 |  |  |  |
På planet inser jag hur trött jag är och väljer jag att inte tillbringa eftermiddagen på jobbet utan åker hem, jobbar undan det som måste göras och sedan lyder jag springet i benen. En runda på 3 mil imponerar till och med på Dotter och är numera helt överkomligt. Strandvägen mellan Sollentuna och Ulriksdal är numera helt färdig och höstligt vacker.
Förbi Ulriksdals begravningsplats kommer tanken att den absolut bästa gravstenen måste vara virtuell. En sådan kan alltid besökas, kräver inget underhåll och är en betydligt bättre efterskrift än en sliten fras huggen i polerad granit. http://cynosure2.blogspot.com/ . Jag går absolut inte i dödstankar, men idén förefaller tilltalande - nån gång. Vidare genom Järvafältet mot Kista och Barkarby. På väg över en äng skrämmer jag upp en flock sparvar ur en buske. En stund flyger de förvirrat runt mig, de flesta i sadelhöjd. Jag i ett moln av fåglar som en gigantisk Nils Holgersson på cykel i stället för tamgås.
På vändplanen på väg ur skogen, precis där asfalten tar vid igen ser jag två bilar. En blänkande svart Van och en äldre Volvo skåpbil, båda med öppna dörrar. Kvinnan, ungefär i min ålder, går mot mannen med blicken riktad mot honom. Hennes ögon lyser av kärlek. De möts i en kyss precis när jag passerar, jag är säker på att de är otrogna. Varför annars mötas i varsin bil på en undangömd vändplan?
Jag spenderar lite tid på att fundera över varför man vid närmare 50 års ålder väljer att vara otrogen i stället för att bryta upp. Inser att jag är rätt lyckligt lottad om jag har råd att inse att uppbrott är bättre än smussel och kan säga att jag också stått vid det. Men hennes ögon, de lyste verkligen av kärlek.
Snart kommer M, vi har inte setts på en vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar