Andas in...

På vägen till Sons scouter, ser jag tre harar i snön. Helt obekymrade om mig som går förbi på någon meters avstånd skuttar de runt en buske och försöker förmodligen få ut det mesta möjliga av barken och kvistarna för att överleva vintern.

Trots att vi bor ihop en vecka, pratar Son och jag inte så ofta, annat än i form av imperativ, så i stället för bilen tar jag en promenad och vi går hem tillsammans. Han pratar och pratar och pratar, det kan knappast sägas vara en dialog, men han blir så ofta överkörd, att jag låter honom hållas. Rätt vad det är kommer det fram små guldkorn om hur han känner sig och vad han beundrar.

Vi kommer också fram till att han har glömt sin läxa, ett sammandrag av en artikel till svenskan och en artikel översatt till engelska, men han är vid gott mod och fixar det, klar halv tio då han och syrran mördar varann under höga skrik och skratt när hon ska hjälpa honom att maila jobbet till skolan. Jag går in som en furie och ryter och ryar, vilket får dom att gå ihop mot mig och attackera - en biter i benen och en i axeln. Till slut har dom klätt av sig, borstat tänderna och ligger i sängarna. Jag kan äntligen sjunka ihop i soffan.

Dagen var annars i form av en inandning halv åtta och en utandning halv sex.


Förresten en rätt som barnen älskar är rispasta - alltså pasta i form av riskorn - med spenat och gravad lax:

Fräs upp finhackad spenat i olivolja och vitlök, salta, peppra, häll på lite vitt vin (som man förstås har i tetra för matlagning). Blanda med den kokta rispastan, häll på extra olivolja och servera den gravade laxen till. Laxen givetvis för halva priset, 20 kr för 200 gram.