Det är nu, efter jul som man kan njuta av alla delikatesser till ett rimligt pris. Vem är det som köper rimmad oxtunga för hundra spänn kilot egentligen? Inte tillräckligt många tack och lov. Dagen efter julafton kostade den 29,90 kilot, då slog jag till. Först skrämde jag Son med den, sedan åkte den i grytan med purjo, morot och selleri som sällskap.
Som pålägg på smörgås är den minst lika god som julskinka. Gärna med pepparrot.
I kväll gör jag löksoppa på spadet från koket. Parafraserar Lisas, men använder vanlig lök, skippar potatisen och skär ner bitar av tungan. Doften av lök, dill och kummin när man häller i lite akvavit är i särklass.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Alltså, jag äter nog det mesta och här inte särskilt sjåpig...men vad som skulle få mig att pröva tunga vete f-n. Konstigt, det är ju liksom bara ännu en muskel egentligen?
Skicka en kommentar