Vaknar till vid tio och som en spark i bröstet kommer insikten om att jag ska till jobbet i morgon. Hjärtat dunkar lagom förstärkt av bakfylla som om det skulle komma ut mellan revbenen vilken minut som helst. Efter frukost går M för att hämta sin son, jag röjer ur köket och kryper tillbaka under täcket. Spenderar större delen av dagen på att läsa ut "Safari Club" av Anja Snellman, en vidrig historia, äter i sängen, allt medan klumpen i magen är kvar, tills jag bestämmer mig för att inte gå till jobbet i morgon heller. Inte förrän då lättar det och jag kan andas ordentligt igen. Det här är inte bra.
Nya Kate Bush känns lite... nattstånden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Nä, det där låter inte bra alls.
Går det att göra nåt åt nåt?
måste tänka...
Skicka en kommentar