Turister i Stockholm

När det gäller biltullar, så tror jag principiellt att det är en bra idé att minska trafiken genom att öka kostnaderna. Men för att detta inte ska bli något som uteslutande drabbar dem med redan ansträngd ekonomi (och resulterar i en stad där stadsjeepar regerar), måste det finnas ett prisvärt alternativ till bilen. För en vuxen och två barn kostar en utflykt tur och retur Stockholm med SL 80 kronor. Att ta Suzuki in kostar med parkering, biltullar och bensin 70 kronor. I dag spelar det heller ingen roll om jag åker en station eller flera, så infartsparkeringar är inte ett alternativ heller. Den slogan som Suzuki körde någon gång på 80-90 talet "jag tar Suzuki och spar busspengarna" gäller i allra högsta grad i dag också. Vridet!

Vi ska alltså åka till stan. Jag vill Till Sci-Fi bokhandeln på Västerlånggatan, och smörjer erbjudandet med glass. Det är inte särskilt svårt. Vi köper glass på olika ställen allt efter smak. Det är bara Dotter som vill ha nygräddad våffla. Hon fyller den med himmelsk röra och blåbärsglass strösslat med tuttifrutti. Jag tar en frappucino och Son tar en bägare med choklad, kokos och nougat. Vi går Västerlånggatan fram och trängs med turisterna, minst fyra gånger träffar vi på folk som blandar askar och ber åskådarna att satsa på den med ärtan i. De flyttar sig snabbt, kanske för att hålla undan för polisen eller för missnöjda spelare.

Alla tre spanar också på affären med amerikanska varor i hörnet Västerlånggatan och Storkyrkobrinken (det står Made in China på en del saker där). Ett skyltfönster är fyllt med Jell-o. Son vill köpa, jag säger nej, men lovar honom egentillverkad. Han får välja smak och väljer till min förvåning lime. Hemma i affären köper jag två lime, zestar skalet, pressar dem och spär med vatten till 3 deciliter. Blandningen får koka upp med knappt en deciliter socker (efter smak), grön karamellfärg till angenäm nyans, sedan får 4 och en halv gelatinblad smälta i. Det blir två portioner. När jag ska ställa den första i kylen, spiller jag lite på fingrarna. 10 centimeter ifrån hyllan i kylen sliter sig fanskapet löst (gelatin är halt) och stänker ner halva köket med grön klibbig sörja. Jag får förmånen att torka ur kylen och tvätta golvet. Son lovar storsint att dela med sig av sin, men jag har lixom tappat aptiten på den. Dock smakar jag och den är frisk och god. Värd att prövas.

Tar vägen förbi "Blås och knåda" och hittar äntligen ersättaren för koppen som Son lyckades banka i diskbänken. Det är den ultimata frukostkoppen. Turkos, stor och tunnväggad med perfekt öra som ger ett bra grepp.