Jag har sett tankesultanen. Han stod på busshållplatsen med sina attribut. En tjej och en storvuxen vän med krycka. De tre tonåringarna la beslag på hela bussen. Vännen spelade Akon (I wanna f-ck you) på sin mobiltelefon. Tankesultanen pratade högt, då och då drog han till sig tjejen och kramade henne. Han vågade inte kyssa henne mer än en gång, men han var tvungen så vännen inte skulle tycka han var en mes.
Annat hört på bussen hem: "Ååhh vad jag saknar lågstadiet, allt var så enkelt då" sagt av två barn som knappt hade börjat högstadiet.
Och jag då., jag tittar på mina gamla dagböcker, tänk att jag har skrivit i snart fem och ett halvt år (ja det hette dagbok och inte blogg på den tiden). Det hugger till i magen när jag ser att opersonligheten ökar, inte bara för att jag inte känner samma behov av att skrika i vinden, utan för att jag biter ihop om vissa saker som jag inte klarar av att hantera och som jag sätter lock på. Skit också. Jag som lovade mig att jag inte skulle. Och M förstås. En bra relation är något man kanske inte behöver hänga andra på näsan.
Så där ja! Nu sitter jag också i Googlegarnet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar