Åt min favoriträtt från tonåren - spaghetti med ketchup och ost. Man river massor med ost, hyvlar på smör, häller över kokt spaghetti (minst två portioner) och sprutar på en ordentlig dos Heinz ketchup. Inte över utan rakt i så att den försvinner i en gömma. Sedan rör man ihop alltihop.
Tänkte att jag somn eftergift åt nyttigheten skulle prova ett nytt märke av fullkornsspaghetti (förra var De Cecco) och köpte Zetas. Tyvärr, den smakar lika mycket barkbröd som den förra. Det är som det fanns små vassa bitar i den som river i halsen. Så nu ligger den en redig klump i magen och tynger, skillnaden mot annars är att det är en fiberrik klump - nyttigare(?)
Snart ska jag gå och se på Järn 3:an. Recension kommer.
Under filmen sneglar M och jag på varann och upptäcker varje gång att vi har ett leende på läpparna. En riktig höjdare för en som gillar att betrakta. Att huvudpersonerna tiger sig genom filmen gör det oerhört lätt att se världen genom deras ögon. Jag uppskattar också den makliga takten, en perfekt balans mot en snabb dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Uh, vilken nostalgi med spaghettin där - att man inte svimmade av alla kolhydratöverdoser när det begav sig? Jag levde (om jag själv fick bestämma) på snabbmakaroner i flera år där innan tonåren och tyckte det var godare än nåt annat..
Skicka en kommentar