Resa

Planet skakar till, bryter igenom molntäcket, in i en annan värld. Moln uppifrån ser så... kompakta ut. Jag skulle inte bli förvänad om en isbjörn kikade fram bakom närmaste vita kulle. Det är så här jag fröeställer mig Antarktis kupiga istäcke. Vi vänder mot den purpurröda strimma som markerar väst, jag tittar på när den mörknar till djupblåsvart.

Till vänster sitter två damer med lång historia i bilbranschen. Den ena journalist, den andra inom marknadsföring. Jag tjuvlyssnar på lite skvaller, om chefer, om tidningsbranschen. Att sitta i ett flygplan är otroligt kontemplativt. Jag tycker om själva resandet, andrummet. Dessutom tror jag att jag tillhör den sista generationen på länge, som kommer att kunna resa obehindrat i den omfattningen.

Frankfurt ser mycket större ut på natten än på dagen. belysningen avslöjar den vidsträckta bebyggelsen utanför kärnan, som man annars lätt missar en dimmig dag. Vi går till en Australiensisk pub (!) och undviker knappt öl blandad med Sprite, jag tar ett säkert kort och beställer veteöl och får den med isbitar (!) Smörgåsen med biff, champinjoner och ost är däremot jättegod. Tillbaka på hotellrummet pratar jane Fonda perfekt Tyska på TV. Synd att jag inte förstår något.