onsdag, mars 11, 2009

LCHP Sequel

Att människor har starka åsikter om vad de själva (och andra äter) framgick ju även i min lilla ankdamm för ett tag sedan. Det var med ett skadeglatt flin jag läste om rapporterna som visade att det inte spelar någon roll vilken bantningsmetod du väljer, resultatet blir detsamma på sikt.

Det är lite back to basics till vad min (iaf det närmaste jag har i detta) guru Paulún alltid hävdar: För att gå ner, måste antalet kalorier in, understiga förbrukningen - det finns inga genvägar.

För att klara detta utan alltför stort lidande får man stoppa i sig sånt som släpper ifrån sig energin långsamt, så att blodsockernivån hålls jämn länge. Magen skall kännas någorlunda fylld och man ska få kroppen att tro att den trots det snåla intaget inte lider akut brist på näring och därför tillåter fettcellerna att släppa ifrån sig mellanskillnaden mellan intag och förbrukning.

HUR man gör det här är numer bevisat oviktigt för resultatet, men avgörande för motivationen och därigenom uthålligheten. För mig är upptäckarglädjen avgörande. Att kunna utforska nya områden inom matlagning tillåter mig att tänka mer mat utan att äta den. Att balansera GI metoden som jag har behärskat till fullo ett par år med mer proteinrika och fettbemängda matvaror som jag älskar, utan att tungan på kalorivågen svänger till överskott är spännande och utmanande. Det är min motivation.

Slutmålet är ganska tydligt: Jag vill se åtminstone toppen av min gamle kompis, han därnere som så ofta blir anklagad för att ta över tänkeriet från huvudet, utan att behöva böja mig framåt. Det finns också ett par delmål:
Jag vill inte vakna av att ryggen värker av tyngden som belastar den därframme.
Jag vill kunna ha mina "Tailormade" skjortor utan att de stramar.
Jag vill kunna ha min svarta festskjorta utan att se ut som en värmlandskôrv i den.

De två översta delmålen är uppfyllda. Det sista och huvudmålet återstår, men jag hyser gott hopp att kunna vara där lagom till cykelsäsongen. När den börjar har jag inga problem att hålla kaloriförbrukningen uppe och kan vara mer frivol med vad jag äter.

Här är ett prov på mycke protein lite kolhydrat. Inspirationen kommer härifrån:

Knaperstekt strömmingsglundra med ansjoviskål


Krydda strömmingen med salt och vitpeppar. Stek dem på ganska hög värme, kort på köttsidan och länge på skinnsidan så att den blir knaprig.

Under tiden, blanda en halv deciliter turkisk yoghurt med en tesked ansjoviskräm. Vänd ner resterna av gårdagens ugnsrostade vitkål och blanda i en halv näve lingon (basvara i frysen).

Om man väger in 100g strömming och drygt 100g vitkål, håller man antalet kalorier till ungefär 300, vilket ger utrymme för en frukt lite senare...

måndag, mars 09, 2009

Fölsemiddag nummer 2

Eftersom M och jag fyller år dagen efter varann, är det lätt att ha gemensam fölsedagsmiddag, men varför skulle man det om man kan ha två speciella tillfällen? Alltså hade vi en till i lördags. Långkok är häftigt och när jag hittade det här receptet var saken klar. Jag har dessutom upptäckt att Sytemet har extrapris på vissa viner. Fatta! Extrapris på vin! Egentligen har jag en mumsig portugis från Douro - J - som blev över från nyårsafton, men när jag snubblar över en flaska med rött pris och det ändå är födelsedagsmiddag och alltså är lite extra, kan jag inte hålla mig. Det blir en dunderhit. Den rustika maten, fläskkarrén som smälter i munnen, den knapriga rågbrödskivan under röran med mungbönor och grönsaker, timjansdoftande och indränkt i skyn som blir kvar i grytan efter en dags kokning understöds av ett vin som tar ordentlig plats i både doft och smak.

Vad jag fick av barnen? En tre månaders prenumeration på Allt om Vin. Dom har det inte alltför svårt att välja.

tisdag, mars 03, 2009

En dag som alla andra

Badrummet kom tillbaka, lagom som en födelsedagspresent. Inte ett pip från barnen ända tills jag hintade ganska grovt varpå de båda blängde till på mig i sällsynt samförstånd och sa i kör "vi vet - vänta bara".
En intressant påminnelse om att livet går vidare var min mamma som sa grattis och kunde hon få en midag till födelsedagspresent på hennes födelsedag om två veckor allt i samma andetag. Det är helt okej, hon lät skamlöst glad över det och vid 78 är det henne väl unt.

söndag, mars 01, 2009

Den tiden på året

Hötorgshallen i all ära, men priset på vissa grönsaker passerar ofta hutgränsen. I julas köpte jag gulbetor och blev helt ställd när jag fick betala 80 kronor kilot (!) för en j-la beta, även om den var gul. Vis av den erfarenheten frågade jag vad San Marzano tomaterna kostade innan jag gav mig på dem. Etthundrasextio kronor kilot fick mig att snörpa på munnen och låta dem ligga, även om det handlade om råvaror till födelsedagsmiddag.

Det löste sig till det bästa när jag passerade en torghandlare som hade en låda San Marzano bakom disken och jag fick köpa ett och ett halvt kilo för femtio spänn!

Som så ofta förr, började matplaneringen med en flaska vin, Sagrantino di Montefalco som stod och såg intressant ut på Regeringsgatan.

På M:s förslag tog jag fram hjortfärs ur frysen och blandade den med inkråmet från två salsiccior, lite extra fänkål, rödvin och en anings ströbröd, förutom det vanliga salt och peppar medan M var sysselsatt med att vildsint röra i polentan.

Samtidigt kokade jag en buljong på kycklinglever selleri och palsternacka. Buljongen fick sedan reducera med schalottenlök och salvia. Jag mixade en ljusbrun kräm på lite kycklinglever och palsternackan och redde såsen med den. Slutligen hällde jag på lite portvin och fick en otroligt fyllig tjock brun sås.

Hjortfärsbiffarna stektes upp tillsammans med egenplockad karl-johan och fick vila en stund i ugnen medan jag använde tomaterna och gjorde en enkel kompott - olivolja får fräsa med vitlök och tomatpuré tills tomatpurén mörknar något. Sedan häller man i tomaterna och smaksätter med salt socker och balsamvinäger. Jag gjorde den syrlig för att pigga upp resten och balansera vinet.

Tillsammans med polentan som fick en skorpa i stekpannan var det en helt ok middag. Vinet var lite tjurigt i början, men öppnade upp efter ett tag och var sanslöst bra till. Grattis på oss båda.