Yra

På tre dagar har Gamle Oles Farsa lagt beslag på hela kylen. Han kallar parmesanen en grim bøsse, han har ofredat mjölken så den blivit sur och han stinker gamla otvättade sportsockor trots dubbla plastpåsar.
Med dödsförakt kastar han sig på golvet när jag darrig och febrig efter tre dagars influensa ska göra lite spaghetti med ketchup och ost. Han dribblar sig igenom mina utsträckta fingrar och jag kan nästan höra ekot av "vi aer røøthe.." men jag kan ha fel. Jag har som sagt feber.

På tre dagar har jag sett alla avsnitt av playa del sol - i sängen. Hurra för bärbar och trådlöst och svts inspelningar. På tre dagar har jag jobbat nästan lika mycket som om jag hade varit på kontoret. Hurra för bärbar och trådlöst och... tillgång till jobbets mail?

Vinsnobb

Duca d'aragona hette vinet som någon i detta virtuella medium tyckte "sparkade röv". Har svårt att motstå vintips, så jag åkte till Sundbyberg, det närmamste systembolag som förde vinet och plockade från hylla 24-04. Klockan halv tio på en lördag är det bara jag och de absolut mest behövande på plats. Ett gammalt par före mig - han har glömt koden till kortet, hon ser så illa att hon får försöka tre gånger för att sedan missa på "OK". Båda blir arga för att de får göra om proceduren en fjärde gång. Min flaska är invirad i papper vilket slår ut streckkoden, kassören lindar försiktigt upp en bit, slår manuellt och lindar sedan tillbaka. Mannen bakom hälsar på kassören som en gammal vän, kassören nämner något om att "inte vara lika suddig som i går", men vi blir alla tillönskade en trevlig helg med samma neutrala min.

Vinet blir en besvikelse. Instängd doft och en lite instängd smak, som saknar all antydan till friskhet och strävhet. Att dricka det känns som att skrapa de sista intorkade resterna ur syltburken. För hundratjugofyra spänn så skall ett vin sparka röv på ett helt annat sätt än den här trötta tåfjutten. Till exempel Monti Garbi eller Toar som ger en annan upplevelse för priset. För övrigt, något som verkligen sparkade röv var en Amarone från 2004 - Domini Veneti. För ett (för Amarone) lågt pris ger en en fascinerande vinupplevelse. Inte den för Amarone vanliga explosionen i munnen (jag brukar tänka på Listerinereklamen), utan en mer smygande balanserad smak som ger tid att känna efter.

Nedanstående mat funkar fint till alla vinerna:
Fyllda lövbiffrulader
4 personer:
ca 500 g lövbiff (8 skivor)

Fyllning:
En gul lök
Två till tre soltorkade tomater
150 g pancetta (den med mycket fett), funkar säkert med svenskt rökt sidfläsk också.
En deciliter valnötter
6 salladskapris (eller en matsked vanliga kapris)
100 g ost med kraftig smak:
Allerum XO som får oförskämt mycket puff i matmedia, själv föredrar jag Västerbotten. Vill man vara italiensk, tar man Pecorino. Vill man lyxa riktigt, erbjuder ICA nu "Berusad Torcolato", dränkt i vitt vin, eller "Berusad Barolo" dränkt i rött, båda med en arom som kan välta en snuvig elefant.

Sås: (grundreceptet finns i Allt om Mat och jag fastnade för den totala avsaknaden av ingredienssnobberi)
Tre deciliter rött vin (jag använder Kangarouge som matlagningsvin med gott resultat)
Fyra körsbärstomater
En halv deciliter vinäger, rödvins eller äppelcider funkar fint
En halv deciliter vatten
En halv deciliter kalvfond (Willy's funkar lika bra som Bongs!)
En matsket Maizenas mörk redning.

Till:
500 g Fettucine, Tagliatelle eller någon annan bred pasta (färsk).

Sallad:
Machésallad
Resten av körsbärstomaterna
Resten av valnötterna
Olivolja.
Balsamvinäger

Hantverket:

Fyllning:
Skär pancettan i små tärningar, lägg i en kastrull och låt sakta fräsa så att de släpper fettet.
När fettet har täckt botten av kastrullen, lägg i finhackad lök och fortsätt att fräsa på svag värme. Röran ska inte ha färg, den ska smälta ihop. Det tar cirka 5-10 minuter (beroende på tålamod).
Hacka salladskaprisen eller lägg i de vanliga.
Hacka rosmarinet och lägg i
Krossa nötterna (gärna med mixerstav) konsistens ska vara som ströbröd.
Häll i nötterna, rör om och skopa upp röran i en skål.
Skär osten i små tärningar (5-7 millimeter) och rör ihop med resten av röran i skålen.

Sås:
Häll rödvinet, vattnet, vinägern buljongen och sockret i samma kastrull där du gjorde fyllningen. Skär tomaterna i halvor och lägg i. Låt koka upp och koka till hälften återstår. Mosa tomaterna efter en stund.

Under tiden:
Dags att smaka på vinet. Kockens avslappnade humör skall underhållas av deltagarna. (kocken får gärna försättas på humör av t ex en drajja innan).

Sätt på pastavattnet - salt som medelhavet - och fyll lövbiffarna. Lägg på en matsked av röran, vik kanterna över och rulla ihop. Det går bra att fästa ihop med en tandpetare.

Stek ruladerna hastigt på hög värme så att de får färg. Häll redningen i såsen (garanterat klimpfri), lägg ruladerna i såsen och låt dem koka medan du häller pastan i vattnet. Färsk pasta, två minuter senare är den klar.

Någon annan får göra salladen, skära körsbärstomater, rycka stjälkarna av machésalladen, krossa valnötterna grovt och röra ihop allt. Häll på olivolja och balsamvinäger efter behag.

Häll av pastan och häll på lite olivolja. Lägg upp pastan på varma tallrikar, garnera med resten av fyllningen. Jag gillar att hälla såsen på pastan, men det ser förmodligen snyggare ut om man häller den över ruladen.

Varsågod och njut.

Imaginär kulturkrock

Jag stötte ihop med en äldre kvinna i tvättstugan, sannolikt född öster om medelhavet söder om svarta havet. Som seden är nickade jag och log, hon nämnde något om att glömma sin tvättid, jag log förstående och mumlade något.

Om man stoppar in kläder i tvättmaskinerna samtidigt, är det mycket sannolikt att man möts igen och igen den kvällen. Mycket riktigt kom hon ner när jag var i full färd med att hänga min första tvättomgång. Torkrummet är nästan mittemot hennes tvättstuga, så hon har full utsikt över vad jag gör. Jag ser henne röra sig, hon har en gul lång klänning som fladdrar runt i kanten av mitt synfält. Plötsligt ser jag att hon stannar till en lång stund. Jag kastar ett öga på henne och ser att hon närmast stirrar åt mitt håll med en lite undrande blick.

Jag förstår snabbt att det inte är mig hon tittar på utan på det jag gör. Jag är i färd med att hänga upp Dotters kläder - man kan inte missa att de är kvinnliga. Resten utspelar sig i min fantasi när jag tänker att hon förmodligen undrar varför det inte är Dotter utan jag som är nere i tvättstugan och att det sannolikt ur hennes synvinkel är en mycket exotisk situation.

Jag fortsätter det tänkta samtalet med att i huvudet förklara för henne att jag faktiskt hellre ser att Dotter sitter framför datorn och pluggar än att hon är nere i tvättstugan, och att jag inte tycker att man borde klara av båda sakerna, utan bör prioritera utbildning. Fortfarande i fantasin ser jag hennes ögon anta ett närmast misstroget uttryck för att sedan glimta till av avundsjuka. Ett annat, bekvämare scenario är att hennes ögon uttrycker samtycke...

Mat i dag: Pytt i panna med lätt bedagade korvar ur frysen (jag tänker inte avslöja hur bedagade för att inte bli anklagad för att servera otjänlig mat till barnen), helgens entrecôte, råstekta potatistärningar blandade med tärnat äpple och stekt ägg. Äpplet fick ett blandat mottagande. Son ansåg att det söta äpplet i den salta pytten gjorde honom förvirrad, vi diskuterade om det var bra eller inte och enades om "annorlunda". Dotter köpte det rakt av.

Askonsdag

Tack och lov för Internet som håller mig ett steg före - det var myycket länge sedan jag läste meningsbyggnad och det var inte ett av mina favoritämnen (märks det?). Son skall ha prov i satslära morgon och han är bra på vissa delar, förvånansvärt bra. Tyvärr är jag på en nivå under honom och vi körde helt fast på vilket ord som binder ihop två satser av samma slag. Dels blir det komplicerat eftersom ordklasser är något passé, det var aktuellt före jul och både satser och ordklasser ryms inte samtidigt i hans arbetsminne. När det kommer en fråga "vilken ordklass binder ihop satser av samma sort" är vi körda bägge två. Medan jag beordrar honom att läsa sitt material, smiter jag iväg till datorn och googlar på frågan. Jag hittar en fantastisk presentation som beskriver ordklasser ingående och kan sedan leda honom via konjunktioner till samordnande.

Askonsdag - jag blev utmanad igår att knyta en kulinarisk läckerhet till askonsdagen. Tyvärr visar det sig att askonsdagen är första dagen i fastan, så eventuella anknutna kulinariska läckerheter måste med nödvändighet vara frugala. Här är en: 1dl Mild yoghurt blandas med en matsked loppfrön. Vill man synda så här första dagen på fastan, kan man lägga i en sked svartvinbärsmarmelad.

Själv fick jag se bakad potatis till lunch och eftersom jag frostade av frysen igår, vet jag var de där lätt bedagade räkorna ligger nuförtiden, tillsammans med de lätt bedagade krabbpinnarna. Alltså köpte jag stor, mjölig potatis och blandade ihop turkisk yoghurt med majonnäs, dill, hällde i en dill-och-gräslöksdip och hackade ner alla bedagade skaldjur tillsammans med en kålrabbi som gav ett fräscht knaster. Enkelt att köra potatisen i fem minuter i mikron och 30 minuter i ugnen. Rena festen för barnen (särskilt när de dränker potatisen i smör också).

Hetvägg

Det är fettisdag - Mardi Gras. En gång om året vill jag gärna gå hela vägen med en semla, inte bara äta bulle och grädde. Först köper jag gammaldags gräddmjölk. Gärna den äldsta de har, då hinner det bildas ordentliga små gräddöar i den. Semla på konditoriet, självklart med mandelmassa. Jag häller gräddmjölken i en tallrik och värmer upp den i mikron till den är brännhet. Jag skär små snitt i bullen och lägger den i tallriken, ser hur den sjunker till botten och suger upp all mjölken. När den har nått botten är bullen helt genomdränkt, mjuk, nästan dallrande. Skeden sjunker lätt in i den våta degen och den varma massan bildar en närmast sensuell kontrast till den kalla grädden. När jag når mandelmassan, med små knuspriga nötbitar i, är det så nära klimax man kan komma.

Resa hem

Dimman på flygplatsen i Wroclaw doftar av stenkol. Det är inte obehagligt, i stället väcker det barndomsminnen från Prag. Det var mörkt när vi kom, det är mörkt när vi åker. Jag lyckades stjäla till mig 20 minuters promenad i centrum. Duggregnet stör inte, tvärtom förstärks färgerna på det nyrenoverade och fulheten hos fuskbyggena från kommunisttiden. På vägen tillbaka till kontoret gör sig världskriget påmint - gamla farbröder i sina uniformer, 65 år sedan de slogs...




Planet till Warszava lyckas under de 50 minuter det segar sig fram hitta exakt det varvtal hos motorerna som får tänderna att skallra - på riktigt.
Slutligen, efter oändliga 40 minuter upphör känslan av att sitta på en traktor i uppförsbacke och jag kan andas ut.

Resa

Planet skakar till, bryter igenom molntäcket, in i en annan värld. Moln uppifrån ser så... kompakta ut. Jag skulle inte bli förvänad om en isbjörn kikade fram bakom närmaste vita kulle. Det är så här jag fröeställer mig Antarktis kupiga istäcke. Vi vänder mot den purpurröda strimma som markerar väst, jag tittar på när den mörknar till djupblåsvart.

Till vänster sitter två damer med lång historia i bilbranschen. Den ena journalist, den andra inom marknadsföring. Jag tjuvlyssnar på lite skvaller, om chefer, om tidningsbranschen. Att sitta i ett flygplan är otroligt kontemplativt. Jag tycker om själva resandet, andrummet. Dessutom tror jag att jag tillhör den sista generationen på länge, som kommer att kunna resa obehindrat i den omfattningen.

Frankfurt ser mycket större ut på natten än på dagen. belysningen avslöjar den vidsträckta bebyggelsen utanför kärnan, som man annars lätt missar en dimmig dag. Vi går till en Australiensisk pub (!) och undviker knappt öl blandad med Sprite, jag tar ett säkert kort och beställer veteöl och får den med isbitar (!) Smörgåsen med biff, champinjoner och ost är däremot jättegod. Tillbaka på hotellrummet pratar jane Fonda perfekt Tyska på TV. Synd att jag inte förstår något.

Tankar över ett glas öl

Jag har sett tankesultanen. Han stod på busshållplatsen med sina attribut. En tjej och en storvuxen vän med krycka. De tre tonåringarna la beslag på hela bussen. Vännen spelade Akon (I wanna f-ck you) på sin mobiltelefon. Tankesultanen pratade högt, då och då drog han till sig tjejen och kramade henne. Han vågade inte kyssa henne mer än en gång, men han var tvungen så vännen inte skulle tycka han var en mes.

Annat hört på bussen hem: "Ååhh vad jag saknar lågstadiet, allt var så enkelt då" sagt av två barn som knappt hade börjat högstadiet.

Och jag då., jag tittar på mina gamla dagböcker, tänk att jag har skrivit i snart fem och ett halvt år (ja det hette dagbok och inte blogg på den tiden). Det hugger till i magen när jag ser att opersonligheten ökar, inte bara för att jag inte känner samma behov av att skrika i vinden, utan för att jag biter ihop om vissa saker som jag inte klarar av att hantera och som jag sätter lock på. Skit också. Jag som lovade mig att jag inte skulle. Och M förstås. En bra relation är något man kanske inte behöver hänga andra på näsan.

Så där ja! Nu sitter jag också i Googlegarnet.

Kött

Tumstjock med en underbar kappa av fett. Ingniden med salt, peppar och vitlök. Hastigt stekt på mycket hög värme, sedan ställd på högkant i pannan, på kappan så att den blir knaprig.
Den får vila på tallriken i ugnen några minuter medan jag steker den andra, rullar in lättkokta gröna bönor i pancetta och häller parmesan i palsternackspurén. Höga enkla smaker, i dag är det mat till vinet.
Att "bara gå förbi" systemet på Regeringsgatan är farligt. Vi gick förbi för att jag ville köpa något till min pappa som fyller år. Det blev en liten flaska Vin Santo (som förrresten gick åt på söndagens födelsedagsmiddag). Sedan råkade jag höra en ordväxling; en man med kotlettfrilla ville ha "något extra" varpå försäljaren sprang ner på lagret och kom upp med en flaska Sossó. Han berättade initierat om blandningen av Merlot och Refosco, om den kryddiga smaken och doften av fänkål. Kotlettfrillan ratade flaskan, men jag kan bara inte motstå en bra historia och M är inte den som håller emot, så vi tömde plånboken. Definitivt en av de bästa måltider jag har ätit!