Världens dyraste räkmacka...

...måste vara den jag åt på planet från Köpenhamn. SAS "bjöd" på den bara för att jag blev bokad på Economy Flex. Tre rader bakom mig fick de ingen.

Deras flygstolar kostade nästan tusenlappen mindre.

Vad kan matcha en sån lyxmåltid? Givetvis en köttkonserv! Annerstedts Kalops.

Att bo ihop med en fjortis

Hon har fyllt sitt rum med sina prylar och nu börjar de spridas över hela lägenheten. Hårtork, och hårborste som båda ser ut som vapen ur Star Trek ligger i vardagsrummet där hon blåser håret till "Äntligen Morgon". Hennes sminkborttagare står på vardagsrumsbordet tillsammans med använda tops och pads. Skor, ridstövlar, ridpiska, hennes skolväska och ibland jackor täckergolvet i hallen.

Numera liggger också hennes bärbara dator i soffan. Vi brukar sitta bredvid varann. Jag småjobbar, hon småpluggar. Ibland glömmer hon sig och lutar huvudet mot min axel en kort stund. Det gäller att vara försiktig, välja den rätta blandningen av ironi, lättsamhet och allvar för att inte tappa vägarna in till henne.

"Äähh var är mina skor??!!" sa hon plötsligt här om dagen, när hon var på väg ut genom dörren. Ungen hade glömt sina vinterstövlar hos mamma dagen innan och kom hem i skitiga ridskor. "Fattaru hur kallt det kommer att bli i dag? Äääuuhhh" var det sista jag hörde innan dörren stängdes. På hennes fötter satt mina randiga strumpor och hennes vita sommarpumps...

Ett litet andrum

Så blev det äntligen av. Efter ett par dagar lyckades jag övertyga mig själv om att 50 bara är en i raden och inte någon form av vågskål som tippar över, trots alla som på ett aningslöst hjälpsamt (det syns ju inte alls...) eller ett vänligt retfullt (50-års kriiiis...) sätt försökte påvisa motsatsen.

Förekommet av ett fullständigt galet jobbande, kom M och jag äntligen iväg till Paris. Två och en halv dag på femte våningen på hotel Cosmo's på 35 Rue Jean Pierre Thimbaud. Inte långt ifrån Place de la Republique och gångavstånd till Oberkampf med massor av små restauranger, Marais med sina lutande hus, vindlande gator och "Finkelstajns" konditori.

Vi har gått miltals, till Notre Dame, vidare till Tuilerierna och nästan till triumfbågen. Trötta och ledbrutna åkte vi Métro, särskilt numéro deux, den som tar en från Père Lachaise till Pigalle, en stor bit av sträckan ovan jord på skramlande broar med utsikt över Montmartre. I strålande solsken, med spirande löv och försiktigt nyutslagna blommor överallt, klättrade vi upp till Sacre Coeur, lika vansinnigt med alla människor som trängs inuti och utanför, lika vackert och rofyllt när vi tog oss tid att sätta oss och lyssna på mässan och kören som sjöng överjordiskt vackert.

Vi har ätit! Nybakta croissanter köpta direkt från ett bageri på morgonen, sedan en Café au lait tillsammans med hantverkarna på cafét på hörnet. Jag tror att höjdpunkten var en gryta med stora köttstycken som kokat i sex timmar tillsammans med vin, champinjoner och kastanjer. Det var heller inget fel på konfiterat anklår med söt vinreduktion och perfekt stekta potatisar eller en "Pièce de Boucher", ett redigt köttstycke ovanpå två stora potatishalvor dränkta i sky.

Nu är det är söndagkväll och vi är tillbaka till verkligheten.