Mat

"Vad är det här för kött?"
"Det är Kalvhals."
"Ok, jag tar den."

Det var så det började, Jag fick hem nästan två kilo kalvhals och tänkte - skitlätt, jag gör som vanligt, googlar den och ser vad man kan göra. Det som dök upp var recept på kalvsylta. Inget man vill gå loss på när ens själs älskade ska komma på middag och man har köpt ett burdust italienskt rödvin. Alltså fick jag försätta mig i trans och lyssna till min inre kock. Så här blev det:

Jag skar bort några rediga köttstycken från benen. Benen med en hel del resterande kött på, rostades i ugnen på 250 grader. Under tiden  delade jag en lök i fjärdedelar (inklusive skal) och sotade den i en gjutjärnsgryta. I med en morot i bitar, de rostade benen, två deciliter rödvin, en skvätt fisksås, en kryddnejlika, fyra kryddpepparkorn och två lagerblad. Vatten så att det täcker. Det här fick småputtra i två timmar under lock.
Jag tog också fram ett stycke varmrökt sidfläsk (som jag ofta har liggande i frysen) formen är ungefär som en tvåtumsplanka, den vägde 300 gram enligt förpackningen. Det är viktigt att svålen är kvar.

Efter två timmar lyfte jag av locket från buljongen och den fick nu koka ihop medan vi tog en gurkdrink, den som vi fick förlagan till på Fiskebaren i Kødbyen. Ingrendiensen är vätskan från en krossad gurka, salt dill, lime och gin. Drinken toppas med några droppar olivolja som flyter vackert på ytan som små öar.

Dags att slänga in fläsket i ugnen. Svålen skär jag i romber, pepprar lite och häller på lite olja. Fläsket lindas in i folie, med t ex salvia eller lagerblad, bara svålen skall vara synlig. In i ugnen, 150 grader cirka femton minuter. Efter femton minuter ökar man värmen till 250 grader och grill. Svålen ska bli knaprig

Jag silar av buljongen, mixar den med den mjuka löken för att få den lite tjockare och låter den koka ihop lite till. Köttbitarna som jag skar av innan, steks på hög värme så att de får en bra stekyta. Ner med dem i den hopkokta buljongen en kort stund.

Under tiden kan man fixa lite tillbehör. Jag hade puré på sparrispotatis med små bitar av jordärtskocka i. När det är gjort, häller man lite (eller mycket) av såsen på tallriken, lägger upp en köttbit, en tre centimeter bred bit fläsk och lite av det kokta köttet från benen. På med purén och lite garnering. Vi tog salvia, men var överens om att lite sockerärter hade suttit fint.

Burdust italienskt vin till.

Lalla äger

Jag vet inte hur Lalla Hansson nästlade sig in i min ganska sent vaknande musiksmak där Queen, Deep Purple, Yes och Genesis utgjorde hörnstenarna. Det var antagligen via musiken i bilen. Hade man en röd Amazon från -66 med originalradion kvar och en kassettbandspelare egenhändigt hoplödd med densamma, fungerade det inte riktigt med komplex musik. Inte ens när jag hade sågat ut hatthyllan med lövsåg och satt in extra högtalare.

Lalla Hansson fick ofta följa med på nattliga körningar. Jag tänker väldigt bra bakom en ratt, det har jag alltid gjort. Den ofta lite mollstämda tonen och hans texter som handlar om uppbrott, resa och funderingar på framtiden passade perfekt in i en 20-årings sinnesstämning.

Lite senare snodde någon radion och alla kasetterna och så småningom sålde jag Amazonen. Man kan heller inte lyssna på Lalla Hanson om man ska plocka vuxenpoäng samtidigt (faktum är att man inte hinner lyssna särskilt mycket alls om man ska plocka vuxenpoäng).

Häromdagen snubblade jag över samlingen "Fabulous forty" och blev nyfiken på hur Lalla fungerar i dag. Han fick följa med på cykeln. Vilken glädje! Varm sommardag, en helt ny väg och ett rosa fönster tillbaka till 20-åringen och hans (ofta rätt naiva) känslor.

Vem kan motstå textrader som

"E-dur och E-moll och Eva-Marie"

eller

"Sju små cyklar rädda för att dö" (sjöng han verkligen så i "Nu Ska Jag Skaffa Mej En Plog"?)

Efter cykelturen avnjuter jag en kalvkotlett som i storlek liknar en bistecca fiorentina. Till den med en drös av egenplockade - bara rivna - kantareller, som har legat i 175 grader i en ugnsform nästan täckta av rapsolja, kryddade med salt, vitpeppar och lite kanel.

Grönsaker är nyttigt så jag kompletterar med en zucchini stekt med skivad vitlök och ett blad mangold. Varför mangold? Jo, för att möta upp den lilla strävheten som är kvar i en 2005 Nebbiolo som råkade ligga i en gömma hos mig...

Livet är gott

Djurliv i förorten

"Men han äter upp alla mina lunchsallader för nästa månad!" När jag kliver av cykeln och plåtar det helt bekymmerslösa rådjuret i den lilla  koloniträdgården kommer en kvinna med sin lilla dotter rusande ömsom full i skratt, ömsom maktlöst frustrerad. Efter att ha bedömt oss som ofarliga, återgår Bambi till att länsa salladsplätten.

Semester!

Köpenhamn var alldeles, alldeles underbart som vanligt. Vi hyr ett rum nära kanalen, där gatorna heter Overgaden Neden Vattnet, Bådsmansstraede eller Sankt Annae Gade. Vi äter frukost, blåbärspannkakor med sirap på Wilders Café på förmiddagen, upptäcker Köpenhamns baksida under dagen och går sedan och äter den bästa vitello tonnato italofilen M har smakat på Frankie's. Det är soligt och blåsigt och jag bränner mig ordentligt första dagen. Andra dagen återupptäcker vi Nörrebro bryghus, där man kan dricka öl nästan direkt ur bryggtanken och där de serverar smörrebröd som är precis som de borde vara.
Åhh och Kødbyens Fiskebar lyckas prestera två av de snyggaste rätter jag har sett och dessutom en gindrink med lime och gurka med små dillsmakande olivoljeöar som flyter runt i den.

Sommar

Man sätter upp tält och långbord i villaträdgårdarna. Det är skolavslutning och alla små barn klär upp sig i kostym/klänning och studentmössa och förevisas för släkten.
Det är nu ett år sedan som Barnens mammas nya kille fällde den odödliga kommentaren "det är precis som Tomten är far till alla barnen" på barnens examensfest. Jag är inte riktig säker på att hans exfrus nya kille riktigt uppskattade det absurda i det hela.
Det är lyckligtvis ett par år kvar till nästa.

Efter cykelturen grillar jag lammstek och aubergine. Auberginen smetar jag  in i en blandning av sesampasta citron och olivolja.
Till det kokar jag en en storkornig libanesisk couscous - moghrabia - och blandar med fin olivolja mynta och granatäpplekärnor. Väldigt gott med en Chianti till.

Fredagsmys

Jag är nästintill euforisk! Det var så länge sedan jag gick hem från jobbet med känslan av att ha satt punkt för veckans arbete, utan att känna att det är så oändligt mycket kvar jag borde gjort. Jag stannar kvar i den känslan, lägger mig och läser en fantasyroman i en timme i stället för att cykla (det regnar där jag bor). Son har ett "vinna eller försvinna" moment när det gäller nationella prov i matematik på tisdag, så han har - bara liiite påhejad av mig - fattat ett beslut om att stanna hemma och plugga i helgen. Vi hjälps åt med algebra och funktioner, geometri fixar han själv.
Medan jag läser om landet Deverry, kokar en revbensspjäll tillsammans med vitpeppar, lagerblad och en - säger en - kapsel kardemumma. Lagerbladen kommer förresten från en bukett inhandlad i den lokala blomsteraffären. Det är ett helt annat djup än de torkade man köper i affären.

Sedan öppnar jag en kocköl, gör en glaze på honung, soja, limeskal och -saft, tomatpuré, vitlök och frikostigt med olja. Jag rostar aubergine och sparris på elgrillen, penslar revbenspjällen med lite av glazen, låter dem få färg först och penslar ordentligt efteråt.

Till det har jag bakat potatis som jag gröper ur och blandar med ost och yoghurt och saltar frikostigt. Sedan går moset tillbaka i skalen och in i ugnen för att få ordentlig färg. Mitt husvin till, Fanta Wildberries åt Son.

Den absolut perfekta avslutnigen är den här

Någon som vet vad slimpa är för fisk förresten? Skylten låg i fiskdisken

Det är faktiskt valborg

I dag har jag gett mig själv ett uppdrag. Jag behöver köpa Cantillon. Den finns inte varsomhelst, men den finns på cykelavstånd.
Saker och ting faller på plats ibland på de mest underliga vis. En dag förra veckan uppträckte jag en flaska Southern Comfort, i skafferiet. Den hade säkert stått där i cirka tio år, det var då jag förverkligade mina drömmar om barskåp, men jag fick aldrig användning för den. Under åren hade den sakta men säkert smugit sig undan längst bak - det här indikerar hur ofta jag städar mitt skafferi.
Hursomhelst, kort efter jag hittade flaskan, läste jag ett drinkrecept som innehöll Southern Comfort och som var tillräckligt utmanande för att jag skulle bli intresserad. Receptet innehöll bland annat Lambiclikör. Till lambiclikör behövs förstås Lambic, därav uppdraget.
Den blev vackert röd och doftar härligt av surkörsbär. Strax ska jag över till M och blanda. Sedan blir det lite sill, och ännu lite senare kalvytterfilé med basilikamos och tomatkompott.
Lagom till kaffet, kan man se valborgselden från hennes balkong.

Sittfläsk

Det är fascinerande hur bara några timmar på sadeln förvandlar en ömmande bak till en (nåja) självklar koppling till tvåhjulingen. Tack och lov för det. Efter en tur på två mil sover jag som ett barn på natten igen och att se gräset förvandla allt det vidsträckta gula på ängarna till blygt grönt, se vitsipporna spricka upp längs skogsvägarna och känna doften av kor är rena lyckan för en utjobbad själ. Ilskan och frustrationen sjunker undan så smått, bra för mig och bra för min omgivning.

Innan jag ger mig ut, bryner jag en fläskkarré i gjutjärnsgrytan, sotar lök, kryddar med chili, lagerblad koriander och stjärnanis. I med en tomatburk, sedan lämnar jag allt att puttra. Fläskkarrén är perfekt när jag kommer tillbaka efter drygt en och en halv timme. Såsen for en uppfräschning av vitlök, salt vitpeppar och lite fisksås. Eftersom jag dricker italienskt vin, får det bli bavette till.

Min variant av gubbröra

Koka äggen.
Skär under tiden matjessillen i små bitar. Finhacka purjolöken och blanda ner den i sillhacket. rör ihop med crème fraîche, yoghurt och oljan. Finhacka dillen (hela kvisten, det ger mer smak). Äggen har nu hunnit koka och svalna i kallvatten. Skala dem och hacka er dem i röran. Mal ner svartpeppar efter smak.

Gå ner till tvättstugan med barnens lakan och handdukar. När du kommer upp, häll upp en Mohawk vs Goldings, ta fram tunt knäckebröd och röran. Skopa upp den i stora sjok.





1 burk matjessill,
2 kokta ägg,
7 centimeter purjolök (det gröna)
1 dl crème fraîche
1 dl turkisk yoghurt
1 msk kallpressad rapsolja

En dillkvist
Nymald svartpeppar

Dymmelonsdag

Dom där rackarna väckte mig klockan fyra i morse tillsammans med grusblåsarna. Det har sina sidor att bo i tätort.
I kväll börjar påsken för mig, jag tänkte lyxa till det med att beställa anka från det lokala Thai/Kinahaket. Anka med citronsås lät gott. Hela anrättningen doftade söt citronkaka och bestod av gråa tunna skivor av anka varvade med citronskivor och täckta av gul, söt sås. Glad Påsk!

Hjärteangelägenhet

Det är inte min barnvecka, men på vägen ut på min raska fredags-efter-jobbet-promenad träffar jag på Son, numera med små spretiga strån på överläppen i sällskap med sina kompisar, även de med små spretiga strån på överläppen. Trots sina snart sjutton är han fortfarande kramig och totalt säker i det. Jag är lyckligt lottad.

Innan jag går ut, sätter jag igång en ragú. Eftersom jag är ensam blir det på kycklinghjärtan. Det finns få saker som ger en sådan fyllighet i såsen som kycklinghjärtan.

Fredagsmys

Otroligt! Dotter är hemma en fredag!. Det beror i och för sig på att hon har tenta i morgon klockan 9. Jag uttrycker min kärlek genom mat och steker en kalvkotlett, gratinerar en bakpotatis med parmesanost och olivolja och lägger upp olikfärgade tomater på illgrön lättkokt savoykål. Tydliga enkla smaker som jag vet hon gillar. Bra färgkombinationer också. Till min förvåning slök hon savoykålen först "Vilken jättegod sallad!" Vad var det för någor?
Hon lär vara uppe större delen av natten och har beställt "pluggstöd": Olikfärgade pennor, linjal, chips och dip. Själv tänker jag sova gott.

Favoritfärg

Nästan självlysande står den där och framkallar små rysningar varje gång jag ser på den. M:s uppfattning om medicin. Även om den inte botar värken i halsen, är det bra mycket lättare att stå ut i närheten av en färgexplosion. M hade klätt sig i matchande kläder.
Vi åt hjortgryta kryddad med enbär, kanel, choklad och apelsin och drack gammalt vin till. Det finns inget som säger att man behöver späka sig om man är sjuk.

Visset

Den slumrande förkylningen vaknade till igen. Under en månad har den jobbagt sig från lungorna till näsan, öronen och nu tog den ett fast grepp om halsen. Jag gör mitt bästa för att inte låtsas om den, men den jäkeln är mer uppmärksamhetskrävande än en vildsint treåring.

Eftersom hela munnen är belagd med ett klibbigt  lager som skyddar mot alla smaker, drar jag till med min variant av tacokväll. En stor bit entrecôte, refried beans, guacamole och massor med röd jalapeño. Till det dricker jag en MNM från 2009. Drygt ett år i garderoben har lyft fram nejlikorna (eller är det min mun?) som passar förvånansvärt väl till det starka. Allt för att ta död på den svullna halsen.

??

Vad säger det om Sverige när Biblioteket stänger tidigare än Systembolaget?
Börjar jag bli gammal som noterar sånt?

Ensam

Jag har alltid uppskattat trance och eurodisco. Hur banalt det än kan låta så har Sash ackompanjerat en hel del viktiga insikter om min skilsmässa, och min roll i den, på den tiden det begav sig.
Just nu är det Suzy Solar som under en rask promenad klarar av att lösa upp alla spänningar och kallar fram känslan av att sväva. Jag sköter fortfarande två jobb, andrum är en överlevnadsstrategi.
Den här fredagen i "barnveckan" är jag ensam hemma som så ofta nuförtiden. Son stannar hos kompis över natten och Dotter har "faddermiddag" och sover över (förhoppningsvis) hos en kvinnlig vän. Det är intressant hur hon och hennes vänner behandlar killarna i sin omgivning förresten; de tycks betraktas med ett slags milt överseende, som en sorts maskotar. Det är rätt lustigt, för de (killarna) är alla mer än lovligt självupptagna - jag var förmodligen likadan i den åldern - undrar om de vuxna runt omkring mig var lika fulla i skratt som jag blir.
Jag passar på att experimentera lite, köper älgfärs och blandar med en brödskiva finsmulad med mixerstav. Sedan rostar jag spiskummin, fänkål och enbär i en kastrull tills de doftar och häller på frikostigt med rapsolja (Julita). Blandningen rör jag ner i färsen och spär allt med grädde till lagom konsistens. Färsen formas till biffar och jag saltar utanpå (en undersökning visar att konsistensen hos köttfärsbiff blir mycket luftigare om man inte blandar salt i färsen). Färsbiffarna äter jag tillsammans med ostgratinerad finskuren zucchini och dricker garderobslagrad Chateau la Tour de By till. Gott nog att bjuda på.

Årets sista dag

Endast iklädd ett par strumpor och blänkande svarta brogueskor går jag runt och plockar undan i lägenheten på årets sista dag. Orsaken till klädseln är att skorna är pur nya, inköpta på mellandagsrean och jag vill kolla om de kan användas i kväll. M och jag tänker avsluta året med att gå på Tombola Tragique på Orionteatern med efterföljande fest.

Meny innan:
Gravad oxfilé med avocadokräm och löjrom
Helstekt oxfilé med svampsky och italiensk potatispuré (vad gör man - oxfilé är en stor köttbit)


Soundtrack just nu: Serge Gainsbourg "Aux armes et caetera"

Gott nytt år på er alla!

Dan före dan

Jag glider sakta in i julstämning, medan jag går och köper anka (!) till annandagen, med julspellistan i lurarna. Lagom till Apocalyptica är jag där. Finnar har ett förhållande till musik som jag absolut gillar. När jag kommit hem, griljerar jag skinkan (den äppel och tranbärskokta), gör maränger så min sjuttionioåriga mamma blir glad i morgon, lägger in tre sorters strömming, gör en paté och kör en tvättstuga - det kommer att ta några dagar att bromsa in. Jag har köpt tolvårig rom och körsbär i likör för att hjälpa till.

Spellista
Carola - Nu tändas tusen juleljus
Lars vegas trio - sjömansjul på Hawaii
Apocalyptica - little drummer boy
Adolphson & Falk - Mer Jul
Anders F Rönnblom - Det är inte snön som faller
The Pogues - The fairytale of New York

För övrigt var karpen vänd mot sydöst även i år. Meddelas endast på detta sätt.

Fadd Fredag

Fyra liter Cola, två paket cigaretter och en Lipsyl. Så kan en fredagskväll se ut för en ung man med orakat utseende och ring i näsan. Man kan riktig känna att WoW står på programmet i natt. Min matkasse når i och för sig inte heller några kulinariska höjder. Efterdyningarna av gårdagens (mycket goda) julmiddag gör att jag inte är särskilt sugen på något lagat. Jag köper ekfatslagrad julmust och knastriga ostbågar. Barnen är som så ofta nu för tiden ute på egna upptåg, så jag planerar att krypa upp i soffan med en bok, ostbågar och julmust.

Nothing

Det är nog de tre sista femtiotimmarsveckorna som gör att en promenad ensam på fredagkväll är så lockande. Raska steg, Edie Brickell och doften av multna löv är precis vad som behövs för att  hela kroppen ska spricka upp i ett leende.

Jag går genom det ljumna trygga mörkret, till den lite finare mataffären. Köper lite fint kött, några små bitar fina ostar och några fina tomater. Sedan kommer jag på att det är Halloween i helgen och köper svart pasta som jag kommer att servera med blodröd sås, orange morotsmaskar och några orangea räkfingrar. En traditionell Halloweenrätt i detta hushåll.

Jag fortsätter min spännade kväll med att öppna en gammal (2004) australiensisk Sangiovese som italofilen M har rynkat på pannan åt i åratal. Den har åldrats med visst behag, de normala körsbären har bytts mot plommon och kryddorna är lite mer framträdande. Smaken är något urvattnad, men passar perfekt till Doobidoo.
Förresten - ni som aldrig får se mig dansa - om ni såg Kim Sulocki i Doobidoo så VET ni.

Lagom till Skavlan steker jag upp köttbitarna och äter med zucchini som ugnssteks med tunna skivor av färsk vitlök, olivolja och citronzest. Mer behövs inte.