Det bor ingen bög i Ödeshög

Allt ser oerhört välordnat ut, välstädade tomter, nymålade gulliga hus och barn som hoppar hage(!) på skolgården. Vi enas om att i en sådan idyll får avvikelser förmodligen inte plats och som avvikelser räknas allt som inte innefattar heteronormativ kärnfamilj.
Vi funderar också på att sälja frasen som sångtitel till Håkan Hellström som en given uppföljare till "Känn ingen sorg för mig Göteborg".

Vädret är fantastiskt, vi äter Tabbouleh, kalkonstek och doppar selleristjälkar i Babaghanoush sittande på en liten höjd ovanför Vättern, någonstans mellan Ödeshög och Gränna. Solen värmer, myrorna kryllar runt fötterna och berget är varmt. Våren är alldeles underbar.

Som vanligt (kan man nu säga eftersom det är tredje gången) missar vi Lessebo pappersbruk som stänger fyra, men vi hinner ta en tur till KostaBoda och Fabriksboden för att mjuka upp inför morgondagens köporgie.

Jag tar en drink, i rent medicinskt syfte och ger mig på det inte alltför sköna jobbet att plocka loss den antiseptiska gasbindan ur såret. Det tar en bra stund med saltlösning för att mjuka upp och sedan dra loss millimeter för millimeter. Till slut går det. Det ser inte vackert ut, men är inte infekterat, knappt ens inflammerat. Bra jobb.

Senare äter vi lammentrecôte med potatisgratäng och fårost i ett kök som bara genom sin inredning får en att spritta av glädje. Det är så här ett kök ska vara när man är på utflykt i Smålandsskogarna.

Dagen efter far vi runt i Glasriket. Först till Skruf för att kompletteringsköpa mina vinglas som för mig har den absolut fulländade formen för att se, dricka ut och dofta i. Sedan till en liten glashytta som ligger i Eriksmåla, i ett litet grönt hus bredvid ett stort illgult hus. Mannen är en lång smal orakad Dansk, som med en (tänd) cigarett i mungipan berättar om sin son som är medhjälpare till Bertil Vallien, droppar små hintar om sin tre månaders vistelse i Laos där människorna är "små och flitiga", senare diskuterar han kolonierna i Macao och hur det var där på sextitalet med en amerikan i alldeles för liten djungelhatt som "writes a book about architecture". De hummar och harklar konspiratoriskt när det kommer till antydningar om droger.
Lokalen doftar gott av nylackat trägolv och cigarettrök. Glaset - är fantastiskt. Jag går runt alldeles fascinerad och känner på de omväxlande lena och sträva ytorna, följer formerna och njuter av färgerna. Tänk att ha en sådan kontroll att man till och med använder bubblor i glaset som regelbundna mönster. En vas där glaset i grunden är grumligt, med ett nätverk av klara områden. I varje klart område sitter en bubbla som fångar ljuset. Oj! Tyvärr utanför räckhåll för min plånbok.

Sedan vidare till Pukeberg, Nybro, Fabriksbutiken i Boda, jag köper Höganäsform för halva priset, Ittala uppläggningssked med 20% rabatt, Hackman kastrull för halva priset, julprydnad för 49:- i stället för 199:- vitvinsglas för 29:- styck. Allt i trängsel med mängder av smålänningar, Valborg verkar vara då smålänningen går man ur huse för att shoppa loss på glasbruken, förmodligen innan turistinvasionen.

Innan vi åker tillbaka, beslutar vi oss att kolla in Hedsveds i Fiskesjö, en restaurang vi fått tips om. Fiskesjö finns kanppt på kartan, ändå har någon byggt upp ett tvåvåningshus i funkisstil där man bedriver restaurang. Med tanke på antal Mercedes utanför på parkeringen tycks det gå bra. Vi får plats på den inglasade verandan, beställer in italienska charkuterier och ostar tillsamans med en mörk italiensk öl som inte ens M har hört talas om. Även om vi inte är det typiska kavaj/klänningklädda mercedesklientelet, blir vi mycket väl bemötta, familjen som driver restaurangen är glad att få prata lite och - jag får den absolut bästa espresso jag druckit - någonsin.

Hem igen, drink, byte av plåster, denna gång går det mycket lättare, oxfilé med en sallad på fänkål, gröna bönor och pinjenötter tillsammans med ungnsbakade körsbärstomater. Vi använder de nyköpta vinglasen till den medhavda Amaronen.

Efter maten går vi till husets minst 60 kvm stora allrum, enligt uppgift byggt av endast kvinnor, klätt med dockor och teateraffischer, tänder ljus, sätter oss i soffan i ena hörnet, tittar i mörkret och lyssnar på Camille.

På vägen hem åker vi genom Bergdala, jag köper snapsglas i olika glada färger, sedan åker vi mot Oskarshamn och tar E22:an upp till Stockholm. På kvällen går vi på födelsedagsfest och dricker flatliners.

(att positionera tabeller är inte det lättaste...)