Höstaktiviteter

Det börjar mörkna innan jag kommer från jobbet, trots att klockan bara är kvart i sex. Skogen ser dunkel och trolsk ut, vägen är mörk och kantas av gula, nästan lysande löv. Det doftar starkt av jord och kompost och det finns fortfarande ljumma stråk i den kalla luften.

Hemma gör vi rulader av lövbiff, alla har sin egen fyllning. Barnen väljer torkad frukt och getost som de får röra ihop själva. Jag fyller min med äpplen frästa i olivolja och manchego. Potatisklyftor är det som serveras och jag rör ihop en rödvinssås som barnen först rynkar pannan åt när de ser ingredienserna, men sedan slåss om.

På lördag tillbringar jag några timmar i skogen och jagar svamp. Det går inte särsklit bra. På tre timmar blir det en halv kasse, två karl-johan, fyra aspsopp, sedan lite blandade soppar, kremlor och några champinjoner. Inte en jätteskörd, men det räcker till en svamprisotto på kvällen.

M tar med sig sina troféer från översätttningsrundan i veckan, inlagda skaldjur och vildsvinskorv som vi äter till en liten flaska Crémant d'Alsace. Sedan svamprisotto. M fick också med sig ett par flaskor vin. Vi väljer en Sangiovese som överraskar, inte så mycket frukt som vi skulle förväntat, i stället en underbar kryddig doft, läder och tobak och en stram, men ändå mjuk smak.

På söndagen kulminerar mina funderingar på vad jag ska göra när cykelsäsongen är slut. Jag cyklar till Jula och köper en trappmaskin och en pilatesboll. Barnen blir jättelyckliga och trampar runt även om Son knappt får ner pedalerna.

Till i morgon kokar jag Bulgur i lite vitt vin och hönsbuljong. Tillsammans med lite parmesan och en del av de inlagda skaldjuren blir det en bra skaldjursrisotto.

Ett ögonblick

Solen har knappt lyft över horisonten och tänder små regnbågar i miljoner daggdroppar på fältet. Jag är omgiven av vältrande dimmor som avgränsar världen utöver 50 meters horisont.

Längre bort skymtar dunkla gestalter bakom stora kantiga redskap. Jag vet inte vad fågelskådarna ser i sina objektiv, men de ställer upp, även en dimmig morgon som denna.

Det är kallt, luften river i lungorna och mina fingertoppar stelnar i fartvinden. Det gör inget, just nu i tjugo minuter är världen vackrast.

Smygare

Sitter och leker med mitt nya trådlösa headset som man kan koppla både till dator och mobil - samtidigt. Musik eller Skype från det ena, kopplas automatiskt bort när mobilen ringer. Äntligen!

Känner en underlig odör när jag lutar mig över datorn - lite som smutsiga strumpor. Klurar lite på det ett tag, brukar inte... jag menar strumpor brukar inte lukta efter två timmar på nyduschade fötter. Det tar en stund innan insikten om att jag har får i kål som kokar på spisen. Det är den doften som smyger omkring i lägenheten.

Barnmat

En av de rätter jag älskade som barn hade det föga fantasifulla namnet "ägg i mjölk". Otroligt enkel, man gör en redning av smör och mjöl, häller i mjölk, kokar upp den, knäcker två ägg i den och låter dem stelna. Rätten serveras med surdegsbröd som bryts ner i mjölken så att den sugs upp i brödet.

En vecka efter Glasriket packade jag upp en del saker jag tog med mig och hittade då resterna av ett tyskt surdegsbröd som jag köpt för att ha till frukosten där. Förvånande nog var brödet inte mögligt och det fanns fortfarande kvar en viss spänst. Tillfälle i flykten, jag köpte gammaldags mjölk och satte igång. Smör, mjöl, mjölk, jag vidareutvecklade rätten genom att hälla mjölk och ägg i en ugnsform och gratinerade dem. Den milda smaken tillsammans med det syrliga något sträva brödet tog mig raka spåret till barndomen, bara att som vuxen får man äta hur mycket som helst. Tur att jag cyklar långa omvägar hem.

Vecka

Tittar på "Klassfesten" och blir sjukt mjuk i hjärtat. Son och Dotter stojar och skrattar i bakgrunden, väldigt överens om något. Själv känner jag mig innesluten in en bubbla, trött och surmosig efter veckan.

Rotblöta

Det är nördigt, defintivt på gränsen till obsessivt när jag bestämmer mig att cykla omvägen hem - den 20 km långa omvägen hem - trots att regnet hänger i luften. Mycket riktigt efter 5 km så börjar det dugga. Jag som nyss köpt en vattenavvisande vindjacka i stretchigt material och ventilationsfickor som öppnas med blixtlås vid behov, ser det som ett bra tillfälle att prova den utlovade vattentätheten.

Det funkar, vattnet samlas i små, små glänsande droppar som glider av i fartvinden. Det fungerar faktiskt till och med på byxorna, likaså i stretch, som är gjorda i en teknik som kallas för Dri Fit (ni får själva gissa märket). Tanken är att de ska transportera bort fukten från huden. Det gör de, och de hindrar faktiskt vattnet att tränga in. Till en viss gräns.

Det regnar mer och mer, men kroppsvärmen förmår att hålla byxorna någorlunda torra, tills dropparna blir så stora att de dränker byxorna. På en halv minut förvandlas de från hyfsat fuktiga till blöta och iskalla. Det är 10 km hem och ingen återvändo, bara att trampa på. Världen susar förbi suddig och förvrängd av regndroppar på gula glas.

Regnet minskar efter en stund och förvånande nog återtar byxorna sin ljumna fuktighet inom ett par minuter. De visar sig vara värda sina pengar, särskilt som de är köpta på rea för halva priset. Det är min belöning, efter att ihärdigt ha cyklat sedan i april anser jag mig värd lite "riktiga" grejor.

På fredag åker M och jag till Glasriket, firar fyra år...

Mental pollution

Tåget in till Tiger Lillies: In kommer ett par otroligt fnissiga killar, bärandes på en sexdocka. Den ser helt absurd ut, ett påmålat ansikte, med ett öga slutet, ett öppet i en blinkning som skall föreställa inbjudande, mun i form av ett stort O som visar ett skrynkligt rött inre. Jag hinner tänka att man måste typ levat i avhållsamhet i tio år och inte sett en kvinna lika länge för att inte bli totalt avtänd. Handen är en ren lottovinst jämfört med att försöka tillfredsställa sig med en badboll i plast. Killarna fnittrar hejdlöst och viftar med dockan, försöker klä på den med sina jackor. En minut senare kliver en Imam på vagnen. Jag anar upptakten till jihad på tåget, och närapå hukar. Imamen kaster en blick på dockan, rör inte en min, sätter sig i sätet bakom och tar upp ett pappersark som han fördjupar sig i, byggger upp en bubbla omkring sig.

Tåget hem från jobbet, Jag sitter bredvid två killar som tittar på et kockprogram där någon tydligen lagar mat och refererar detta till två tjejer på sätet mittemot. Plötsligt börjar ena tjejen beskriva en specifik bänk på en specifik badplats, där det uppenbarligen skulle finnas fläckar av en viss typ, som blev till efter ett nattligt möte med någon som hette Kris. Det är inte bara jag som sitter bredvid, utan alla som sitter på de närmaste bänkarna förstår precis vad det handlar om.

Jag tänker att det trots allt finns saker jag inte behöver veta - eller se.

Genèvesjön

Genèvesjön ligger under oss. En lång, smäcker leksaksbåt, som ser ut att stamma från tidigt 1900-tal stävar fram och bildar leksakssvall. Jag är på en av mina inte helt ovanliga endagsutflykter för ett möte i Lausanne. Hemifrån halv sex, tillbaka halv ett (på natten). Människorna vi träffar är glada att vi kom. De berättar om sina problem, som de anser vi har skulden till. De är ändå glada att vi kom. De visar oss för sina chefer som ett tecken på att de har åstadkommit något.
Efter tre timmar är vi klara. Vi har lovat dem saker, De har lovat oss pengar. Alla skakar hand, försäkrar varann att det varit ett nöje, lättade över att det är slut.

Efteråt åker kollega och jag till ett ställe vid Genevesjöns strand. Tar ett glas vin och en portion rökt schweizisk skinka, sitter i solen och tittar på vågorna innan vi fortsätter till flygplatsen. När vi lyfter lyser klippbranterna på bergen vid sjöns södra strand kritvita i den nedgående solen. Längre bort syns alpernas silhuetter i diset.

Några timmar senare på Kastrup hällregnar det. Ett riktigt tropiskt regn, som glänser i vingstrålkastarna och bildar horisontella silvriga streck som sugs in i motorerna med ett hiskligt morrande ljud en lång stund efter start.

Blod och död på teater

Det är första gången jag har sett en grov, svart löspenis i silikon användas i ett pianosolo. I sången innan var det en strumplös fot. Vi sitter på Södra Teatern och lyssnar på Tiger Lillies, en absurd föreställning som först handlar om flickan med svavelstickorna och sedan ett utbud ur den vanliga repertoaren. Martyn Jaques röst växlar mellan tandläkarborr och rostig motorsåg när han sjunger explicita texter om mord, blod, död, krig och prostitution. Teatern är fylld av fans, och så jag och M på tredje raden. Vi har sett dem förut, men blir lika underbart förbluffade som förra gången.

Efteråt promenerar vi genom Söder, efter midnattsloppet och tar en drink och en barmeny på Morfar Ginko. Chilin som vi beställer är som om jag hade gjort den. Jag hittar både kanel och nejlika i, den smakar milt men fylligt och serveras med tortilla och tre fräscha såser. Till det dricker vi Gambrinus, en av de bättre tjeckiska som fås här.

Morgondagens mat

Jag får tag i billig mogen mango och gör en sallad på röda och vita bönor, mangokuber, grön chili och lök. Citronskal och saft, lite salt och rapsolja ger en bra, fräsch smak. ´

Till det rullar jag små köttbullar av lammfärs, blandad med finkornig bulgur som fått svälla i citronsaft, lite granatäppelsirap och en aning hönsbuljong. Smeten kryddas med mycket spiskummin, kryddnejlika och kryddpeppar. Bulguren suger åt sig all köttsaft och gör bullarna saftiga och smakrika.

Fredagsmys

Fatta att jag börjar släppa till när det gäller att laga mat. Son handlade och skrapade potatis innan jag kom hem. Dotter gjorde ett pajskal. Tillsammans gjorde vi en ost-och-potatispaj till de två paket jumbokräftor som vi tre smällde i oss. Gas Janne regerar fortfarande. Det faktum att den är ofiltrerad får bubblorna att åka i oförutsägbara banor, inte bara från botten och upp. Färgen är mörkt gyllene och smaken är det enda i Sverige som matchar en öl i Prag. Fyllig, fruktig, frisk.

Fredag.

Dag två

Extraprisbaconet steker långsamt i grytan och släpper sitt fett för att i slutändan bli alldeles knaprigt. Eftersom Son älskar blomkål, gör jag ytterligare en variant av blomkålssallad, vardagsknaperstekt bacon i stället för helgprosciutto. Den får han i morgon.

Baconfettet får bli bas för dagens tomatsås. Körsbärstomater (sista burken), lite vitt vin och krossade vitlöksklyftor får puttra ihop i det medan jag väntar på att barnen kommer hem från stranden. Lagom till spaghettivattnet kokar häller jag ner finklippt salvia och precis när nyckeln sätts i låset garnerar jag portionerna med Mozzarella (även den för extrapris).

Under tiden blev jag erbjuden att tala om min pension med ett bolag som heter Cerberus. Av någon konstig anledning fick jag dåliga vibbar av namnet och avböjde. Vänligt men bestämt.

På jobbet är allt som vanligt efter bara två dagar.

Tillbaka till verkligheten

M har åkt hem till sig, hennes son kommer tillbaka i eftermiddag. Jag går och handlar de vanliga sakerna innan barnen kommer. Frukostbröd, gurka, äpplen, mjölk. På måndag börjar jobbet, tillbaka till det vanliga livet igen.

Semestern i San Sebastian var (förstås) alldeles underbar. Vi bodde i den äldsta delen, mitt i vimlet. Mitt i jazzfestivalveckan, på kvällarna kunde vi stå utanför scenerna och lyssna på Sly and the family stone, till och med Elvis Costello.

På dagarna gick vi på upptäcskfärd. På eftermiddagen låg vi en stund på stranden och sedan, runt sextiden, var det dags att ta ett glas vin och äta lite Pintxos, som är den lokala varianten av tapas. Pintxosen beställs normalt inte, de ligger över hela bardisken, man får en tallrik och äter det man vill ha. Sedan betalar man. Normalt fanns ett enormt utbud av olika varianter av fisk, skaldjursröror, skinka, korvar, inlagda eller grillade grönsaker - det var otroligt svårt att inte vräka i sig allt. Ett ställe vi återkom till var vinbaren A Fuego Negro. Trendigt som attan, men deras Pintxos var ett steg utanför de mer traditionella. Det häftigaste jag åt var en bit bläckfisk liggande på bönröra och täckt med salt skum som omedelbart upplöstes i munnen och lämnade en saltig och kryddig smak efter sig. Utsökt!

När restaurangerna öppnade, fanns ett stort utbud av färsk fisk och olika skaldjur. Det som står ut särskilt var en portion friterade små bläckfiskar (ett berg) som intogs vid ett bord direkt vid sidan av ett (förmodat) spanskt skådespelarpar, inte nödvändigtvis gifta med varann. Oerhört vackra och självmedvetna hann de på en och en halv timme med ett gräl och en försoning, medan M och jag försökte ägna oss åt vår måltid.

Guggenheimmuseet i Bilbao var också en höjdare (understatement) och Paellan vi åt på kvällen var helt sanslös. Servitrisen inledde med att i varnande ton tala om att man bara talade spanska och såg förvånad ut när vi bara fortsatte in. Sånt hindrar inte M som tog sig fram med Italienskan, även om det haltade.

Blev sugen på att kolla om det finns svamp i skogen, så jag gjorde några avstickare på cykelturen. Tyvärr verkar det vara för torrt i skogarna och det blev knappt en portion till mig. Jag fräste upp den i lite smör och olivolja tillsammans med lök, blandade med bulgur och hällde på lite vitt vin och buljong. Med lite parmesanost i på slutet blev det en riktigt bra"Bulgurotto ai Funghi Porcini".

Semester - the sequel

Sista dagen för mig och barnen på två veckor. Tillsammans med M och hennes Son åker vi till Stockholms glass och pastahus på Götgatan. Son beställer tre kulor och vi har glömt att en kula där verkligen är gigantisk. Den blir så stor att han inte orkar äta upp den. Jag tar en hederlig Ice cream Soda.

Går förbi Söderhallarna och köper hemgjord örtsalsiccia, färsk vitlök och några ostronskivlingar. Fräser allt försiktigt i olivolja och blandar med nykokt färsk tagliatelle. M ser till att den är perfekt. Gott vitt vin till - Lammershoek. I morgon Börjar M:s och min semester. Två veckor tillsammans, varav en i Baskien...

50+40+50+30

Vädret är inte direkt badvänligt, men idealiskt för cykel. Jag trampar bort eventuella spår av knödel, öl och anka. Både på invanda rutter och nya. Försöker hitta nya spår, cyklar norrut till Upplands Väsby, nästan till Rosersberg. Mina kartor räcker inte så långt, jag tar smörpapper, lägger över bildskärmen och kalkerar Eniros kartor med blyerts. Det gick bra, jag hittade till Runsa genom fantastiskt landskap, där idylliska hus i flermiljonklassen gömde sig mellan skog och äng tillsammans med senaste Mercedes och BMW.

På kvällen gör jag en salsa på nektarin, röd paprika, röd jalapeño , lime (skal och saft) och massor av koriander. Till barnens glädje blir det också guacamole (mosad med gaffel så att det blir klimpar i avocadon). Till det serverar jag räkor och baguette.

Sifforna anger sträckorna onsdag-lördag.

Semester I

På morgonen går vi genom rosenträdgården på Petřín, tar linbanan ner till Újezd , hoppar på spårvagn 12 och åker till Andĕl. Vi går till Tesco och köper frukost. Nybakade gifflar, rågbröd täckta med grovt salt och kummin och som avslutning en bulle fylld med tvaroh, den lokala varianten av keso, lite syrlig, sockrad och garnerad med russin.

Vi äter den på bänken vid spårvagnshållplatsen. Alltid i sol, senare i veckan i 35 graders värme. Efteråt tar vi någon av spårvagnarna till dagens utflykter. Borgen, Vyšehrad, Gamla stan, Karlsbron, Synagogan. En dag tar vi tåget till den närliggande borgen Karlštejn.

På kvällarna äter vi tjeckisk mat - nåja - jag äter tjeckisk mat. Son äter pasta och Dotter äter oftast sallad. Dock gillar hon potatisknödeln, men är orolig för att hennes finnar ska blomma upp om hon äter annat.

Jag har under veckan totalt ätit en och en halv (1,5) anka uppdelat på tre tillfällen. Jag älskar stekt anka, med brödknödel och syrlig kål. Skinnet är underbart krispigt och saltigt, knödlarna simmar i mustig sky och kålen göms under för att behålla värmen och suga åt sig ankans smak. Givetvis öl till som är billigare än barnens läsk.

De heta kvällarna promenerar vi över Karlsbron, till Gamla stans torg, där en av de bästa konditorierna finns, med en enorm glassdisk och bakelser som får munnen att vattnas trots den överfyllda magen. En kväll får vi en improviserad konsert av en turistande italiensk kör som uppenbarligen inte kunde hålla sig...

Prag är lika gästvänligt som tidigare gånger. Barnen har trivts och vi har haft riktigt kul alla tre tillsammans.

Min variant av Bistecca Fiorentina

Ta en lördag i Stockholm, bara för att kolla sommarrean. Sväng förbi Hötorgshallen, argentinska köttaffären och köp deras biff med kappa. Stora bitar, nästan svarta. Passa också på att köpa en liten bit av opastöriserad fransk brieliknande fårost.

Ta sedan en tur förbi Xoko och kolla in deras efterrätter. M fastnade för vit chokladmousse med en fyllning av jordgubbspannacotta, smyckad med en pensé. Jag dök på en mörk chokladmousse fylld med svart vinbärspannacotta med ett löv av mörk choklad nerstucket i. Hennes såg ut som en rund kulle, min liknade ett torn. Flickan som packade ner de oerhört vackra efterrätterna tejpade fast bottnarna i kartongen så att skapelserna inte skulle glida runt. Vilken omsorg!

Inse att den där konstiga odören i bilen inte är en död råtta, utan den lilla ostbiten som har spridit sin minst sagt fylliga arom i hela kupén. Öppet fönster är ett måste.

Sista delarna inhandlas på en välutrustad affär, det blir två rödlökar som fylls med smör, salt och balsamvinäger och steks hela i ugnen minst en timme, samt rucola och maché som läggs i isvatten en stund, torkas försiktigt i handduk och blandas med krossade valnötter, hyvlad pecorino och skvätts med olivolja och lite salt. Självklart små färskpotatisar som skrapas(!) och kokas i ordentligt saltat vatten med några persiljestjälkar.

Nu är det dags att öppna vinet - den i Frankfurt inhandlade Brunello di Montalcino. "Du och jag har aldrig delat en Brunello di Montalcino" sa M längtansfullt när jag refererade inköpet. I en bok av Michael Dibdin om den italienske kommisarien Aurelio Zen nämns Barolo, Barbaresco och Brunello som gräddan av de italienska vinerna.

Den här brunellon, även om förhålladenvis billig var något utöver det vanliga. En färg som var närmast brunröd och en doft som ständigt förändrades. Först som trä, sedan blommor och till sist kryddor. Ett tag fanns en tydlig doft av nejlika. Det smakar precis den rätta blandningen mellan frukt och strävhet som jag har lärt mig att uppskatta.

När allt är förberett, penslas de rumstempererade köttbitarna med olivolja och masseras med salt. Sedan läggs de i en ordentligt upphettad grillpanna. Svarta ränder utanpå, blodiga inuti. Sista minuterna kan de ställas på högkant så att fettkappan blir krispig.

Måltiden blir något utöver det vanliga även för oss. Först Bistecan tillsammans med Brunello - en perfekt kombination, den lilla sötman i löken lyfter vinet ytterligare ett snäpp.

Efteråt tar vi fårosten tillsammans med hjortrongelé och lite portvin. Till sist de alldeles underbart goda efterrätterna från Xoko.

Räven

Potatis/västerbottenostplättar forellrom och rosa Rotari

Rävungen står mitt på vägen och tittar på mig när jag kommer cyklande. Den verkar totalt orädd och ser ut att titta nyfiket på mig. Mer sannolikt är den totalt förvirrad och vet inte åt vilket håll den ska hoppa undan. Vi passerar varann på mindre än en meters avstånd, båda vänder sig om, den tittar efter mig. Vitt ansikte, röd kropp, med en ännu inte särskilt yvig svans. Klart att kameran är hemma.

De sista kilometerna hem på asfaltrakan kommer jag upp bakom en cyklist i alldeles blanka kläder, utmanar genom sin blotta närvaro. Jag hakar på, fatta att jag hakar på trots att han håller 29 km i timmen. Efter halva rakan rycker jag, fatta att jag orkar rycka och cyklar om, nu uppe i 33. Jag är iskall och vänder mig inte om, cyklar på bara och förundras över att det funkar. Jag går in i kurvan på slutet av asfaltrakan och nu är det han som rycker och försöker dra ifrån. Fatta att jag hakar på, vi överträffar 30-gränsen i villaområdet med god marginal, min svarta själ gläds åt att han ser sig om med täta mellanrum, bara för att se mig ligga bakom hela tiden. Till slut viker han av strax innan jag kommer hem. Fatta att jag överlevde. När jag tar av mig hjälmen drar jag med fingret över skumgummiskyddet fram och svetten stänker på golvet.

Genau

Flott utsikt

Fruktansvärt kul

Bäddkonst

Luften utanför hotellet i Neu-Isenburg är mättad med en doft av pepparrot som har en lätt ankommen anstrykning. Glad att vara ensam promenerar jag runt på de obekanta gatorna utan karta, memorerar vägen tillbaka och bara andas, nöjd med att åtta timmars prat är över.

Taxin dagen efter tar mig på en sightseeingtur genom Frankfurt. Förutom att han inte hittar - ens med GPS är chauffören en av de mer tursamma människorna här i världen, minst två gånger missar vi krocken med en hårsmån. Till lunch äter jag silltartar på rösti-och salladsbädd. Ibland är min nyfikenhet större än självbevarelsedriften, jag menar man mosar en sill, med ben och allt, lägger smeten på en botten av kraftigt smakande rucola och en tunn potatiskaka. Till sist toppar man med sur grädde och en tomat. Ordet "Pretto" dyker upp mer än en gång i mitt huvud och smakerna slåss verkligen om uppmärksamhet - intressant.

Efter ytterligare en dags berättande, diskuterande och övertygande, där jag plockar fram all charm jag har, råkar jag ut för ytterligare en taxichaufför, som visserligen hittar till flygplatsen utan problem, men lyckas gnida hjulen mot varje trottoarkant han kommer i närheten av, vilket till slutblir rätt många.

Den ensamma stunden på flygplatsen är underbart avslappnande. Det är fascinerande att man nu annonserar vissa avgångar på kinesiska, lika fascinerande är det att jag känner igen språket. Jag får gott om tid att gå igenom butikerna, köper en Brunello di Montalcino som M och jag kan festa på till helgen och hinner sätta mig och skriva detta, medan jag spanar in flygplansstjärtarna.

Stunden blev två timmar längre än tänkt. Planet träffades av blixten på vägen in och behöver nu besiktigas om. Vi sitter i planet, blir serverade gröna geléhallon och chokladbitar och jag försöker skärma av den ström av bräkande rumpmasiska som väller över mig från sätet bredvid...

Semester om två dagar.

Uppdatering

Utanför fönstret glänser löven gyllene i solnedgången ett par minuter innan de mörknar i den tilltagna kvällen. Jag sitter i soffan och tittar på "Out of Sight" med Dotter som har parkerat sina tänder på min axel. Man får ta de ömhetsbevis som bjuds. I morse kom jag äntligen iväg till Cykloteket och köpte ett par fodrade cykelkalsonger. Det har tagit tid, men nu känner jag äntligen att jag har gjort mig förtjänt av lite riktig utrustning. Fem mil kan göra otäcka saker med ljumskar och ens ädlare delar och jag siktar på mer innan säsongen är över. Tyvärr så regnade det hela dagen, så jag kom inte iväg förrän sent och hann bara 3 mil. Det känns som en jätteblöja som får en att gå som John Wayne, men när man väl sitter på sadeln känns det skönt inbäddat. Tack vare att det bara är kalsonger kan jag ha på mig mina vanliga kläder och slipper se ut som en vilsekommen deltagare i Tour de France. Det är konstigt, sommaren skall ju vara en lugnare period, men jobbvis har jag har haft det så rörigt att det knappt finns utrymme till annat. Nåja, det är semester om drygt en vecka.

Föregående Ändra Ta bort Nästa

Midsommar

Medelhastigheten hem är 24,85 km/h, jag susar fram i 30, förbi andra mödosamt trampande cyklister. Jag äger.

Handlar det sista på systemet, Nils Oskars God Lager till sillen, Rapitalá och Chateau Xsara till det grillade, det är skönt att vara snobbig tillsammans med M. Ingen box, ens till midsommar.

Jag har gjort pepparvodka, den doftar underbart av Jalapeño och svartpeppar. M älskar den, själv kör jag mainstream - svenska nubbar.

I morgon blir det champagnefrukost, italiensk förstås, rosa (Rotari) tillsammans med potatis/västerbottenostplättar och forellrom. Sedan flyttar vi på oss, jag ansvarar för sillunchen, sedan kan jag koppla av, det är andra som sköter grillen. Den (manliga) sysslan överlåter jag gärna till andra. Förresten börjar Dotter utveckla grillegenskaper, sist stod hon framför grillen och penslade och vände av hjärtans lust - väl bekomme.

Nu bara tvätt av köksgolvet och byte av sängkläder kvar, sedan börjar min midsommar.

Glad sådan på er alla.

Resande

Klockan är tio på kvällen. I det spegelblanka sundet stävar en färja mot Danmark, alldeles rosaskimrande i den nedgående solen. Jag ser ut över Helsingborgs tak och andas in sommarluften innan jag bäddar upp sängen.
Att resa är bra, restid är avkoppling och det är heller inget fel i att få en överdådig frukost då och då.
Jag tänker på den gången när jag reste och utbildade i ett stort byggföretags regi. En gång, på färja mellan Malmö och Köpenhamn, råkade jag av en händelse stå bredvid en sliten salongsberusad man som började fråga vad jag gjorde. När han fick reda på att jag flög över dagen från Stockholm till Malmö, bara för att stå och prata framför tolv människor och sedan åka tillbaka utbrast han: "Ditt företag måste sätta ett jättehögt värde på dig, som betalar så mycket pengar bara för att du ska prata med människorna här". Det har jag haft med mig sedan dess. Känslan att vara privilegierad om nu de jag jobbar för är beredda att betala både flyg och hotellrum för att de tror att jag kan göra skillnad genom att finnas på plats.

Grill

En flintastek original grillad på balkongen, tillsammans med en rågkuse och Lingon & Chipotle Chili Salsa. Ett experiment från Björnekulla som jag bara inte kunde motstå. Den är inte jättegod, lite som lingonsylt med svag rök och chilismak. Jag är säker på att detta kan vara en bra kombination, men inte om man måste snåla med råvarorna.

Jag sov inte så bra i natt. Orsaken var Stieg Larsson. Jag började läsa "Flickan som lekte med elden" och den är vansinnigt spännande. Halv tre, 600 sidor senare var jag klar och insåg att den inte på långa vägar var färdig. Den fortsätter ju i "Luftslottet som sprängdes". Dock är jag en biblioteksmänniska, så jag får helt enkelt vänta till den dyker upp där.

Nu körsbär och packa. Åker till södra Sverige i morgon. Denna vecka också...

Livet

En av dem kommer att bli den nye JLS eller hur mårr...

Det lokala haket har flyttat ut på torget, alla de vanliga stammisarna är där, förutom dem som har flyttat steget vidare till cocktailpartyt i parken. Just i dag sitter ett yngre obekant par ibland dem. Båda har en stor stark framför sig, de ser ut att vara relativt nyträffade. Han ser ut som ett barn som precis har fått en påse godis. Det gör inte hon. Hennes blick är fullständigt desillusionerad. Det är sällan man får en nära titt på universum här på jorden, men det jag ser mellan dem är ett äkta svart hål.

Innan dess står jag i kassan på Coop, framför mig står damen med glasögon vinklade i 45 grader på väg nerför näsan. Hon försöker betala. Hon tar upp kort efter kort och drar i läsaren. "Köp medges ej" säger kassörskan med strikt neutral röst. Under tiden försöker kvinnan förklara att hon satte in pengar på kortet, men det var i dag och de har nog inte kommit in än, på det andra kortet har hon bara tvåhundra kronor, det är därför det inte fungerar. "Vi gör så här" säger kvinnan - kunde kassörskan tänka sig att dela upp betalningen, för det är säkert hundra kronor på det första kortet. Det kan inte kassörskan för de har "fått nytt datasystem" och hon klarar inte att dela upp betalningen med mindre än att man får slå in allt en gång till, fast i två poster. "Vi gör så här" säger kvinnan igen - jag kan ta det här kortet, visar ett tredje. "Jag har fört hit pengarna för att jag skulle betala mina räkningar, de pengarna är till mina räkningar, men det får gå... "
"Du får vänta till jag har tagit bort dina två tidigare försök" säger kassörskan, nu i en beundransvärt neutral ton. Hon lyckas till slut, den kollektiva sucken hörs inte, den känns. Alla har säkert sin egen anledning, min för att hon ändå fick behålla värdigheten.

Utanför mitt fönster börjar livet för ett par måsungar, de springer omkring, vaktade av ena föräldern, de sträcker på sig och viftar med sina små vingar, det ser gulligt ut, även om jag vet att kråkorna lurar i träden runt om.

Kroppsglädje

När jag väljer en längre väg hem från jobbet bara för att det känns så bra att fara fram.
När marschfarten är 28 km/h även efter tre mil i benen.
När det finns kraft kvar att trycka till, även efter en lång uppförsbacke (Ulriksdal).
När hela kroppen börjar pirra i ren lycka, väckt av den mättade doften från de gula blommor som kantar cykelvägen.

Allvarligt talat, om jag ska fortsätta ha mina femmilafärder måste jag köpa ett par riktiga cykelbyxor, vanliga shorts ger mig skavsår. Snobben i mig skräms dock fortfarande av de sladdrigt slinkiga trasorna försedda med en enorm inbyggd binda. Jag har sett snyggare på nätet, men inte i de vanliga sportbutikerna.

Efter den underbara dagen, kändes Gazpacho som en bra avslutning. Jag tog den enkla varianten: Gurka (skalad) tomater, grön och röd paprika, lök och vitlök åkte ner i köksmaskinen en stund. Sedan lät jag röran passera en sil för att bli av med alla kärnor och skal. Olivolja, salt och vinäger efter smak, för att sedan slutligen ha i bröd som finsmulats med mixerstav. Lite tjock konsistens, det är så jag vill ha mina soppor.

De första sommardagarna

Den första riktiga svenska färskpotatisen, jag gjorde en potatissallad med pesto till barnen, 20 små potatisar. När Son kom hem, hade Dotter ätit upp alla utom tre. Samma lika blev det när jag dagen senare gjorde en fetadressing. Barnen är ute mycket med kompisar och kommer och går vid olika tider.

De första riktiga svenska jordgubbarna, vi köpte en ask, sedan en till, sedan en till. Alla syndar vi med att doppa dem i florsocker, även om de var nog söta utan.

Den första långa cykelturen, över 50 km, Ulriksdal, Norra begravningsplatsen, Hornsberg, Tranebergsbron (tänk att få bo i Äppelviken), Nockeby, Vällingby och sedan hem.

Det är en del jobb som händer däremellan, men jag försöker att inte missa något av det somriga.

Sinnesstämningar

Jag lämnar av kollegorna i Helsingborg, kavlar upp ärmarna, sliter av slipsen och trycker in John Holms "Lagt kort ligger" i CD:n. Sedan kör jag hem genom ett yppigt grönt sommarskåne och umgås med Larry, Maria och Svarte kungen.

På cykel experimenterar jag med att bli ett med musiken. Det gäller att koppla ihop benen med takten, rätta till andningen och sedan koppla loss sinnet från de kroppsliga förnimmelserna. Är takten rätt blir det underverk. 120 bpm är ungefär likvärdigt med 30 km/h på högsta växeln och funkar fint.

Just nu får jag bästa resultatet med Tangerine Dream (Dream mixes 1). Ingen trötthet, ingen mjölksyra i ungefär fyra minuter. Det finns förstås en baksida med det hela - gissa hur det känns när sinnet faller tillbaka i en kropp som jobbat liite över sin egentliga förmåga...

Resor

Lördag, vi åkte till Telefonplan för att titta på konstfacks avgångsutställningar i Designens hus. Direkt när jag kom in så började det pirra i hela kropppen. Kombinationen av industrilokal och konst är hisnande.

En rosa navelskådande porslinsman i pluderhosor har respektlöst knutits vid en betongpelare. Längre bort flyger ett kluster av porslinsmän i graciösa poser bevakade av en porslinsflicka som intar en perfekt utgångspose för ett svanhopp. Till vänster har en jättelik frökapsel spruckit och ut kravlar en mängd halvfärdiga djur i olika faser av utveckling - runt fantasieggande stalagmiter med hemlighetsfulla håligheter. Processionen övervakas av en enorm gul fågelkvinna. Galet, annorlunda och spännande. Det sista vi upplevde var ett enormt bländvitt rum, tvättlinor med bländvita kläder bland vilka det göms små föremål av renhud. Vi går runt i plasttofflor på fötterna i allt det vita och upptäcker.

Efteråt åker vi runt på de små gatorna i Midsommarkransen och leker med tanken att bo där. Vi åker till Långholmen, promenerar och dricker Jaffa och äter en tekaka serverad av en gammal man i en liten röd stuga.

Flygstrejken fortsätter även på måndag, jag har människor jag ska träffa i Helsingborg och Danmark, så jag hyr en bil och ger mig iväg fem på måndagmorgonen, en resa som jag har gjort ganska många gånger förr om åren. Jag är framme vid tio, man har rätat ut vägen en hel del sen sist jag åkte. Jag uppskattar bilkörning, resandet blir mer påtagligt.

Kronärtskocksdrama

Fredag, jag fick tag på billiga kronärtskockor från Egypten (ja, ja, men jag cyklar hela veckan och snålar koldioxid). Först köpte jag två för mig och M, sedan fick Dotter se dem och dreglade, jag fick köpa två till.

Fyra kronärtskockor kokade i fyrtio minuter. Jag gjorde en helt oemotståndlig majonnäs, äggula, vitlök, citronsaft salt, rapsolja och en sträng ansjovispasta. Barnen som inte gillar majjo, fick en blandning av olivolja, salt och vinäger till.

Skålen med majonnäs stod på diskbänken. När Son skulle ta ner tallrikar, rev han skålen över sig och golvet. Stelfrusen stod han där med gul majonnäs rinnande över byxorna medan jag svor vilt och såg vår dipsås rinna ner mot förintelsen. Snabbt tog jag en tallrik, skrapade byxan nerifrån och upp och hällde tillbaka i skålen. Sedan fick den lilla olycksfågeln torka golvet. Vi njöt - så småningom - alla av våra kronärtskockor - och såsen.

Somliga lär sig aldrig

Grannen håller på att montera parabol. Utanför balkongen. I går tappade han en skruvnyckel. Den dängde i balkongräcket så det dånade i hela lägenheten och slog i cykelvägen fyra våningar nedanför med ett oroväckande starkt kliinngg. Han ger sig inte, i dag hörs höga gnisslande ljud, inga fallande föremål dock (ännu). Nåja, här gäller leva och låta leva, han låter mig spela hög musik utan att klaga, jag låter hans barn dunsa i golvet ovanför så att glasen skallrar i skåpet. En balkongparabol är peanuts i sammanhanget.

Atkinsexperimentet igår slog inte väl ut. Jag vaknade i morse med tung lätt gungande mage och cykelturen till jobbet gick väldigt trögt. Intressant koppling, som behöver undersökas vidare. Därför åt jag upp resten av fläskläggen i kväll (den här gången med fransk senap hoppas förändringen inte stör experimentet), jag ska se om det är lika illa i morgon. På onsdag blir det GI igen.

Förresten den här zucchinirätten var fantastisk, något att minnas när squashen är tillgänglig i pris.

GI, Atkins och ågren

I lördags var jag på bröllop, en historia för sig. M:s kompis gifte sig med en engelsman, det var folk från Danmark, England och ett par andra länder till. Det är skönt att träffa ett par icke-chauvinistiska danskar, på jobbet är de oftast otroligt motsträviga (kan det ha något med mig att göra).

Vi hade jättekul, klockan ett rullade vi iväg till en taxi(sic), tog en kebab på centrum (yoghurtsås över slips och skor) och stöp slutligen i säng vid halv tre utan att riktigt veta hur vi fått av oss kläderna. Ett av ålderns fördelar är att sängen numera vid sådana tillfällen inte ställer sig på kanten och försöker kasta av mig. Jag bara slocknar. Med tanke på det var söndagens cykeltur på 42 km en smärre bedrift. Vad jag inte räknade med var att jag i dag var fullständigt oförmögen att använda huvudet. Det blev inte bättre av tre på varann följande möten som sträckte sig över lunch. Halv två hade jag fått nog, och cyklade hem för att få någt gjort i lugn och ro.
Tyvärr hjälpte inte ensamheten till att samla tankarna. Det blev inte mycket gjort. Sedan träffade jag på länken som måste vara alla föräldrars värsta mardröm. Jag hann läsa tre rader och tårarna rann fritt. Det gjorde de igen senare till Anna Pihl. Det är visserligen ok, men lite otäckt är det att det förmodligen förstärks av en släng ågren dagen efter dagen efter.

Mycket fibrer och GI igår, i dag fick jag tag på en fläsklägg och bytte till Atkins. Helt underbart gott, kokt och tillsammans med pepparrot. Jag lyckades dock att avhålla mig från att äta hela. Det blir nog dillsås i morgon...

Försommar

Man spelar kubb i parken, många olika nationaliteter försöker singla träklabbarna för att fälla motståndarlagets uppställning. Det går inte så bra, men de verkar ha kul. Längre bort lyfter en flock måsar, jagade av en liten batting med virvlande ben och vilt viftande små armar. Måsarna är vana och försöker bara flaxa en bit bort, men han(?) ger sig inte utan springer runt hela gräsmattan tills måsarna inser det oundvikliga och flyger iväg.

Hela scenen finns nedanför min balkong där jag står och svalnar efter veckans andra fyramilarunda. Första etappen går via Ulriksdal och Norra Begravningsplatsen till Pampas där jag sitter en stund vid vattnet och äter rostade kikärter och körsbärstomater, bara för att lura kroppen lite. Tanken är att energin till den här turen ska tas ur fettdepåerna. Tittar mot Hornsbergs kantiga silhuetter, betraktar de stora båtarna i Marinan där de samsas med de lyxiga flytande husen.

När jag är klar, fortsätter jag längs Bällstaviken mot Sundbyberg, vidare mot Rinkeby och Tensta. På Spånga Idrottsplats är det fullt med hoppfulla fotbollsstjärnor från hela världen och deras familjer. Lite senare åker jag rakt in i ett litet sambatåg som har blockerat cykelvägen.

I fredags fick jag äntligen min låda Gas-Jannes. Vi enades snabbt att indiskt var mat som skulle passa bra till. Jag hittade Rogan Josh, en gryta som brukar bli underbart mustig. Urbenad lammstek låg redan i kylen (det var bra pris på den) och konstigt nog fanns alla ingredienser hemma, utom chilin. Den var bra, men jag har ätit bättre. Nästa gång ska jag prova den här.

Resten av lammsteken blev till Irish Stew med majrovor och stora gröna bönor som tillägg för att fixa GI:t. Mums!

Min Draja Martini

Ett glas:

Fyll martiniglaset (stort) med isbitar.

Lägg en (stor) oliv på isbitarna.

Gör följande i ett svep (tänk på att ha ingredienserna framme annars blir den för svag):

Måtta upp 6 cl Tanqueray (halv deciliter + skvätt) samt en skvätt (2 cl) Noilly Prat. Häll i en tillbringare (minst 5 dl volym). Rör om 5 varv, använd en matsked.

Skär en strimla citronskal (minst en cm bred och två lång), kläm oljan ur skalet i blandningen (böj, böj, böj och böj strimlan). Släng i strimlan.

Lägg undan oliven, häll isen i tillbringaren, rör om 15 varv, ett varv i sekunden.

Skär en strimla till av citronskalet. gnid in insidan av martiniglaset ordentligt.

Pierca oliven med en tandpetare, lägg i glaset. Sila upp martinin i glaset.

Rekommenderas som sällskap i köket, även om det bara handlar om att steka fläskkarré och göra potatisgratäng.

Frosseri

Allt gick egentligen åt skogen med maten i fredags. Uppeldad av en Belgo dubbel från slottskällans bryggeri, slängde jag kallt smör rätt i rödvinssåsen, varpå den skar sig. Jag försökte rädda den med lite majsmjöl, det höll i cirka två minuter, sedan blev separerade smöret från såsen igen och det blev mörka klumpar i skirat smör. När jag skar upp biffen, lyckades jag skära köttet med fibrerna på tvären. Det var bara det faktum att köttet var jättemört efter två dagars marinering och ett alldeles utsökt vin som räddade matupplevelsen.
Picàie - norditaliensk fruktbomb - tillräckligt sträv för att vara intressant och med en doft som nästan bedövar, särskilt som vinet håller 15%. Tillräckligt för att fälla en oxe, både jag och M föll mitt i Kaurismäkis "Ljus i skymningen". Sanslösa karaktärer som vanligt.

Lördag tillbringade vi i stan, den vanliga rundan. Först bageri Rival vid Mariatorget, M köper en brioche med choklad och päronfyllning, jag köper ett bröd fyllt med oliver och soltorkade tomater. Vi sätter oss på Mariatorget och äter dem. En flicka talar upprört i telefon, till slut skriker hon - "jag skall ALDRIG mer vara ärlig mot dig! Fy faan".

Efteråt går vi över Hornsgatpuckeln, förbi Kaolin till Söders tehandel. Jag vill prova lite nya tesorter efter att i snart 5 år ha druckit billigt ceylonte på morgnarna. Jag vet inte riktigt var jag ska börja, så jag frågar efter "te som smakar te" och vi får igång ett samtal. Jag får dofta på olika tesorter, vilket inte är det lättaste. Till slut köper jag ett te från Grusinien, något jag minns från barndomen och ett te från Assam. Sedan går vi till Blås och Knåda där Åsa Jungnelius ställer ut. Jag har några av hennes glas som är oerhört vackra. Blås och Knåda har fyllt sina skyltfönster med hennes alster. Vi diskuterar vem som skulle köpa den enorma silvriga vulvan - och till vem. Vi enas om att Ebba W skulle kunna göra det och Horace fick bara hålla käften. Jag gillar staken Storstake, som är klädd i kedjor.

Vi går vidare uppför Götgatan och mot Söderhallarna. Vinet från igår var så gott att vi vill köpa mer och ett av de få ställen där det finns är i Systembolaget där. På vägen därifrån går vi förbi en av köttbutikerna och köper två enormt stora bitar entrecôte. När jag väger den hemma, visar vågen 450 gram för min och 350 gram för Ms. Sista anhalten i Stockholm är Pralinhuset på Drottninggatan där vi köper efterrätten. M köper frukttryfflar: kaktus, jordgubbar hallon och lime. Jag köper chokladtryffel med chili.

Vi äter sjukt mycket kött, potatis bakad på saltbädd, ungnsbakad rödlök i vilken jag droppar balsamvinäger och olivolja och rödvinssås (se recept i inlägget "Vinsnobb"). Jag finjusterar rödvinssåsen med vinäger så att den stämmer med rödvinets smak. Argiolas, ett vin från Sardinien, med doft av äng och kryddor. Timjan och anis lyckas vi känna igen.

Nej, vi såg inte schlagerfestivalen. Vi såg Babel.

Gläntans IP II

Att cykla efter ett hällregn är en omväxlande upplevelse. Luften är fuktigt kyligt frisk med tunna stråk av varmare luft mellan. Asfalten ångar och doften av våt väg blandas med jasmin, gräs, avgaser, gödningsmedel, gräs igen - allt i sekundsnabba kast. Jag tar vägen förbi Gläntans IP, i dag är det betydligt vuxnare barn som tränar och gläntan ser inte lika hemlighetsfull ut i kvällssolen som den gjorde när solen kom från öster.

Inspirerad av Gitto häller jag whisky i marinaden som jag skall använda till helgens kött. Inbiten extraprisjägare som jag är, köpte jag biff för 50:- kilot i måndags. Köttet är förmodligen inget vidare - åtminstone inte jämfört med hötorgshallens - men det är en utmaning att få till något gott. Jag inventerar skafferiet och använder granatäppelsaft (den riktiga tjocka) som grund. Fyller på med soja, äppelcidervinäger och lite rödvin. Hackar ner en rödlök och kryddar med svartpeppar, rökig whisky (Caol Ila) och lite salt. Kombination av rökig whisky och svartpeppar skapar en doft som får mig att dregla trots att jag har ätit middag.

Jag tror jag håller på att vakna. Undrar om det är våren eller...

Släktträff

När jag går förbi den stängda urbutiken hör jag minst två väckarklockor pipa. Ett ljud som inte bara går genom ett galler. Jag vet att det går igenom väggar. Det är samma ljud som väckte mig halv sju på lördagmorgonen, när Dotter gled in i duschen och glömde stänga av klockan. En vägg mellan, det var som att ha den på sängbordet.

Dotter skulle konfirmeras! Därav den tidiga morgonen, annars är det svårt att få upp henne före tolv på helgerna. Hon och Kusin (som kom vid sju) låste in sig i badrummet, byggde små pagoder av använda tops och sminkade sig fina. Det här med tops är ett ständigt pågående krig. Ungen lämnar dem på handfatet, jag morrar åt henne och hon tar motvilligt bort dem. I veckan orkade jag inte morra (aldrig att jag skulle plocka bort dem dock) och när jag fick komma in i badrummet, låg de snyggt uppstaplade på varann. Det är svårt att låta bli att flina.

Konfirmationen samlade hela den brokiga skara som numera är relaterade till varann - Mammans släktingar, där både riktig mormor och bonusmormor ingår. Mammans nuvarande pojkvän, hans barn, mina föräldrar, jag, M, M:s barn - som Mamman uttryckte det i ett samtal tidigare i veckan, "det blir som 'Tomten är far till alla barnen'". Jag satte i halsen och frågade om hon hade sett filmen. Det hade hon inte.

Det blev stundtals absurt, men allt avlöpte väl, ingen blev ens tilltufsad. Jag fick uppdraget att laga maten. Från början som ett straff, för att jag motsatte mig att ha "mottagningen" på ett närbeläget fik där de ville ha 200:- per pers, en ansenlig summa när man räknar med 30 personer. Till slut blev det mat för tjugo som behövdes.

Dotter och jag gjorde italienskinspirerad potatissallad där potatisen blandades med egengjord pesto (jag fick Dotter att prova olivoljor så att hon skulle känna skillnaden). Till potatissaladen köpte vi Serranoskinka på Lidl, Ungersk salami på Willy's (jag vet var de har lägsta priserna och hyfsad kvalitet) och eftersom rostbiffen såg trist ut på alla affärer vi var på, gjorde jag en egen. Den fick marinera ett dygn i rödvin, soja, honung och lök, sedan stekte vi den på fredag och jag skar upp den på lördagen. Den blev enormt populär.
Till efterrätt bakade vi en blåbärskaka från senaste Allt om Mat. Dotter jobbade på bra och vi hade riktigt kul, både när vi for runt och handlade och vid matlagningen.

Det var skönt att få komma hem, blanda en riktig margarita med riktig lime, tequila cointreau och inget socker.

Jag hade köpt ett gott vin, "Neil Ellis". Det blev inga matlagningsexcesser, vi fixade fläskkotletter och köpepotatissallad till barnen. För M och mig blev det lammentrecôte med palsternack- och getostmos. Jag vispade också ihop rostbiffmarinaden till en sås som matchade vinet. Till efterrätt Sias Lime/kaktus sorbet.

Gläntans IP

Cykelkartan från förra året gör mer och mer nytta. Hur hade jag annars upptäckt oasen mellan villorna med det oerhört träffande namnet, inbäddad mellan höga träd i en sänka. Villorna bakom träden märktes knappt. Pappor och mammor ute med sina små barn på fotbollsträning - rena familjeidyllen.

Det är skönt att komma ut, även om det blåser kallt. Ulriksdal, Solna, Hornsberg, Sundbyberg på Valborg. Spånga, Vällingby, Hässelby Strandbad på första Maj, tillsammans 70 km. Dessutom är lägenheten full av smågrabbar som gärna invaderar vardagsrummet och kollar Angel på TV innan de drar på okända ställen. Shit! Han fyller 13 om en och en halv månad!

Jag fick min efterlängtade laxpudding och har gjort en egen förbättring. I stället för att ha den rimmade laxen i, vilket får den att bli salt och smulig, har jag den utanför. Det blir potatispudding med äggstanning, dill och purjolök, serverad med rimmad lax bredvid. Givetvis skall puddingen dränkas i skirat smör!

Festlördag

Lammrostbiffen har en knaprig fettkappa och är i övrigt läckert rosa. De ugnsbakade potatisarna små och perfekt segmosiga och sparrisen lagom grillad. Jag blir återigen förvånad över hur bra maten på Elverket är och hur hjälpsamma servitriserna är, även när hela skådespelargänget från föreställningen "Hem till gården" sitter bakom ryggen på mig. Inte minst Jan M tar mycket plats.

Jag har svårt att bestämma mig om pjäsen. Komedi och tragedi blandas och det är bra, men i stället för att komplettera varann, verkar de båda bara krocka och snubbla. Resultatet lämnar mig rätt oberörd. Skådespelarna är mycket bra, men det räcker inte när själva pjäsen har svårt med riktningen.

Efteråt åker vi till Sodra Bar, tar en drink, tittar på Stockholms vackraste utsikt (det är ännu lite för mörkt för att den skall vara riktigt bra) och dansar till mr Multikulti himself.

Nostalgi

Lidl har förutom otroligt billiga grönsaker och gott smör en massa krafs som jag har mycket svårt att hålla mig från. Den här gången hittade jag en CD med Gerry Rafferty - Baker Street - för trettionio och nittionio. Bara att den kostar tretionio och nittionio gör den oemotståndlig. Förutom låten "Baker Street" är den inte ens särskilt bra, men den väcker minnen. Mitten sjuttiotal, sommar, min vän och jag hade just fått första avlöningen från sommarjobbet, mer pengar än vi någonsin sett. Han tog ut allt i hundralappar och tejpade upp dem på väggen i sitt rum. Ingen bra idé, hans mamma såg hur fort hundralapparna försvann och hade kraftiga synpunkter.

Vi köpte mycket musik då, bland annat Gerry Rafferty, egentligen helt fel. Han gillade punk, jag gillade hårdrock vi blev båda rätt besvikna. Känslan av sommaren sitter dock kvar i "Baker Street". Den går också bra att cykla till.

Jag kokade kyckling i går och åt den med lite buljong och grönsakerna som hade kokat med - Morot och lök. Det är gott att ha i lite torkat cintrongräs och persiljestjälkar i koket. I dag hackade jag morot och purjolöksblast, kokade tillsammans med en näve gröna frysta bondbönor. Efter tio minuter hällde jag i en burk cannelinibönor, blandade med hackad persilja och rev ner lite parmesanost. Mums till resterna av kycklingen.

Balkongen

Balkongen är befriad från fjolårslöv, gamla spindelnät och skal från trädens knoppar. Jag har satt två plantor med pepparmynta, en äppelmynta, två krukor timjan, gräslök och mejram. I en annan kruka finns ett stånd rosmarin. Förhoppningsvis är sommarens caipirinhor säkrade. Äppelmyntan blir fin till tabboulehn, timjan och rosmarin doftar underbart på en solvarm balkong.
Årets penséer är pastelligt orangea blandade med kraftigt mörkvioletta, det blir fint.


Efteråt återupptäcker jag cykelrutterna, Akalla, Veddesta, Åkermyntan, Barkarby det blir 23 kilometer på drygt en timme - det är en bra fart så här på våren. Tillsammans med gårdagen blir det över 40 kilometer.

Gårdagen förresten - Dotter ville ha fläskfilé, något som jag tycker är ganska trist. Bara för att roa mig, snittade jag upp filén på längden så att den rullade ut sig till en centimetertjock cirka tio centimeter bred och en centimeter tjock skiva. Jag blandade en stadig martini, med stor oliv och hällde upp det i ett glas ingnidet med citronskal. Sedan fyllde jag den med en röra på brödsmulor, persilja, vitlök och riven pecorino som bara råkade ligga i kylen. En annan sak som råkade ligga i kylen var en "buschetta"(?) kryddad skinka från viktväktarna som jag köpte för en femma. Jag la ett lager av skinkan på fyllningen och la på ett lager fyllning till. Sedan rullade jag ihop filén, band upp den, stekte den i stekpannan för att få en bra yta och lät den vila en stund i ugnen så den fick rätt innertemperatur.

Till det kokade jag färska tortelloni fyllda med ricotta, hällde en tomatsås över, den hade kokat i en timme innan. tomater tillsammans med lök, vitlök, palsternacka och lite vitt vin (salt peppar). Resten av pecorinon över.

Som efterrätt Sias, kaktus/lime sorbet.

Barnen jublade.

Prag igen

Prag är lika vänligt som vanligt. Blommande träd, stark, värmande sol, tung, fet, onyttig och absolut delikat mat. Jag har ätit anka, knödlar, kål och druckit gudomlig öl så att eventuella gram som har försvunnit i veckornas cykling är tillbaka med råge.

Vi bor på ett hotell i samma område dit jag brukade där min mormors syster ägde en tomt. Jag brukade vara där på helgerna, jag fick plantera en egen vinbärsbuske, rensa ogräs ur jordgubbsrabatterna och kupa sparrissängarna. På morgnarna tar jag promenader i omgivningarna, men det har förändrats mycket på 40 år, jag känner inte igen mig. Absolut ingen nostagi i det, jag njuter av nuet och upptäcker ställen som Club La Habana som serverar rom, 15 årig Metusalem för 19 kr centilitern, vilket alltså är sjukt billigt och låter mig frossa i den.