onsdag, juli 03, 2013

Katharsis


Det finns en del personer som jag alltid känt mig hedrad av att känna och få umgås med.

Dom är inte många...

Men du är en av dom...

Det har alltid varit så
.


Det här är en VÄN som skriver till mig. Vi träffas nästan aldrig och när vi träffas så hinner vi ofta inte prata. Men när vi talar kan det mycket väl hända att världen ställs på kant.

Vi talade om svårigheten att känna sitt värde. Jag berättade om det tuffa i att rensa själen från onödiga tankar på svek och orättvisa, om saker man inte kan påverka och nattliga dialoger med mig själv.

När orden så kom, var det som om de skapade en öppning. Allt det jag tänkt i huvudet kunde äntligen sjunka ner i hjärtat. Ett tag kändes det som om det blev överfyllt och jag var tvungen att avsluta. Fortfarande, dagen efter, skriver jag det här med tårar i ögonen. Bra tårar. Nödvändiga tårar.

Behöver jag säga att ovanstående är ömsesidigt? Tack som f_n! Du vet vem du är.


Annars då? Jo, livet tar på nytt en hel del plats och jobbet tar som vanligt en hel del plats. Sommaren kommer att (för)bli fantastisk :-)

1 kommentar:

magda sa...

WOW... <3