Söndagsmorgon

Söndagsmorgonen är förvånande fri från alla mekaniska ljud när jag trampar iväg mot skogen vid tiotiden. Dotter har dragit på jobb efter att ha blåst håret i en halvtime (går inte att sova då) och Son är fortfarande däckad.
Jag är först till skogen och hinner beta av ordentligt innan resten av de gamla tanterna och farbröderna kommer. Jag skojar inte, jag är rena barnet jämfört med de jag passerar i skogen. Vi tittar snett på varann, särskilt på det man har i korgen eller plastkassen för min del. Jag får mer än min beskärda del - igen - frysen börjar bli galet full.
Son fick svampomelett när jag kom hem. Senare när de åkt till sin Mamma, fräste jag ihop en röra på svamp, zucchini, vitlök sherry och lite lite apelsinzest. Apelsinzest i mat är nytt för mig, men attans så gott.

Överflöd

Det är det här som håller mig sysselsatt på fritiden. Bara i dag kom jag hem med bjässen till höger. Ingen mask, fast i köttet och vägde tamigtusan över halvkilot. Svampplock är Zen. Man tömmer huvudet på alla tankar och fokuserar bara på att urskilja de bruna och röda hattarna i blåbärsriset, bland löven och i mossan. Kartlägger skogen runtomkring, smyger sig på dem och slutar aldrig att spana.
Det blir en del god mat också. Förutom klassikern svamp och äggröra, har jag fräst svamp i olivolja med färsk vitkål och lite vitpeppar. Svamplasagne är en höjdare, man behöver inte svart trumpetsvamp. Färsk pasta med zucchinikräm och ganska hårt stekt svamp är en utsökt förrätt.

Det absolut, absolut godaste var att ta benen från de lite större Karl Johansvamparna, skära dem på längden i smala remsor (3 mm) och torka dem i ugnen i cirka två timmar på åttio grader. Låt dem svalna. Stek dem sedan i några minuter i olivolja, lägg till en vitlöksklyfta och finhackad rosmarin på slutet. Fullständigt gudomligt. Vi åt till lammytterfilé, ugnstorkade körsbärstomater och belugalinser.

Små glädjeämnen

Retstickan slår till när jag sakta bromsar in bredvid den svettige, andfådde cyklisten klädd i shorts och självlysande reflexväst. Det räcker med att han kastar en lätt nervös sidoblick. Själv är jag klädd i jeans och t-shirt, på väg från stormarknaden med ett paket kräftor i cykelväskan. När ljuset slår om till grönt, trycker jag till, ökar synbarligen utan ansträngning i uppförsbacken och lämnar honom långt bakom mig. Han vet inte att jag har spring i benen efter ett långt cykeluppehåll och två frustrerande dagar på jobbet där jag försöker komma ikapp efter fyra veckors semester.

Åh förresten, sista dagen på semestern, var Sons första dag i nytt gymnasium. Nyss fri från feber lyckades han svimma på samlingen, spräcka skolans krossäkra fönster med bakhuvudet, sy tre stygn och ligga på observation på KS större delen av dagen. Han går omkring med vitt bandage runt huvudet och börjar bli rätt stolt över det...

...

På vägen till Lidl hittar jag en samling grynsoppar alldeles invid cykelvägen. Slemmiga rackare, svåra att fixa eftersom den klibbiga hinnan som täcker hatten måste skalas av. Men de är en av de första svampar jag har träffat på i år, så jag är beredd att göra det lilla extra.

Efter skalandet får de steka i smör. De är för fuktiga för att bli frästa, de bara kokar ihop i en simmig sky. Efter en stund, saltar jag och häller på lite torr sherry, kryddar med vitpeppar och timjan. Svampröran får vila i en skål, medan jag fräser lök, hackar tomater och låter dem bli varma tillsammans med löken. Till slut gör jag det som jag tycker är absolut godast, jag slår två ägg över alltihop och rör ihop det till en äggröra.

I dag åkte Son till sin mamma efter tre veckors samvaro med mig. Det känns ensamt. Vi har haft det bra. M skickar sin Son till kollo i morgon, snart får vi vara tillsammans.

(Bilden är länkad från Svampguiden)

Herr kantarell.

Efter regn kommer svamp. Jag skyndar mig ut i skogen, det är fler som har kommit på samma idé. Flera cyklar står uppställda vid träd och gärden. Alla har säkert sin lilla fläck som de håller koll på. Så även jag. Det är varmt och fuktigt i skogen och myggen verkar mer än lovligt svältfödda. Svampen nästan lyser med sin frånvaro, ända tills jag snubblar på ett översomrat kantarellställe. Inget som vuxit nu, men det ger i alla fall tillräckligt för kvällens middag.

Jag smälter rödlök i smör en lång stund, ökar värmen, tar ut löken ur pannan och lägger i svampen som får fräsa tills all vätska kokat in. Lite salt, vitpeppar, tillbaks med löken, en skvätt rödvin som får koka in en kort stund. Eftersom Son ville ha "den bredaste pastan", blandar jag i pappardelle parmesan och olivolja. Till slut skär jag lite parmaskinka över.

Mitt i Smala Sussieland

Jag har sett den på riktigt! Den där scenen i Smala sussie, där alla dansar på samma sätt! Campingen i Dalsland har en pub och på fredag är det "livemusik" - en man med gitarr, mikrofon och soundback samlar en hel del av traktens människor oavsett ålder. Alla dricker så mycket öl och drinkar de orkar, dansar på bordet och avslutningsvis ställer sig alla (unga) och gör - det där! Jag antar att jag är hopplöst förstörd av närheten till Stockholm nuförtiden...

Fisken nappar. Jag foliegrillar gäddan med fänkål, lök, citronsaft och några zestbitar från citronskalet.

Första kvällen

M har dragit till någons land, så jag har den första kvällen på min semester alldeles för mig själv. Klockan fyra är jag klar på jobbet och kan åka hem. Jag monterar ihop min nylagade cykel och drar till stranden. Simmar några hundra meter, läser lite bok tills jag blir riktigt sugen på att äta något.
Hemma väntar en kronärtskocka och en liten flaska champagne. Jag vispar ihop lite majonnäs. Senare vispar jag ihop lite grädde och äter med de jordgubbar jag lägger in i burken med sockerlag, de som blir över från jordgubbsaskarna.

Lösryckt

"Hej Alicia! nu är tanten full!" Den äldre damen vinglar med sin cykel och ställer sig i vägen för de två unga mammorna som försöker gå förbi. Flickan, Alicia som sitter i vagnen är måttligt road.
En pojke och en flicka ur det ryska sällskapet lägre bort i parken bryter sig ut och talar sammanbitet allvar på bänken nedanför. Flickan försöker resa sig flera gånger, men hindras av pojken. Till slut (något ologiskt) tvingar hon honom att ta hennes hand och samtalet förlöper som det ska. I övrigt ägs parken av måsarna.
Jag har ätit kräftor, blivit uttråkad av "Inglorious Basterds" och står nu med ett glas artonårig Caol Ila och gläds åt utsikten och livet i största allmänhet. Caol Ilan doftar tång på ett alldeles lagom inte alls insmickrande, men ändå lockande sätt.

Vildsint avocado- och gravlaxsallad

En avocado
Fem söta körbärstomater
Två röda chilipepparfrukter
150 gram gravad lax (i bit)
Rapsolja (Zetas nötig och fyllig)
Citronsaft

Skär avocadon i bitar. halvera tomaterna, skär laxen i kuber. Hacka chilipepparn i stora bitar. Blanda allt i en skål, häll på rapsoljan och en skvätt citron. Ät själv eller ha som förrätt till två. Koriander vore helt fantastiskt på, men jag hade ingen hemma. Halvsöt riesling eller Oppigårds Summer twist vore helt fantastiskt till, men det är bara början av veckan.

Det luktar öl

Det luktar öl i trappen hemma.
På vägen hem från jobbet möter jag två killar som luktar öl och har misstänkt blöta fläckar på byxorna. Utanför jobbet luktar det öl. Min dotter luktade så mycket öl att vi var tvungna att spola av henne innan hon förevisades som just utgången student för tjocka släkten. Det är inte mösspåtagningen som är det viktigaste längre det är att åka flak. Att åka flak är inte ett nöje längre det är ett moderna tiders dop. I det ögonblick alla klättrat upp på flaket, greppar de varsin burk öl, skakar den och sprutar ut innehållet - på varann! Det tar trettio sekunder. Jag får en glimt av Dotter, mitt på flaket, dränkt som en katt och det är två timmar kvar till de kliver av. Den enda fördelen är att de inte får i sig särskilt mycket, allt rinner ut. Som Pappa får man verkligen hålla i sig, men Dotter har slitit stenhårt i dessa tre år och kan anses vara vuxen, så mycket en sjutton på det tjugotredje kan anses vara det. För mig blir hon aldrig det, men det får vara min hemlighet.

Försommarens guldklimpar

Hurra! Färskpotatisen är under smärtgränsen. 19.90 kilot på Coop. Jag plockar noga ut de små, inte mycket större än en tumme. Det är viktigt att skalet sitter löst. Jag testar var och en av de femton genom att gnida på dem. Lossnar skalet under tummen är de godkända. Hemma skrapas de försiktigt, läggs i varmt vatten, lite salt och en dillkvist (som bara råkar finnas i frysen). Koka upp vattnet, stäng av plattan, gå och hämta tvätt. Häll av. Matjessill, gräddfil, hackad blast från salladslök, roslagsknäcke och kryddost.

Perfekt!!!

Livets njutningar

Det ilar i hela kroppen. Benen känns överfulla av energi. Jag trycker till, känner accelerationen, ett snabbt tickticktick från ettan till fyran. Centrifugalkraften i första kurvan trycker till och en ljum vind fläktar runt mina bara armar. Varje andetag suger in dofterna av våren. Lite asfalt, friska löv, damm, en kvinnas tunga parfym - och jag är på väg - vårens första allvarliga cykeltur.
Som vanligt i början vill jag mer än jag klarar, Halvvägs hemifrån efter knappt två mil är energin förbrukad. Jag blir tvungen att ta ett nödstopp på Ulriksdals café. En skogsbärstårta översållad med hallon, blåbär och röda vinbär, fylld med delikat vaniljkräm gör susen för blodsockret och jag kan börja cykla norrut längs med Mälarens strand.
Senare på kvällen väntar pulled pork till fredagsmyset. I början av veckan köpte jag två kilo fläskkarré för billigt pris och leker "här är ditt kylskåp". Måndag, karré med ädelostsås. Tisdag - "Spanska fåglar" karré fylld med ägg, syrlig inlagd gurka och ost. Onsdag, wok med färsk vitkål och karré i tunna hårdstekta skivor som efter stekning läggs i soja. Torsdag - pulled pork där de flesta av förra årets grillsåser strök med. Den serveras med den stora couscousvarianten maghraib. Till fredagen blev det en del över och jag rör ihop en guacamole, gratinerar nachos med ost och äter tillsammans med massor av jalapeños som jag köpte på bondens marknad i höstas. I glaset Oppigårds Easter Ale, hämtad ur garderoben och lagd under rinnande vatten för rätt temperatur. Jag smuttar faktiskt på ett litet glas lagrad tequila också. Ååh förresten för er som gillar deckare med lite mer än skissade karaktärer - prova Giles Blunt. Barnen? Son är och fiskar, Dotter jobbar på Grönan.

Sven Dufva

Ett vårtecken är att ligorna flyttar in och ställer till ofog. Det börjar med kråkgänget. Sedan kommer måsligan och utmanar kråkgänget om de bästa reviren. Korvkiosken är ett hett område, själva parken är sådär. De utkämpar sina duster tidigt, tidigt i soluppgången under högljutt kraxande och skränande. Efter ett tag hittar de sina ställen, tystnar och sitter och lurpassar på varann från husen.
Duvorna däremot är individualister. De upträder i par och är inte så högljudda. oftast håller de sig undan och snor omärkligt åt sig en bit här och där, mitt framför näbben på en mås eller kråka. Alla utom en. Klockan tre vaknar jag av att det trippar på balkongräcket. Jag försöker ignorera det ganska omärkliga ljudet, men det accentueras till ett krafsande som bara inte går att ignorera. Adrenalinet går i topp när det hörs ett milt "hruuu kuu huu", "hruuu kuu huu".
Sedan tidigare vet jag vad som gäller för kärlekskranka duvor: jag kastar mig ur sängen, slår upp balkongdörren med en smäll och ett brak och ser med en viss tillfredsställelse duvj*veln skrämt flaxa iväg. Tyvärr verkar inte hormonstinna duvor lära sig av erfarenhet. Den eländiga fågeln är tillbaka natten efter och drar iväg ett kärleksfullt "hruuu kuu huu" så fort den satt sig. Jag slänger mig upp igen med bultande hjärta, får in en tillfredsställande smäll när dörrblecket fastnar i kanten som skrämmer sk*ten ur Sven. Även natten efter får jag en god titt på Svens stjärtfjädrar. Den eländiga fågeln kommer även dagen efter när jag sitter febrig i soffan. Jag går och hämtar kameran. Sven tittar misstänksamt, men mitt objektiv är långt nog. När jag tagit bilden, slänger jag upp balkongdörren, rusar ut och klappar vilt i händerna. Sedan dess har det varit lugnt (peppar, peppar).

Tandem

Det finns ett marockanskt vin, som görs av en fransk vinmakare (inte helt okänd) som heter Alain Graillot. Historien säger att han var på cykelsemester i Marocko och övertalades att göra ett vin med fransk touch av en Marockansk vinmakare han träffade på vägen.

Vinet kallas för Tandem och M älskar både historien och vinet. Självklart köpte vi några flaskor när det dök upp på Systemet igen.

Eftersom vinet kommer från Marocko ville jag göra något med "lokal" anknytning. En lammbog fanns i frysen och recept på Tagine finns det gott om på nätet. Lite komplicerat blir det eftersom vinet är ganska syrligt och strävt innan det legat något år, så grytan får inte bli för söt eller för stark för att få fram det bästa hos vinet. Med en del inspiration härifrån, blev det till slut bra nog att dela med sig.

2-3 personer:
7 hekto lammbog
En burk krossade tomater (ta vad du har, Mutti är onödigt lyxigt, själv använder jag Lidls)
En stor lök
3-4 vitlöksklyftor
En kanelstång
3-4 deciliter vin (Palazzo är matlagningsfavoriten för dagen)
Två teskedar fänkålsfrön
Ett lagerblad
Lite timjan, lite rosmarin, en liten nypa peperoncino (chilipepar).
1-2 matskedar flytande buljong (jag använder Eldorado, men ta gärna fond du chef föralldel)
En tesked fisksås
Två stora tomater
7 aprikoser.
Färsk koriander

Se till att köttet har rumstemperatur. Torka av det med hushållspapper och skär det i cirka 5-6 centimeter stora bitar. Hetta upp en gjutjärnsgryta med lite rapsolja i och stek köttet i omgångar, var noga med att få stekyta.

Hacka löken och vitlöken och krossa fänkålsfröna under tiden. När köttet är brynt runt om, ta ut det och häll eventuellt av lite fett. Lägg i lök och vitlök och dra ner värmen. Fräs en stund utan att löken blir brun, rör ofta. Lägg tillbaka köttet, strö över fänkålen och häll i vinet. Låt vinet koka up så att en del av alkoholen försvinner.

Lägg i kanelstången, lagerbladet och häll på tomaterna. Tillsätt buljong och fisksås. Lämna grytan ifred på låg värme i ungefär tre och en halv timme.
Skär tomaterna i fyra delar och kärna ur dem. Om du vill vara lite Heston Blumenthalisk, passerar du innandömet och häller det i grytan. Skär de urkärnade delarna i ytterligare tre delar. Skär varje aprikos i tre delar och lägg allt i grytan. Låt koka en halvtimme till. Krydda försiktigt med chilin, den ska knappt kännas.

Under den sista halvtimmen kokar du stora couscouskulor - Moghrabiah heter de i Frebacos version som ska serveras till.
När couscousen är klar, häll på rikligt med olivolja och strö på rikligt med klippt koriander. Servera frikostigt med gryta till och självklart - Tandem.

Om man vill vara extra lyxig så här i sparristider, så är det här receptet sanslöst gott till förrätt tillsammans med en elsassisk Riesling.

Hollandäsmajonnäs

När en stor knippa vit sparris kostar 16 kronor är det sparrisfrossardags. Jag behöver något att trösta mig med när lungorna värker och febern kommer och går.
För att få ut all smak använder jag ett trick jag har läst mig till. Sparrisen skalas noggrant, men jag kastar inte spånen utan låter dem koka fem minuter först. Sedan kokar jag sparrisen i kokvattnet.
Till sparris skall det självklart vara hollandäs, men jag orkar inte ta jobbet med att koka ihop lagen och risken med att den skär sig. I stället gör jag en i majonnäsform: En äggula, saften av en halv citron, en halv tesked salt och vitpeppar blandas först. Jag fäster ihop majonnäsen med lite rapsolja för säkerhets skull, sedan vispar jag sakta ner 50 gram skirat smör. Till slut garnerar jag med några rasp apelsinskal - en väl så god ersättning för den riktiga såsen.

Gott!

Var är blåsorkestern?

Första maj väcks jag redan klockan nio av ett soundcheck i parken. Det är inte odelat bekvämt eftersom jag sover med ena ögat öppet när Dotter är ute och festar. Snäll som hon är, SMSar hon tjugo över tre att hon är på väg hem. Sedan hinner jag knappt somna om innan jag en timme senare hör henne tömma kylskåpet.

Efter det kan jag somna tryggt. Klockan tio kommer det sedvanliga förstamajtåget nedanför fönstren. Det blir glesare och glesare år från år, kanske bara 40 personer. Barnvagnarna har bytts ut mot permobiler. I stället för den sedvanliga blåsorkestern åtföljs tåget av sambarytmer, skapade av två trumslagare som går i täten. Att det är en trend bekräftas när jag tillsammans med Son hamnar på Götgatan och möter förstamajtåget från Medborgarplatsen. Dock räcker det inte ens med ett tiotal slagverkare för att väcka tåget till liv, man vandrar lite håglöst och för det mesta tyst.

Inte heller arbetarnas dag klarar sig undan mammons angrepp. Precis som i påsk, är de flesta affärer öppna. Vi jagar ett par svarta, inte alltför blanka skor, helst helt släta som ska vara till Sons första kostym. Om drygt en månad går han ut grundskolan och fyller 16.

Mösspåtagning

Plötsligt lyfter slöjorna från blicken och Stockholm blir oerhört vackert. Huset i början av Oxtorgsgatan som går åt akvamarin, den trämönstrade fasaden vid Oxtorget och Drottningens hus, mitt emot Johanneskyrkan, sedd genom en alm som precis håller på att få sina babylöv.
Kanske är det så att Dotters glädje färgat av sig - de har haft mösspåtagning i Rålambshovsparken. Hon går ut gymnasiet om sex veckor. Det är helt sjukt, hon blir äldre, inte jag!
För ett proggigt sjuttiotalshjärta som mitt är det samtidigt en utmaning. Det här representerar en av de jobbigaste perioderna i mitt liv där hela min omgivning klättrade på varann för att skapa sig en roll och ofta kändes det som om jag stod vid sidan som den extreme individualist jag alltid har varit. Jag kan se det här också. Små barn (läs 18-åringar) som desperat försöker ta plats, ibland på andras bekostnad och alla är så oerhört självmedvetna, precis, hela, tiden.

Efteråt tar jag en runda i Hötorgshallen. Hos Argentiska livsmedel är det kö, folk gör av med små förmögenheter på utskuren biff och entrecôte, själv har jag sett ut ett fint stycke rostlock med en härlig fettkappa. Jag står nästan och hoppar jämfota innan det blir min tur, nervös för att någon före mig ska ta den. Det går bra. Jag blir extra glad, när han säger att det är sista biten. I morgon ska jag skära snitt i fettkappan, fräsa den ordentligt i grillpanna och sedan steka den i flera timmar i låg temperatur. Bästa grillade potatisen till och kanske en Ripasso.

Utanför fönstret växer det upp kranar i stället för träd. De skymmer inte solen lika bra. Lägenheten är redan nu en bakugn så fort solen tittar fram. Almarna som skyddade huset och gav svalka har drabbats av röta och fällts träd för träd under de senaste åren. Mitt projekt får bli att skaffa persienner, undrar om man kan få dem i lövgrönt.

Den sista almen utanför vardagsrumet gör i alla fall sitt bästa och är fylld av knoppar som ser ut att kunna brista ut i löv när som helst.

Inspirerad av det här receptet, gjorde jag en Porter- och Chokladpudding. Den svarta portersirapen gjorde vackra ränder i vispgrädden och smakade nästan lakritsaktigt till chokladpuddingen som även den lyfte av portersmaken. Supermums, gärna tillsammans med ett glas portugisisk moscatel.

Jag fick också tag på det lilla trendiga köttstycket oxkind i veckan. Av det blev en chartreuse - nej, jag hade ingen aning om att mat kunde heta så, bara sprit - men idén att linda in köttet i savoykål och servera det ovanpå en champinjonsås smaksatt med vermouth kändes inte fel alls. Ett tips bara - över natten i ugnen (7 timmar) på knapt 100 grader får köttet att bli nästintill krämigt, men inte trådigt. Stek gärna löken och morötterna lite hårdare, de blir lite sötare då. Till det dricker M och jag en Bordeaux som vi köpte tillsammans i Paris för två år sedan.

Påsk

Vad gör man med överblivna macaronger, kanongoda, men fula som tusan och betydligt fler än man kan äta på en gång? (De gjordes tillsammans med barnen.) Man tar krämen som blev kvar och brer den på kakhalvorna och äter tillsammans med kaffe och rom. Det går alldeles utmärkt med påskmust också.
M är i italien, jag tar långa promenader och försöker engagera barnen i lite påskaktiviteter. Det går fint, det var länge sen vi trängdes tillsammans i köket och hade roligt.

Den Lilla Blå

Den lilla blå har stått sedan första snön föll i oktober. Jag som brukar dröja in till det sista för att byta till vinterdäck, skulle bara vänta "tils den första snön smälte undan". Att det blev fem månader senare kunde nu ingen tro. I Lördags skulle dotter snurra chokladhjul i Strängnäs. För en gångs skull försov hon sig - dålig timing. Medan hon letade tågförbindelser eller bussar, gick jag på vinst och förlust ner och vred om nyckeln. Döm om min förvåning när Lilla Blå startade precis som om den hade körts igår! Det tog visserligen fem minuter att kämpa sig genom snödrivan som blockerade parkeringen men vädret var fantastiskt, snön borta från vägarna och Dotter blev glad för åkturen. Särskilt som förbindelserna till Strängnäs på en lördag är i det närmaste obefintliga.

Visst gör det ont...

Våren är här, jag börjar så sakteliga komma över det faktum att jag är ett år närmare graven. Solen hjälper till, en promenad längs Norr Mälarstrand med väskan full med Macaronger från Café Petite France hjälper också till...

Phuuuhh

Nu har jag coachat härledning av derivata. Jag har diskuterat hur Van Gogh kände när han målade "Stjärnhimmel". Vi har tragglat igenom grundämnestabellen och gått igenom väsentligheterna i algebra. Jag har också besökt Ungt företagandemässan. Båda barnen har klarat sina prov och inlämningar före sportlovet. De ska åka till Åre med mamma. Själv är jag utmattad och ser fram mot att bara jobba på dagarna.

Ny guide till fredagsmys

Börja med en lång promenad till tonerna av Sleepy Sleepers. Huvudet rensas och planerna på en middag börjar ta form. Hem, ta upp en Oppigårds Amarillo ur handfatet där den har kylts under långsamt rinnande vatten (kylskåp är för kallt) och öppna ett paket Mortadella. Ta några skivor tillsammans med en djup klunk öl. Fortsätt med att öppna en liten flaska Chianti. Häll upp flaskan i en karaff och ta en djup sniff i den. Den första doften är speciell, vildsint, alkohol, mörk frukt och lite hästbajs.

Ställ undan karaffen i ett svalt hörn av köket. I mitt fall nära ett vädringsfönster. Låt en redig klick smör smälta i traktörpannan, fortsätt lyssna på Sleepers, "Bodya, Sporttia, Tsemppistä" spontandansa gärna. Hacka en redig lök och lägg i pannan.

Jaga upp lite död ko i frysen, (i mitt fall fick jag tag på lövbiff). Tina försiktigt i mikron. Rör om i löken. Ät korv, drick öl, spontandansa, drick öl, rör i löken. Skär köttet i strimlor, rör i löken, sänk värmen successivt. Efter ungefär 20 minuter har du en perfekt rostad lök och ölen börjar ta slut. Drick upp ölen, ta upp löken och låt rinna av på hushållspapper, höj värmen på plattan.
Häll upp ett glas vin, bara i botten. Andas in, känn den sötaktiga doften av mandelmassa innan faten sjunker undan.

Lägg biffstrimlorna i pannan, lite i taget så att de får stekyta. Vänta med att röra om, tills du inte kan hålla dig. Ta en sniff på vinet igen, nu börjar frukten komma fram. Körsbär och lite röda vinbär, så typiskt italienskt. Lägg in nästa omgång av biff. Ta en klunk av vinet. Syra! Frukt! Saliv! Aaahhh! Glöm inte att spontandansa, Finska texter och rak rock är en ultimat kombination. Sätt på pastavatten, salt som medelhavet.

När biffen och botten på pannan har mörknat, dra ner värmen och häll på lite vin (inte Chiantin för guds skull - jag har en bulgar för detta). Låt alkoholen koka ur. Peppra, salta, häll i en liten burk Mutti krossade tomater. Koka upp, stäng av värmen och låt koka färdigt utan lock. Ta en klunk vin, ta gärna ett tjuvnyp av den rostade löken till. Den lilla brända sötman kontrasterar fint med vinet. Lägg den färska pappardellen i kokande vatten, var noga med att inte överskrida koktiden. tre minuter efter vattnet kokat upp.

Häll av pastan, blanda med olivolja, lite av såsen och lägg upp på tallrikar tillsammans med mer sås. Garnera med Mozzarella, små tomater i olika färger och strö över rostad lök. Andas in vinet, det börjar nå blom och kryddstadiet. Man kan ana lite viol, syrén och fänkål. Ät! Njut! Sniffa på vinet! Stöna högt, även om Son himlar med ögonen. Dotter hinner passera, slänga i sig lite mat, bränna håret lite och dra ut igen. Dock har hon lovat att komma hem... Man får vara glad för det lilla.

Fredagsmys

månda TISda onsda TORSda
freda lörda å söhöndah,
månda TISda onsda TORSda
freda lörda å söhöndah

Den lilla flickan har en fyllig röst som bär väl över hela tunnelbanevagnen. Om och om sjunger hon sin ramsa medan publiken omväxlande ryser och fnissar. Mamman gör allt för att distrahera henne, men allt resulterar i

månda TISda onsda TORSda
freda lörda å söhöndah...

"Har skivan hakat upp sig?" frågar mannen mitt emot mamman. Det förstår inte flickan, hon tittar frågande på mamman utan att sluta. "Man kan säga så om någon upprepar samma sak om och om igen" förklarar mamman. Det är tyst ungefär så länge det tar för en fyraåring att fylla lungorna.

månDA TIIIISDAAAA ONSDA TOOOORSDAAA
fredaLÖÖÖÖRDA ÅÅHHÅÅÅ SÖÖÖÖÖNNNDAAAHHH

Tunnelbanan stannar vid Slussen där jag går av medan jag skrattar högt.

Som en oväntad fredagspresent kom korvarna från Taylor&Jones. Det blir ett tufft val mellan Salsiccian eller lammkorven med italiensk kryddning.

Jag har redan sett ut vinet, en ny barbera d'Alba som låter jättegod. Även om Jag är sugen på Salsiccia, tror Jag mer på lamm än fläsk till vinet.

Lite schalottenlök får svettas en bra stund i frikostigt med olivolja. Under tiden skalar jag lammkorven och mosar sedan ner den i grytan. När den har fräst en stund, häller jag på lite rödvin och låter koka in. Liten skvätt grädde, knappt en halv burk körsbärstomater och frikostigt med salvia. Koka ihop en stund tills papardellen är klar. Lite pepprig olivolja och parmesan över. Ren njutning.

Kylslaget

Det är mycket nu. Jobb där diskussionerna sträcker ut sig i dagar, få Son att intressera sig för ett gymnasium - det ser ut som att han går ut med bra betyg - hurra!!!!

På TV ser jag Landet brunsås. Henrik Schyffert bygger vidlyftiga teorier om hur människor i Sverige förhåller sig till mat. Känner inte igen mig alls och blir beklämd över lättviktigheten klädd i kejsarens nya kläder.

Det blir visserligen inga kulinariska mästerverk för mig heller, men glädjen och avkopplingen bor i alla fall i matlagningen. Affären har extrapris på skinkstek och champinjoner. Jag steker upp tjocka skivor kryddade med American Steakhouse Seasoning så att de får stekyta. De får bli färdiga i ugnen medan jag fräser champinjonerna i stekfettet. Vitlök, vitpeppar, en skvätt vitt vin och lite grädde. Jag höjer ugnstemperaturen, slår champinjonerna över köttet, täcker med några skivor lagrad ost och gratinerar snabbt så att allt får en knaprig yta. Finstrimlad snabbkokt salladskål svängd i rapsolja blir perfekt till.

Hopp

Utsikten över Sierra Nevada är vidunderlig. Sjöar vars färg liknar den i norska fjordar. Små vägar slingrar sig i vita band längs med bergskammarna och på vissa ställen ser det ut som om någon har slängt ut en näve kardborrar över sluttningarna. Undrar om det är olivträd. På vägen hem ligger snö på de högsta topparna, men det ser jag bara bitvis mellan sömnattackerna.

Lyckades lura till mig två timmars promenad i Málaga, precis när solen efter två dagars regn tittade fram. Det är värt mycket i mörkaste januari att få gå i strålande sol och 15 grader. Hotellet är fascinerande och smaklöst. De offentliga toaletterna i form av en tårtbit har väggspeglar på båda väggarna. Förutom att man får se tre toalettstolar när man går in vilket skapar en del förvirring, så får man se sig själv i situationer som absolut borde undvikas att ses. Särskilt i ett otal upplagor när speglarna skapar en tunnneleffekt.

Maten är jättegod och jag får tillfälle att äta långkok som griskind, kalvkind och rimmad ibéricoskinka. Jag får också mitt lystmäte på både små och stora bläckfiskvarianter, fulla av smak (och sugkoppar).

Hemma mitt i natten, åker hem genom snölandskapet och minns solen.

Picadillo Cirkus

Vad gör man när det är extrapris på fläskkarré och man har köpt en mango bara för att den kostade fem spänn förra veckan och den börjar bli väl mogen?
Givetvis googlar man på pork mango recipe.

Det som ser mest intressant ut är en "Pork Mango Picadillo" (?)

Receptet blir lite komplicerat även för mig på en vardag - att först göra en salsa för att blanda i - så till slut blir det en mashup som blir så bra att den är värd att dela.

Silkes Piccadillo

4 portioner

1/2 kilo fläskkarré
två gröna chili
en rödlök
två vitlöksklyftor
en burk krossade tomater
en mango
en näve cashewnötter
en halv tsk mald kanel
en tsk mald koriander
en tsk mald spiskummin
en tsk torkad Oregano
en tsk torkad timjan
salt efter smak (ca en halv tsk)

Hetta upp en gryta (gärna gjutjärn) med lite neutral olja. Under tiden den värms upp, skär fläskkarrén i drygt centimeterstora kuber. När oljan är het, lägg i tärningarna i omgångar, de skall få stekyta, inte koka.
När tärningarna steks hackar du chilin. Behåll så mycket av det vita som du vill ha styrkan. Jag tar bort ungefär hälften innan jag hackar.
Hacka löken och vitlöken. Blanda kryddorna i en skål, det är mycket att hålla reda på. Ta god tid på dig, du hinner krossa timjan och oregano mellan handflatorna så att du luktar gott om händerna. Köttet skall vara genomstekt och ha en ordentlig stekyta innan du går vidare.
När du har tröttnat på att vänta, salta köttet och häll i lök, vitlök, och chili. Rör om några varv, vänta en minut och häll på kryddblandningen. Rör om ett par varv igen, öppna tomatburken i lugn och ro och häll i den. Låt koka upp och dra ner värmen. Håll mangon på högkant och skär av på båda sidor av den platta kärnan. Lägg ner resten och skär på snedden längs med alla kanterna på kärnan, det brukar ge bra resultat snabbt. Skär mangon i klyftor, ställ av grytan från värmen och blanda i klyftorna.

Har du satt på riset samtidigt som grytan värms, bör det vara klart nu.

Krossa cashewnötterna i grova bitar, lägg upp ris, gryta och strö över cashewkrosset.

Toppbetyg hos tonårsgruppen.

Åh, vi hann också avhandla Syrets kretslopp med Son och Kinas ekonomiska utveckling nu och i framtiden med Dotter. "Då var du till nytta för nått i alla fall" som käraste Dotter uttryckte det.

Vinterland

Hyreshusets korridor leder till en sagovärld. Det ytterst sparsamma gryningsljuset reflekteras i allt det vita och förstärks till ett silvergrått dis. Alla träd har tjocka frostavlagringar på grenarna och gnistrar som om de vore av glas. Vinter när den är som bäst.

Julen är nu officiellt slut. I går åt jag det sista av skinkan, gömd under ett krämigt täcke av palsternackspuré med ett lager av savoykål kokt i det sista skinkspadet ovanpå. Allt hölls ihop av en äggstanning bestående av tre äggvitor överblivna från majonnästillverkning och ett ensamt ägg.

Innan jag gick ut i den trolska morgonen, la jag in en bit av högrev i gjutjärnsgrytan, hällde på lite vin och lite vatten tillsammans med svartpeppar och lagerblad. Grytan fick stå i ugnen på 100 grader över dagen.
Med så mört kött och den sky som blir, kan man göra vad som helst. Jag valde att göra en ragu på gulbetor. Lite rökt fläsk, vitlök och selleri fräste ihop ett tag, i med gulbetor, rödlöksklyftor, olivolja, lite tomatkross och sky så att det täcker. Efter 40 minuters småkok utan lock blev det ett perfekt tillbehör till det möra köttet.

Reliker

Den här hittade jag i kylen. Normalt är jag inte så kinkig med "bäst före" men i det här fallet så avskrevs den. ett år är ok, två...
...nääh! Det intressanta är att den ser likadan ut som från början.







I stälet tar jag fram den rökta laxen (två för 57:- 400 g) och stuvar spenat. Spenaten får smak av skinkspadet - fatta vilket tryck i vin/skinkspad - lite grädde och reds av med Maizena.
Barnen får potatis, jag får en kokt kålrot som försiktigt pressas i potatispress så att allt vattnet trycks ur. Skinkspadet får ställa upp som smaksättare här också tillsammans med en matsked skånsk senap. Sötsyrlig kålrotspuré, stuvad spenat och rökt lax. Bra för en kropp som behöver minska i omfång.

Reflektioner

Nytt år är här, det finns inga tecken på att det skulle bli så mycket annorlunda än det förra. Jag kan inte flyga längre. Det är en av de saker som man inte längre verkar behöva lika mycket när livet inte ständigt förändras i rasande fart. Oföränderligheten verkar skapa en skorpa över själen, den når inte riktigt ut till vingarna.

Även om just det är lite ledsamt, är livet i övrigt bra. M är fortfarande kärleken efter mer än sex år, det ser heller inte ut att förändras. Jobbet är lika utmattande och utmanade som alltid och barnen är en ständig källa till glädje och oro. Jag har det gärna så ett tag till.


En annan sak som inte förändras är min jakt på extrapriser. Det är bonanza för sådana som mig (finns det fler?) så här efter jul. Jagt har köpt en bra julskinka för 19,90 kilot som jag kokade i vin på låg temperatur i ugnen med icke-julkryddning, dvs vitlök, selleri vitpeppar och svartpeppar, det tog den cirka tre timmar att komma upp i knappt 70 grader och den är härligt saftig. I stället för griljering, gjorde jag den på det hederliga cetraleuropeiska viset - en stund in i ugnen på hög värme så att svålen blir knaprig.

I morgon börjar vardagen igen.

Fint att stöta på en pyntad gran mitt i skogen på väg till julfirandet. Det är drygt en halvmil till Föräldrar där vi firar jul. Jag går både fram och tillbaka, det är de stunderna som är den riktiga avkopplingen. I morgon firar jag med barnen.

Eftersom båda barnen deklarerade att de inte gillar julskinka köpte jag ingen i år. I stället gjorde jag en snikvariant och kokade en benfri fläsklägg i äppeljuice, kryddad med stjärnanis, kanel och kryddnejlika. I butiken hittade jag en nybakad julvört från Saltå kvarn. Det blev både dopp i grytan och perfekt med senap till lillskinkan.

Lite senare kokade jag grönkål i spadet och gjorde långkål. Son var väldigt förtjust, det är kul att se hur hans nyfikenhet på mat växer.

Dags att vända sig mot sydöst

Enligt gamla bekanta är det så man rensar karp. Sålunda vänder jag ryggen mot diskbänken och försöker fjälla fisken ungefär som Jimmie Hendrix hanterar gitarren - i cirka en sekund. Jag ska inte visa allt som hände mellan fisken och filén. Dotter ynkar sig över allt blodet på diskbänken, till och med Son som har dragit upp och rensat en och annan fisk i år känner sig obekväm med doften av blod.

I morgon skall den förvandlas till gigantiska fiskpinnar och ätas med potatissallad på tjeckiskt vis.

I dag äter jag julköttbullar tillsammans med kokt potatis, stompad och uppfräst i samma stekpana där 140 köttbullar tidigare vältrat sig. Äppelkompotten med lingon som stått på balkongen ända sedan gåsamiddagen är ett perfekt tillbehör.

God Jul alla.

Tankar...

En sak som alltid får mig att brista ut i skratt är att jag aldrig i mina vildaste drömmar om föräldraskap kunde föreställa mig att jag en dag skulle tvätta 17-årig Dotters trosor. I dag var det en svart sak helt i syntet med massor av påsytt fluff som fick mig att frusta vilt.

För-julen är en dålig period för en som sätter en ära i att jaga extrapriser. Det finns inga! Snarare verkar den allmänna prisnivån öka, vinsterna ska tas hem den sista månaden. Nåja, jag ställer inte upp på det. Min frys är full av godsaker och jag inför köpstopp fram till efter jul.

I går satte jag in en bit rimmad bog i gjutjärnsgrytan (Anders Petter, fuck Le creuset) hällde på lite vitt vin, en halv kanelstång, två stjärnanisar, fyra vitlöksklyftor och fem svartpepparkorn. Den fick stå i ugnen över natten i 100 grader. På morgonen var den underbart mör och fyllig i smaken. Jag fixade palsternackspuré och bräserade brysselkål i honung och rapsolja.

...och hur under isen är man om Glee får en att rysa?

Pre midvinter

Torsdagen i helvetesveckan hade jag äntligen möjlighet att lägga mig före tolv och naturligtvis vaknar jag en timme innan jag behöver. Halv åtta går jag genom Kista Centrum och träffas rakt i mellangärdet av en dos jul. Det står en luciakör och sjunger stilla natt. En BRA stilla natt. Mycket bättre än man skulle väntat sig i ett centrum. De utnyttjar akustiken väl. Det är nästan tomt så hör dags, men en del människor har ändå stannat till. Jag hör en äldre herre nynna med, han har nästan något glänsande i blicken och mungiporna pekar definitivt uppåt.

Jag får jullunch i dag, vi åker till Ulriksdal där en servitör lägger mer entusiasm på att sälja värdshuset än att fokusera på serveringen. Tyvärr har han svårt att både prata och sköta jobbet, jag tvingas rädda ett fullt glas med mumma som okontrollerat glider runt på hans bricka, alltför nära mig. Maten är god, men inte fantastisk som förr. Dock är en jullunch en jullunch en jullunch och jag går därifrån efter att ha smakat allt (nästan). Lite senare bjuder jobbet på lussebullar, men jag klarar bara av att titta på dem, trots att de brukar vara fantastiska.

När jag går hem faller de första snöflingorna.

Hemma är det tomt, Son sover över hos en kompis, Han har mer än väl förtjänat det. Han har delat helvetesveckan med mig, skrivit engelskauppsats, höjt sim SO från G till VG, han har skrivit prov i spanska, SO och Matte, vad jag vet med mer än godkänt. Jag har sett till att jobba hemifrån efter tre, så att han känner att han har sällskap och ledning när han behöver.

Jullunchen sitter fast i magen och jag bestämmer mig för att ta en promenad oavsett mörker. Jag laddar min spelare med Anders F och njuter av textrader som "jag ser en astronaaat som kan sitta i spagat".

Efter cirka tre kilometer, vid första tonerna av "Det är inte snön som faller" träffas tungan av en snöflinga. Det är precis vad som behövs för att en intensiv lyckokänsla ska rusa genom hela kroppen. Jag ger efter för impulsen och dansar runt på den mörka gångvägen, med glädjen pumpande genom varje åder.

När jag kommer hem, sitter det fortfarande ett fånigt flin på läpparna. Dotter har kommit hem, jag kramar om henne och hon verkar glad för det.

Efter att hon också har gått, dricker jag en MnM (Midvinternattens Mörker) och äter några pepparkakor med ädelost. Det funkar bra ihop även om ölet är lite för matigt för mig.

Menförihelv!!!!

Här lägger man ner sin själ för att övertyga ett gäng halvt motsträviga lärare om att Son förtjänar bättre än han får och sedan får man följande på eftermiddagen:

"Hej bra att vi fick till mötet idag och fick en chans att lägga grunden till en plan för Son och besluta hur vi skall gå vidare.

Det som känns lite tråkigt är att vi har haft ett möte idag där Son medverkar och sedan försvinner han under eftermiddan från skolan utan att tala om detta för någon pedagog för att dyka upp igen 14.20 (eftermidagspasset börjar 13.00) och låter då meddela att han och I har arbetat hemma. Vår svenska pedagog som avsatt tid under eftermiddan till att hjälpa Son med svenskan var mycket besviken."

Tusan vad trött jag blev och ännu mer när jag fick se resultatet från det så kallade "hemarbetet". Nu misstänker jag att han har glömt sin medicin, det är då sånt här händer, men det tänker jag inte tala om för honom på ett tag.

Just nu sitter han och skriver så tangentbordet glöder, med håret pekande rakt bakåt...

Baklängesgryta

Det händer att jag vill göra annat än att spendera ett antal timmar på att laga mat, särskil när M är här. Om man då vaknar på lördag ruskigt sugen på ett långkok utan att ha planerat för något, kan man vara rätt säker på att köttet inte är något problem för en som har två överfulla frysar. Tyvärr känner jag inte till något recept (ja, ja, tjälknöl, men den tar dagar!) som utgår från fruset kött. Det får alltså bli ett experiment - en baklängesgryta.

Jag tar fram en älghögrev som jag köpte tidigare för extrapris. Gnider in klumpen i salt och slänger den i gjutjärnsgrytan tillsammans med en kvartad lök, en persiljerot en halv kanelstång och några svartpepparkorn. Häller på en skvätt vin, inte ens så det täcker, ställer in grytan i ugnen och sätter temperaturen på 125 grader.
Sen åker vi till stan och ser bland annat utställningen med Shirin Neshat.

När vi kommer hem fem timmar senare, doftar det redan i trappuppgången. Köttet har en tunn skorpa och innaför är det så mört att det faller sönder. Vinet har reducerats till knappt en deciliter på botten och smakat otroligt kraftigt, absolut inget mer behöver göras.

Jag serverar köttet tillsammans med en puré på palsternacka och massor med höstkantarell fräst tillsammans med kallrökt fläsk.

Jag har fått lova M att göra om detta, det här möra köttet kan hon slå ihjäl för.

Patos

...jag trodde att vi var på god väg till en bättre situation när vi skrev åtgärdsplanen. Nu känner jag att vi står och stampar på samma fläck som tidigare och tiden rinner ut! Det är bara en termin kvar till skolavslutningen. Vad kommer Du som skolledare att göra om Sons betyg mer speglar skolans oförmåga att styra upp planeringen än hans faktiska kapacitet? Om det händer, kommer skolans brist på åtgärder att drabba Son i resten av hans liv – det är ett dyrt pris för honom att betala för att skolan inte uppfyllde sina dokumenterade åtaganden.

Jag kommer alltid att vara tacksam för hur enskilda pedagoger på Skolan agerat för att hjälpa Son i hans situation, men det räcker inte! Snälla, hjälp oss att också fullfölja Sons grundskolestudier på ett sätt som får Skolan att framstå som en framgångsrik skola och som visar att era värderingar och pedagogik ger resultat. Son förtjänar definitivt den livschans ni en gång erbjudit.

Vänliga hälsningar...

Det tog skruv, vi har ett möte inbokat nästa vecka och en av lärarna ringde upp mig och sa att trots att hon inte hört av sig så måste vi "lita på henne att hon skulle sagt till". Jag förklarade för henne att det inte har fungerat förut och hur duktig än hon var, har hon trettio andra att ta hand om. Det var ett bra samtal, men vi måste få skolledningen att agera.

Samtidigt går det bra för Son, hans hårda arbete ger utdelning. Förra veckan ringde han till jobbet och berättade att han fått Mvg på sitt NO projekt, det som vi jobbade så hårt med. Jag skrek rakt ut av glädje. På kvällen firade vi med Romanesco, potatis och hemrullade köttbullar. Själv kokade jag blomkålsbladen i grädde till puré, men fick inte ha den för mig själv. "Pappa den där gröna krämen var faktiskt god."

Den där gröna krämen blev över och i går när jag kom hem från Helsingborg och kände att jag borde äta nyttigare, kom den till användning igen. Jag köpte billig Pangasiusfilé och tänkte blanda krämen med hummerfond som ett gratängtäcke. Tyvärr var fonden slut, men skam den som ger sig. Jag blandade krämen med lite tomatpuré, torr sherry och laxpasta ur tub - bra mycket bättre än hummersmak. Salt på fisken, sedan krämen över, lättkokt strimlad purjolök runt om, olivolja över allt och in i ugnen i 225 grader i tio minuter.

Delikat!

P.S. jag har bytt ut alla namnreferenser i utdraget ovan ifall ni undrar.

På bussen...

...en klar röst höjer sig ur det lågmälda mumlet i chaufförens kommunikationsradio: "Kan någon vara en god kompis och kontakta mig om hur man fyller i blanketten för felanmälan?"
"Är det den rosa sidan man river ut och skickar in?" (Halvgråtande) "SNÄLLA! JAG HAR ALDRIG GJORT FEL FÖRUT!"

Den godaste curryn

Jag kör ett av mina återkommande projekt - "här är din frys" och "vad behöver rensas i skafferiet". Är sugen på något hett i gråvädret, så det blir en curry. Någonstans har jag läst att hemligheten i curry är att man tar sig tid att steka löken tills den blir riktigt brun. Alltså steker jag lökskivor i smör och baconfett på medelhög värme, rör ofta så att den inte bränns.
Under tiden plockar jag undan i köket, hackar grovt en annan lök, fyra vitlöksklyftor och en tumme ingefära som sedan får gå i matberedaren för att finhackas nästan till mos. Jag hinner skära ett odefinierat stycke kött i tumstora kuber innan löken är brun. Då slänger jag ner nästan en matsked hel spiskummin och väntar liiiite till, strax innan löken bränns.
För att inte skapa för mycket disk, lyfter jag ur löken ur grytan och lägger den i en liten skål medan jag vrider upp värmen och lägger i köttbitarna. Inte alla på en gång, ser till att hålla värmen uppe så att de blir bruna i stället för kokta.

När alla köttbitarna har fått en brun yta, slänger jag ner hälften av lökmoset, drygt en tesked gurkmeja, och nästan en matsked koriander under vildsint rörande. Sänker värmen, kommer ihåg att hacka ner en tomat, smula ner en peperoncino och spär med en deciliter turkisk yoghurt. Några tag med vispen så att yoghurten blir krämig och klicka i lite i taget under omrörning så att den inte klimpar sig. Lite salt och låt småputtra. Eftersom jag tror att köttet som jag tog ur frysen är högrev, låter jag grytan stå en och en halv timme medan jag sköter tvättstugan. Det är nu jag snor några ostbågar ur lördagens öppna påse och inser att det är dumt att inte tvätta händerna efter peperoncinosmul.

När barnens sängkläder är rena, rör jag ut en halv deciliter yoghurt med resten av lökmoset och blandar ner det i grytan tillsammans med en matsked buljong. Ungefär tjugo minuter senare kan jag inte låta bli att stöna högt. Faktum är att jag småstönar vid lunchen på jobbet, när jag äter curryn igen med rostad sötpotatis och lättkokt rostad purjolök.

Med nästan ett halvt kilo kött i räcker det säker till fyra normala portioner.

Föräldera

Till råga på allt blev stackarn sjuk i nån virus och hostade så man trodde att lungorna skulle komma upp. Hans rara Syster började omedelbar att kalla honom "Svinis". Hans pappa sa att han antingen fick stanna i sängen och läsa eller jobba på sina projekt, vilket föranledde M att göra stor sak av kalla mig grym och hård, vilket jag glatt erkände med ett rått skratt.
Son såg enbart matt och luttrad ut, men efter en vecka hemma har han har lämnat in sitt NO projekt och är nästan klar med SO projektet. Nu är det bara resten kvar. Förutom att jag har fräschat upp mina kunskaper i första världskriget och jordens utveckling, har jag också haft glädjen att diskutera global ekonomi med Dotter till sent på natten. Säga vad man vill, men det är allmänbildade att ha barn.
På den tid som är min, har jag skapat en mycket god äppelefterrätt till helgens gåsamiddag, det blev hasselnötsmaräng med vaniljgrädde som ströddes över med lingon marinerade i calvados. Till det hade jag kokat en äppelkompott smaksatt med vanilj och kanel.

Förälderi

I dag sprack bubblan med Son ytterligare. Det visade sig att skolan har splittrat gruppen han går i och hans klassföreståndare är barnledig. Barnledigheten visste vi om skolan försäkrade oss att de skulle "lösa det". Pyttsan! Han har inte längre någon fast punkt vilket för en pojke med hans egenhet är förutsättningen för allt annat.

Det avslöjades när hans bildlärare ringde och varnade för att Son skulle få underkänt pga frånvaro. En koll som tog hans mamma en halvtimme visade att han var helt vilse i schemat! Han följde upptrampade spår och sina gamla kompisar till perioder för eget arbete och hade noll koll på nya lektioner. Jag blir så jävla förbannad!!! Tillsammans har vi fått honom att förstå att arbete lönar sig. Han har lyft sig i håret ivrigt påhejad av sin klassföreståndare och gått ut åttan med hyfsade betyg. Två månader och det är - om inte borta så allvarligt skadat. Så förbannat arrogant!

Japp, jag är arg för allt arbete som förspills. Av alla. Det gör ont att se honom kämpa i motvind samtidigt som jag inte kan sluta driva på, väl medveten om att det är absolut nödvändigt för att hålla honom på spåret. Samtidigt funderar jag ständigt över om det är rätt att göra så, om han kommer att knäckas av det och jag älskar honom så att det nästan gör ont i mig och känner en enorm stolthet över hans förmåga att inte ge tappt.

Typiskt föräldertillstånd alltså...

Självtillfredsställelse

Mat är en oas av lugn just nu, mellan jobb och mellan hemundervisning. Sons skola skjuter ut sig mer och mer, jag fattar inte hur någon 15-åring kan antas kunna skaffa kunskap på egen hand och sedan betygsättas på sin (o)förmåga att skriva en analys på den (ickebefintliga) kunskapen. Det blir inte bättre av att Sons hjärna inte är med och kopplar fullt utan medicin, trots att han absolut gör sitt bästa. Just nu är det bara att bita ihop (för oss båda) och göra det bästa möjliga fram till skolans slut.

Jag har gjort det här förut, det är rent otroligt vad en natt i ugnen på låg temperatur gör med en fläsklägg. Med Cajsa Warg som rättesnöre använder jag borlottibönor och filéar ner en bedagad grapefrukt i stället för det föreslagna plommonet. Klar förbättring sedan sist, smaken är mycket friskare och möter styrkan i chilin på ett annat sätt. En sak som jag bara inte kan förmå mig att göra - är att kasta svålen. I stället lägger jag den i ugnen på 200 grader i cirka 20 minuter tills den blir knaprig och precis lagom saltsmakande. Att tugga på det salta knapriga tillsammans med den sötsyrligfriskstarka grytan är inte riktigt lika bra som sex, men f_cking close.

Tjena Taylor, tjena Jones

Mina engelska kollegor anser sig vara korvkännare och gnället över den svenska menlösa korven tar aldrig slut. Sedan T&J öppnade, har de fått ett vattenhål och korvarna har dykt upp i matlådan eller vid sällsynta tillfällen på grillen. Nu när vi flyttat jobbet lite närmare Stockholm, kan man få hemkörning, vilket vi snabbt tog vara på. I dag kom beställnigen: För mig sex köttkorvar med smak av Guinness och fyra ankkorvar kryddade med honung och timjan. Med en sådan skatt i huset, går det inte att hålla sig och hjärnan börjar räkna upp olika möjligheter att kombinera läckerbitarna med lämpliga kamrater. Det blev ganska milda smaker för att inte stöta sig med korven.
Jag köper en vackert grön Romanesco och kokar en palsternacka i grädde, tillsammans med blomkålsroten och bladen. En potatis får följa med. När allt är kokt, häller jag av grädden och gör en pastelligt grön puré som kryddas med salt, en droppe tryffelolja och lite fransk senap. Vid sidan av kokar en polkabeta som jag sedan skalar, skär i klyftor och steker tillsammans med korven. Den rödgula betan blandas till slut med de små förvällda romanescoblommorna som bildar en grön krispig kontrast. Korven har en tydlig doft av öl och smakar köttigt och milt.

I morgon ska jag och M pröva ankkorvarna...

Svampfinal

Det är lätt att slå på stort när man råkat springa förbi Hötorget strax före tre en lördag och fått med sig två kilo höstkantareller för en hundring. När man sen köper skinkstek i lokala affären för 19.90 kilot kan man ha fest även på vardagar. Massor med kantareller, lite grädde bara för att binda ihop dem i en sås och en tjock skiva skinkstek kryddad med Tony Chachere's Original Creole Seasoning inköpt på ort och ställe. Det tar hela kvällen att förvälla och packa svampen.

Glasriket 2009

"Kom och se oss blåsa!" Visst kan man gå och titta på glasblåsare i de flesta glasbruken, men det är lite speciellt i Transjö. Den progressiva musiken dånar i högtalarna medan lärlingarna som har hyttan för sig själva på lördagarna skapar sina egna alster. Orsaken till att vi blir inbjudna är att M köpte den enes första kommersiella alster för två år sedan och passar på att berätta hur bra den trivs hemma hos henne.
De dansar en komplicerad dans tillsammans medan en jättelik glödande vas med röda ådror tar form under det att Jimmy Page sjunger "Ramble On". Tack!

Vi åker också förbi Magnus kött och vilt i Nyköping i vår lilla hyrda radiobil och köper dovhjortskotletter, bacon utan en droppe vatten i och ett gäng prinskorvar som vi mumsar på hela vägen ner till Jönköping. Ostkakan köper vi i Vrigstad där Best Western hotellet har ett litet förråd.

Och galet tjocka isterband får följa med hem.

Den nya leksaken

Är som en Tamagochi. Den behöver underhållas annars så dör den och man får slita ut batteriet för att väcka den igen. Jag gullar med den, gallrar ut onödiga program, håller reda på vilka som drar batteri, ser till att minnet är rent - en perfekt leksak som blåser upp tron på min tekniskhet.

Dotter är också helt begeistrad, hon har sett till att sätta in foton på dem som ringer mig. Tack vare henne har jag en jättefin bild på M varje gång hon ringer. Hon laddar ner spel (och spelar dem så fort hon kommer åt). Man hittar spår efter henne här och där. I dag öppnade jag anteckningsverktyget, där stod: "Grisar tycker om att flyga i bra väder, det vill säga helst när solen skiner och himmelen är klar - fri från moln och regn;) Puss!"

Isterbandet och kålen från igår var om möjligt ännu bättre i dag. Jag gjorde en variant av äppelkompotten härifrån. Smälte lite schalottenlök i smör, skar ner en röd chili, en näve lingon direkt ur frysen, en liten nypa salt, en matsked socker och ett svenskt äpple som M och jag enades om luktade godast. Absolut bättre än senap till.

Vitkål på småländska

Det börjar bli höst, träden börjar rodna och på taggtråden som håller korna från cykelvägen glittrar daggen i den allt lägre och lägre stående solen. Ett positivt hösttecken är att rötter och vitkål blir billigare än potatis och det finns massor med gott att göra med dem. Tidigare i veckan åt jag får i kål, dagen efter rotmos, nu var det dags att göra av med resten av det gigantiska kålhuvudet.
Med choucroute som förebild fräser jag upp rökta fläskstycken i smör och skivar ner vitkål i lager med salt och kummin mellan. Till slut häller jag över lite vitt vin och äppelcidervinäger och låter kålen koka ihop. Efter en timme får två isterband vara med i ungefär 20 minuter. Jag har svårt att bestämma mig för om fransk eller skånsk senap är godast till...

Jo, förresten - en av glädjeämnena med att ha en snart 17-årig dotter boende hemma är att man kan hitta en blodig tampong nödtorftigt invirad i toalettpapper på badrumsgolvet. Eller inse att det fanns en binda i trosorna hon slängde i tvätten som vit och ren nu ligger i trumman - undrar om jag ska lägga fram den på hennes säng till söndag när hon kommer igen - moahahaha!!!

Svamp, svamp, svamp

I söndags tog Son och jag en gemensam jakttur. Han jagade fisk, jag jagade svamp. Jag vann. En veckas överdådig föbrukning. I går åt jag svamp och vitkål tillsammans med resten av färsbiffarna från i söndags. I dag fyllde jag på förrådet på vägen hem - det går bara inte att cykla förbi en aspsopp - och blev ruskigt sugen på kroppkakor bafatt Coop skyltade med Lithells för ett bra pris.

Jag fräste svamp och fläsk först, för att sedan låta lök smälta i rapsolja (Zetas med den supergräsiga doften) i en kvart. Nykokta kroppkakor med svamp/lök/fläskröra ovanpå och lingonsylt köpt på Ulva marknad i helgen. Fyllningen i kroppkakorna var värdelös, grynig och med en smak av lever, men resten! Resten var precis som den skulle.

Svamp(ig)

Vad gör man när svamparna står så nära cykelvägen att det är omöjligt att ta sig förbi? Ett och ett halvt kilo aspsoppar ligger i cykelväskan när jag kommer hem och vi har redan haft gräddstuvade kantareller, spaghetti ai funghi och svamplasagne. Då kan man utgå från det här receptet på svampröra med herrgårdskräm. Snåla inte med anisen. Av någon anledning kände jag att ett halvt finhackat äpple skulle sitta fint i, tillsammans med en matsked sherry. För att få en middag som håller alla mätta (tonårsSon) serverar jag fräset med färska gnocchi. Skitgott!

Bra avslut

Något surrealistiskt lyckades vi med konststycket att äta middag i Rom och lunch i Prag på mina sista semesterdagar. Rom bjöd på en 500 grams Bistecca Fiorentina - vilken köttöverdos! På väg hem hade vi en fem timmars lucka i Prag, så vi tog bussen till stan, gick på galleri och åt en halv anka med rödkål och potatisknödel.
Innan dess korsade vi Italien i en Fiat 500, åt gifflar fyllda med vaniljkräm till frukost, badade i ett pastellblått medelhav och testade vilket ställe som hade den bästa spaghetti vongole. Jag lärde mig snabbt att nicka enigmatiskt och säga 'giorno och 'sera till förbipasserande italienare. Sånt kommer man långt på som sidekick till en som talar italienska som en infödd.

brev från min camping III

Det känns lite sorgset när jag läser campingens anslagstavla. Där
finns anteckningarna från årsmötet, som nämner att många sagt upp sina
platser, men FRAMTIDEN SER LJUS UT. Jag föreställer mig de i huvudsak
norska entusiaster som för tio år sedan skrev kontrakt på marken och
som nu ser hur färre och färre är intresserade av att tillbringa en
säsong i husvagn, låt vara sjukligt ombonad. De extremt noggranna
reglerna för fördelning av platser som även tar upp överlåtelse till
barnen känns förlegade. Det finns ingen återväxt, de flesta här är
gamla.
Sorgsenheten kommer sig också av att det är tack vare dessa
entusiaster som också motsätter sig varje förändring, som ett av de
absolut vackraste områden jag vet på västkusten, har förblivit orört.
Den sista dagen här har varit en av de mest underbara på länge. Klädd
enbart i uppkavlade jeans, vandrade jag barfota på solvarma släta
klippor, kastade ut ett drag då och då, fotograferade vackra stenar
och smågnabbades med Son, mer avslappnat än så kan det knappast bli.
I morgon packat vi och åker hem till Dotter som varit ensam hemma för
första gången i sitt liv och trivs storligen.

brev från min camping II

Kungsviks camping är en tidsficka. Inget tycks förändras genom åren.
Det verkar som om ett gäng norrmän köpt hela halvön och gjort der till
sitt paradis. Campingen består till största delen av fasta
husvagnsplatser som man har inrett till det absurda med
trädgårdstomtar, rabatter, stenläggning, partytält. Jag har till och
med sett en hörnsoffa i plysch i ett innertält. Man lever campingliv,
umgås, dricker kaffe pä eftermiddahen , öl eller vin på kvällen, dag
efter dag.
Det är för mig en skrämmande tillvaro, samtidigt som jag njuter
helhjärtat av att sätta mig i min fällstol, titta rakt fram pä
skogsbrynet femtio meter bort och låta tankarna vandra fritt.
Att grilla en köttbit utanför tältet, ta ett glas cotes de rhône till
och avsluta med en ren Malt medan grillens värme sakta avtar, är ren
njutning. Allt får ta tid.

Brev från min camping I

Mycket har ändrats sedan jag var ute på vägarna sist. Högre standard
på duschar, tvattstugor överallt, men också låsta toaletter och
duschar. Apropå toaletter, har man tydligen infört musik som standard.
Först blir jag full i skratt, senare inser jag en viss fördel i att
lyssna på ylande gitarrer, i stället för andras mer eller mindre
högljudda tarmtömningar. Skrivet på Kungsviks camping, i fällstolen
bredvid en ännu varm grill med ett glas av Jura i handen. Det är lã,
men i trädkronorna susar vinden.

Pä väg

Route 55 genom Sverige över Enköping, Norrköping till Söderköping och
världens bästa glass på smultronstället. Dit var det 100 meter kö. Vi
passade, trots att servitriserna sprang runt med rykande pokaler som
inneholl blå vätska i botten och obegripliga mängder glass ovanpå.
Vidare mot Motala, enligt väderkartan det sista stället dit regnet
kommer i morgon. Son har just dragit upp en redig abborre som han
rensar. Jag bloggar på min nya HTC magic.

Steak

Darling Harbour är stället dit man går som tolvåring (förlåt tonåring) för att dricka öl och lyssna på techno. Det är också ett ställe dit man kan gå för att äta det bästa köttet i Sydney. Steersons Steakhouse har en meny där man talar om varifrån köttet kommer och hur länge det har hängt.
Jag beställer en Angus Sirloin on Bone: Dry Aged for 5-7 Weeks 450g. tillsammans med en lokal Shirääz, jag har förstått att man ska dricka Shirääz när man är i Ozland.

Betjäningen är helt otrolig! Jag sitter ensam och en av kyparna kommer förbi med några tidningar (bland annat den australiensiska versionen av "Wheels") och frågar om jag inte vill läsa lite medan jag väntar på min stek.

Jag avböjer vänligt, som certifierad betraktare tittar jag hellre på människorna runt omkring. Ett italienskt par som genast berättar att de är på smekmånad - varpå restaurangen plockar fram en italiensktalande kypare, som ger sig in i den diskussion som just italienare verkar älska på restaurang. Man skall prata sig igenom menyn.

Ett bord vid sidan om mig innehåller också en intressant kombination. Två män av arabiskt ursprung som har med sig två australiensiska kvinnor som definitivt har brittiska förfäder. Det är fascinerande hur man går runt och på varann, när de två kulturerna ska fogas samman. Det är en av gångerna jag inser hur mycket jag värderar relationen med M, där vi sällan stöter mot varann och jag skickar henne en lägesrapport.
Det här är sista kvällen, jag åker hem i morgon för att påbörja en "riktig" semester. Här har jag visserligen varit ledig på dagarna, men jobbat efter klockan fem (när klockan slår åtta i Europa). Tänk att ha det så jämt - ledig mellan åtta och fem, på jobbet mellan fem och ett. Funkar fint så länge man är jetlaggad...

Manly Beach

Går över Sidney Harbour Bridge som tidigare. Vädret är soligt, men kallt. Lite som sommar i fjällen. Solen värmer när den visar sig, men luften är isig. Kan inte låta bli att ta en bild till på Operahuset när det ändå finns där.

I dag tar jag färjan till Manly Beach, den strand som näst efter Bondi är den mest kända. "Seven miles from Sydney - a thousand miles from care..." Som det står inristat när man kliver av färjan. När jag tittar ut över Stilla havet och ser hur vågorna bryts, får jag en underbar känsla av att jag har all tid i världen. Jag kan stå här och lyssna på dånet och bruset hur länge jag vill.

Min vana trogen, går jag runt i cirka tre timmar, innan jag helt utmattad hamnar på en utsiktspunkt, där jag dricker en Gingerbeer med extra bett.


På väg tillbaka blir jag upplockad av två äldre kvinnor, som undrar om jag ska fortsätta att gå eller om jag vill ha lift. Jag väljer lift. De visar mig kyrkan där Nicole Kidman gifte sig och de visar den lilla stranden där en av kvinnornas döttrar gifte sig. Jag blir avsläppt vid färjeläget, hittar en liten krog där jag får en jättegod fish and chips.

Inte som hemma

Det kunde varit skator och starar, men...