När man vill va sej själv en stund

Så dricker i alla fall inte jag Norrlands. I stället köper jag en grillad kyckling. Jag skär bort brösten och låren för att spara dem till framtida Flygande Jakob. Sedan äter jag upp hela skrovet. Det godaste är gumpen och allt skinnet, det sparar jag till sist. En melonläsk till är ett absolut maximum.

Det är ett tecken på välbefinnande, ibland lagar jag mat bara för att känna att jag har kontroll på något. Alls.

Barnprogram

Son tryckte på paus mitt i sin favoritserie "Special unit 2". En halvtimme senare kom jag och M förbi vardagsrummet efter att ha ätit lammentrecôte under parmesantäcke...

Curiosity killed the cat - again

, you're now logged in!

Below you'll find your test result. After, continue on to your homescreen to discover what we're about.

continue to OkCupid homescreen >

Lunchsällskapets bedömning om huruvida jag var (eller inte var) en Geek, eller Nerd visade sig vara helt fel. Vilket testet obarmhärtigt avslöjade. En ny självinsikt är funnen och att testet försöker sockra den beska sanningen är direkt förödmjukande.

Pure Nerd 73 % Nerd, 17% Geek, 13% Dork

For The Record: A Nerd is someone who is passionate about learning/being smart/academia. A Geek is someone who is passionate about some particular area or subject, often an obscure or difficult one. A Dork is someone who has difficulty with common social expectations/interactions. You scored better than half in Nerd, earning you the title of: Pure Nerd. The times, they are a-changing. It used to be that being exceptionally smart led to being unpopular, which would ultimately lead to picking up all of the traits and tendences associated with the "dork." No-longer. Being smart isn't as socially crippling as it once was, and even more so as you get older: eventually being a Pure Nerd will likely be replaced with the following label: Purely Successful. Congratulations! Thanks Again! -- THE NERD? GEEK? OR DORK? TEST

Link: The Nerd? Geek? or Dork? Test written by donathos on OkCupid Free Online Dating, home of the The Dating Persona Test

Chilimarmelad

Inspirerade av ett besök på Roxy, fick vi äntligen rumpan ur vagnen och gick till Androuet för att prova deras ostar. Det var svårt. Svårt att välja ko eller får - eller get. Vi utsatte damen där för massor av frågor, till slut enades vi om två getostar. En som såg ut som en vit murkla, ett skrynkligt vitt klot med mild smak. Den andra, även den en getost såg ut som en vanlig brie men hade en underbart fyllig smak, det var exakt en sådan jag var ute efter. Jag har ingen aning om vad de hette, men jag vet exakt vilken hylla de stod på.
Jag ville gärna göra chilimarmelad till ostarna. För en gångs skull var inte Internet till någon större hjälp. Till slut efter att ha kollat in någre recept gjorde jag så här:

En rödlök
En stor röd paprika (gärna den långa röda sort som kallas för "snackspaprika")
fyra körsbärstomater
2 msk vitvinsvinäger
2 msk honung
2-3 torkade chilifrukter. grundtips är guajillo som fås på Chez Albert t ex.
Zest från en halv lime
Olivolja (ca 2 tsk)
Salt (ett krm gissningsvis)

Dela löken på längden. Skär den i strimlor och låt småputtra i oljan.
Öppna de torkade chilifrukterna genom att snitta dem på längden. Skär bort de vita kanalerna, jag tycker att sylten skall vara mild. Finhacka strimlorna.
Dela tomaterna och ta bort kärnorna. Kärna ur paprikan och skär i bitar.
Kör tomater, paprika och chiliflagor i matberedare. Häll massan på rödlöken och låt fräsa lite. Häll på honung och vinäger och låt puttra i cirka 20 minuter. Konsistensen skall börja bli syltig.
Skär breda strimlor ur limen med en kniv (ger tjockare strimlor än zestjärn). Dela på längden i cirka 2 mm breda strimlor. tillsätt till sylten och låt koka ca 5 minuter till (eller tills den tjocknat till önskad konsistens). Smaka av med salt, och eventuellt limesaft. Sylten skall vara åt det söta hållet.

Servera till fyllig fårost från Androuet, den går också bra att ha på frukostmackan dagen efter tillsammans med stark ost. Man kan äta den rakt av också. Satsen är alldeles för liten.

Roxy? Det är kul att se att en förstadejt är en förstadejt oavsett könskombination. Maten är god. Paggan var där. Vad mer kan man begära?

Nyårslöften

Jag bröt mitt nyårslöfte och handlade julskinka på extrapris. Jag har gjort det förr om åren och det är fortfarande så att resterna från extraprisskinkan från 2005 ligger och morrar åt mig längst in i frysen. Lik förbaskat gick det inte att motstå Hälsingeskinka för 29,90 kilot och det gick att köpa den i kilobitar. Dessutom hade jag en idé, man kan göra Paella på den. Jag mindes Paellan i Madrid med stora bitar av rökt saltat kött - skinka måste fungera.

Den stora kokboken Internet innehöll bland annat Paellatips från Antonio Banderas och Melanie Griffith - inte så trovärdigt. Det här receptet gillade jag däremot. Det är alltid trevligt när det ingår ett dokumenterat glas vin och musik till kocken. Jag gjorde en del byten. Eftersom min alkoholmoral är närmast lutheransk (ingen alkohol på veckodagar (oftast)) blev det melonläsk i stället för vitt vin, Paco de Lucia blev Touré Kunda (förmodligen ett uppköp). Kanin är svårt att få tag på på Coop, däremot hade de fläskkarré för 29.90 kilot. Kyckling - ähh strunt, chorizon tar mycket mer plats i frysen (och jag behöver frysa resten av fläskkarrén). Krabba - för lyxigt. Musslor - fins på burk. räkor - slut. Fatta att jag gick ut på balkongen och tog rosmarin ur krukan - i januari! Så här gjorde jag Silkes Paella - jättemumsig.

På med musik från Senegal i vardagsrummet - högt.
Öppna en Fantasy vattenmelonläsk.

Ta fram
Kokt Julskinka med svål, skuren i ojämna bitar, ca ett kvarts kilo
Två chorizokorvar
Tre hekto fläskkarré
En burk musslor
En burk tomater
En lök (stor)
Två vitlöksklyftor
En grön, gul och röd paprika (går bra med fryst)
Två nävar gröna ärtor (Findus)
Saffran, en påse
Tre deciliter ris (spanskt rundkorningt)
Fem deciliter kycklingbuljong (en buljongtärning, 5 dl vatten, två min i mikron)
Olivolja, salt, rosmarin, citronmeliss, chilipeppar.

Ta några klunkar melonläsk direkt ur burken, dansa över till spisen.

Häll olivolja i en gryta, hacka löken och vitlöken och låt den fräsa på svag värme.
Hetta upp en stekpanna (olivolja) ordentligt och lägg i fläskkarrén bryn den så att den får ordentlig yta.
Lägg i det stekta köttet i grytan, lägg i chorizo, skinkan skuren i ojämna stora bitar, häll i safffran och chjilipeppar, rör om och fyll på med tomaterna och vätskan i musselburken. Låt koka upp.

Dansa över till läsken och ta några klunkar.

Häll i riset, rör om och spä med halva mängden kycklingbuljong
Småkoka i cirka 20 minuter. Lägg i musslor, paprika delad i tre, sedan skuren i 5 mm strimlor, hackad rosmarin och citronmeliss. Smaka av med salt, fortsätt koka till riset är mjukt, cirka 5 minuter till.

Drick upp läsken, dra ner musiken och njut - att dricka melonläsk till Paella är helgerån.

P.S. Barnens mamma ringde mitt i maten och berättade att Dotter skulle konfirmeras 5 maj och vi behövde planera "mottagningen". Jag som planerar en dag i taget lät lite förvånad och fick då den uppbyggliga historien om hur "mottagningen" var när Dotters kusin som bor i Stocksund med stenrika (jag menar stenrika) föräldrar konfirmerades. Vi är sååååå långt ifrån varann.... så här tio år efter kan jag bara inte fatta att jag klarade av 18 år ;-) Men hon är en bra mamma.

P.P.S. Maten bör räcka till tre.

Gringoland

Jag strövar runt på Bauhaus, det officiella uppdraget är att hitta bets i en kulör som funkar med min säng, för att äntligen kunna göra klart de hyllor jag byggde förra året. Egentligen spelar inte det någon större roll varför, jag gillar att ströva runt bland verktygsöverdådet, spana på toalettsitsar och givetvis kolla in alla som ser målmedvetna och proffsiga ut. Just i dag är det väldigt mycket kortklippta män i byxor med många fixkor, hoodie och ring i örat. Undrar om den händiga machostilen numera kompletterats med ring i örat för att markera någon sorts manlig känslighet.

Vid trädgårdsredskapen stöter jag på en satt, svartmuskig man med kläder i sliten bävernylon - the real hardcore, han behöver ingen ring i örat. Det är ett tryck på ryggen som jag bara inte kan tro på förrän jag har upprepat det en gång. Det står YUGO BOSS. Kan en dag bli mer räddad än så?

Har ett desperat tuggbehov. Köper lammtunnbringa - perfekt kött till en curry. Gör en hyfsat enkel med röda linser, morötter, vanlig gul curry, extra spiskummin och lite frusen koriander. Hålet verkar ha slutit sig väl, lite försiktigt tuggande funkar.

Lyckad utryckning av herr Molar

Väl bedövad till tänderna (ursäkta) tog det bara en minut innan tandrackarn var ute. Det var den snabbaste utryckning jag varit med om. Jag fattade inte att det var klart och satt förvirrat kvar i stolen en stund. Trots allt rätt avslagen, fortsatte jag med sopptestet. Utan att gå närmare in på detaljer kan jag säga att Keldas fisk ock skaldjurssoppa placerade sig långt under isen, direkt äcklig, tror inte jag fixar att äta upp den, medan Blå Band Kantarellsoppa var helt ok. Bäst är faktiskt Campbells Krämig grönsakssoppa.
Vida överlägset förstås var min champoinjonsås som jag gjorde extra mycket av. Barnen åt fläskfilé och råstekt potatis till, jag åt bara champinjonsås.

Förresten, jag kan sälja tanden (med jacketkrona) till guldsmeden. Snacka om avancerad organhandel.

Fläckar...

Det är inte så smart att lämna maränger i ugnen för att torka färdigt. I flera dagar. Så att man glömmer bort dem. När jag sätter på ugnen för att gratinera kasslern med svampstuvning, är det en skarp bränd doft som aktiverar minnescellerna. Jag hinner slita ut plåten innan marängerna får en alldeles för brun ton, barnen och jag är inte så petiga.
En annan sak som inte är så smart är att försöka blanda ut svampstuvningen med överbliven Campbells krämig grönsakssoppa. Den får en säregen orangeaktig färg och en för svampstuvning ganska olämplig syrlig anstrykning. Lyckligtvis har jag lite ädelost i frysen, jag smular den över anrättningen och sältan i osten balanserar ut syrligheten. Barnen äter som galna. Tanden gör inte så ont längre, så jag passar på att tugga lite jag med. I övermorgon ska den ut!

Soppfreak goes deluxe

Några har tyckt att jag har varit lite orättvis när jag testade sopporna ovärmda och ospädda. Jag har absolut inte något emot ljummen mat. Kyla och värme har för mig en tendens att dölja subtila smaker ibland, låt vara att vissa helst inte skall märkas.

Utgångspunkten var dock att göra testen utifrån ett sjuk(lig)t perspektiv (och som en distraktion). Öm i hela munnen, inte alla smaklökar aktiverade, feber och absolut ingen lust att laga till något, allraminst varmt.
Testen får nog bli oavslutad, i det ögonblick penicillinet började verka det allra minsta, så vaknade smaklökarna. Findus outspädda champinjonsoppa förblev ouppäten. Dessutom kan man inte bjuda sin själs älskade på burksoppa. Av någon underlig anledning kom ingen av oss på tanken att hon skulle laga maten.

Fortfarande sugen efter något lättuggat och kvar i sopptankar, mindes jag clamchowdern jag ätit i San Fran, en ganska mjölbemängd seg massa (men det var på Fishermans Wharf gubevars) som säkert kunde göras bättre. Ett par internetrecept senare, valde jag ut "Kim's Country Clam Chowder" och kompletterade den med fänkål. Färska musslor fanns i affären, rökt fläsk fanns i kylen. Det är helt fantastiskt vilken smak som finns i musselspadet. Några tag med mixerstaven i den kokta soppan för att tillfredsställa mina krav på krämighet, i med musslorna (som jag inte skar i bitar), fläsket, garnera med fänkålsblast och en strimma av örtoljan som är kvar sedan nyårsafton. Vilken smak!!! M hittade en flaska Couvent des Jacobins, en vit Bourgogne som var helt underbar, även till. Jag vågade mig på några klunkar.

En annan soppa som var väldigt mumsig var den förmodat ungerska Palóc. Jag blandade paprikan med mild chili och la till en matsked socker i receptet. Dels för att jag använde turkisk yoghurt i stället för tjock grädde och dels för att buljong ur flaska inte blir lika fyllig som om man hade använt märgben.

Förmodligen blir det fler soppor, de skall rycka ut tanden på fredag. Den här siten kommer att hålla mig sysselsatt en stund...

Soppfreak

På förekommen anledning såg jag ett ypperligt tillfälle att genomföra ett sopptest. Vad finns det för alternativ när mamma inte bor här längre och jag inte har ork att lägga ner tid på matlagning. Pulver går bort omedelbart, men jag är lite nyfiken på de konserver med vackra etiketter och förhoppningsvis smakligt innehåll som står på hyllorna.
Inköpta:
Campbells champinjonsoppa
Cambpells Kycklingsoppa
Campbells Krämig grönsakssoppa
Campbells Tomatsoppa
Findus Sparrissoppa
Findus Champinjonsoppa

Den första som slank ner var en förmodad favorit, jag har alltid haft en (obekräftad) känsla av att Campbells var bäst. Jag äter direkt ur burk, rumstempererat.
Konsistensen är bra, lite som tjock geléad sås, färgen ljusbrun och aptitlig. Smaken är lite väl saltig utan att ha fylligheten och gräddigheten som antyds av färg och konsistens. Champinjonbitarna är mycket små och hårda i min ömma mun. Lyckligtvis är de inte särskilt rikligt förekommande, jag läser på burken att det är 2,5% champinjoner i soppan. Kalorier anges per dl ätfärdig soppa som 55, totalt 330 i burken. Fibrer - sannolikt obefintliga. Mättnad - efter en burk är jag nöjd. Övergripande upplevelse - "jag är nu helt botad från suget efter Campbells champinjonsoppa"

Middag bestod av Campbells Kycklingsoppa, jag tänkte att Campbells ändå skulle få en ny chans. Konsistensen även här i form av tjock sås, jag gillar det. Färgen var lite blekare än champinjondito. Även denna soppa ger ett saltigt intryck - det är förmodligen bra om man vill spä ut den - dock har den en mer fyllig smak som kompenserar något för sältan. Jag hittade förutom några små kycklingsmulor som lätt fastnar mellan tänderna hela två kycklingbitar i soppan (uppskattad storlek 6x6 mm), vill inte ens titta efter hur många procent det skulle kunna vara. Kalorier, 50 per dl ätfärdig soppa, dvs 300 för måltiden. Fibrer - näähh. Mättnad även den här burken känns nog. Övergripande upplevelse - "Lättsvalt"

Runt tiotiden känns det som om jag behöver lite mer än 630 kalorier denna dag, så jag öppnar den krämiga grönsakssoppan. Här blir testet lite orättvist eftersom denna soppa är färdigspädd. Konsistensen är mycket riktigt krämig, färgen är vagt brunorange åt rosthållet. Jag häller upp ett halvt glas. Smaken är balanserad, sötaktig, dock uppstår efter andra klunken en beläggning i munnen som får den att kännas som en smörad form. Personligen tycker jag att det är ok. Soppan är helt slät, något som uppskattas i mitt tillstånd. Man skryter med att det är hela 39% grönsaker i grönsakssoppan. Kalorier 55 per dl, fick förmodligen i mig 3 dl, så 165. 1% kostfibrer, GI släng dig i väggen. Mättnad - denna soppa är livsfarlig, en liter skulle kunna slinka ner lätt. Övergripande upplevelse "Inte illa"

Nästa soppa på tur var Findus Champinjonsoppa. Konsistensen är något lösare än Campbells, mera fruktkrämaktig. Färgen är en besvikelse: halvtransparent brunaktig. Den skall späs ut med mjölk, till skillnad från vatten i Campbellsopporna. Sältan finns även här, men inte i lika hög grad. Det är mycket champinjoner i soppan, hela 17%, de är mjuka och känns som svamp ska (nåja). Det är hela 5 dl i burken till skillnad från 3 i Campbellsopporna. Det är bara 45 kalorier per dl outspädd soppa, så totala energiintaget blir 225 kalorier. Fibrer - skulle inte tro det. Mättnad - det tog tid att få i sig hela 5 dl av sörjan särskilt som jag ändå vill tugga på champinjonerna vilket orsakar smärtsamma utrop när den ömma tanden slår mot andra tänder (något man inte ens tänker på annars). Övergripande upplevelse - "mycket champinjoner"

Ajsomfan!

Tanden som jag haft känningar av i en vecka har nu bestämt sig för att jävlas på riktigt. Smärtan gör mig tidvis kallsvettig, halva munnen är svullen, den andra halvan kliar. Jag hängde på låset (läs telefonen) till tandläkarmottagningen och fick tid en halvtimme efter att ha vaknat ur den sista oroliga slummern. Jag har drömt om läkare hela natten, dock om ögonläkare - kan inte riktigt förstå sambandet. Att springa ur sängen med feber och värkande huvud och till råga på allt få hårda kantiga saker stoppade i munnen (röntgen) fick svetten att bryta ut ordentligt. "Du ser inte ut att må bra" sa tandläkaren "Hur är det"?

Hon var trevlig, så jag försökte på ett artigt sätt att förklara att det förmodligen är naturligt att svettas efter sömnlös natt, med feber och infekterad mun där man trycker in en vass kant där det gör ont som mest. Hon var nog mer intresserad av om jag lider av tandläkarskräck, det tycks stå högt på deras lista.

Nu ska jag försöka hitta något flytande att äta, värken går inte ner förrän penicillinet börjar göra sitt jobb. Det tar nog nån dag och minsta stöt mot tanden är som ett hammarslag. Recept på goda släta soppor någon?

Nästa vecka ska den ut!