 |  | Utsikt från balkongen |
Det går bättre och bättre att cykla, kanske mer för att det är varmare än något annat, men det är inte lika plågsamt i uppförsbackarna. På vägen förbi ridstallet ska jag till att köra om en flicka på häst som rider mitt i vägen. Har åtminstone halv koll på hästar, så jag plingar i god tid och ser henns svänga uundan, långsammare öän vanligt. På vägen förbi ser jag att hon talar i mobiltelefon medan hon rider.
När jag cyklar förbi på baksidan av flygplatsen, ser jag återigen motorcykeldansaren. Den här gången får jag se från början, han ställer sig upp strax bakom sadeln, gasar till och motorcykeln reser sig, inte våldsamt utan sakta och mjukt. Han cirklar runt på parkeringen, gör piruetter, åttor, det ser mjukt, lugnt och avslappnat ut, jag har aldrig sett något liknande.
Jobbet är fortfarande lika kaotiskt (ehh kaotiskare) men det ser ut att ljusna. Är dock fortfarande i obalans, gråter till "Bones" (Det handlar om föräldralösa barn) och även till "Skicka vidare". Eller så saknar jag bara barnen extra mycket denna vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar