Längre tid än så tog det inte för cykeln att vika sig på den fortfarande sandade asfaltvägen. De personer som blockerade vägen och som jag försökte undvika vände sig förvånade om och säger "herregud! Hur gick det?" Jag sväljer "vad fan tror ni" tittar på den blodiga och jordiga handen jag tog emot mig med och säger i vadfantrorni tonen "det gick som man skulle kunna förvänta sig".Nästa gång jag tittar upp är de borta. Jag tar mig den sista kilometern till jobbet, tvättar av det cirka fem gånger tre centimeter stora området som sträcker sig över hela nedre delen av handen och drar bort allt löst skinn, rädd för att det ska fastna och torka in. Ingen risk, såret blöder och vätskar sig hela tiden, jag inser att inget plåster kommer att täcka detta och ringer företagshälsan. Det behöver inte sägas att handen svider som eld och det är rena helvetet att dra på sig vanliga kläder utan att blöda ner skjortan och byxorna. Jag låter ilskan finnas kvar, den hjälper.
På företagshälsan träffar jag en darrhänt läkare med endast varannan knapp knäppt i sin skjorta. Han rekommnederar stelkrampsspruta och antiseptisk binda. Jag och sköterskan har lätt absurda diskussioner medan hon tvättar rent och plockar bort de sista gruskornen. "Du får svära" säger hon, jag har inte minsta lust att svära, det gör för ont. I stället låter jag sinnet vandra iväg. Jag är tvungen att återvända när hon frågar om skinnet och jag berättar att jag har dragit bort allt det lösa -aha en estet- säger hon vilket förstås har avsedd effekt och jag måste fråga vad hon menar. "Du gillar symmetri" vilket inte kan vara mer fel men vi håller i alla fall igång ett samtal medan hon misshandlar färdigt min hand.
Sprutan vilken jag gruvar mig för hinner jag knappt känna, lustigt hur felproprotionerade rädslor kan vara.
Efter en späckad dag cyklar jag övermodigt hem, dumt förstås, även om jag tar det lugnt känns det tungt när jag äntligen kommer hem och det enda jag vill är att gå och lägga mig. Måste dock förbererda mig inför i morgon, jag rostar auberginer till baba-ghanoush, kokar bulgur till tabbouleh och handlar resterande till potatisgratäng med lammentrecôte och oxfilén med fänkåls- och grönabönsallad.Det kommer inte gå någon nöd på oss. Alls.
Tror dock att M får sköta mesta hackandet, så får jag stöna lite smärtfyllt, sitta bredbent på en köksstol och dricka vin...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar