Dan före dan före...

Inga problem att sova i natt inte, vaknade av att M SMSade (när kommer det ordet i SAOL?), vi skulle in till stan. Ingen stress, bara ströva runt på favoritställena.

Första anhalten - Multikulti. Det är svårt att stå emot entusiasmen hos dem som jobbar där. Jag råkade lyssna när Magnus (tror jag han heter) blev helt lyrisk över en fransk sångerska - Camille - tillsammans med en kund. Det slutade att jag gick därifrån med skivan. Hur kan man motstå någon som ersätter instrument med röstarrangemang, där bland annat prutt med läppar och hulkanden ingår? Jag kan det inte, och får ytterligare gåshud när jag upptäcker att en enda ton går igenom hela skivan från början till slut. Camille är som ytterligare en dimension på Stina Nordenstam.

Vidare till 125 kvadrat, nu är det M som blir förälskad i ett ställ för ringar i form av en rödglaserad blomma. Ser min chans och köper det som en julklapp.
Vi hinner förbi Afro-art innan det är dags att åka till överfulla Barkarby handelsplats där presenter till diverse barn inhandlas.

Hemma gör jag färdigt Dotters dator och tar itu med städningen.

Spellista:
Camille
Aretha franklin - Winter Wonderland
Mahalia Jackson - Silent Night (wow!)
Elton John - Step into Christmas
Lars Vegas Trio - Bjällerklang
Bob Marley - Christmas Reggae
Chris Rea - Driving home for Christmas
Lars Vegas Trio - Kalle Ankas Jul
Shrek - christmas songs for kids
Luther Vandross - The mistle toe jam
Jon Anderson - Ding ding merrily on high

På kvällen griljerar jag skinka, M kommer över en stund igen och vi äter skinkmackor och lussebullar och struvor och sköljer ner det med mumma.

En liten kommentar om Migrationsverkets senaste fadäser - om man jobbar på ett ställe som sysslar med omänsklig verksamhet, är det svårt för den enskilde att behålla respekten för individen. Sen kan man ha hur många etikkommittéer som helst, detta kommer man inte förbi.

Jul I

Vaknar klockan sex på min första lediga dag, med huvudet fullt av jobb. Försöker komma undan och läser ut det sista av "Kronprinsessan" vilket får tårarna att rinna. Inte för att den är särskilt sorglig, bara det att jag nog behöver det. Det var länge sedan.

Går upp så småningom och installerar det sista på sons julklappsdator. Får ett ryck och åker till Kista för att köpa de sista delarna till Dotters dator, eftersom sons bygge gick så bra, fick jag blodad tand (hennes är också klar nu, åtminstone så gott det går). Tar en tur med M till stan och kollar de sista julklapparna innan jag måste återvända och ha ett allvarligt samtal med Sons lärare. Både Mamma och jag har på var sitt håll skrivit bekymrade (läs irriterade) mail till lärarna efter att stackarn fick räkna hela kvällarna sista veckan hos mig. Vi hade ett bra samtal, hans lärare hade fått en hel del om bakfoten, det är ju planering han behöver för att överleva, och alla löften om information till oss har lixom försvunnit i sanden. Nå, vi rensade luften utan att någon blev tilltufsad, men visst ramlade det mesta på oss igen. Stackars de barn vars föräldrar tror att skolan tar ansvar.

När jag kom hem, hade orken tagit slut. Jag kröp i säng och somnade. Fick tvinga mig upp för att fixa Dotters dator, det gick bra. Skönt att kunna åstadkomma något konkret. Nu i säng igen.

"...och nu sitter det en massa tomtar hemma och undrar...

Bondagegran

Uj, uj, uj - hurra, hurra, det ilar riktigt i magen, jag kom äntligen hem och går inte till jobbet på sex dagar. Det känns t o m som om jag har hunnit med det nödvändigaste (hinna med allt har inte existerat på tre år). Jag är säker på att mina kollegor märkte hastigheten. Jag hann morra åt några, vissa snabbare än nödvändigt, vissa för att dom spelade på arbetstid, sprutade ur mig mail som renderade smileys hos vissa och förmodligen inte fullt lika mycket smileys hos andra (samma mail). Springer till bussen, klämmer in mig i det groteskt trånga utrymmet som utgörs av bänkarna som är fästa ovanför hjulhuset - jag får åtminstone sitta i fred där och sätter på radion i lurarna.

Man diskuterar domslutet om huruvida det är tillåtet att ha parabol monterad på fasaden in Rinkeby. En man ringer och anser att man borde få hänga på _mer_ saker på fasaderna och fylla balkongerna med prylar, det skulle utgöra ett "pittorekst inslag" i Sveriges kultur. Själv bodde han i Djursholm och kunde aldrig tänka sig att bo "i sådana områden". "Det gäller att prioritera här i livet" säger han.

Undrar hur han anser att de som bor i Rinkeby prioriterar? Om de kanske väljer att leva ett bekymmerslöst liv, dansa på gårdarna mellan höghusen och pynta sina balkonger i stället för att ta tag i sitt liv, bita ihop och skaffa en direktörspost och villa i Djursholm. Jaja, folk prioriterar olika, så är livet.

Varvar ner som vanligt genom att vandra till synes planlöst på centrums två mataffärer, köper en skinkskank i den ena, lagom för mig i tre dagar ungefär och revbensspjäll till barnen som kommer på fredag. I den andra hittar jag gristunga och struvor.

Nu hemma värmer jag glögg (Blossa 04), tar en skinkmacka (7millimeters...) med grov gotländsk senap. Sedan häller jag upp mörk öl (Primátor - prova den) en nubbe Linieakvavit som jag fått i julklapp av min Norske kollega och äter sill med ägg och hårdmacka med gräddost. Senare kommer julkorven...


...och nu känner jag mig som en julkorv, fullstoppad och lite sladdrig i skinnet men vad gör det. Jag har koll på julklapparna, två dagar ensam och med M, sedan kommer barnen, just nu känns det som om det inte kan bli bättre.

- Fortsättning på rubrik, citat tagen direkt ur väderrapporten - ...om det blir snö till jul"

Julens spellista:
Adolphson & Falk - Mer Jul
Anders F Rönnblom - Det är inte snön som faller
Triad - Tänd ett ljus
Just D - Jul Igen
Boney M - Christmas song
Werner och Werner - Vår julskinka har rymt
The Pogues - Fairy Tale of New York
Ulf Lundell - Snart kommer änglarna att landa
James Brown - Soulful Christmas
Jose Feliciano - Feliz Navidad
Wham! - Last Christmas I Gave You My Heart
Billy Mack - Love Actually - Christmas Is All Around (ny favorit)

Livstecken II

"Den potenshöjande medicinen kan göra dig blind" skanderar löpsedeln ...liksom onani som dessutom kan ge håriga handflator. Sex är aldrig okomplicerat. Jag har fått tag på ljussnören på Ikea till en tredjedel av ursprungliga priset och dekorerar för fullt hemma. Granen ser ut som nånting ur en bondagedröm (mardröm) silvrig och uppbunden med gult lysande band. Fönstren i vardagsrummet har fått en vitt lysande effektrand.

Jag samlar mig inför den sista arbetsdagen innan julen, det känns på riktigt som sista sträckan innan man flåsar sig i mål på enbart viljan.

Hej

Livstecken

Så ironiskt att se Harry Potterfilmen där Fenix tårar snabbt helar basiliskens dödliga sår när jag just fått reda på att en kollegas femtonåriga son drabbats av bencancer och ligger på sjukhus, med "goda chanser att kunna springa igen". Veckan har varit.... intressant.

Jag har en trisslott i min plånbok

Den har legat där nu snart i tre veckor. Jag tänker inte på den ofta, men varje gång den dyker upp i sinnet, ilar det till i magen. Tänk om...

Min vänstra hjärnhalva, som oftast brukar kunna föra ett klockrent resonemang säger att jag givetvis inte är en av de ytterst få människor som lyckas få fatt på en vinstlott, sannolikheten är extremt liten. Den högra, som hyser den obotlige optimisten skickar varje gång en liten skön impuls till magregionerna - tänk om...

Efter att den har legat där så länge inser jag nu det riktiga värdet av den. Att ha möjligheten till vinst i plånboken är mycket mer givande än att faktiskt syna den. Lotten kommer att få ligga kvar oöppnad ett tag till. Tänk om...

Det är inte karaktärsstyrka som stoppar mig från att skrapa den, det är det faktum att jag har en uppmärksamhetsnivå i höjd med en guldfisk, jag glömmer den fortare än det tar att resa sig från soffan, gå och hämta plånboken och ta fram den.

Tvätts(t)uga i dag (igen) och jag tog äntligen vägen förbi källaren och plockade upp julsakerna. Babysteps, babysteps. Väljer bort att pynta, gör i stället en Cajsa Warg-gryta, picnicbog, morot, kålrot och stora bitar purjolök kokar i spadet från gårdagens julkorv. För att få ordentlig matighet rör jag i en näve röda linser som får koka sönder. Kryddas med kummin och färsk koriander.

Jättegod!

Det kokta fläsket

Julen närmar sig, jag hittade en av dom mer och mer sällsynta, men för mig givna saker som skall ätas runt jul - rå fläskkorv. Den sjuder nu försiktigt försiktigt så att inte skinnet ska spricka och i ugnen står en panna med rotsaker som rostas. Min eftergift till nyttigheten.

M och jag smet iväg i går och såg "Bang Bang Orangutang" vilket var en ren plåga. Jag tror att den t o m slår "Fyra nyanser av Brunt" i svärta. Jag förstår inte behållningen i att se det absolut värsta hända efter två minuter i filmen, för att sedan konstant öka nivån på depressionen.

Jag är heller inte riktigt säker på att jag greppar vad folk får ut av en så genomsvart film. Kanske sitter man och gottar sig åt att man i alla fall har det bättre? Den som inte stått totalt ensam kan kanske flina misstroget åt vissa skruvade situationer men jag minns tydligt hur tunn väggen är mellan rätt och fel är och hur otroligt jävla ensamt det kan vara när man har har råkat ut för det värsta och ingen finns där att dela det med. Lyckligtvis satt vi ensamma i biosalongen så jag behövde inte dämpa stönandena när ytterligare en nivå av förnedring visades.

Att i filmen dessutom leka med surrealistiska färgeffekter känns bara påklistrat och fel.
Filmen får fem yakk.

Nu ska jag se om jag får ihop Sons julklapp, jag har bestämt mig för att få igång den trasiga datorn som står och skräpar i arbetsrummet. Utgången är definitivt inte given...

Ännu en fredag

Väl hemma går jag till biblioteket, lånar "Kronprinsessan" av Hanne-Vibeke Holst och "Familjegraven" av Katarina Mazetti. Sedan tar jag en tur till Systemet och köper en flaska S:t Peters Winter ale och en "Rogue". Bakom i systemkön kommer en kvinna märkt av livet som köper ungefär en back Sjukommatvåan. Skillnaden är slående, får en bild av ett tillfälle i gymnasiet när en Samhällskunskapslärare vid namn Esbjörn von Zweigbergk (undrar alltid om han är Helenas farsa) uppfylld av sitt kall i någon form av ANT lektion utbrast "med den takt ni dricker, kommer ni alla att bli akoholister före trettio!". Något som fick ett gäng fullständigt odödliga nittonåringar lägga upp ett flatgarv, särskilt som han såg ut som om han hade druckit minst så mycket som vi uppgav ungefär tio gånger så länge. Nu, 28 år senare tror jag att jag har passerat riskzonen.

Hemma väntar barn med kompisar, fredagsmyset börjar bli så inarbetat att det är Sons kompis som föreslår kyckling och potatisklyftor. Det tar ungefär en halv flaska öl innan jag känner mig yr - ett säkert tecken att veckan har varit snabb och intensiv. Jag får inte vara med i vardagsrummet, så jag äter ensam i köket och försöker läsa Kronprinsessan, det visar sig helt omöjligt att hålla fokus. Det får bli Shrek i stället och lite strösurfande. Får syn på DN på stan och förundras över hur språket utvecklas:

"En Riesling med värsta krusbärsrispet sätter djupaste spåren"

Jag kan bara säga att det ilar...


P.S. Shrek äger!!!

Krukan

Solen sken den där aprilsöndagen, sista dagen av långhelgen i
Köpenhamn. Värmen kändes i skinnet, men inte tillräckligt för att sitta ute på frukostfiket i hörnet av före detta Pusher Street och Wildersgade.

Vi beställer frukosttallrik som består av amerikansk pannkaka med lönnsirap och grädde, frukt, ost, skinka, ägg och hur mycket nybakat bröd som helst. Servitrisen, en ståtlig kvinna i min ålder med blonda dreads kallar sig Lilith, något jag noterar när jag får kvittot.

Tvärs över gatan, vid sidan av en blå dörr står en handtextad skylt: "Loppmarknad". Vi har tittat på den i två dagar, det är svårt att stå emot nyfikenheten, att se vad andra människor har ägt. Vi går in och hamnar rakt in i en stenlagd lägenhetshall. Första dörren till vänster är ett sovrum, nästa dörr är köket. I andra ändan av hallen finns dörren till innergården som glöder i solen. Det måste ha funnits fler rum ovanför, jag skymtar en trappa i andra ändan.

Hela utrymmet är fullt av kläder, barnsaker, gamla husgeråd, begagnade använda saker med lite värde, sådant man lätt hittar i sin källare. Ägarinnan i 30 årsåldern talar intensivt med en yngre man, de diskuterat en del undanlagda babysaker, barnvagn och gåstol. Det smyger sig en ton av svenska i kvinnans del av samtalet.

Språkentusiasten M frågar henne om det är svårt att skilja svenskan från danskan, det ena ger det andra och plötsligt berättar hon för oss att hon håller på att flytta ihop med sin nya kille, bort från Köpenhamn till Småland. Hon berättar hur skrämmande det känns att efter att varit särbo i några år flytta ihop någonstans där hon inte har rötter, att lämna Köpenhamn där hon jobbat som journalist, att ta med sig en dotter. Ett ögonblick av mänsklig kontakt som M och jag har lärt oss händer när vi är tillsammans, aldrig var för sig.

Medan vi pratar får jag syn på den. Den står i en låda bland andra. Grön, med vita kalkavlagringar. I det ögonblick jag får syn på den så vet jag att den hör hemma i mitt kök. "Den där gamla fula" skrattar hon. Hon blir glad när jag förklarar att den talade till mig. Den kostar en krona säger hon. Jag har bara en femma och vill att hon ska behålla den, men hon är extremt noga med att jag ska få pengar tillbaka, letar i hela lägenheten och samlar ihop fyra kronor. Jag förstår att det är viktigt och väntar tålmodigt.

Vi tar adjö, ett bra samtal rikare, sätter oss i bilen för att åka hem via Strandvejen och Helsingör.

Resor

Skinkparadiset
bilder
från Lissabon

Packat och klart, billigaste och enklaste sättet att resa - i soffan. Där sitter jag efter att följt Son till scouterna fram och tillbaka två gånger, en promenad på vardera 20 minuter. Han hade kunnat ta sig hem själv, men sa: "Pappa det är mycket mysigare med sällskap" och jag tänkte att vi rätt sällan har sällskap, så jag tog turen en gång till. Det var skönt att gå runt bland julbelysta villor, jag såg en lysande ren och ett träd som blinkade i fyra färger på ett vildsint sätt.

Tittar på kvinnan som reser på västkusten med en duett och minns den gamla goda tiden när jag själv hade en röd Amazon och åkte till Norge med hon som skulle sent omsider bli mina barns mamma. Kopplingen pajade, jag bytte kopplingscylinder på en skrot i Årjäng, jag bromsade mig nerför hårnålskurvor med bromsar som måste pumpas för att ta ordentligt, fyllde på bromsvätska vid varje tankning. Allt gick att laga, ingenting kunde stoppa oss.

Jag är för övrigt på dåligt humör, det känns som om ingen har sagt att jag är bra på länge, och mina egna reserver av bekräftelse börjar ta slut. Det är inte bra, skulle vara skönt att jobba i medvind ett tag igen (fast det är inte riktigt sant, men just i dag skulle det suttit fint). Jag tröstar mig med lite pistagenötter i stället och SMSar till M.

Snö

Var på Street i lördags
och hittade en kompis (den blåa)
till den röda som
kom till mig förra året

Snön dansar upp och ner utanför fönstret medan jag bäddar med rena lakan. Jag tittar ut i mörkret, ser lyktorna på parkeringen som luddiga ljusbollar, satta i ständig rörelse av snön som virvlar. På TV snackar Ernst om gröna rum och visar sommarbilder med glittrande vatten och utslagna blommor och turkosa krukor, en färg jag kan se hur mycket som helst av.

Just nu är pausen innan tvätten har snurrat klart i tvättstugan. Jag är ganska matt för tillfället, försöker tvinga mig att jobba, får nästan tvinga mig att hålla någon form av rudimentär kontakt med omvärlden.

Det är jul snart. Fast jag har inte fått upp en enda julpryl.

Nyttigt frosseri

Åt min favoriträtt från tonåren - spaghetti med ketchup och ost. Man river massor med ost, hyvlar på smör, häller över kokt spaghetti (minst två portioner) och sprutar på en ordentlig dos Heinz ketchup. Inte över utan rakt i så att den försvinner i en gömma. Sedan rör man ihop alltihop.

Tänkte att jag somn eftergift åt nyttigheten skulle prova ett nytt märke av fullkornsspaghetti (förra var De Cecco) och köpte Zetas. Tyvärr, den smakar lika mycket barkbröd som den förra. Det är som det fanns små vassa bitar i den som river i halsen. Så nu ligger den en redig klump i magen och tynger, skillnaden mot annars är att det är en fiberrik klump - nyttigare(?)

Snart ska jag gå och se på Järn 3:an. Recension kommer.

Under filmen sneglar M och jag på varann och upptäcker varje gång att vi har ett leende på läpparna. En riktig höjdare för en som gillar att betrakta. Att huvudpersonerna tiger sig genom filmen gör det oerhört lätt att se världen genom deras ögon. Jag uppskattar också den makliga takten, en perfekt balans mot en snabb dag.

Episoder runt tvättstugan

IKEApåsen är fullpackad, kulörtvättmedel/vittvättmedel/sköljmedel/fläckborttagare-kitet är med, tvättmedelsboxarna påfyllda, det är bara att gå ner till tvättstugan, en kvart innan tvättidens början. Det gäller att hålla sig framme i tid, annars råkar man ut för folk som ockuperar maskinerna.

Går till nyckelskåpet och stelnar till - nycklarna är inte där de brukar vara. Jag går snabbt igenom jackfickorna - samtidigt som en misstanke börjar smyga sig på. Dotter har slarvat bort sin nyckelbricka och det finns en sådan på knippan. Jag ringer hem till barnens mamma, ingen svarar. Jag ringer mobilen, de är i centrum, jag får prata med Dottern: "Det är inte så att du har lånat en nyckelknippa härifrån?" Lätt tvekan "Hurså?"

Jag vet att jag har hittat den skyldiga. "Jag behöver dem till tvättstugan inom fem minuter!"
"Jajaaa, jag får väl springa över med dem" flöjtar hon. Mmrrfff. Hon ringer på porttelefonen inom fem minuter "Jag är här nu pappa, kom ner och hämta dem."
"Nähä, du får komma upp" säger jag med bestämd röst. Jag går ut till hissen och möter henne, säger "Du får inte ta nycklar härifrån utan att säga till!"
"Men jag behövde dem..."
"...Det struntar jag i" avbryter jag "du får ändå inte ta nycklar härifrån!"

"Ta're gubbe" säger min vackra ljushåriga på dagen tretton år och en månad gamla ängel.

"Ta're själv läskiga unge" säger jag varpå vi båda rynkar ögonbrynen (vi är bra på att rynka ögonbrynen) och blänger på varann. Hissen stannar. "Hejdå pappa" kvittrar hon och försvinner ut i mörkret, tillbaka till mamma.

Sjukt, sjukt, sjukt, sjukt, sjukt, sjukt, sjukt!

Migrationsverket polisanmäler föräldrar till apatiska barn för medveten vanvård!

Vi som bor i Sverige har under många år samtyckt till att skapa en omöjlig situation för de människor som kommer hit från de områden i världen där det är allra svårast att leva. De männinskorna kommer inte hit för att leva på den svenska välfärden utan för att de har tvingats att inse att situationen där de bor på ett eller annat sätt är ohållbar för att kunna fortsätta ett människovärdigt liv.

Ohållbar på ett sätt som vi inte ens kan föreställa oss. Alla ni som har följt Unicefs annonskampanj om omöjliga val - här finns en antydan. Tvingade att betala med sitt livs besparingar för att komma hit, riskerar de ofta livet på sin flykt. Inte för att få det så mycket bättre, utan för att det liv de har att välja på inte är människovärdigt.

Som om inte själva det faktum att man lämnar sina rötter och ägodelar, att man riskerar livet för att komma iväg vore ett tillräckligt tecken för ett akut behov, har vi ställt upp en dörrvakt till paradiset Sverige, betydligt värre än Sankte Per, nämligen Migrationsverket.

Migrationsverket är ingen människa och kan alltså inte ta mänskliga beslut. Migrationsverket gör inget fel, Migrationsverket följer bara direktiv - regeringens direktiv, direktiv som vi ställer oss bakom genom att rösta på regeringen - på oerhört tryggt avstånd. Känns det igen?

Det faktum att alla bara följer direktiv har i dag resulterat i 400 barn som har tappat lusten att leva. I ett land som berömmer sig av att sätta mänskliga rättigheter främst har alltså hundratals barn valt bort livet!

Nu gör Migrationsverket rätt igen! Man säger "Även asylsökande barn har rätt till rättsskydd i Sverige" Man säger "Vi måste tillvarata barnens rätt" (Citat ur Rapport) alltså polisanmäler man de stackars föräldrar som misstänks själva framkalla och underhålla apatin.

Josef Goebbels kunde inte gjort det bättre. I ett slag har Migratiosnverket ivrigt hjälpt av media lyckats demonisera de totalt rättslösa stackare som hålls i flyktingförläggningar (känns _det_ igen?) och lyckas vända bort blickarna från själva orsaken till att barnen blir apatiska!

Skäms! Skäms vi alla som genom alla små små enskilt sett förnuftiga beslut har skapat den här situationen!

Flykten

Soundtrack: Les negresses vertes. Den röda fallskärmen vecklar ut sig mitt i solen. Vinden spänner ut den, inte mer än att mannen fortfarande står kvar på toppen av kullen. Jag glömmer andfåddheten, trampar på i snöigt spår, snön som ett moln runt framdäcket lägger sig på byxorna och får dem att stelna.

Mannen tar ett steg ut i branten, långsamt som ett månhopp, landar, stöter ifrån igen och sliter sig lös från marken. Glider en bit, står nästan still i luften, svänger, lyfts upp några meter, svänger igen får fart, långsamt, snabbare, långsamt - i säkert en minut glider han längs den trettio mer höga backen. Med hjälmen på huvudet och den enorma droppfromade säcken på ryggen ser han ut som en flygmyra.

Sexton kilometer senare är jag hemma igen, packar ihop barnen som ska iväg tidigt i dag. Det är sittande konfirmationslunch hemma hos kusinerna i blåa förorten. Dotter är alledeles vit i ansiktet av puder, Son luktar brandrök. Jag skakar hand med mammans nya (heter det nya? De har varit ihop i tre år snart) han är noga med det.

Ensam.

Ögonblick av lycka

Eftermiddagssol i köket,
faller genom
olikfärgade plattor
i hallen

Just nu! När jag står i köket och plockar i diskmaskinen drabbas jag av lyckan. Fortfarande lite varm efter cykelturen till affären i den första riktiga vinterdagen, när det frusna, fortfarande gröna gräset gnistrar i solen, där framhjulet blir alldeles vitt i den centimentertjocka frosten på bron.

Jag tänker på Son som är på hajk, ser inom mig hur bekväm han såg ut med sina kompisar när vi kom. Dom gick iväg och snackade spel och slog frosten av gräset, tre killar, tillsammans med varann. När jag gick, sprang han fram till mig, kramade om mig och gav mig en puss innan han gick iväg igen.

Halv tolv ligger Dotter fortfarande i pyjamas. Jag fick dra henne ur sängen för en timme sedan, hon sov fortfarande, trött efter våra sena kvällar tillsammans i veckan. Det är alldeles fantastiskt att i ett samtal knuffa på henne för att hon ska börja dra slutsatser av det hon vet. Hon är snabb, vet bara inte riktigt hur man gör, kanske en konsekvens av att ha en auktoritär pappa som alltid talat om hur det ska vara. Det är något som sakta måste förändras när hon nu fyllt tonår. Jag tänker på henne, på den där omedvetna kontakten som finns där fortfarande sedan hon helt nyfödd låg i mina armar första gången. Jag tror att den finns där för henne också. Ibland känns det som om hon är tvungen att komma nära, tonåringsintegriteten krackelerar och hon ger en snabb kram eller bara tar handen eller pussar.

Jag ser M framför mig, hennes glädje och intensitet, tänker hur fantastiskt det är att man till slut hittar någon som båte utmanar och fascinerar och som dessutom har samma inställning till livets omständigheter. Kärnfamilj är inte ett mål, individ, integritet och egen plats i livet är viktigare. Kärleken är enkel och vi tar vara på den.
Jag inser att just nu har jag det alldeles oförskämt bra. Det är inget jag förtjänar. Ingen förtjänar någonsin lycka. Det bara blir så ibland och i vetskapen om att inget är beständigt njuter jag helthjärtat. Just nu.

Relevans

Veckan är över, det går otroligt fort när man har så kul som jag. Dagarnas kamp om existens avlöses av existentiella diskussioner på kvällarna (fick jag till det). Dotter måste vara minst lika trött, hon jobbade med sin uppsats till efter tolv i går, då låg jag och läste senaste Harry Potter. Jag måste ju kolla själv om Dumbledore dör på sidan femhundranått.Kyckling är fortfarande bannlyst, fågelinfluensan är ännu inte helt avfärdad så jag lagar hamburgare på en deciliter av pappas öl, en hackad brödskiva, fransk senap och billig köttfärs från Hemköp. Till det blir det potatisklyftor, en sås på getost som legat i kylen i några månader (smakar mer) turkisk yoghurt salt och olivolja. Sweet chili sås bryter fint till den. Alla blir nöjda, glada och jättemätta. Lite senare myser jag till med Doobidoo.

Veckans lågvattenmärke - jag är en mobbare.

Veckans forskningsresultat - ar man en låg födelsevikt löper man högre risk för begå självmord senare i livet.
Forskningsresultaten på http://www.venganza.org/ särskilt deras forskning om den globala temperaturhöjningens förhållande till det minskande antalet pirater i världen ter sig mer och mer trovärdig.

Udda vetande

Som om inte ens jobb räckte till, har jag barnens projektveckor.

Jag förklarar för Son (elva) förhållandet mellan etik och moral och letar efter en enkel metafor för att få honom att förstå begreppet moral. Han skriver ett pjäsmanus som skall resultera i ett dillemma. Vi pratar om "svaga" scener, han får skriva om och skriva till.

Dotter gör en jämförelse mellan tre olika religioner, vi diskuterar Buddhismens påverkan på samhället i jämförelse med Hinduism och Judendom. Hon läser om staten Israels skapelse och funderar på om religionen styr eller inte. Intressant, kul att kunna använda allt värdelöst vetande samlat under 47 år. Intressant också att man inte har tagit med Islam, det är säkert noga genomtänkt.

Hon har dessutom prov i Franska i morgon och prov i Matte på fredag. Högstadiet är ingen lek, helt klart. Vi jobbar från fem till tio med avbrott för mat.

Ytterligare en bit kuriosa som berikar världen:
Trachtenburg family slideshow players. Letar upp gamla diabilder som de sätter ihop till ett bildspel och komponerar musik och text till. Wow!

Gourmetklubben

Underbar film om en barnläkare som bjuder sina vänner i Gourmetklubben på halsmandlar och upptäcker att de dessutom har en kraftigt afrodisiak(isk) effekt. Vad sägs Morra? :-) Han tjänade rätt bra på det. Finnar kan!

Den goda maten

Kostym från Günthers
Skjorta och slips från Shirt Factory
innanför, en något uppblåst kropp.







- Kom så köper vi extra kuponger och får oss något riktigt att dricka! - Två damer uppenbarligen trötta på att få alltför små skvättar i glasen snabbar upp stegen och siktar på kassan där man köper smakkuponger. Fler välsminkade ungdomligt klädda damer hänger också vid montern där Börje Salming med extra sliten uppsyn visar upp fler alkoholhaltiga produkter. Till slut tinar han av deras ogenerade beundran och visar sin extremt jämna tandrad i ett leende.

Trängseln är också stor vid montern där Maria Corrazza energiskt visar upp de italienska specialiteter hon importerar under sitt namn, förmodligen mest för att få växla något ord med celebriteten. Att svenskar skulle vara återhållsamma med att ta kontakt med kändisar gäller inte på en matmässa efter några smakprov innanför blusen. Herrarna i sällskapen tycks föredra Frithiofsson eller så hänger de helt enkelt i de montrar där man byggt upp en bar, och blir högljuddare och högljuddare, särskilt de yngre försäljartyperna med jeans och randiga kavajer. Till slut börjar det hela anta proprotionerna av en gigantisk förfest. Snacksen får man vid ost och korvdiskarna, drickan hos vin och spritleverantörerna.

De montrar där man får smaka på bröd och andra lokala icke-köttprodukter från olika landsdelar blir mer och mer övergivna, men man har trevligt ändå och förser sig med ekologisk porter från en man klädd i ett svampmönstrat förkläde, något som uppenbarligen skall puffa för hans svampkonserver.

Jag har slunkit in som "mi amore" till M som hjälper till i en Sardisk monter och har tid att gå runt medan hon tolkar. När jag kommer tillbaka efter att ha smakat på rökig Mackmyra (granrök och vanilj från ekfaten), Gotländsk rom kryddad med pistage och vaniljglögg, blir jag bjuden på Myrtenlikör, en kolsvart bitter vätska som doftar lite mandelaktigt, alla ler skakar hand och är uppenbarligen angelägna om att jag ska trivas. Jag svarar med de bredaste leenden jag har, det enda sätt jag kan kommunicera på, alla pratar italienska.

Dagen före var vi med samma sällskap som arrangerade midddag (6 rätters) för tänkbara importörer och blev trakterade med sardiska specialiteter såsom lagrad pecorino, vildsparris, kronärtskockor, inlagd ål och rökt multerom. Vidare en hemgjord pasta (direktörens mammas!) med olika såser, lamm, get, efterrätter, allt serverat med vin från sardinien, olika sorter från lättare till kraftigt, alla med den varma, fruktiga lite brända smak som jag uppskattar så. Vi åt i fyra timmar, jag i svart kostym, något för tajt för den typen av utsvävningar. Att äta fiberbröd till frukost och bulgur till lunch verkar inte hjälpa ett dugg...