fredag, december 31, 2010

Årets sista dag

Endast iklädd ett par strumpor och blänkande svarta brogueskor går jag runt och plockar undan i lägenheten på årets sista dag. Orsaken till klädseln är att skorna är pur nya, inköpta på mellandagsrean och jag vill kolla om de kan användas i kväll. M och jag tänker avsluta året med att gå på Tombola Tragique på Orionteatern med efterföljande fest.

Meny innan:
Gravad oxfilé med avocadokräm och löjrom
Helstekt oxfilé med svampsky och italiensk potatispuré (vad gör man - oxfilé är en stor köttbit)


Soundtrack just nu: Serge Gainsbourg "Aux armes et caetera"

Gott nytt år på er alla!

torsdag, december 23, 2010

Dan före dan

Jag glider sakta in i julstämning, medan jag går och köper anka (!) till annandagen, med julspellistan i lurarna. Lagom till Apocalyptica är jag där. Finnar har ett förhållande till musik som jag absolut gillar. När jag kommit hem, griljerar jag skinkan (den äppel och tranbärskokta), gör maränger så min sjuttionioåriga mamma blir glad i morgon, lägger in tre sorters strömming, gör en paté och kör en tvättstuga - det kommer att ta några dagar att bromsa in. Jag har köpt tolvårig rom och körsbär i likör för att hjälpa till.

Spellista
Carola - Nu tändas tusen juleljus
Lars vegas trio - sjömansjul på Hawaii
Apocalyptica - little drummer boy
Adolphson & Falk - Mer Jul
Anders F Rönnblom - Det är inte snön som faller
The Pogues - The fairytale of New York

För övrigt var karpen vänd mot sydöst även i år. Meddelas endast på detta sätt.

fredag, december 10, 2010

Fadd Fredag

Fyra liter Cola, två paket cigaretter och en Lipsyl. Så kan en fredagskväll se ut för en ung man med orakat utseende och ring i näsan. Man kan riktig känna att WoW står på programmet i natt. Min matkasse når i och för sig inte heller några kulinariska höjder. Efterdyningarna av gårdagens (mycket goda) julmiddag gör att jag inte är särskilt sugen på något lagat. Jag köper ekfatslagrad julmust och knastriga ostbågar. Barnen är som så ofta nu för tiden ute på egna upptåg, så jag planerar att krypa upp i soffan med en bok, ostbågar och julmust.

fredag, oktober 29, 2010

Nothing

Det är nog de tre sista femtiotimmarsveckorna som gör att en promenad ensam på fredagkväll är så lockande. Raska steg, Edie Brickell och doften av multna löv är precis vad som behövs för att  hela kroppen ska spricka upp i ett leende.

Jag går genom det ljumna trygga mörkret, till den lite finare mataffären. Köper lite fint kött, några små bitar fina ostar och några fina tomater. Sedan kommer jag på att det är Halloween i helgen och köper svart pasta som jag kommer att servera med blodröd sås, orange morotsmaskar och några orangea räkfingrar. En traditionell Halloweenrätt i detta hushåll.

Jag fortsätter min spännade kväll med att öppna en gammal (2004) australiensisk Sangiovese som italofilen M har rynkat på pannan åt i åratal. Den har åldrats med visst behag, de normala körsbären har bytts mot plommon och kryddorna är lite mer framträdande. Smaken är något urvattnad, men passar perfekt till Doobidoo.
Förresten - ni som aldrig får se mig dansa - om ni såg Kim Sulocki i Doobidoo så VET ni.

Lagom till Skavlan steker jag upp köttbitarna och äter med zucchini som ugnssteks med tunna skivor av färsk vitlök, olivolja och citronzest. Mer behövs inte.

lördag, oktober 16, 2010

Glasriket 2010


Den nu inte längre så unge lärlingen säger att man har lätt att rota sig här. Han berättar om den amerikanske glaskonstnären Josiah McElheny som efter att ha tillbringat ett par år i Småland inte längre klarade livet i New York, utan köpte stuga här för att kunna bekämpa depressionen. Jag förstår dem.

torsdag, september 23, 2010

Ett alternativ till hovmästarsås

Jag köpte lite billig krabba och en baguette i lokala butiken. Svårare behöver det inte vara ibland. Till det ville jag slå en hovmästarsås, men dillen i butiken var slut. Fryst dill är inget alternativ, men vill man ha dillsmak, är dipsås faktiskt en mycket bra källa.
Jag har alltid en liter turkisk yoghurt i kylen, ni vet den med greken på bild som fick så mycket pengar för att gå med på att föreställa turk. Den är billigare än gräddfil, håller länge och är användbar till mycket, bland annat som bas till en sås som påminner om hovmästar, men med mycket mildare syra och mjukare smak. Den här satsen åt jag nästan upp alldeles själv till krabban:

1.25 deciliter turkisk yoghurt
1-2 matskedar kallpressad rapsolja (Zetas fylig och nötig smakar fint)
2 matskedar Slotts senap (den vanliga)
En halv påse Estrellas soldip, gräslök & dill
Cirka ett kryddmått råsocker

Rör ihop oljan och yoghurten, rör i senap, socker och dippen till sist. Klart efter en kvart.

I morgon firar M och jag 7-årsjubileum. Det känns som vi träffades igår, men har känt varann en evighet.

P.S. Jag har förresten älltid varit högst misstänksam mot Dressmankostymer

söndag, september 19, 2010

Baksmällans dagar


Kanske kan man tro att människor röstar som de gör av okunnighet och rädsla, inte för att de ogillar sin nästa, men resultatet är likförbaskat deprimerande.

tisdag, september 07, 2010

Enkelt

I måndags morse la jag in en fläsklägg i gjutjärnsgrytan (den som inte är Le Creuset), hällde på en skvätt vitt vin, två stjärnanis, ett gäng vitpeppar och ställde in allt i nittio grader varm ugn. När jag kom hem från jobbet, hade jag en väldoftande, gudomligt mör köttbit. Gott med lite grovt bröd och senap.

I dag - savoykål kokt i gårdagens buljong, den från fläsklägget, till angenäm konsistens, kryddad med fänkål och blandad med stekt aspsopp. Resten av köttet till.

Åh! Åh, åh.

måndag, september 06, 2010

Söndagsmorgon


Söndagsmorgonen är förvånande fri från alla mekaniska ljud när jag trampar iväg mot skogen vid tiotiden. Dotter har dragit på jobb efter att ha blåst håret i en halvtime (går inte att sova då) och Son är fortfarande däckad.
Jag är först till skogen och hinner beta av ordentligt innan resten av de gamla tanterna och farbröderna kommer. Jag skojar inte, jag är rena barnet jämfört med de jag passerar i skogen. Vi tittar snett på varann, särskilt på det man har i korgen eller plastkassen för min del. Jag får mer än min beskärda del - igen - frysen börjar bli galet full.
Son fick svampomelett när jag kom hem. Senare när de åkt till sin Mamma, fräste jag ihop en röra på svamp, zucchini, vitlök sherry och lite lite apelsinzest. Apelsinzest i mat är nytt för mig, men attans så gott.

torsdag, september 02, 2010

Överflöd


Det är det här som håller mig sysselsatt på fritiden. Bara i dag kom jag hem med bjässen till höger. Ingen mask, fast i köttet och vägde tamigtusan över halvkilot. Svampplock är Zen. Man tömmer huvudet på alla tankar och fokuserar bara på att urskilja de bruna och röda hattarna i blåbärsriset, bland löven och i mossan. Kartlägger skogen runtomkring, smyger sig på dem och slutar aldrig att spana.
Det blir en del god mat också. Förutom klassikern svamp och äggröra, har jag fräst svamp i olivolja med färsk vitkål och lite vitpeppar. Svamplasagne är en höjdare, man behöver inte svart trumpetsvamp. Färsk pasta med zucchinikräm och ganska hårt stekt svamp är en utsökt förrätt.

Det absolut, absolut godaste var att ta benen från de lite större Karl Johansvamparna, skära dem på längden i smala remsor (3 mm) och torka dem i ugnen i cirka två timmar på åttio grader. Låt dem svalna. Stek dem sedan i några minuter i olivolja, lägg till en vitlöksklyfta och finhackad rosmarin på slutet. Fullständigt gudomligt. Vi åt till lammytterfilé, ugnstorkade körsbärstomater och belugalinser.

fredag, augusti 20, 2010

Små glädjeämnen

Retstickan slår till när jag sakta bromsar in bredvid den svettige, andfådde cyklisten klädd i shorts och självlysande reflexväst. Det räcker med att han kastar en lätt nervös sidoblick. Själv är jag klädd i jeans och t-shirt, på väg från stormarknaden med ett paket kräftor i cykelväskan. När ljuset slår om till grönt, trycker jag till, ökar synbarligen utan ansträngning i uppförsbacken och lämnar honom långt bakom mig. Han vet inte att jag har spring i benen efter ett långt cykeluppehåll och två frustrerande dagar på jobbet där jag försöker komma ikapp efter fyra veckors semester.

Åh förresten, sista dagen på semestern, var Sons första dag i nytt gymnasium. Nyss fri från feber lyckades han svimma på samlingen, spräcka skolans krossäkra fönster med bakhuvudet, sy tre stygn och ligga på observation på KS större delen av dagen. Han går omkring med vitt bandage runt huvudet och börjar bli rätt stolt över det...

söndag, augusti 08, 2010

...



På vägen till Lidl hittar jag en samling grynsoppar alldeles invid cykelvägen. Slemmiga rackare, svåra att fixa eftersom den klibbiga hinnan som täcker hatten måste skalas av. Men de är en av de första svampar jag har träffat på i år, så jag är beredd att göra det lilla extra.

Efter skalandet får de steka i smör. De är för fuktiga för att bli frästa, de bara kokar ihop i en simmig sky. Efter en stund, saltar jag och häller på lite torr sherry, kryddar med vitpeppar och timjan. Svampröran får vila i en skål, medan jag fräser lök, hackar tomater och låter dem bli varma tillsammans med löken. Till slut gör jag det som jag tycker är absolut godast, jag slår två ägg över alltihop och rör ihop det till en äggröra.

I dag åkte Son till sin mamma efter tre veckors samvaro med mig. Det känns ensamt. Vi har haft det bra. M skickar sin Son till kollo i morgon, snart får vi vara tillsammans.

(Bilden är länkad från Svampguiden)

tisdag, augusti 03, 2010

Herr kantarell.



Efter regn kommer svamp. Jag skyndar mig ut i skogen, det är fler som har kommit på samma idé. Flera cyklar står uppställda vid träd och gärden. Alla har säkert sin lilla fläck som de håller koll på. Så även jag. Det är varmt och fuktigt i skogen och myggen verkar mer än lovligt svältfödda. Svampen nästan lyser med sin frånvaro, ända tills jag snubblar på ett översomrat kantarellställe. Inget som vuxit nu, men det ger i alla fall tillräckligt för kvällens middag.

Jag smälter rödlök i smör en lång stund, ökar värmen, tar ut löken ur pannan och lägger i svampen som får fräsa tills all vätska kokat in. Lite salt, vitpeppar, tillbaks med löken, en skvätt rödvin som får koka in en kort stund. Eftersom Son ville ha "den bredaste pastan", blandar jag i pappardelle parmesan och olivolja. Till slut skär jag lite parmaskinka över.

fredag, juli 23, 2010

Mitt i Smala Sussieland



Jag har sett den på riktigt! Den där scenen i Smala sussie, där alla dansar på samma sätt! Campingen i Dalsland har en pub och på fredag är det "livemusik" - en man med gitarr, mikrofon och soundback samlar en hel del av traktens människor oavsett ålder. Alla dricker så mycket öl och drinkar de orkar, dansar på bordet och avslutningsvis ställer sig alla (unga) och gör - det där! Jag antar att jag är hopplöst förstörd av närheten till Stockholm nuförtiden...

Fisken nappar. Jag foliegrillar gäddan med fänkål, lök, citronsaft och några zestbitar från citronskalet.

fredag, juli 16, 2010

Första kvällen

M har dragit till någons land, så jag har den första kvällen på min semester alldeles för mig själv. Klockan fyra är jag klar på jobbet och kan åka hem. Jag monterar ihop min nylagade cykel och drar till stranden. Simmar några hundra meter, läser lite bok tills jag blir riktigt sugen på att äta något.
Hemma väntar en kronärtskocka och en liten flaska champagne. Jag vispar ihop lite majonnäs. Senare vispar jag ihop lite grädde och äter med de jordgubbar jag lägger in i burken med sockerlag, de som blir över från jordgubbsaskarna.

fredag, juli 09, 2010

Lösryckt

"Hej Alicia! nu är tanten full!" Den äldre damen vinglar med sin cykel och ställer sig i vägen för de två unga mammorna som försöker gå förbi. Flickan, Alicia som sitter i vagnen är måttligt road.
En pojke och en flicka ur det ryska sällskapet lägre bort i parken bryter sig ut och talar sammanbitet allvar på bänken nedanför. Flickan försöker resa sig flera gånger, men hindras av pojken. Till slut (något ologiskt) tvingar hon honom att ta hennes hand och samtalet förlöper som det ska. I övrigt ägs parken av måsarna.
Jag har ätit kräftor, blivit uttråkad av "Inglorious Basterds" och står nu med ett glas artonårig Caol Ila och gläds åt utsikten och livet i största allmänhet. Caol Ilan doftar tång på ett alldeles lagom inte alls insmickrande, men ändå lockande sätt.

tisdag, juni 15, 2010

Vildsint avocado- och gravlaxsallad

En avocado
Fem söta körbärstomater
Två röda chilipepparfrukter
150 gram gravad lax (i bit)
Rapsolja (Zetas nötig och fyllig)
Citronsaft

Skär avocadon i bitar. halvera tomaterna, skär laxen i kuber. Hacka chilipepparn i stora bitar. Blanda allt i en skål, häll på rapsoljan och en skvätt citron. Ät själv eller ha som förrätt till två. Koriander vore helt fantastiskt på, men jag hade ingen hemma. Halvsöt riesling eller Oppigårds Summer twist vore helt fantastiskt till, men det är bara början av veckan.

fredag, juni 11, 2010

Det luktar öl

Det luktar öl i trappen hemma.
På vägen hem från jobbet möter jag två killar som luktar öl och har misstänkt blöta fläckar på byxorna. Utanför jobbet luktar det öl. Min dotter luktade så mycket öl att vi var tvungna att spola av henne innan hon förevisades som just utgången student för tjocka släkten. Det är inte mösspåtagningen som är det viktigaste längre det är att åka flak. Att åka flak är inte ett nöje längre det är ett moderna tiders dop. I det ögonblick alla klättrat upp på flaket, greppar de varsin burk öl, skakar den och sprutar ut innehållet - på varann! Det tar trettio sekunder. Jag får en glimt av Dotter, mitt på flaket, dränkt som en katt och det är två timmar kvar till de kliver av. Den enda fördelen är att de inte får i sig särskilt mycket, allt rinner ut. Som Pappa får man verkligen hålla i sig, men Dotter har slitit stenhårt i dessa tre år och kan anses vara vuxen, så mycket en sjutton på det tjugotredje kan anses vara det. För mig blir hon aldrig det, men det får vara min hemlighet.

tisdag, maj 18, 2010

Försommarens guldklimpar

Hurra! Färskpotatisen är under smärtgränsen. 19.90 kilot på Coop. Jag plockar noga ut de små, inte mycket större än en tumme. Det är viktigt att skalet sitter löst. Jag testar var och en av de femton genom att gnida på dem. Lossnar skalet under tummen är de godkända. Hemma skrapas de försiktigt, läggs i varmt vatten, lite salt och en dillkvist (som bara råkar finnas i frysen). Koka upp vattnet, stäng av plattan, gå och hämta tvätt. Häll av. Matjessill, gräddfil, hackad blast från salladslök, roslagsknäcke och kryddost.

Perfekt!!!

fredag, maj 14, 2010

Livets njutningar

Det ilar i hela kroppen. Benen känns överfulla av energi. Jag trycker till, känner accelerationen, ett snabbt tickticktick från ettan till fyran. Centrifugalkraften i första kurvan trycker till och en ljum vind fläktar runt mina bara armar. Varje andetag suger in dofterna av våren. Lite asfalt, friska löv, damm, en kvinnas tunga parfym - och jag är på väg - vårens första allvarliga cykeltur.
Som vanligt i början vill jag mer än jag klarar, Halvvägs hemifrån efter knappt två mil är energin förbrukad. Jag blir tvungen att ta ett nödstopp på Ulriksdals café. En skogsbärstårta översållad med hallon, blåbär och röda vinbär, fylld med delikat vaniljkräm gör susen för blodsockret och jag kan börja cykla norrut längs med Mälarens strand.
Senare på kvällen väntar pulled pork till fredagsmyset. I början av veckan köpte jag två kilo fläskkarré för billigt pris och leker "här är ditt kylskåp". Måndag, karré med ädelostsås. Tisdag - "Spanska fåglar" karré fylld med ägg, syrlig inlagd gurka och ost. Onsdag, wok med färsk vitkål och karré i tunna hårdstekta skivor som efter stekning läggs i soja. Torsdag - pulled pork där de flesta av förra årets grillsåser strök med. Den serveras med den stora couscousvarianten maghraib. Till fredagen blev det en del över och jag rör ihop en guacamole, gratinerar nachos med ost och äter tillsammans med massor av jalapeños som jag köpte på bondens marknad i höstas. I glaset Oppigårds Easter Ale, hämtad ur garderoben och lagd under rinnande vatten för rätt temperatur. Jag smuttar faktiskt på ett litet glas lagrad tequila också. Ååh förresten för er som gillar deckare med lite mer än skissade karaktärer - prova Giles Blunt. Barnen? Son är och fiskar, Dotter jobbar på Grönan.

onsdag, maj 12, 2010

Sven Dufva

Ett vårtecken är att ligorna flyttar in och ställer till ofog. Det börjar med kråkgänget. Sedan kommer måsligan och utmanar kråkgänget om de bästa reviren. Korvkiosken är ett hett område, själva parken är sådär. De utkämpar sina duster tidigt, tidigt i soluppgången under högljutt kraxande och skränande. Efter ett tag hittar de sina ställen, tystnar och sitter och lurpassar på varann från husen.
Duvorna däremot är individualister. De upträder i par och är inte så högljudda. oftast håller de sig undan och snor omärkligt åt sig en bit här och där, mitt framför näbben på en mås eller kråka. Alla utom en. Klockan tre vaknar jag av att det trippar på balkongräcket. Jag försöker ignorera det ganska omärkliga ljudet, men det accentueras till ett krafsande som bara inte går att ignorera. Adrenalinet går i topp när det hörs ett milt "hruuu kuu huu", "hruuu kuu huu".
Sedan tidigare vet jag vad som gäller för kärlekskranka duvor: jag kastar mig ur sängen, slår upp balkongdörren med en smäll och ett brak och ser med en viss tillfredsställelse duvj*veln skrämt flaxa iväg. Tyvärr verkar inte hormonstinna duvor lära sig av erfarenhet. Den eländiga fågeln är tillbaka natten efter och drar iväg ett kärleksfullt "hruuu kuu huu" så fort den satt sig. Jag slänger mig upp igen med bultande hjärta, får in en tillfredsställande smäll när dörrblecket fastnar i kanten som skrämmer sk*ten ur Sven. Även natten efter får jag en god titt på Svens stjärtfjädrar. Den eländiga fågeln kommer även dagen efter när jag sitter febrig i soffan. Jag går och hämtar kameran. Sven tittar misstänksamt, men mitt objektiv är långt nog. När jag tagit bilden, slänger jag upp balkongdörren, rusar ut och klappar vilt i händerna. Sedan dess har det varit lugnt (peppar, peppar).

söndag, maj 09, 2010

Tandem

Det finns ett marockanskt vin, som görs av en fransk vinmakare (inte helt okänd) som heter Alain Graillot. Historien säger att han var på cykelsemester i Marocko och övertalades att göra ett vin med fransk touch av en Marockansk vinmakare han träffade på vägen.

Vinet kallas för Tandem och M älskar både historien och vinet. Självklart köpte vi några flaskor när det dök upp på Systemet igen.

Eftersom vinet kommer från Marocko ville jag göra något med "lokal" anknytning. En lammbog fanns i frysen och recept på Tagine finns det gott om på nätet. Lite komplicerat blir det eftersom vinet är ganska syrligt och strävt innan det legat något år, så grytan får inte bli för söt eller för stark för att få fram det bästa hos vinet. Med en del inspiration härifrån, blev det till slut bra nog att dela med sig.

2-3 personer:
7 hekto lammbog
En burk krossade tomater (ta vad du har, Mutti är onödigt lyxigt, själv använder jag Lidls)
En stor lök
3-4 vitlöksklyftor
En kanelstång
3-4 deciliter vin (Palazzo är matlagningsfavoriten för dagen)
Två teskedar fänkålsfrön
Ett lagerblad
Lite timjan, lite rosmarin, en liten nypa peperoncino (chilipepar).
1-2 matskedar flytande buljong (jag använder Eldorado, men ta gärna fond du chef föralldel)
En tesked fisksås
Två stora tomater
7 aprikoser.
Färsk koriander

Se till att köttet har rumstemperatur. Torka av det med hushållspapper och skär det i cirka 5-6 centimeter stora bitar. Hetta upp en gjutjärnsgryta med lite rapsolja i och stek köttet i omgångar, var noga med att få stekyta.

Hacka löken och vitlöken och krossa fänkålsfröna under tiden. När köttet är brynt runt om, ta ut det och häll eventuellt av lite fett. Lägg i lök och vitlök och dra ner värmen. Fräs en stund utan att löken blir brun, rör ofta. Lägg tillbaka köttet, strö över fänkålen och häll i vinet. Låt vinet koka up så att en del av alkoholen försvinner.

Lägg i kanelstången, lagerbladet och häll på tomaterna. Tillsätt buljong och fisksås. Lämna grytan ifred på låg värme i ungefär tre och en halv timme.
Skär tomaterna i fyra delar och kärna ur dem. Om du vill vara lite Heston Blumenthalisk, passerar du innandömet och häller det i grytan. Skär de urkärnade delarna i ytterligare tre delar. Skär varje aprikos i tre delar och lägg allt i grytan. Låt koka en halvtimme till. Krydda försiktigt med chilin, den ska knappt kännas.

Under den sista halvtimmen kokar du stora couscouskulor - Moghrabiah heter de i Frebacos version som ska serveras till.
När couscousen är klar, häll på rikligt med olivolja och strö på rikligt med klippt koriander. Servera frikostigt med gryta till och självklart - Tandem.

Om man vill vara extra lyxig så här i sparristider, så är det här receptet sanslöst gott till förrätt tillsammans med en elsassisk Riesling.

onsdag, maj 05, 2010

Hollandäsmajonnäs

När en stor knippa vit sparris kostar 16 kronor är det sparrisfrossardags. Jag behöver något att trösta mig med när lungorna värker och febern kommer och går.
För att få ut all smak använder jag ett trick jag har läst mig till. Sparrisen skalas noggrant, men jag kastar inte spånen utan låter dem koka fem minuter först. Sedan kokar jag sparrisen i kokvattnet.
Till sparris skall det självklart vara hollandäs, men jag orkar inte ta jobbet med att koka ihop lagen och risken med att den skär sig. I stället gör jag en i majonnäsform: En äggula, saften av en halv citron, en halv tesked salt och vitpeppar blandas först. Jag fäster ihop majonnäsen med lite rapsolja för säkerhets skull, sedan vispar jag sakta ner 50 gram skirat smör. Till slut garnerar jag med några rasp apelsinskal - en väl så god ersättning för den riktiga såsen.

Gott!

måndag, maj 03, 2010

Var är blåsorkestern?




Första maj väcks jag redan klockan nio av ett soundcheck i parken. Det är inte odelat bekvämt eftersom jag sover med ena ögat öppet när Dotter är ute och festar. Snäll som hon är, SMSar hon tjugo över tre att hon är på väg hem. Sedan hinner jag knappt somna om innan jag en timme senare hör henne tömma kylskåpet.
Efter det kan jag somna tryggt. Klockan tio kommer det sedvanliga förstamajtåget nedanför fönstren. Det blir glesare och glesare år från år, kanske bara 40 personer. Barnvagnarna har bytts ut mot permobiler. I stället för den sedvanliga blåsorkestern åtföljs tåget av sambarytmer, skapade av två trumslagare som går i täten. Att det är en trend bekräftas när jag tillsammans med Son hamnar på Götgatan och möter förstamajtåget från Medborgarplatsen. Dock räcker det inte ens med ett tiotal slagverkare för att väcka tåget till liv, man vandrar lite håglöst och för det mesta tyst.

Inte heller arbetarnas dag klarar sig undan mammons angrepp. Precis som i påsk, är de flesta affärer öppna. Vi jagar ett par svarta, inte alltför blanka skor, helst helt släta som ska vara till Sons första kostym. Om drygt en månad går han ut grundskolan och fyller 16.

fredag, april 30, 2010

Mösspåtagning


Plötsligt lyfter slöjorna från blicken och Stockholm blir oerhört vackert. Huset i början av Oxtorgsgatan som går åt akvamarin, den trämönstrade fasaden vid Oxtorget och Drottningens hus, mitt emot Johanneskyrkan, sedd genom en alm som precis håller på att få sina babylöv.
Kanske är det så att Dotters glädje färgat av sig - de har haft mösspåtagning i Rålambshovsparken. Hon går ut gymnasiet om sex veckor. Det är helt sjukt, hon blir äldre, inte jag!
För ett proggigt sjuttiotalshjärta som mitt är det samtidigt en utmaning. Det här representerar en av de jobbigaste perioderna i mitt liv där hela min omgivning klättrade på varann för att skapa sig en roll och ofta kändes det som om jag stod vid sidan som den extreme individualist jag alltid har varit. Jag kan se det här också. Små barn (läs 18-åringar) som desperat försöker ta plats, ibland på andras bekostnad och alla är så oerhört självmedvetna, precis, hela, tiden.

Efteråt tar jag en runda i Hötorgshallen. Hos Argentiska livsmedel är det kö, folk gör av med små förmögenheter på utskuren biff och entrecôte, själv har jag sett ut ett fint stycke rostlock med en härlig fettkappa. Jag står nästan och hoppar jämfota innan det blir min tur, nervös för att någon före mig ska ta den. Det går bra. Jag blir extra glad, när han säger att det är sista biten. I morgon ska jag skära snitt i fettkappan, fräsa den ordentligt i grillpanna och sedan steka den i flera timmar i låg temperatur. Bästa grillade potatisen till och kanske en Ripasso.

söndag, april 25, 2010

Utanför fönstret växer det upp kranar i stället för träd. De skymmer inte solen lika bra. Lägenheten är redan nu en bakugn så fort solen tittar fram. Almarna som skyddade huset och gav svalka har drabbats av röta och fällts träd för träd under de senaste åren. Mitt projekt får bli att skaffa persienner, undrar om man kan få dem i lövgrönt.

Den sista almen utanför vardagsrumet gör i alla fall sitt bästa och är fylld av knoppar som ser ut att kunna brista ut i löv när som helst.

Inspirerad av det här receptet, gjorde jag en Porter- och Chokladpudding. Den svarta portersirapen gjorde vackra ränder i vispgrädden och smakade nästan lakritsaktigt till chokladpuddingen som även den lyfte av portersmaken. Supermums, gärna tillsammans med ett glas portugisisk moscatel.

Jag fick också tag på det lilla trendiga köttstycket oxkind i veckan. Av det blev en chartreuse - nej, jag hade ingen aning om att mat kunde heta så, bara sprit - men idén att linda in köttet i savoykål och servera det ovanpå en champinjonsås smaksatt med vermouth kändes inte fel alls. Ett tips bara - över natten i ugnen (7 timmar) på knapt 100 grader får köttet att bli nästintill krämigt, men inte trådigt. Stek gärna löken och morötterna lite hårdare, de blir lite sötare då. Till det dricker M och jag en Bordeaux som vi köpte tillsammans i Paris för två år sedan.

lördag, april 03, 2010

Påsk


Vad gör man med överblivna macaronger, kanongoda, men fula som tusan och betydligt fler än man kan äta på en gång? (De gjordes tillsammans med barnen.) Man tar krämen som blev kvar och brer den på kakhalvorna och äter tillsammans med kaffe och rom. Det går alldeles utmärkt med påskmust också.
M är i italien, jag tar långa promenader och försöker engagera barnen i lite påskaktiviteter. Det går fint, det var länge sen vi trängdes tillsammans i köket och hade roligt.

måndag, mars 22, 2010

Den Lilla Blå

Den lilla blå har stått sedan första snön föll i oktober. Jag som brukar dröja in till det sista för att byta till vinterdäck, skulle bara vänta "tils den första snön smälte undan". Att det blev fem månader senare kunde nu ingen tro. I Lördags skulle dotter snurra chokladhjul i Strängnäs. För en gångs skull försov hon sig - dålig timing. Medan hon letade tågförbindelser eller bussar, gick jag på vinst och förlust ner och vred om nyckeln. Döm om min förvåning när Lilla Blå startade precis som om den hade körts igår! Det tog visserligen fem minuter att kämpa sig genom snödrivan som blockerade parkeringen men vädret var fantastiskt, snön borta från vägarna och Dotter blev glad för åkturen. Särskilt som förbindelserna till Strängnäs på en lördag är i det närmaste obefintliga.

tisdag, mars 16, 2010

Visst gör det ont...

Våren är här, jag börjar så sakteliga komma över det faktum att jag är ett år närmare graven. Solen hjälper till, en promenad längs Norr Mälarstrand med väskan full med Macaronger från Café Petite France hjälper också till...

onsdag, februari 24, 2010

Phuuuhh

Nu har jag coachat härledning av derivata. Jag har diskuterat hur Van Gogh kände när han målade "Stjärnhimmel". Vi har tragglat igenom grundämnestabellen och gått igenom väsentligheterna i algebra. Jag har också besökt Ungt företagandemässan. Båda barnen har klarat sina prov och inlämningar före sportlovet. De ska åka till Åre med mamma. Själv är jag utmattad och ser fram mot att bara jobba på dagarna.

fredag, februari 19, 2010

Ny guide till fredagsmys


Börja med en lång promenad till tonerna av Sleepy Sleepers. Huvudet rensas och planerna på en middag börjar ta form. Hem, ta upp en Oppigårds Amarillo ur handfatet där den har kylts under långsamt rinnande vatten (kylskåp är för kallt) och öppna ett paket Mortadella. Ta några skivor tillsammans med en djup klunk öl. Fortsätt med att öppna en liten flaska Chianti. Häll upp flaskan i en karaff och ta en djup sniff i den. Den första doften är speciell, vildsint, alkohol, mörk frukt och lite hästbajs.

Ställ undan karaffen i ett svalt hörn av köket. I mitt fall nära ett vädringsfönster. Låt en redig klick smör smälta i traktörpannan, fortsätt lyssna på Sleepers, "Bodya, Sporttia, Tsemppistä" spontandansa gärna. Hacka en redig lök och lägg i pannan.

Jaga upp lite död ko i frysen, (i mitt fall fick jag tag på lövbiff). Tina försiktigt i mikron. Rör om i löken. Ät korv, drick öl, spontandansa, drick öl, rör i löken. Skär köttet i strimlor, rör i löken, sänk värmen successivt. Efter ungefär 20 minuter har du en perfekt rostad lök och ölen börjar ta slut. Drick upp ölen, ta upp löken och låt rinna av på hushållspapper, höj värmen på plattan.
Häll upp ett glas vin, bara i botten. Andas in, känn den sötaktiga doften av mandelmassa innan faten sjunker undan.

Lägg biffstrimlorna i pannan, lite i taget så att de får stekyta. Vänta med att röra om, tills du inte kan hålla dig. Ta en sniff på vinet igen, nu börjar frukten komma fram. Körsbär och lite röda vinbär, så typiskt italienskt. Lägg in nästa omgång av biff. Ta en klunk av vinet. Syra! Frukt! Saliv! Aaahhh! Glöm inte att spontandansa, Finska texter och rak rock är en ultimat kombination. Sätt på pastavatten, salt som medelhavet.

När biffen och botten på pannan har mörknat, dra ner värmen och häll på lite vin (inte Chiantin för guds skull - jag har en bulgar för detta). Låt alkoholen koka ur. Peppra, salta, häll i en liten burk Mutti krossade tomater. Koka upp, stäng av värmen och låt koka färdigt utan lock. Ta en klunk vin, ta gärna ett tjuvnyp av den rostade löken till. Den lilla brända sötman kontrasterar fint med vinet. Lägg den färska pappardellen i kokande vatten, var noga med att inte överskrida koktiden. tre minuter efter vattnet kokat upp.

Häll av pastan, blanda med olivolja, lite av såsen och lägg upp på tallrikar tillsammans med mer sås. Garnera med Mozzarella, små tomater i olika färger och strö över rostad lök. Andas in vinet, det börjar nå blom och kryddstadiet. Man kan ana lite viol, syrén och fänkål. Ät! Njut! Sniffa på vinet! Stöna högt, även om Son himlar med ögonen. Dotter hinner passera, slänga i sig lite mat, bränna håret lite och dra ut igen. Dock har hon lovat att komma hem... Man får vara glad för det lilla.

söndag, februari 14, 2010

Fredagsmys

månda TISda onsda TORSda
freda lörda å söhöndah,
månda TISda onsda TORSda
freda lörda å söhöndah

Den lilla flickan har en fyllig röst som bär väl över hela tunnelbanevagnen. Om och om sjunger hon sin ramsa medan publiken omväxlande ryser och fnissar. Mamman gör allt för att distrahera henne, men allt resulterar i

månda TISda onsda TORSda
freda lörda å söhöndah...

"Har skivan hakat upp sig?" frågar mannen mitt emot mamman. Det förstår inte flickan, hon tittar frågande på mamman utan att sluta. "Man kan säga så om någon upprepar samma sak om och om igen" förklarar mamman. Det är tyst ungefär så länge det tar för en fyraåring att fylla lungorna.

månDA TIIIISDAAAA ONSDA TOOOORSDAAA
fredaLÖÖÖÖRDA ÅÅHHÅÅÅ SÖÖÖÖÖNNNDAAAHHH

Tunnelbanan stannar vid Slussen där jag går av medan jag skrattar högt.

Som en oväntad fredagspresent kom korvarna från Taylor&Jones. Det blir ett tufft val mellan Salsiccian eller lammkorven med italiensk kryddning.

Jag har redan sett ut vinet, en ny barbera d'Alba som låter jättegod. Även om Jag är sugen på Salsiccia, tror Jag mer på lamm än fläsk till vinet.

Lite schalottenlök får svettas en bra stund i frikostigt med olivolja. Under tiden skalar jag lammkorven och mosar sedan ner den i grytan. När den har fräst en stund, häller jag på lite rödvin och låter koka in. Liten skvätt grädde, knappt en halv burk körsbärstomater och frikostigt med salvia. Koka ihop en stund tills papardellen är klar. Lite pepprig olivolja och parmesan över. Ren njutning.

onsdag, februari 10, 2010

Kylslaget

Det är mycket nu. Jobb där diskussionerna sträcker ut sig i dagar, få Son att intressera sig för ett gymnasium - det ser ut som att han går ut med bra betyg - hurra!!!!

På TV ser jag Landet brunsås. Henrik Schyffert bygger vidlyftiga teorier om hur människor i Sverige förhåller sig till mat. Känner inte igen mig alls och blir beklämd över lättviktigheten klädd i kejsarens nya kläder.

Det blir visserligen inga kulinariska mästerverk för mig heller, men glädjen och avkopplingen bor i alla fall i matlagningen. Affären har extrapris på skinkstek och champinjoner. Jag steker upp tjocka skivor kryddade med American Steakhouse Seasoning så att de får stekyta. De får bli färdiga i ugnen medan jag fräser champinjonerna i stekfettet. Vitlök, vitpeppar, en skvätt vitt vin och lite grädde. Jag höjer ugnstemperaturen, slår champinjonerna över köttet, täcker med några skivor lagrad ost och gratinerar snabbt så att allt får en knaprig yta. Finstrimlad snabbkokt salladskål svängd i rapsolja blir perfekt till.

fredag, januari 29, 2010

Hopp

Utsikten över Sierra Nevada är vidunderlig. Sjöar vars färg liknar den i norska fjordar. Små vägar slingrar sig i vita band längs med bergskammarna och på vissa ställen ser det ut som om någon har slängt ut en näve kardborrar över sluttningarna. Undrar om det är olivträd. På vägen hem ligger snö på de högsta topparna, men det ser jag bara bitvis mellan sömnattackerna.

Lyckades lura till mig två timmars promenad i Málaga, precis när solen efter två dagars regn tittade fram. Det är värt mycket i mörkaste januari att få gå i strålande sol och 15 grader. Hotellet är fascinerande och smaklöst. De offentliga toaletterna i form av en tårtbit har väggspeglar på båda väggarna. Förutom att man får se tre toalettstolar när man går in vilket skapar en del förvirring, så får man se sig själv i situationer som absolut borde undvikas att ses. Särskilt i ett otal upplagor när speglarna skapar en tunnneleffekt.

Maten är jättegod och jag får tillfälle att äta långkok som griskind, kalvkind och rimmad ibéricoskinka. Jag får också mitt lystmäte på både små och stora bläckfiskvarianter, fulla av smak (och sugkoppar).

Hemma mitt i natten, åker hem genom snölandskapet och minns solen.

onsdag, januari 20, 2010

Picadillo Cirkus

Vad gör man när det är extrapris på fläskkarré och man har köpt en mango bara för att den kostade fem spänn förra veckan och den börjar bli väl mogen?
Givetvis googlar man på pork mango recipe.

Det som ser mest intressant ut är en "Pork Mango Picadillo" (?)

Receptet blir lite komplicerat även för mig på en vardag - att först göra en salsa för att blanda i - så till slut blir det en mashup som blir så bra att den är värd att dela.

Silkes Piccadillo

4 portioner

1/2 kilo fläskkarré
två gröna chili
en rödlök
två vitlöksklyftor
en burk krossade tomater
en mango
en näve cashewnötter
en halv tsk mald kanel
en tsk mald koriander
en tsk mald spiskummin
en tsk torkad Oregano
en tsk torkad timjan
salt efter smak (ca en halv tsk)

Hetta upp en gryta (gärna gjutjärn) med lite neutral olja. Under tiden den värms upp, skär fläskkarrén i drygt centimeterstora kuber. När oljan är het, lägg i tärningarna i omgångar, de skall få stekyta, inte koka.
När tärningarna steks hackar du chilin. Behåll så mycket av det vita som du vill ha styrkan. Jag tar bort ungefär hälften innan jag hackar.
Hacka löken och vitlöken. Blanda kryddorna i en skål, det är mycket att hålla reda på. Ta god tid på dig, du hinner krossa timjan och oregano mellan handflatorna så att du luktar gott om händerna. Köttet skall vara genomstekt och ha en ordentlig stekyta innan du går vidare.
När du har tröttnat på att vänta, salta köttet och häll i lök, vitlök, och chili. Rör om några varv, vänta en minut och häll på kryddblandningen. Rör om ett par varv igen, öppna tomatburken i lugn och ro och häll i den. Låt koka upp och dra ner värmen. Håll mangon på högkant och skär av på båda sidor av den platta kärnan. Lägg ner resten och skär på snedden längs med alla kanterna på kärnan, det brukar ge bra resultat snabbt. Skär mangon i klyftor, ställ av grytan från värmen och blanda i klyftorna.

Har du satt på riset samtidigt som grytan värms, bör det vara klart nu.

Krossa cashewnötterna i grova bitar, lägg upp ris, gryta och strö över cashewkrosset.

Toppbetyg hos tonårsgruppen.

Åh, vi hann också avhandla Syrets kretslopp med Son och Kinas ekonomiska utveckling nu och i framtiden med Dotter. "Då var du till nytta för nått i alla fall" som käraste Dotter uttryckte det.

onsdag, januari 13, 2010

Vinterland

Hyreshusets korridor leder till en sagovärld. Det ytterst sparsamma gryningsljuset reflekteras i allt det vita och förstärks till ett silvergrått dis. Alla träd har tjocka frostavlagringar på grenarna och gnistrar som om de vore av glas. Vinter när den är som bäst.

Julen är nu officiellt slut. I går åt jag det sista av skinkan, gömd under ett krämigt täcke av palsternackspuré med ett lager av savoykål kokt i det sista skinkspadet ovanpå. Allt hölls ihop av en äggstanning bestående av tre äggvitor överblivna från majonnästillverkning och ett ensamt ägg.

Innan jag gick ut i den trolska morgonen, la jag in en bit av högrev i gjutjärnsgrytan, hällde på lite vin och lite vatten tillsammans med svartpeppar och lagerblad. Grytan fick stå i ugnen på 100 grader över dagen.
Med så mört kött och den sky som blir, kan man göra vad som helst. Jag valde att göra en ragu på gulbetor. Lite rökt fläsk, vitlök och selleri fräste ihop ett tag, i med gulbetor, rödlöksklyftor, olivolja, lite tomatkross och sky så att det täcker. Efter 40 minuters småkok utan lock blev det ett perfekt tillbehör till det möra köttet.

torsdag, januari 07, 2010

Reliker

Den här hittade jag i kylen. Normalt är jag inte så kinkig med "bäst före" men i det här fallet så avskrevs den. ett år är ok, två...
...nääh! Det intressanta är att den ser likadan ut som från början.







I stälet tar jag fram den rökta laxen (två för 57:- 400 g) och stuvar spenat. Spenaten får smak av skinkspadet - fatta vilket tryck i vin/skinkspad - lite grädde och reds av med Maizena.
Barnen får potatis, jag får en kokt kålrot som försiktigt pressas i potatispress så att allt vattnet trycks ur. Skinkspadet får ställa upp som smaksättare här också tillsammans med en matsked skånsk senap. Sötsyrlig kålrotspuré, stuvad spenat och rökt lax. Bra för en kropp som behöver minska i omfång.

onsdag, januari 06, 2010

Reflektioner

Nytt år är här, det finns inga tecken på att det skulle bli så mycket annorlunda än det förra. Jag kan inte flyga längre. Det är en av de saker som man inte längre verkar behöva lika mycket när livet inte ständigt förändras i rasande fart. Oföränderligheten verkar skapa en skorpa över själen, den når inte riktigt ut till vingarna.

Även om just det är lite ledsamt, är livet i övrigt bra. M är fortfarande kärleken efter mer än sex år, det ser heller inte ut att förändras. Jobbet är lika utmattande och utmanade som alltid och barnen är en ständig källa till glädje och oro. Jag har det gärna så ett tag till.


En annan sak som inte förändras är min jakt på extrapriser. Det är bonanza för sådana som mig (finns det fler?) så här efter jul. Jagt har köpt en bra julskinka för 19,90 kilot som jag kokade i vin på låg temperatur i ugnen med icke-julkryddning, dvs vitlök, selleri vitpeppar och svartpeppar, det tog den cirka tre timmar att komma upp i knappt 70 grader och den är härligt saftig. I stället för griljering, gjorde jag den på det hederliga cetraleuropeiska viset - en stund in i ugnen på hög värme så att svålen blir knaprig.

I morgon börjar vardagen igen.