Mycke oväsen

"Hej! Vi är här för att riva ditt badrum!" Efter den hälsningsfrasen kom en man i min storlek och en huvudet högre ung kvinna in och började förbereda för att byta golvbrunnen i badrummet. Ända sedan december har golvbrunnen under badkaret släppt in stora pustar av minst sagt mustig avloppsdoft.

Badkaret hamnade snabbt i Sons rum, toalettstolen står i hallen. Efter att förberedelserna var klara kom huvudpersonen i dramat - den lille rörmokaren med en bilmaskin som nådde honom från axeln till fötterna. Han pluggade in manicken i uttaget på lampan ovanför diskbänken (den mesta elen var där sa han) och satte igång att avlägsna golvet i badrummet.

Vilket liv! Tio minuter efter han började, cirka fem i halv nio höll grannarna på att slå in dörren. Ljudet i trapphuset var om möjligt värre än i lägenheten och jag hörde ungefär hälften av vad de försökte få fram. Budskapet var ändå tydligt: "Vad i h-e menade jag med att låta så där före nio på morgonen när det dessutom är sportlov?!"
Jag försökte förklara för kvinnan först i kön att jag inte bestämmer över rörmokaren - ta ut honom får jag snacka med honom - röt hon.

Sagt och gjort, han gick ut och förklarade - inte alltför diplomatiskt - att han hade ett jobb att göra och att folk i allmänhet började jobba vid åtta, sportlov eller inte. "Äh håll käften!" halvskrek hon och gick ner till sig.

Sålunda uppfriskad gick jag till jobbet. Ända ute vid bilen, 20 meter från huset hördes oväsendet från bilmaskinen.

Jag är utan dusch i minst en vecka. En toastol finns i reserv.

Dagens och morgondagens mat. Serveras med kokt broccoli och sallad på röd paprika och gurka.

LCHF revisited

Nu när jag lärt mig fyra bokstäver i rätt ordning och upptäckt att man faktiskt kan hålla sig mätt minst lika länge som på fibrer så är dörren öppen. Rökt lax på extrapris, Spenat i yoghurt som får en extra gräsig smak av lite rapsolja (Zetas) och kokt broccoli. Barnen får färsk pasta till.

Hurra för Son, han har lämnat in sin dikt i dag och är därmed klar med allt skolarbete inför sportlovet (och vi kan båda pusta ut).

LHCP tugg

Även om alla näringsläror hävdar att de är den enda vägen och de andra är orsaken till all fetma i världen och dessutom bidrar till växthuseffekten, finns det säkert något korn av sanning i dem. Om GIs clou är blodsockerkontroll, så lägger LCHP till att det är mängden av insulin som kontrollerar om fettceller ska släppa ifrån sig sin last eller inte. Insulinet produceras om blodsockernivån stiger.

Fortfarande är blodsockerhalten nyckeln oavsett om det är "långsamma" kolhydrater eller "bara" proteiner och fett. Tyvärr tillåter nog ingen av metoderna att kaloriintaget överstiger förbrukningen. Sedan tidigare behärskar jag GI till fullo (och den funkar). Tyvärr är jag inte lika bra på LHCP - jag blir mätt - men eftersom maten är skitgod så finns det inte en chans att sluta i tid utan det blir bra många fler kalorier per mål.

Jag delar med mig av ett LHCP experiment i alla fall, ett som räcker för oss tre:

Fyllda fjärilskotletter enligt förebild från Prag, Baráčnická Rychta

3-400 g benfri fläskkotlett i ett stycke
Tre hårdkokta ägg
1-2 tsk ansjovispasta (Grebbestads, men den italienska går givetvis bra)
2 tsk rapsolja - Zetas fylliga och nötiga är bäst.
Citronzest
6 cornichons (eller 3 soltorkade tomater om man dissar det centraleuropeiska)
Vitpeppar
Salt
1 gul lök
1 msk smör
1 dl vitt vin (billig bulgarisk sauvignon blanc funkar fint)
1,5 dl matlagningsgrädde
1 tsk koncentrerad kalvbuljong (Eldorado funkar fint)

Hårdkoka äggen.
Gör i ordning köttet: Skär först en ficka ca 5 mm från kanten, skär sedan av ytterligare 5 mm. Upprepa så många gånger du behöver.

Skala och dela äggen, peta ut gulan och mosa den tillsammans med ansjovispastan och lite rapsolja. Riv eller zesta ner skalet av en fjärdedels citron.

Banka ut kotletterna lite, krydda med salt och vitpeppar inuti. Fyll med mosad äggula, 2 små cornichoner och äggvitan från ett halvt ägg, skuren i två delar (på längden). Nyp ihop med tandpetare och krydda med salt och vitpeppar.

Hacka löken och fräs den i smör tills den blir brun. Ju mer tid det tar desto godare sås. 10-15 minuter är bra. Ta ut löken, höj värmen och bryn kotletterna på båda sidor. Häll i vinet, lägg tillbaka löken och låt koka ihop lite. Fyll på med grädde, kalvbuljong och koka i fem minuter.

Vill du lyxa, sila av såsen. Själv älskar jag de små lökbitarna.

För LHCP, servera med ugnsrostad vitkål, för resten funkar kokt potatis, blomkål/potatispuré, knödlar... ni fattar säkert.

P.S. Jag har aldrig varit bra på förkortningar - LCHF ska det vara...

Den smala vägen

Mat är sällan så intressant som när man ålägger sig själv restriktioner. Efter USA, såg jag inte längre det man som kille brukar grabba tag i när det är dags att fixa nummer ett. Det är bara att bita ihop och göra det som krävs för att komma i kläderna igen.

Bönor och linser i kontrollerade mängder är återigen basfödan. Jag drygar ut allt med mängder av salladskål. Salladskål lätt uppfräst i sesamolja, kryddad med fisksås och blandad med lättkokta röda eller gröna linser är både gott och mättar länge. En och annan wok är perfekt till. En chili går också fint att blanda ut med salladskålen. Att mosa uppkokt ancho i chilin är genialiskt. Det blir en fantastiskt fyllig smak.

Jag kompenserar också kaloribristen med att lägga ner en del tankemöda på helgmaten. I lördags åt vi lammentrecôte med rödvinsky, jordärtskocksmos blandad med rostad lök och dekorerad med chorizoflarn, tomatmarmelad och sparris.

Sista dagen

Efter att ha tillbringat hela dagen i New Orleans gamla kvarter, druckit Margaritas och ätit Gumbo, Étouffée och till slut Beignets på Café du Monde, känns fötterna slitna och lusten att gå ut och äta obefintlig. Jag övertygar min kollega om att skjutsa mig till Whole Foods Market som har ett utbud som får en matgalnings huvud att snurra. Enda problemet är att folk i mitt sällskap lätt börjar trampa runt lite otåligt när jag går runt med öppen mun och tittar på alla varustationer. Jag skulle kunna tillbringa en hel dag här.

Nu köper jag tomater i olika former, en avokado (perfekt - krämig och saftig, inte smetig) och en biff. I lägenheten utnyttjar jag de väldigt sparsamma och udda resurserna, så gott det går. Tomaterna skärs i bitar och blandas med havssalt och wokolja (ger en lätt vitlökssmak med en anstrykning av sesam). De får ligga en stund och safta till sig, sedan blandar jag dem med avokadon. Steken gnider jag in med salt och peppar och steker i stekpanna tills den får en brun yta på båda sidorna. Jag lägger den på tallrik och stoppar in in i ugnen i ungefär fem minuter så köttsafterna och värmen sprids jämnt inuti och ger ett rosa, saftigt innanmäte.

Affären har givetvis en enorm vinavdelning. Jag hittar en italienare Rémole som blandar Sangiovese med Cabernet Sauvignon. Den är - ok. Inte så att man svimmar, lite för mycket ek, men den funkar fint med steken och tomaterna. Dags att packa nu. I morgon är det hemresa.