, det är fortfarande väldigt ovant och jag har sagt (det fanns inget alternativ) att jag hämtar henne. Hälsosamt är det också. Ingen fredagsöl, jag ska ju köra.

Son och jag fixar högar av pasta Carbonara till middag, bitar av rökta revben från Willys (38:-/kg) fräser sakta i smör och olivolja tills de börjar ta färg. Efter det sänker vi värmen, tillsätter vi hackad lök och sätter på pastavatten. Löken får smälta ett par minuter, sedan häller jag en deciliter vin på blandningen som får koka ihop. Under tiden vispar jag två ägg och blandar dem med en deciliter riven parmesanost, grovkrossad svartpeppar och persilja. När vinet har kokat ner till hälften, tar jag av kastrullen, löken och fläsket simmar nu in en krämig sky.

När pastan är klar - tagliatelle - blandar jag den noga i kastrullen och häller till sist på ägg/ost/kryddblandningen. Sen njuter vi - massor. Vi delar på 1,5 liter Pepsi till - med riktigt socker.

Efter det somnar jag inte i soffan som jag brukar göra - frånvaro av fredagsöl - utan förbereder Beef Jerky till i morgon, något som M kan mörda för. En av vägarna till en kvinnas hjärta går definitivt genom magen...

onsdag, februari 06, 2008

Sol

Ett säkert sätt att få se solen i dessa tider är att förflytta sig ovan det täta molntäcket. När planet bryter igenom, sitter alla och blinkar som ugglor i det ovana morgonljuset medan vi serveras en tidsenligt trendig frukost: Det lilla paketet med Bregott är utbytt mot Becel - endast 35% fett - och yoghurten är numera naturell, ingen frukt, inget socker.

Vi som gillar smörsmak och socker har inte längre något att hämta på det skandinaviska flygbolaget. Jag undrar om jag får kravmärkt mat nästa gång. Höjden av ironi...