Ett blått ögonblick

Det doftar multna löv i parken. Jag går med långsamma släpande steg, låter de gula och röda löven prassla runt benen. Det är så skönt att jag tar ett varv till. Det har varit livligt i min del av verkligheten i dag.
Stinas kyckling på extrapris får utgöra grunden i dag. Balkongen är fortfarande fylld med trumpetsvamp sen i lördags. Jag tar ett par nävar, slänger i stekpannan tillsammans med en avdankad zucchini och vitlök tills all vätska kokat in så att den kan dränkas i sky, lagom till kycklingen är klar.

Stekt strömming med syrligt mos

Lokala Coop har billiga strömmingsfiléer och jag har en bit trött blomkål kvar som behöver användas. Lite rotselleri i moset neutraliserar den inte så häftiga blomkålsdoften. 2-3 portioner.

400 g blomkål
300 g strömmingsfilé
50 g rotselleri
2,5 dl mjölk
1/2 dl turkisk yoghurt
Kallpressad rapsolja
Salt
Vitpeppar
Några centimeter purjolök, den gröna änden.

Sätt mjölken på uppkok och riv isär blomkålen i små bitar innan den går i kastrullen. I med sellerin i bitar och låt småkoka i 25 minuter.

Hetta upp en stekpanna, lika blandning smör och rapsolja. Vänd filéerna två i taget i en blandning av mjöl, ströbröd, salt och vitpeppar, lägg omedelbart i stekpannan. När stekpannan är fylld, är det dags att börja vända på strömmingarna i lugn takt. lägg de färdiga filéerna i varm ugn.

Sila av blomkålen och sellerin, blanda med yoghurten. (Ta mindre om du vill ha mindre syrligt.) Kör till mos i matberedaren. Krydda med salt, vitpeppar, lite kallpressad rapsolja är gott. Blanda moset med finhackad purjolök. Strö lite över stömmingen med.

Gott till middag och morgondagens lunch.

Riskor

Det här var mumsigt förra året. Man kokar svampar som normalt är oätliga, lägger in dem i ättikslag och njuter av dom som tilltugg till öl, drinkar eller champagne. Gärna med italienska korvar eller skinka.

Min fritidssyssla

 
I dag bytte jag roll från gårdagens fysiklärare till evangelist i samhällskunskap.
 

Längtan

 
Idag, i bil på väg till dagens utbildningsinsats stod svamparna och vinkade längs vägen. Träden hade lyft fram de vackraste färgerna ur det gröna.

Jag vill löpa till skogs.
 

Mera mat

I dag får jag dela mitt vin med fruktflugorna. En klädkammarlagrad Bordeaux från 2004, ingen ska tro att flugorna blir illa behandlade hemma hos mig,

Av någon obegriplig anledning hade lokala butiken ett par förpackningar Hjortchorizo till extrapris. Jag visste inte ens att det gjordes chorizo på hjort, men var givetvis tvungen att pröva. Som ett sammanträffande hade svampbeståndet i skogen på en dag bytts ut från herr Sopp till fröken Trattkantarell och Rödgul trumpetsvamp. Dessutom snubblade jag över ett osannolikt stort fält av svart trumpetsvamp (jag har geotaggat stället hurra för den nya teknologin).

När jag hade matat svamptorken gjorde jag en liten inventering:

Jordärtskockor, muscatpumpa, västerbottenost.
Ttrumpetsvamp, apelsinskal, enbär, korv.


Jag kokade upp jordärtskockorna och lät dem koka i fem minuter innan jag hällde av vattnet.
Under tiden, rostade jag pumpa skuren i tärningar i ugnen på ganska hög värme. När skockorna svalnat lite, skrapade jag av skalet (det var lättare att ta sig runt knölarna), skar även dem i tärningar och blandade med pumpan. Blandningen fick sedan rostas i cirka 20 minuter till.

Jag fräste upp några krossade enbär i smör och hällde rejält med grovhackad trumpetsvamp över. Medan svampen fräste ihop, hettade jag upp en stekpanna och stekte korven på mycket hög värme. När den fått stekyta, hällde jag den stekta svampen i stekpannan och lät allt puttra på låg värme, tills korven var nästan genomstekt. Lite apelsinzest, vitpeppar och salt får vara med de sista minuterna.

När pumpan är mosig och jordärtskockorna fortfarande halvfasta tar jag upp formen ur ugnen och blandar frikostigt med riven Västerbotten så att allt blir en krämig massa.
Lingon och kallpressad rapsolja blir garnering i dag också. De bittersyrliga bären är definitivt värda mer än att bara sluta i lingonsylt.

Som en extra blinkning åt Emmajävlaboda - jag tror det hade funkat perfekt med ett småländskt isterband i stället för hjortchorizo.

Fredag

När jag läser om Skavlans gäster på bussen hem, blir jag nästan förbannad. Vem är intresserad av Benny andderssons son? Och advokaten till Norgemördaren? Det är en annan sak klockan nio, med hjärnan nedsaktad av ett alldeles jättegott vin, så känns det helt ok (eller - till slut orkar jag inte byta).

Efter veckans jobb känner jag ett absolut behov att ta mig ut i skogen först. Jag plockar på mig kamera och två påsar - en för den tunga svampen, en för den lätta svampen, gränslar cykeln och sticker. Skogen är lika ymnig som förut. Jag hittar blodriska, perfekt att kombinera med gårdagens lammfärs.
Jag blandar lammfärsen med rivet bröd, apelsinzest, saften från en halv liten apelsin, ägg, salt och vitpeppar.
En palsternacka och lite muscatpumpa skärs i stavar och kryddas med spiskummin och salt. Frikostigt med rapsolja över, sedan in i ugnen. Kocken unnar sig nu ett glas Sangiovese från klädkammaren innan han ger sig på att hacka en redig hög blodriska. Kallpressad apsolja i pannan (den gräsiga smaken och doften) inte för hög värme. Efter att riskan sakta fräst en stund, ner med hackad schalottenlök, ordentligt med med vitlök och krossade korianderfrön. till sist, när riskan är klar, en liten näve lingon från frysen.

Stek en redig biff av lammfärsen och lägg upp allting. Jag hade några kvistar timjan ovanpå när det var klart.

Åhh, tänk på att riskan innehåller mycket färg. Det märks inte minst dagen efter...

Kåltider

Kåltider igen. 2 kronor kilot, en fjärdedel av vad potatis kostar i butiken. Så härligt färsk att den nästan splittras av sig själv under kniven, med samma ljud som en mogen vattenmelon.
Jag går till affären i backen där slaktaren märker sitt kött med profetens märke och frågar efter lammfärs. När jag ser att han tar den noggrant hoprullade benfria lammbogen och ska mala den till färs, får jag nästan ont i magen. Jag säger till honom att han inte ska mala den utan jag tar den som den är. Han ler, skär rullen i små bitar och försvinner till köttkvarnen. Det är kött han kan, inte svenska. När han kommer tillbaka, ler jag uppskattande och tackar.

Jag blandar färsen med hackad lök, salt, vitpeppar och kryddpeppar. Skär kål i grova bitar och varvar i gjutjärnsgrytan (den som är Le Creuset). Varje lager får ett lagerblad och en släng timjan också. Lite kycklingbuljong över och timme efter timme med långsam kokning. Det är nog klart lagom till jag lägger mig.

Höstkänning

Det tog tre dagar att få Son att inse att skolan igen höll på att glida honom ur händerna. Det tar betydligt kortare tid att själv inse att jag kommer att behöva följa med i kurserna. Medicin är inte längre coolt, det kan jag förstå. Men då behöver han något annat som tar bort fluffet. Pappas piska.

Ulva Marknad

Son som tidigare muttrat något om obligatorisk närvaro, försvinner tillsammans med M:s son och kommer bara tillbaka emellanåt för att tala om att de nu ätit lakritsfudge, kokosbollar och Rolands djävlar (bara de korvarna är värda hela resan). Jag handlar getost spetsad med whisky och marmelad med päron i konjak. Sen har M och jag en namngivningsceremoni för ett par rakubrända får, Lolly, Molly och Dolly. Kvinnan i ståndet är måttligt imponerad...

Äntligen fredag

"Där tog han den sista Gigåndassen"! Mm, det gjorde jag mitt framför ögonen på en velig man som ville ha tips om det godaste nya i september, men som ändå inte köpte något till slut. Den och Italienaren ska in i klädkammaren en stund. För speciella tillfällen.

När jag öppnar hissen hemma, smäller det till. Det är en annan systemkund som tappat greppet om sin påse fylld med öl. Hon hinner göra det en gång till på vägen upp. Utan att ändra en min tar hon upp kassen och kliver ur hissen. Tre våningar senare hör jag en dörr som öppnas, en smäll till och ett ljudligt stön.

Jag besöker "min" slaktare, han som sätter profetens märke på köttet och köper en gigantisk kalvkotlett till ett pris som är minst sagt överkomligt. Jag grillar den, hårdbakar en potatis och gör den godaste såsen till.

I morgon åker vi till Ulva marknad. Jag sätter grunden till en Ragù Bolognese, så att den blir färdig till vi kommer hem. Den har numera fått min egen touch med kycklinghjärtan, lite fisksås och - efter tips från Heston Blumenthal - en anings ketchup.

Återanvändning

För första gången ligger solen så lågt att den skyms av grannhusen när jag vaknar. Gräsmattan utanför är silvrig av dagg och fläckvis ser det nästan frostlikt ut. Busshållplatsen fortsätter att utmana mitt tålamod. Det finns människor som tycks totalt omedvetna om en kö och har oerhört intressanta strategier att ta sig förbi alla människorna. Prata intensivt i telefon, samtidigt som man - liksom omedvetet - ställer sig först är åtminstone lite kul.

Svampbonanzan fortsätter för fjärde dagen i rad. I dag häller jag kokande saltat vatten på en pangasiusfilé, steker blomkål och svamp och blandar med sesamolja. Sedan torkar jag av den halvkokta filén, brer på resterna av såsen från i måndags, och lägger den i en ugnspanna ovanpå svamp och blomkålsröran. 10 minuter på 250 grader, högt i ugnen så att fisken får färg, men inte så mycket att den blir överkokt.

Överflöd

Jag antar att det är samma jaktinstinkt som får andra att sätta upp huvuden av egenhändigt dödade djur på väggen, som får mig att ta bilder av de svampar jag plockar. Jag äter i alla fall upp mitt byte.Just nu är det absurt mycket svamp i kylen och då har jag ändå hackat upp alla karljohansvampar och lagt i torken. Vi äter kålpudding. Jag har köpt billig köttfärs och utgår från den godaste kålpuddingen. Uppfräst svamp ger extra fyllighet och lite råa lingon ger extra bett. Son äter så han nästan sprängs. Förresten, så här kan man göra rårörda lingon i raketfart: En deciliter färska lingon, 1,5 matsked råsocker blandas. Kör i micron i 30 sekunder rör ett par varv och ställ i kylskåp. Klart på ett par minuter.

ROI

Enligt dagspris på nätet har jag torkat ihop karljohan till ett värde av tvåhundrafemtio spänn. Svampdoften låg mycket tät över vardagsrummet i går, trots öppen balkongdörr. Men - no pain, no gain. I dag åt vi grillad kycklingklubba på svampbädd. Svampen sög åt sig det mesta kycklingspadet där den låg under klubborna. Gudomligt. Aspsopp alltså. Karljohansvampen är hårdvaluta och inlåst i bankfacket.

Skördetid

Det här är den gyllene perioden när jag kan ta en kort tur till skogen efter jobbet och komma tillbaka med väl över ett kilo svamp efter en halvtimmes plockning. Svamptorken är fylld igen. Jag räknar med att ha tjänat in den efter tio sessioner, för att inte tala om mängden av risotto ai funghi porcini jag konmmer att äta. Stensoppar torkas, Aspsoppar går ner i grytan. I dag var det svamp och brynt blomkål inspirerad av det här receptet. Jag gjorde även såsen, tillsatte lite picklad mango som jag har haft i skafferiet i evigheter och smetade den på ungnsstekt falukorv. En sån där stoppad med äppelklyftor. Mums.

Förmodligen den sista sommardagen

Det höll på att sluta innan det började. I går kollade jag däcktrycket på den lila bara för att jag ville vara en duktig bilägare. I morse visade det sig att jag inte skulle rört ventilen på vänster bak, däcket var alldeles platt. Att köpa gamla bilar har sina sidor.
Lyckligtvis, har jag min magiska klädkammare som förutom vin innehåler allt som jag har svårt att slänga, dvs allt. Där fanns också två tuber med snabbfix av punkterade bildäck. Den fungerade och jag kom iväg, mot Nynäshamn och Öja/Landsort. Jag var framme lagom till att regnet gick över och lämnade över till en underbar dag med en dramatisk blåst.

Svamptorken susar fridfullt medan jag skedar frikostigt ur en glasburk med suspekt innehåll (skyltad med Terrine Provencale) och äter det tillsammans med lite hårdbröd och inlagd gurka. Jag hittade förmodligen den sista Oppigårds Pale Summer Ale i klädkammaren, den slinker ner till. Det håller magen i schack medan svampen som jag ska ha senare till konfiteras i lugn och ro. Svampsäsongen har börjat och dagens skörd har varit god.
Jag torkar karljohansvamparna. Aspsopparna skär jag i stora bitar, kryddar med salt, fänkål och vitpeppar. Jag täcker med olja och stoppar in dem i ugnen på 150 grader för lång tid framåt, minst en timme. Svampen blir perfekt till en köttbit från Hötorgshallen, lättkokta vaxbönor slungade i olivolja och balsamvinäger och ett sju år gammalt vin som jag hittade i klädkammaren.

Pre-fredagsmys

Jag kokar melonpudding inför min och M:s middag i morgon. Ett sånt recept kan man bara inte ignorera. Det smakar... förvånansvärt bra. Prosecco i kylen - check. Gammal Aglianico på plats - check. Syditaliensk mat - recept att inspireras av - check.

Livet är gott.

Leksaker

I eftermiddags låg den äntligen där. Gordy's handgjorda handledsband till kameran. Riktigt läder - svart, riktigt vaxat band - mörkgrönt. Känns lite som ett par kraftiga skor. Lite obekvämt och stelt i början, men man vet att det kommer bli perfekt inom kort, länge.
 

Matlåda

Vad gör man när vitkålen är färskare och billigare än potatis? Förutom får i kål alltså. Så här kan man också göra kålsallad: Skär vitkålen, 3-5 hekto, i centimeterstora bitar. Släng i kokande lättsaltat vatten och koka så mycket du har lust till - 3-5 minuter. Lägg i lite finskuret grönt purjolöksblast de sista 10-30 sekunderna. Häll av och låt svalna. Rör ihop yoghurt 1,5 deciliter (den tjocka tioprocentiga), en tesked fransk senap, en redig nypa salt och en matsked kallpressad rapsolja. Blanda alltihop. Lite finklippt mynta och bockhornsklöver ger en intressant ton, men salladen är god utan. Isterband till.

Excesser

Ofta bettraktar jag mig som småsnål. Jag jagar extrapriser, jag köper utgångna varor och tycker att trettio spänn kilot för holländska tomater är skitdyrt. Sen går saker och ting överstyr. Jag går till Chez Albert som precis har fått in franska vitlökar i stora knippor. Hundraåttio spänn knippan. Hundraåttio spänn! Men jag vet hur den doftar. Det är en fyllig, rund, doft med ett svagt stråk av brinnande höstlöv. Inte en antydan till den unkna anstrykning av möglig källare som så ofta drabbar den vitlök jag köper i vanliga affärer. Det var två år jag fick händerna på en sån knippa sist och jag minns doften än. Den nya hänger i köket nu och jag kommer att glädjas åt den säkert fram till jul.
Som en bonus frågade fru Albert om jag ville ha någtra kvistar med färsk lagerblad. Om jag ville! Nu ligger några stycken i en gryta tillsammans med får, kål och svartpeppar och doftar ljuvligt gott. Den blir klar lagom tills jag går och lägger mig.

Lunch i morgon.

Skogspromenad

Det är inte samma överdåd i skogen som det var för två veckor sedan. Det gör i och för sig inte så mycket, jag har min nya kamera att leka med och lära mig, vilket tar sin tid. På vägen hem plockar jag i stället en påse champinjoner i parken. Doften som påminner om anis, ger mig en idé till en omelett. Jag steker champinjonerna kryddar med lite salt och vitpeppar, rensar tre ansjovisar som jag mosar och blandar med dillen från i går. Sedan blandar jag hacket i äggen och häller allt över champinjonerna. Son skriker inifrån vardagsrummet att det var jättegott. Han börjar bli mycket tacksam att laga till.

Mat

"Vad är det här för kött?"
"Det är Kalvhals."
"Ok, jag tar den."

Det var så det började, Jag fick hem nästan två kilo kalvhals och tänkte - skitlätt, jag gör som vanligt, googlar den och ser vad man kan göra. Det som dök upp var recept på kalvsylta. Inget man vill gå loss på när ens själs älskade ska komma på middag och man har köpt ett burdust italienskt rödvin. Alltså fick jag försätta mig i trans och lyssna till min inre kock. Så här blev det:

Jag skar bort några rediga köttstycken från benen. Benen med en hel del resterande kött på, rostades i ugnen på 250 grader. Under tiden  delade jag en lök i fjärdedelar (inklusive skal) och sotade den i en gjutjärnsgryta. I med en morot i bitar, de rostade benen, två deciliter rödvin, en skvätt fisksås, en kryddnejlika, fyra kryddpepparkorn och två lagerblad. Vatten så att det täcker. Det här fick småputtra i två timmar under lock.
Jag tog också fram ett stycke varmrökt sidfläsk (som jag ofta har liggande i frysen) formen är ungefär som en tvåtumsplanka, den vägde 300 gram enligt förpackningen. Det är viktigt att svålen är kvar.

Efter två timmar lyfte jag av locket från buljongen och den fick nu koka ihop medan vi tog en gurkdrink, den som vi fick förlagan till på Fiskebaren i Kødbyen. Ingrendiensen är vätskan från en krossad gurka, salt dill, lime och gin. Drinken toppas med några droppar olivolja som flyter vackert på ytan som små öar.

Dags att slänga in fläsket i ugnen. Svålen skär jag i romber, pepprar lite och häller på lite olja. Fläsket lindas in i folie, med t ex salvia eller lagerblad, bara svålen skall vara synlig. In i ugnen, 150 grader cirka femton minuter. Efter femton minuter ökar man värmen till 250 grader och grill. Svålen ska bli knaprig

Jag silar av buljongen, mixar den med den mjuka löken för att få den lite tjockare och låter den koka ihop lite till. Köttbitarna som jag skar av innan, steks på hög värme så att de får en bra stekyta. Ner med dem i den hopkokta buljongen en kort stund.

Under tiden kan man fixa lite tillbehör. Jag hade puré på sparrispotatis med små bitar av jordärtskocka i. När det är gjort, häller man lite (eller mycket) av såsen på tallriken, lägger upp en köttbit, en tre centimeter bred bit fläsk och lite av det kokta köttet från benen. På med purén och lite garnering. Vi tog salvia, men var överens om att lite sockerärter hade suttit fint.

Burdust italienskt vin till.

Lalla äger

Jag vet inte hur Lalla Hansson nästlade sig in i min ganska sent vaknande musiksmak där Queen, Deep Purple, Yes och Genesis utgjorde hörnstenarna. Det var antagligen via musiken i bilen. Hade man en röd Amazon från -66 med originalradion kvar och en kassettbandspelare egenhändigt hoplödd med densamma, fungerade det inte riktigt med komplex musik. Inte ens när jag hade sågat ut hatthyllan med lövsåg och satt in extra högtalare.

Lalla Hansson fick ofta följa med på nattliga körningar. Jag tänker väldigt bra bakom en ratt, det har jag alltid gjort. Den ofta lite mollstämda tonen och hans texter som handlar om uppbrott, resa och funderingar på framtiden passade perfekt in i en 20-årings sinnesstämning.

Lite senare snodde någon radion och alla kasetterna och så småningom sålde jag Amazonen. Man kan heller inte lyssna på Lalla Hanson om man ska plocka vuxenpoäng samtidigt (faktum är att man inte hinner lyssna särskilt mycket alls om man ska plocka vuxenpoäng).

Häromdagen snubblade jag över samlingen "Fabulous forty" och blev nyfiken på hur Lalla fungerar i dag. Han fick följa med på cykeln. Vilken glädje! Varm sommardag, en helt ny väg och ett rosa fönster tillbaka till 20-åringen och hans (ofta rätt naiva) känslor.

Vem kan motstå textrader som

"E-dur och E-moll och Eva-Marie"

eller

"Sju små cyklar rädda för att dö" (sjöng han verkligen så i "Nu Ska Jag Skaffa Mej En Plog"?)

Efter cykelturen avnjuter jag en kalvkotlett som i storlek liknar en bistecca fiorentina. Till den med en drös av egenplockade - bara rivna - kantareller, som har legat i 175 grader i en ugnsform nästan täckta av rapsolja, kryddade med salt, vitpeppar och lite kanel.

Grönsaker är nyttigt så jag kompletterar med en zucchini stekt med skivad vitlök och ett blad mangold. Varför mangold? Jo, för att möta upp den lilla strävheten som är kvar i en 2005 Nebbiolo som råkade ligga i en gömma hos mig...

Livet är gott

Djurliv i förorten

"Men han äter upp alla mina lunchsallader för nästa månad!" När jag kliver av cykeln och plåtar det helt bekymmerslösa rådjuret i den lilla  koloniträdgården kommer en kvinna med sin lilla dotter rusande ömsom full i skratt, ömsom maktlöst frustrerad. Efter att ha bedömt oss som ofarliga, återgår Bambi till att länsa salladsplätten.

Semester!

Köpenhamn var alldeles, alldeles underbart som vanligt. Vi hyr ett rum nära kanalen, där gatorna heter Overgaden Neden Vattnet, Bådsmansstraede eller Sankt Annae Gade. Vi äter frukost, blåbärspannkakor med sirap på Wilders Café på förmiddagen, upptäcker Köpenhamns baksida under dagen och går sedan och äter den bästa vitello tonnato italofilen M har smakat på Frankie's. Det är soligt och blåsigt och jag bränner mig ordentligt första dagen. Andra dagen återupptäcker vi Nörrebro bryghus, där man kan dricka öl nästan direkt ur bryggtanken och där de serverar smörrebröd som är precis som de borde vara.
Åhh och Kødbyens Fiskebar lyckas prestera två av de snyggaste rätter jag har sett och dessutom en gindrink med lime och gurka med små dillsmakande olivoljeöar som flyter runt i den.

Sommar

Man sätter upp tält och långbord i villaträdgårdarna. Det är skolavslutning och alla små barn klär upp sig i kostym/klänning och studentmössa och förevisas för släkten.
Det är nu ett år sedan som Barnens mammas nya kille fällde den odödliga kommentaren "det är precis som Tomten är far till alla barnen" på barnens examensfest. Jag är inte riktig säker på att hans exfrus nya kille riktigt uppskattade det absurda i det hela.
Det är lyckligtvis ett par år kvar till nästa.

Efter cykelturen grillar jag lammstek och aubergine. Auberginen smetar jag  in i en blandning av sesampasta citron och olivolja.
Till det kokar jag en en storkornig libanesisk couscous - moghrabia - och blandar med fin olivolja mynta och granatäpplekärnor. Väldigt gott med en Chianti till.

Fredagsmys

Jag är nästintill euforisk! Det var så länge sedan jag gick hem från jobbet med känslan av att ha satt punkt för veckans arbete, utan att känna att det är så oändligt mycket kvar jag borde gjort. Jag stannar kvar i den känslan, lägger mig och läser en fantasyroman i en timme i stället för att cykla (det regnar där jag bor). Son har ett "vinna eller försvinna" moment när det gäller nationella prov i matematik på tisdag, så han har - bara liiite påhejad av mig - fattat ett beslut om att stanna hemma och plugga i helgen. Vi hjälps åt med algebra och funktioner, geometri fixar han själv.
Medan jag läser om landet Deverry, kokar en revbensspjäll tillsammans med vitpeppar, lagerblad och en - säger en - kapsel kardemumma. Lagerbladen kommer förresten från en bukett inhandlad i den lokala blomsteraffären. Det är ett helt annat djup än de torkade man köper i affären.

Sedan öppnar jag en kocköl, gör en glaze på honung, soja, limeskal och -saft, tomatpuré, vitlök och frikostigt med olja. Jag rostar aubergine och sparris på elgrillen, penslar revbenspjällen med lite av glazen, låter dem få färg först och penslar ordentligt efteråt.

Till det har jag bakat potatis som jag gröper ur och blandar med ost och yoghurt och saltar frikostigt. Sedan går moset tillbaka i skalen och in i ugnen för att få ordentlig färg. Mitt husvin till, Fanta Wildberries åt Son.

Den absolut perfekta avslutnigen är den här

Någon som vet vad slimpa är för fisk förresten? Skylten låg i fiskdisken

Det är faktiskt valborg

I dag har jag gett mig själv ett uppdrag. Jag behöver köpa Cantillon. Den finns inte varsomhelst, men den finns på cykelavstånd.
Saker och ting faller på plats ibland på de mest underliga vis. En dag förra veckan uppträckte jag en flaska Southern Comfort, i skafferiet. Den hade säkert stått där i cirka tio år, det var då jag förverkligade mina drömmar om barskåp, men jag fick aldrig användning för den. Under åren hade den sakta men säkert smugit sig undan längst bak - det här indikerar hur ofta jag städar mitt skafferi.
Hursomhelst, kort efter jag hittade flaskan, läste jag ett drinkrecept som innehöll Southern Comfort och som var tillräckligt utmanande för att jag skulle bli intresserad. Receptet innehöll bland annat Lambiclikör. Till lambiclikör behövs förstås Lambic, därav uppdraget.
Den blev vackert röd och doftar härligt av surkörsbär. Strax ska jag över till M och blanda. Sedan blir det lite sill, och ännu lite senare kalvytterfilé med basilikamos och tomatkompott.
Lagom till kaffet, kan man se valborgselden från hennes balkong.

Sittfläsk

Det är fascinerande hur bara några timmar på sadeln förvandlar en ömmande bak till en (nåja) självklar koppling till tvåhjulingen. Tack och lov för det. Efter en tur på två mil sover jag som ett barn på natten igen och att se gräset förvandla allt det vidsträckta gula på ängarna till blygt grönt, se vitsipporna spricka upp längs skogsvägarna och känna doften av kor är rena lyckan för en utjobbad själ. Ilskan och frustrationen sjunker undan så smått, bra för mig och bra för min omgivning.

Innan jag ger mig ut, bryner jag en fläskkarré i gjutjärnsgrytan, sotar lök, kryddar med chili, lagerblad koriander och stjärnanis. I med en tomatburk, sedan lämnar jag allt att puttra. Fläskkarrén är perfekt när jag kommer tillbaka efter drygt en och en halv timme. Såsen for en uppfräschning av vitlök, salt vitpeppar och lite fisksås. Eftersom jag dricker italienskt vin, får det bli bavette till.

Min variant av gubbröra

Koka äggen.
Skär under tiden matjessillen i små bitar. Finhacka purjolöken och blanda ner den i sillhacket. rör ihop med crème fraîche, yoghurt och oljan. Finhacka dillen (hela kvisten, det ger mer smak). Äggen har nu hunnit koka och svalna i kallvatten. Skala dem och hacka er dem i röran. Mal ner svartpeppar efter smak.

Gå ner till tvättstugan med barnens lakan och handdukar. När du kommer upp, häll upp en Mohawk vs Goldings, ta fram tunt knäckebröd och röran. Skopa upp den i stora sjok.





1 burk matjessill,
2 kokta ägg,
7 centimeter purjolök (det gröna)
1 dl crème fraîche
1 dl turkisk yoghurt
1 msk kallpressad rapsolja

En dillkvist
Nymald svartpeppar

Dymmelonsdag

Dom där rackarna väckte mig klockan fyra i morse tillsammans med grusblåsarna. Det har sina sidor att bo i tätort.
I kväll börjar påsken för mig, jag tänkte lyxa till det med att beställa anka från det lokala Thai/Kinahaket. Anka med citronsås lät gott. Hela anrättningen doftade söt citronkaka och bestod av gråa tunna skivor av anka varvade med citronskivor och täckta av gul, söt sås. Glad Påsk!

Hjärteangelägenhet

Det är inte min barnvecka, men på vägen ut på min raska fredags-efter-jobbet-promenad träffar jag på Son, numera med små spretiga strån på överläppen i sällskap med sina kompisar, även de med små spretiga strån på överläppen. Trots sina snart sjutton är han fortfarande kramig och totalt säker i det. Jag är lyckligt lottad.

Innan jag går ut, sätter jag igång en ragú. Eftersom jag är ensam blir det på kycklinghjärtan. Det finns få saker som ger en sådan fyllighet i såsen som kycklinghjärtan.

Fredagsmys

Otroligt! Dotter är hemma en fredag!. Det beror i och för sig på att hon har tenta i morgon klockan 9. Jag uttrycker min kärlek genom mat och steker en kalvkotlett, gratinerar en bakpotatis med parmesanost och olivolja och lägger upp olikfärgade tomater på illgrön lättkokt savoykål. Tydliga enkla smaker som jag vet hon gillar. Bra färgkombinationer också. Till min förvåning slök hon savoykålen först "Vilken jättegod sallad!" Vad var det för någor?
Hon lär vara uppe större delen av natten och har beställt "pluggstöd": Olikfärgade pennor, linjal, chips och dip. Själv tänker jag sova gott.

Favoritfärg

Nästan självlysande står den där och framkallar små rysningar varje gång jag ser på den. M:s uppfattning om medicin. Även om den inte botar värken i halsen, är det bra mycket lättare att stå ut i närheten av en färgexplosion. M hade klätt sig i matchande kläder.
Vi åt hjortgryta kryddad med enbär, kanel, choklad och apelsin och drack gammalt vin till. Det finns inget som säger att man behöver späka sig om man är sjuk.

Visset

Den slumrande förkylningen vaknade till igen. Under en månad har den jobbagt sig från lungorna till näsan, öronen och nu tog den ett fast grepp om halsen. Jag gör mitt bästa för att inte låtsas om den, men den jäkeln är mer uppmärksamhetskrävande än en vildsint treåring.

Eftersom hela munnen är belagd med ett klibbigt  lager som skyddar mot alla smaker, drar jag till med min variant av tacokväll. En stor bit entrecôte, refried beans, guacamole och massor med röd jalapeño. Till det dricker jag en MNM från 2009. Drygt ett år i garderoben har lyft fram nejlikorna (eller är det min mun?) som passar förvånansvärt väl till det starka. Allt för att ta död på den svullna halsen.

??

Vad säger det om Sverige när Biblioteket stänger tidigare än Systembolaget?
Börjar jag bli gammal som noterar sånt?

Ensam

Jag har alltid uppskattat trance och eurodisco. Hur banalt det än kan låta så har Sash ackompanjerat en hel del viktiga insikter om min skilsmässa, och min roll i den, på den tiden det begav sig.
Just nu är det Suzy Solar som under en rask promenad klarar av att lösa upp alla spänningar och kallar fram känslan av att sväva. Jag sköter fortfarande två jobb, andrum är en överlevnadsstrategi.
Den här fredagen i "barnveckan" är jag ensam hemma som så ofta nuförtiden. Son stannar hos kompis över natten och Dotter har "faddermiddag" och sover över (förhoppningsvis) hos en kvinnlig vän. Det är intressant hur hon och hennes vänner behandlar killarna i sin omgivning förresten; de tycks betraktas med ett slags milt överseende, som en sorts maskotar. Det är rätt lustigt, för de (killarna) är alla mer än lovligt självupptagna - jag var förmodligen likadan i den åldern - undrar om de vuxna runt omkring mig var lika fulla i skratt som jag blir.
Jag passar på att experimentera lite, köper älgfärs och blandar med en brödskiva finsmulad med mixerstav. Sedan rostar jag spiskummin, fänkål och enbär i en kastrull tills de doftar och häller på frikostigt med rapsolja (Julita). Blandningen rör jag ner i färsen och spär allt med grädde till lagom konsistens. Färsen formas till biffar och jag saltar utanpå (en undersökning visar att konsistensen hos köttfärsbiff blir mycket luftigare om man inte blandar salt i färsen). Färsbiffarna äter jag tillsammans med ostgratinerad finskuren zucchini och dricker garderobslagrad Chateau la Tour de By till. Gott nog att bjuda på.