Jag vaknar mitt i natten, pulsen bultar och tankarna rusar. Jag ställer in sinnet på en vacker, höstlig väg helt täckt med nedfallna löv. Marken lyser guldgul runt mig, längre bort mörknar den mot orange. Jag brer ut armarna, slappnar av i kroppen och gör avstamp, beredd att sväva upp över trädtopparna, som så ofta förr.
Faller tungt i marken med hakan före. Flera gånger försöker jag med lika dåligt resultat. Illa, jag har alltsomoftast kunnat flyga mig ur stress.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Oh no! JLS och stress är inte en bra kombo, mig har han flytt helt för närvarande, han trivs inte alls i den här adrenalinmarinerade boningen.
Skicka en kommentar