Det är faktiskt valborg

I dag har jag gett mig själv ett uppdrag. Jag behöver köpa Cantillon. Den finns inte varsomhelst, men den finns på cykelavstånd.
Saker och ting faller på plats ibland på de mest underliga vis. En dag förra veckan uppträckte jag en flaska Southern Comfort, i skafferiet. Den hade säkert stått där i cirka tio år, det var då jag förverkligade mina drömmar om barskåp, men jag fick aldrig användning för den. Under åren hade den sakta men säkert smugit sig undan längst bak - det här indikerar hur ofta jag städar mitt skafferi.
Hursomhelst, kort efter jag hittade flaskan, läste jag ett drinkrecept som innehöll Southern Comfort och som var tillräckligt utmanande för att jag skulle bli intresserad. Receptet innehöll bland annat Lambiclikör. Till lambiclikör behövs förstås Lambic, därav uppdraget.
Den blev vackert röd och doftar härligt av surkörsbär. Strax ska jag över till M och blanda. Sedan blir det lite sill, och ännu lite senare kalvytterfilé med basilikamos och tomatkompott.
Lagom till kaffet, kan man se valborgselden från hennes balkong.

Sittfläsk

Det är fascinerande hur bara några timmar på sadeln förvandlar en ömmande bak till en (nåja) självklar koppling till tvåhjulingen. Tack och lov för det. Efter en tur på två mil sover jag som ett barn på natten igen och att se gräset förvandla allt det vidsträckta gula på ängarna till blygt grönt, se vitsipporna spricka upp längs skogsvägarna och känna doften av kor är rena lyckan för en utjobbad själ. Ilskan och frustrationen sjunker undan så smått, bra för mig och bra för min omgivning.

Innan jag ger mig ut, bryner jag en fläskkarré i gjutjärnsgrytan, sotar lök, kryddar med chili, lagerblad koriander och stjärnanis. I med en tomatburk, sedan lämnar jag allt att puttra. Fläskkarrén är perfekt när jag kommer tillbaka efter drygt en och en halv timme. Såsen for en uppfräschning av vitlök, salt vitpeppar och lite fisksås. Eftersom jag dricker italienskt vin, får det bli bavette till.

Min variant av gubbröra

Koka äggen.
Skär under tiden matjessillen i små bitar. Finhacka purjolöken och blanda ner den i sillhacket. rör ihop med crème fraîche, yoghurt och oljan. Finhacka dillen (hela kvisten, det ger mer smak). Äggen har nu hunnit koka och svalna i kallvatten. Skala dem och hacka er dem i röran. Mal ner svartpeppar efter smak.

Gå ner till tvättstugan med barnens lakan och handdukar. När du kommer upp, häll upp en Mohawk vs Goldings, ta fram tunt knäckebröd och röran. Skopa upp den i stora sjok.





1 burk matjessill,
2 kokta ägg,
7 centimeter purjolök (det gröna)
1 dl crème fraîche
1 dl turkisk yoghurt
1 msk kallpressad rapsolja

En dillkvist
Nymald svartpeppar

Dymmelonsdag

Dom där rackarna väckte mig klockan fyra i morse tillsammans med grusblåsarna. Det har sina sidor att bo i tätort.
I kväll börjar påsken för mig, jag tänkte lyxa till det med att beställa anka från det lokala Thai/Kinahaket. Anka med citronsås lät gott. Hela anrättningen doftade söt citronkaka och bestod av gråa tunna skivor av anka varvade med citronskivor och täckta av gul, söt sås. Glad Påsk!

Hjärteangelägenhet

Det är inte min barnvecka, men på vägen ut på min raska fredags-efter-jobbet-promenad träffar jag på Son, numera med små spretiga strån på överläppen i sällskap med sina kompisar, även de med små spretiga strån på överläppen. Trots sina snart sjutton är han fortfarande kramig och totalt säker i det. Jag är lyckligt lottad.

Innan jag går ut, sätter jag igång en ragú. Eftersom jag är ensam blir det på kycklinghjärtan. Det finns få saker som ger en sådan fyllighet i såsen som kycklinghjärtan.