Förväntningar

Morgon. Går igång direkt. Det är naturligtvis fel, men det känns som om jag inte kommer vidare, utan måste styra upp samma saker om och om igen. Det måste ändå vara det allra svåraste i världen - att lyfta människor så att de hjälper till att lyfta mig. Nå det sket sig, jag upplevde att jag måste in och detaljstyra. Irritation från mig, irritation från den som jag hade förväntningar på. Huvudvärk, trött, hjärtklappning. Till slut hamnade jobbet på spåret, jag satt där och undrade varför (och varför inte tidigare). Går till slut ut och går av mig, försöker fundera på det där med höga förväntningar. Har man inte höga förväntningar blir man inte besviken, allt blir en positiv överraskning. Det går bra privat. Betydligt värre är det på jobbet där förväntningarna är kopplade till människors arbetsuppgifter och det jag gör är beroende av de andra.

Går i det begynnande vintermörkret och funderar över förväntningar. Har man inte höga förväntningar blir man inte besviken, allt blir en positiv överraskning. Det går bra privat. Betydligt värre är det på jobbet där förväntningarna är kopplade till människors arbetsuppgifter och det jag gör är beroende av de andra.

Sista kvällen tillsammans med barnen, de är hos Mamma denna helgen, allt för att återställa ordningen med jämna veckor/udda veckor.

Underligt, M och jag har varannan helg helt tillsammans, utan barn. Hur många sammanboende föräldrar får den lyxen? Å andra sidan är allt annat umgänge mer eller mindre stulna ögonblick. Det skulle inte fungera om vi hade förväntningar som måste uppfyllas. Självständighet blir en förutsättning, allt utöver blir en bonus.

Äter revbensspjäll tilsammans med barnen, tittar på Simpsons, bäddar in huvudet i en flaska Pilgrim, det räcker för att hjärnan ska förvandlas till bomull (försökte skriva den här dagboken i går).

Drabbas av sötsug efter middagen, tar upp beställningar och går sedan och handlar semlor och en chokladpudding (till Dotter som är inne i en icke-fett-period). Det är mycket barn ute halv nio på kvällen, Vid bion står en flicka i kort kjol och strumpbyxor där ena benet är bredrandigt och andra benet är vitt. Utanför Lokala Restaurangen står folk och röker, han med läderhatten är med där, tillsammans med Cånny, som vanligt i arbetsoverall och keps. Framför mig på vägen lyser en rumpa i mörkret, kommer ofrivilligt att tänka på Bambi. Jeansen är mörkblå för övrigt, det ser ut som om hon har satt sig i Klorin. Undrar vad Ebba von S skulle tycka om det.

Äter Hetvägg.

Barnen gick just. kunde i dag tydligt se att Dotter också verkar drabbas av den stora håglösheten vid byte. Hon mulnade ihop och fräste utan den där lilla glimten i ägat som brukar finnas där. Hon fick en extra lång kram, ända till hon skrek "Pappa du kväver mig" men glimten var tillbaka. Jag sa att jag älskade henne, det är det bästa jag kan göra.

Dessutom är det sant.