Förändring revisited.

Det närmar sig nu, på torsdag är det en vecka kvar. Jag har gått igenom 30 avsnitt av Pimsleurs "essential Italian" Part I. Det har varit intressant att ta sig igenom dem över ett annat främmande språk - engelskan. Jag smickrar mig med att min engelska är rätt bra, men att ta sig över det extra lagret till svenskan är en översättning extra. Jag inbillar mig heller inte att jag kan italienska, men det ständigt återkommande "ascolta e ripetti" har varit en bra vän på promenaderna. Nu ska jag bara börja packa modet att faktiskt prova det på plats.

Det närmar sig en annan ganska märklig milstolpe också. Den 5 Juni, det är om knappt en månad går Son ut gymnasiet. Inga mer fysiklektioner. Inga mer mattegenomgångar och han söker jobb. Om han får något återstår att se, men han håller på att bli stor på riktigt. Skumt. En epok är över på mer än ett sätt.

För inte alltför länge sen, trodde jag att jag hade koll på resten av livet - tja - det visade sig inte stämma den här gången heller. Jag har alldeles bestämt för mig att jag för likaledes inte alltför länge sen skrev på detta ställe att ett stabilt tillstånd gjorde att man inte upplevde de toppar som dalarna ger. Karma existerar, jag blev bönhörd. Det kommer att kännas riktigt bra, snart. Och resten av livet ligger framför mig att använda, hur det än blir.