 |
Jag skulle ta bussen till jobbet, men den kom aldrig - typiskt - första gång på mycket länge som jag stod på hållplatsen. Till slut sprang jag till tåget denna vackra sommarmorgon när solen äntligen värmer på riktigt (bra, bara inte nu mitt i språnget).
Dagens början - inandning, dagens slut - utandning. Klockan halv tio åker jag hem från södra station efter att ha vinkat av kollegorna från Tyskland. Mitt emot sitter en anorektisk hermafrodit (är faktiskt i nte riktigt säker på kön) med orden "vitt makt" ri(s)tade på armen.
Bredvid sitter ett äldre par, han med en färggrann slips med texasmotiv jag kan urskilja "The lone star" och "Don't mess with Texas". Mannen/farbrorn lutar huvudet mot kvinnans axel och somnar. Gulligt. Jag borde definitivt åka tåg mera.
Fredag: Jag cyklar i det underbara vädret det är 15 grader klockan sju och jag njuter, för första gången i shorts även på morgonen. Dagens början - inandning, dagens slut - utandning. Cyklar hem alldeles för sent (vi ska på middag i stan) och lyckas uppnå högsta medelhastigheten i år, 22.05 kilometer i timmen. Yess - det händer saker med kroppen.
Kommer hem klockan tre, det är ljust, fåglarna kvittrar, jag kan ha balkongdörren öppen. Senare på dagen, lägger jag mig en stund i parken, det tar inte mer än 40 minuter innan pannan och armarna är grisrosa. Något som glädjer alla senare på kvällen. Vi grillar på en terass vid Bällsta å högst upp på 6 våningen. Jag har marinerat karré, en del i lime, ingefära, vitlök och sweet chili sås, en del i yoghurt, flytande buljong och svartpeppar. Efter en dag har köttbitarna sugit åt sig ordentligt och det i kombination med träkolssmaken blir underbart. Till det äter vi årets första färskpotatis, aioli och tomatröra. Ingenting blir över trots att folk från början förfasar sig över köttmängden.
Söndag: Vi cyklar till Kista och sedan Ulriksdal. Ulriksdals Café är väl värt att ta sig till, oavsett väder. Jag äter en skogsbärspaj, lingon, blåbär och hallon med massor av vaniljsås till. Bredvid oss sitter ett par djupt inbegripna i ett samtal som tycks vara livsavgörande. Kvinnan talar oerhört intensivt, ibland med tårar i ögonen, mannen värjer sig vagt genom att skylla på omständigheter, samhällsläge, att han behöver tid att planera innan han handlar. Det tycks vara frågan om mannens dotter som har svårt att släppa hemmet trots att hon är 24. Kvinnan är mörk, vacker och oerhört välformulerad. När vi går, har hon övergått till att i detalj redogöra hur han skall bära sig åt i de fortsatta diskussionerna med dottern.
Själv väntar jag hem mina, jag sitter här och lyssnar till ljuden i parken, barnskrik, fontän, lövprassel och snaskar på en gubbröra, förmodligen i stort behov av salt efter cykelturen i värmen.
Fick förresten en länk en efterskrift för min vän. Linda Skugge av alla människor, jag är säker på att han hade gillat det. http://blogg.expressen.se/linda/entry.jsp?messid=50388
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar