Vardag

Jag rullar små italienska köttbular av kalvfärs, pecorino och mycket basilika, medan jag diskuterar Dotters historieprojekt om kvinnlig rösträtt i telefon. Var det en insikt om kvinnors värde eller helt enkelt nödtvång? Jag försöker ympa in en hälsosam dos cynism i tänket, utan att direkt skriva på näsan. Det är roligt.

Jag äter en hel del färs rå medan vi pratar, resten åker ner i en tomatsås som har puttrat på spisen en stund. Det blir morgondagens lunch och middag. Inspirationen till detta kom härifrån plus ett paket kalvfärs för halva priset.

Tre mil i sadeln i dag, 25.07 i snitthastighet. Det känns som om jag har plockat upp formen från i höstas och kan gå vidare. Nattsömnen blir bra av det här.

Note to myself

Om du nu belönar dig själv med en liten flaska Amarone Classico en gång till, gör inte - jag upprepar - inte bolognese till den. Pecorino, ja. Choklad, ja. Kött med rödvinsreduktion ja. Men att försöka balansera tomatsmaken så att den passar med det det där kraftigt russinaktiga. Faktum är att favvochokladen, den från Lindt med körsbär och chili var den absolut bästa matchen.

Snuvad på konfekten

Nu vet jag EXAKT hur de små barnen känner sig när de inte får ta godiset som hänger närmast kassan. På Kastrup hittar jag en flaska 15-årig Metusalem. Den är inte lika bra som den 25-åriga, men den är mer än bra. Jag plockar snabbt med den och ska just betala när jag blir informerad att det bara är för dem utanför EU!! Det är bara att ställa tillbaka den - suck - jag som redan kände smaken i munnen.

I stället går jag och köper Kålpölser, Danmarks svar på Salsiccia och Chorizo, grovmalda och köttiga med en hederlig saltig smak. När jag kommer hem klyftar jag morötter, persiljerot och rödlök, slänger ner några vitlöksklyftor, häller på rapsolja och lite rödvin, salt peppar och in i ugnen. Efter 20 minuter lägger jag på två korvar och låter dem grillas med i 20 minuter till. Det får bli lunch till i morgon. Eftersom det är sent, steker jag upp de andra korvarna och äter med senap och Labans grova bröd.

Tånårsliv

Bara för att få det extra tydligt - det röda i bilden är Sons kalsonger. Jeansen är nerhasade strax nedanför rumpan och hålls endast upp av den speciella glidande gången, en och annan gång påhjälpt av händerna.

Dotter har gått runt hela dagen med bara strumpbyxor i ett par ankelhöga jumpaskor och har följaktligen skaffat sig skavsår, förutom att strumpbyxorna är i trasor. Jag märker att något har hänt på de små vita plastbitar som likt blomblad ligger utspridda på dörrmattan där hon har tagit loss dem från plåstren. Hela kvällen turas vi om alla att slita loss små bitar ur de trasiga strumpbyxorna runt hennes ben, men inte förrän hon skickar mig att köpa nya "när du ändå ska gå och handla". Förresten så ringde hon i morse, kl 7 (hon börjar tidigt i dag) "Kan du dra ut kontakten till locktången, jag har glömt den i..."

Vi gör grillspett och hjälps åt för en gångs skull. Son har valt att rensa grillen före att skala potatis. Dotter lindar in torkade plommon i bacon till hoppande djävlar. Jag förkokar små lökar, squash och champinjoner i en brygd av vatten, salt, soja och lite äppelcidervinäger. Vi trär på spett tillsammans med billig vitlöksmarinerad flintastek som jag skär i bitar. Alla gillar flintastek, Dotter för att köttet är magert och jag för att det är fett runt om det magra. Alla får ut det bästa av det.

Jag har korkat upp en spanjor, ganska sällsynt när M alltid förordar italienskt och nu vi sakta börjar prova franska, men mitt nyfikna jag fastnade för blandningen av Syrah och Monastrell, som jag tyckte lät spännande utan att ha en aning om varför.

Det doftar tobak. Så mycket att jag ett tag får associationer till en väl inrökt restaurang, där tobak och utspilld öl blandas till en inte helt angenäm doft. Efter en kort stund försvinner det avslagna ölet och örterna börjar växa fram. Jättegott till grillat, lagom med frukt, men inte för mycket.

Spetten kompletteras med en tomatsås där jag smälter finhackad lök i olivolja - jättelänge. På slutet tillsätter jag tre vitlöksklyftor som bara fräser kort, salt, kycklingbuljong och mild chili. Sedan rör jag ihop detta med färska finhackade tomater och balanserar med socker och vit balsamvinäger. Man tar en smakbit, tar en klunk vin och känner efter. Är vinet surt, mer vinäger i såsen. Är vinet strävt, mer socker.

Spansk färskpotatis vänd i olivolja, parmesan och basilika får vara tillbehöret.

Jaherregud

När jag gick igenom min tid som jag ägnat åt arbetet, insåg jag att det har varit flera 50-timmarsveckor i April. Inte konstigt att jag sover illa. Det blir inte bättre av att jag tar över skolans arbete tid efter annan. I måndags körde jag algebra med Son och diskuterade morden i Rödby och deras inverkan på svenskars respekt för rättssamhället med Dotter ända fram till läggdags. Hur kul det än är och hur stolt jag än blir, är det ruskigt utmattande. Det finns faktiskt ett sätt att överleva detta - det krävs att man kompenserar den psykiska ansträngningen med en lika stor fysisk. Jag cyklar numera till jobbet varje dag. De två sista dagarna har jag dessutom fyllt på med 4 mil om dagen. Det är vad som behövs för att somna gott och sova till rimlig tid.

En annan sak som får mig att sova gott är att förlora sig i mat och vin. M jobbade på Vinordic och jag hade nöjet att för ynka 60 kronor gå genom vintunneln och sniffa på nässlor, melon, krusbär, körsbär, läder, sadel, cigarrlåda och allt möjligt annat som folk använder för att beskriva vinsmak med. Inte för att jag kommer ihåg särskilt mycket, men det var helt fantastiskt att gå runt och sniffa på alla de olika frukterna och örterna och jämföra dem med vinerna.

Som privatperson har man inte mycket annat att erbjuda än intresse och entusiasm. Det funkade fint. Jag köpte 5 smakkuponger och hade tre över när M och jag smått upplivade rullade hem. Trots det hade vi två stycken helt fantastiska sessioner, bl a med en föreläsning om italienska viner och en provning från "ordinarie" Valpolicella, genom 4 viner till en helt otrolig Amarone.

Jag fick också tips om lite viner som skulle släppas nu på fredag och som en riktig entusiast, var jag på plats (inte hängde på låset). Vin från Sardinien, var en favorit förra året, så givetvis är ett Vin från Argiolas intressant. Jag vet tillräckligt nu att anta att en tomatsås skulle fungera som bäst till. Jag ser framför mig en sås med lök morötter och persiljerot som grund. För att få upp kraft och fyllighet tänker jag kycklinglever.

Dock gäller det att tillgodose allas intressen. Barnen ville ha fläskfilé och kycklinglever orsakar ett utbrott av kräkljud. Snabb som jag är gör jag en deal. Son städar sitt rum, Dotter städar hallen, jag fixar särskild sås till dem.

Jag börjar med samma grund. Lök, persiljerot, vitlök och morot får sakta fräsa i smör och olivolja. I en annan kastrull låter jag rökt fläsk sakta släppa sitt fett. När fläsket börjar bli knaprigt, tillsätter jag lite ankflott, vrider upp värmen och slänger i den grovt skurna kycklinglevern. När allt fått färg, häller jag på lite Argiolas (det är tillräckligt billigt) och fyller på med hälften av grönsaksblandningen. I med hälften av en tomatburk (körsbärstomater).
Barnen får den andra halvan av tomatburken i grönsaksblanningen, utan lever eller fläsk.

Jag kryddar min sås med en halv kanelstång och lite peperoncino. Båda såserna får koka ihop i varsin kastrull.

Vinet - förresten helt underbart - först en doft av pepparmynta, lite mjuk lakrits och kryddor och en smak av klarbär och annan frukt, funkar helt - helt!- perfekt med min kycklingleversås. Jag balanserar syran med en gnutta balsamvinäger och kycklingbuljong.

Fläskfilé, det enda sättet att få den köttbiten intressant är att bryna den i en jättehet stekpanna och värma den sakta i ugn till 63 grader (gnid in med salt och peppar före). Medan den vilar, kokar jag färsk pasta.

Än en gång succé. Dotter påstår att det var den bästa tomatsås hon ätit (den smakar tomat) och jag hävdar att min med kycklinglever och fläsk var en av de bästa jag ätit (fyllig och simmig). Alla är nöjda med fläskfilén. Vi äter och tittar på "Talangjakten" och sedan "Jakten på den försvunna skatten".

An Obvious Family Moment.