Det är gnistrande kallt i dag, när jag försöker gå av mig hjärtklappningen. När jag inser att hjärtat dunkar så hela kroppen verkar skaka, är det dags att snabbt släppa taget.
Jag har börjat lista saker som gör att jag mår dåligt, för att så småningom se vad jag kan göra åt dem, men det här var en som jag verkar ha missat - jag mår dåligt när folk inte gör det jag förväntar mig. Det är ju förstås inte bra, dessutom tror jag att jag har rätt höga krav på min omgivning på jobbet, det som görs kan alltid göras bättre, så det blir ju rätt ofta det blir tillfällen. Ju fortare jag rusar, desto fler tillfällen blir det.
Jag förstår rent intellektuellt att människor har annat att göra än att engagera sig till 110% i sitt jobb, men i hjärtat blir jag besviken och jag förstår inte att man missar saker som för mig är självklara.
Hmm, får plötsligt bilden av någon som springer så långt framme att resten av gänget tappar kontakten och undrar om det är nån mening att ens försöka. Fint va?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Genomgår just en besvikelsegrej beträffande en kompis, och tror det är lite samma sak, just det där när omgivningen inte gör som förväntat. Hur gammal ska man bli innan man lär sig?
Suck.
Jo, efter att ha läst dina inlägg om hur sliten du känner dig och ditt sätt att engagera dig på jobbet, så funderade jag om du möjligtvis är född i Jungfruns tecken? Det är jag, och vi verkar jobb-funka ganska lika. (nej jag vet att det antagligen inte beror på hur stjärnorna stod när vi föddes, men det är lite kul ändå)
Morrest, sånt har jag lärt mig att lösa privat genom att inte ha så höga förväntningar på min omgivning, det är lite svårare på jobbet dock...
Heavenly, jag är en fisk, sagt är att jag är den drömmande typen;-)
Good for you - det där att du lärt dig i privatlivet alltså. Det är väl de där felande sekunderna (hur många var det?) som fattas mig, antar jag. :)
Skicka en kommentar