Dimman på flygplatsen i Wroclaw doftar av stenkol. Det är inte obehagligt, i stället väcker det barndomsminnen från Prag. Det var mörkt när vi kom, det är mörkt när vi åker. Jag lyckades stjäla till mig 20 minuters promenad i centrum. Duggregnet stör inte, tvärtom förstärks färgerna på det nyrenoverade och fulheten hos fuskbyggena från kommunisttiden. På vägen tillbaka till kontoret gör sig världskriget påmint - gamla farbröder i sina uniformer, 65 år sedan de slogs...
Planet till Warszava lyckas under de 50 minuter det segar sig fram hitta exakt det varvtal hos motorerna som får tänderna att skallra - på riktigt.Slutligen, efter oändliga 40 minuter upphör känslan av att sitta på en traktor i uppförsbacke och jag kan andas ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar