Räven

Potatis/västerbottenostplättar forellrom och rosa Rotari

Rävungen står mitt på vägen och tittar på mig när jag kommer cyklande. Den verkar totalt orädd och ser ut att titta nyfiket på mig. Mer sannolikt är den totalt förvirrad och vet inte åt vilket håll den ska hoppa undan. Vi passerar varann på mindre än en meters avstånd, båda vänder sig om, den tittar efter mig. Vitt ansikte, röd kropp, med en ännu inte särskilt yvig svans. Klart att kameran är hemma.

De sista kilometerna hem på asfaltrakan kommer jag upp bakom en cyklist i alldeles blanka kläder, utmanar genom sin blotta närvaro. Jag hakar på, fatta att jag hakar på trots att han håller 29 km i timmen. Efter halva rakan rycker jag, fatta att jag orkar rycka och cyklar om, nu uppe i 33. Jag är iskall och vänder mig inte om, cyklar på bara och förundras över att det funkar. Jag går in i kurvan på slutet av asfaltrakan och nu är det han som rycker och försöker dra ifrån. Fatta att jag hakar på, vi överträffar 30-gränsen i villaområdet med god marginal, min svarta själ gläds åt att han ser sig om med täta mellanrum, bara för att se mig ligga bakom hela tiden. Till slut viker han av strax innan jag kommer hem. Fatta att jag överlevde. När jag tar av mig hjälmen drar jag med fingret över skumgummiskyddet fram och svetten stänker på golvet.