lördag, januari 31, 2009

Fast food heaven

Phils grill serverar den absolut bästa hamburgare jag har ätit ute. Bara det faktum att man kan få den "rare" (och den är verkligen rare). Man blir tilldelad en färgad penna, ett formulär och får kryssa i vad man vill ha för topping (olika grönsaker chili eller lök) och "premium topping", jag väljer honungsmarinerad rökt bacon som är knaperstekt och en "texas sandwich" som består av två jättelika rostade bröd. Som tillbehör väljer jag "fried onion strips", långa lökstänger i underbart krispig frityrsmet.

fredag, januari 30, 2009

Hornets versus Nuggets




För för första gången är jag på basketmatch. Premiären sker i lilla arenan i New Orleans som bara rymmer 18.000 pers (den stora - Superdome - rymmer 70.000). Jag går storögt förbi stånden som säljer popcorn, alligator dogs, Jack Daniels,Tequila, öl, öl och åter öl. Till slut beställer jag en tallrik jambalaya, en flaska vatten och går in i den jättelika hallen. Knappt hinner jag få i mig jambalayan förrän alla(!) ställer sig upp för nationalsången. Det är USA på riktigt, man kan ta på stoltheten. Sedan börjar showen: Maskot, pom-poms, basket med orgelmusik, handklappning, Queen (we will rock you), det går inte att värja sig, så ointresserad av sport jag är, skriker jag mig ändå hes och ställer mig upp när CP3 sätter en av sina berömda trepoängare. Bredvid mig sitter en liten tunn gråhårig tant i Hornets' keps och skriker och viftar vilt tillsammans med alla andra. Små barn går upp och ner i gången tillsammans med sina pappor för att köpa chips eller sockervadd. Tonåriga flickor i höga klackar går efter köper mer öl i plastmugg till sina killar.

De som vill vara lite finare köper av försäljaren med låda på magen som skriker ICE cold MIllerBUD, MIllerBUD, MIllerBUD ICE Cooold. Hornets vinner med 94-81 efter två och en halv timme och vi går mot bilen under ett virrvarr av vägbroar där stålstöttorna formar ett surrealistiskt landskap direkt taget ur något apokalyptiskt framtidsscenario.

torsdag, januari 29, 2009

Öde gator

Som boende i sverige är det en självklarhet att man tar en promenad efter en ansträngande dag, särskilt om kvällen är ljum(!) som en försommarkväll och syrsorna spelar i buskarna.
Jag är absolut ensam! Trottoarerna är öde, ingen är utanför huset. I området där jag går kör man fram bilen så nära ytterdörren man kan, ofta så att den blockerar gångvägen.

Jag minns buffén på Mandarin House i Lakeside shopping center och går dit. Utvecklingen har gått framåt. I stället för bara Rootbeer, finns nu även öl att köpa. Jag undviker de inhemska sorterna och beställer en Tsingtao. På buffén finns som förra gången ångande högar av tigerräkor, jätteräkor, kräftor, krabbor i alla former; kokta stuvade stekta, friterade. Jag äter skaldjur tills det börjar klia i munnen och går sedan över till pekingankan, General Tsos kyckling och sesamkyckling. Är redigt mätt, men hittar ett stånd med sushi som är svår att motstå. Tar några rullar med avocado och tonfisk, en omelettkorg med friskt grönt sjögräs och några nori med laxrom. Det som slutligen får mig att avstå från mer är åsynen av de andra gästerna. De flesta ser ut att sväva - bakåtlutade för att balansera magen, med oproprotionerligt smala ben, oftast klädda i någon form av tält. Den framtiden vill jag inte vara med om.

Jag promenerar hemåt, den här gången möter jag faktiskt två joggare och går ända till randen av Lake Pontchartrain där jag lyssnar en stund på vågorna och ser bilarnas röda och vita lyktor sväva över vattnet på den fyrtio kilometer långa bron tvärs över sjön.

tisdag, januari 27, 2009

NOLA revisited

Det tar en och en halv timme i boskapsfållorna på Dulles att få komma in i the great country of freedom. Under tiden visas vackra landskapsbilder med glada människor, ofta i cowboyhatt på stora skärmar ovanför folkmassan, bara så att man inte ska tappa sugen. Mina fingeravtryck läggs till i registren, jag blir avfotograferad och noggrant utfrågad. Integritet? Pyttsan! Till slut blir jag tillönskad en trevlig vistelse och går vidare på min oddyssé. Väskan som man måste ta in i USA manuellt är borta och planet jag skulle tagit har hunnit lyfta. Här visar sig USA från sin bättre sida, Homeland security har redan bokat om mig till en annan flight och väskan kommer snabbt tillrätta - på Arlanda har man har glömt att checka in den till New Orleans så den finns i ankomsthallen i stället för transit och transporteras till mig på 20 minuter.

Jag får tillbringa tre extra timmar på flygplatsen, upptäcker att även i US kan hamburgarna vara vidriga (men fries med majjo och lite salsa är mums). Dessutom går inte planet direkt till New Orleans utan mellanlandar i Charlotte, en stad jag inte ens visste existerade. Nitton timmar och fyra landningar senare är jag framme och upptäcker att väskan inte kommit med. Det är bara fascinationen inför det faktum att jag är först i kön av fem till förlustanmälan (det var typ tio väskor på bandet) och att kvinnan som skriver den så uppenbart måste få göra saker i sin egen takt hindrar mig från att få ett utbrott. Klockan ett lokal tid är jag framme och slocknar som ett ljus trots att det är kallt i rumet och jag inte har några kläder.

torsdag, januari 22, 2009

Döda-djur-ben

Fläsklägg för 14 kronor kilot är fullständigt oemotståndligt. Enda problemet är hur jag ska lura barnen att äta ett dött-gris-ben med en centimetertjock, mycket synlig svål. Allt går att lösa, det här receptet har rätt klang - Thai har positiva konnotationer hos båda. Fläskläggen blir trivsamt brun och såsen härligt simmig och sprängfylld av smak. När jag serverar plockar jag loss de helt fettfria bitarna innanför svålen och lägger upp dem till barnen tillsammans med ris, gröna bönor, inlagd ingefära och chilisås. De får själva hälla såsen på riset. Inte ens när jag berättar vad det är svalnar entusiasmen. Resten av såsen används i dag som marinad för de revbensspjäll jag tänker grilla i morgon.

måndag, januari 19, 2009

Pannkaka

Fläskpannkaka är något som båda barnen uppskattar massor, trots Dotters "nyttiga" inriktning. Som oftast försöker jag utmana mig själv (och dem) och sätter lite knorr. Det blir fransk fläskpannkaka och i stället för lingonsylt gör jag coleslaw och hämtar inspiration härifrån. För att få lite färg, lägger jag i den sista näven frusna tranbär i stället för morot (lingonen är slut), förväller den finstrimlade kålen, och skär tunna äppelstavar. Jag ersätter majonnäsen med smakrik rapsolja och saltar. Något som får följa med är den gröna pepparfrukten som kontrasterar med äpplena på ett intressant sätt. Tyvärr får själva ordet coleslaw båda att dra öronen åt sig och jag får nästan allt för mig själv.