Ett blått ögonblick

Det doftar multna löv i parken. Jag går med långsamma släpande steg, låter de gula och röda löven prassla runt benen. Det är så skönt att jag tar ett varv till. Det har varit livligt i min del av verkligheten i dag.
Stinas kyckling på extrapris får utgöra grunden i dag. Balkongen är fortfarande fylld med trumpetsvamp sen i lördags. Jag tar ett par nävar, slänger i stekpannan tillsammans med en avdankad zucchini och vitlök tills all vätska kokat in så att den kan dränkas i sky, lagom till kycklingen är klar.

Stekt strömming med syrligt mos

Lokala Coop har billiga strömmingsfiléer och jag har en bit trött blomkål kvar som behöver användas. Lite rotselleri i moset neutraliserar den inte så häftiga blomkålsdoften. 2-3 portioner.

400 g blomkål
300 g strömmingsfilé
50 g rotselleri
2,5 dl mjölk
1/2 dl turkisk yoghurt
Kallpressad rapsolja
Salt
Vitpeppar
Några centimeter purjolök, den gröna änden.

Sätt mjölken på uppkok och riv isär blomkålen i små bitar innan den går i kastrullen. I med sellerin i bitar och låt småkoka i 25 minuter.

Hetta upp en stekpanna, lika blandning smör och rapsolja. Vänd filéerna två i taget i en blandning av mjöl, ströbröd, salt och vitpeppar, lägg omedelbart i stekpannan. När stekpannan är fylld, är det dags att börja vända på strömmingarna i lugn takt. lägg de färdiga filéerna i varm ugn.

Sila av blomkålen och sellerin, blanda med yoghurten. (Ta mindre om du vill ha mindre syrligt.) Kör till mos i matberedaren. Krydda med salt, vitpeppar, lite kallpressad rapsolja är gott. Blanda moset med finhackad purjolök. Strö lite över stömmingen med.

Gott till middag och morgondagens lunch.

Riskor

Det här var mumsigt förra året. Man kokar svampar som normalt är oätliga, lägger in dem i ättikslag och njuter av dom som tilltugg till öl, drinkar eller champagne. Gärna med italienska korvar eller skinka.

Min fritidssyssla

 
I dag bytte jag roll från gårdagens fysiklärare till evangelist i samhällskunskap.
 

Längtan

 
Idag, i bil på väg till dagens utbildningsinsats stod svamparna och vinkade längs vägen. Träden hade lyft fram de vackraste färgerna ur det gröna.

Jag vill löpa till skogs.
 

Mera mat

I dag får jag dela mitt vin med fruktflugorna. En klädkammarlagrad Bordeaux från 2004, ingen ska tro att flugorna blir illa behandlade hemma hos mig,

Av någon obegriplig anledning hade lokala butiken ett par förpackningar Hjortchorizo till extrapris. Jag visste inte ens att det gjordes chorizo på hjort, men var givetvis tvungen att pröva. Som ett sammanträffande hade svampbeståndet i skogen på en dag bytts ut från herr Sopp till fröken Trattkantarell och Rödgul trumpetsvamp. Dessutom snubblade jag över ett osannolikt stort fält av svart trumpetsvamp (jag har geotaggat stället hurra för den nya teknologin).

När jag hade matat svamptorken gjorde jag en liten inventering:

Jordärtskockor, muscatpumpa, västerbottenost.
Ttrumpetsvamp, apelsinskal, enbär, korv.


Jag kokade upp jordärtskockorna och lät dem koka i fem minuter innan jag hällde av vattnet.
Under tiden, rostade jag pumpa skuren i tärningar i ugnen på ganska hög värme. När skockorna svalnat lite, skrapade jag av skalet (det var lättare att ta sig runt knölarna), skar även dem i tärningar och blandade med pumpan. Blandningen fick sedan rostas i cirka 20 minuter till.

Jag fräste upp några krossade enbär i smör och hällde rejält med grovhackad trumpetsvamp över. Medan svampen fräste ihop, hettade jag upp en stekpanna och stekte korven på mycket hög värme. När den fått stekyta, hällde jag den stekta svampen i stekpannan och lät allt puttra på låg värme, tills korven var nästan genomstekt. Lite apelsinzest, vitpeppar och salt får vara med de sista minuterna.

När pumpan är mosig och jordärtskockorna fortfarande halvfasta tar jag upp formen ur ugnen och blandar frikostigt med riven Västerbotten så att allt blir en krämig massa.
Lingon och kallpressad rapsolja blir garnering i dag också. De bittersyrliga bären är definitivt värda mer än att bara sluta i lingonsylt.

Som en extra blinkning åt Emmajävlaboda - jag tror det hade funkat perfekt med ett småländskt isterband i stället för hjortchorizo.

Fredag

När jag läser om Skavlans gäster på bussen hem, blir jag nästan förbannad. Vem är intresserad av Benny andderssons son? Och advokaten till Norgemördaren? Det är en annan sak klockan nio, med hjärnan nedsaktad av ett alldeles jättegott vin, så känns det helt ok (eller - till slut orkar jag inte byta).

Efter veckans jobb känner jag ett absolut behov att ta mig ut i skogen först. Jag plockar på mig kamera och två påsar - en för den tunga svampen, en för den lätta svampen, gränslar cykeln och sticker. Skogen är lika ymnig som förut. Jag hittar blodriska, perfekt att kombinera med gårdagens lammfärs.
Jag blandar lammfärsen med rivet bröd, apelsinzest, saften från en halv liten apelsin, ägg, salt och vitpeppar.
En palsternacka och lite muscatpumpa skärs i stavar och kryddas med spiskummin och salt. Frikostigt med rapsolja över, sedan in i ugnen. Kocken unnar sig nu ett glas Sangiovese från klädkammaren innan han ger sig på att hacka en redig hög blodriska. Kallpressad apsolja i pannan (den gräsiga smaken och doften) inte för hög värme. Efter att riskan sakta fräst en stund, ner med hackad schalottenlök, ordentligt med med vitlök och krossade korianderfrön. till sist, när riskan är klar, en liten näve lingon från frysen.

Stek en redig biff av lammfärsen och lägg upp allting. Jag hade några kvistar timjan ovanpå när det var klart.

Åhh, tänk på att riskan innehåller mycket färg. Det märks inte minst dagen efter...