torsdag, januari 31, 2008

Stuvade ägg

Stormen Tuva rumsterar runt knutarna, rör om på min balkong och försöker på vargavis pusta och frusta för att ta sig in i stugan. Själv sitter jag trind och trygg innanför väggarna och sväller efter den sista äggrätten. Jag har berättat om den förr, man gör en lös béchamel, pocherar ägg i den, kryddar med citron och doppar surt grovt rågbröd i. Bara för att ni ska ha ett mått på måttlösheten, jag har nu på tre dagar gjort av med 12 ägg. Även Dotter fick två i dag. Hon har inget internet hos mamma och jobade här med något skolarbete. Naturligtvis utan att äta. Som samvetsgrann Pappa, svängde jag ihop en omelett åt henne. Bra för hennes blodsocker, särskilt som jag vet att Mamma inspirerar den tunna ungen att bara äta sallad.

För övrigt fick jag mitt ordförråd utökat med två verb i dag: Pitcha och boomboxa.

onsdag, januari 30, 2008

Det blir aldrig som man tänkt sig

I måndags fick M och jag en inbjudan att få flyga fritt till Nice över helgen. Lagom till vi bokat hotell och tagit ledigt visade det sig att flyga fritt inte var flyga fritt - intressant sväng.

Vi tog ett rådslag och kom fram till att varken sällskapet eller upplevelsen var värda pengarna. Ledigheten på fredag däremot, den kvarstår. Liljevalchs är inte så illa det heller.

Som tröst i dag blev det omelett på franskt sätt. Bara ägg, lite vatten och en gnutta salt. Ner i pannan och dra med en gaffel i botten när omeletten börjar stelna så att den blir veckig. Vik ihop innan den stelnat helt så att innandömet blir krämigt. Det går bra att fylla den med något. Jag tog mjukstekt lök, finklippt persilja och nymalen svartpeppar. Enkla, rena smaker.

tisdag, januari 29, 2008

Rest-följa john

Eftersom M var kraftigt förkyld i lördags var vin inte att tänka på. De flaskor som ligger här behöver både doftas och smakas för att komma till sin rätt. Hon ville ha något som "slog igenom barriären", alltså var Chili ett perfekt alternativ.

Barnen fick den vanliga köttfärsfräset, guacamole och grönsaker. De har för länge sedan tröttnat på Tacos, jag har tröttnat på smulberget och fläckarna som uppstår när en taco krossas och hamnar på golvet. Numera kör vi alltså mjuka tortillas, alla blir nöjda och ingen behöver förstöra stämningen.

Själv ville jag lite mer, så jag hittade högrev i frysen och gjorde chili på riktigt, med ancho och guajillo, spiskummin och kanelstång. Jag hade också i kycklinghjärtan för att få en kraftigare smak. Det blev sk-tgott, så receptet följer längre ner.

Nu till saken. Det blev förstås över. Bland annat en skål med bönmix som bara Dotter gillar (inte Sönerna), chili och guacamole.

Jag gick ut lite löst på måndaglunchen och avslutade chilin tillsammans med avocadoröran och lite bulgur. Återstod bönröran. Jag lyckades få tag på lite fläskfärs till billigt pris (kort datum, vem bryr sig) och gjorde någon form av ungersk/arabiska frikadeller, kryddade med vanlig kummin, spiskummin och paprika. För att få frikadellerna saftiga och hålla ihop, blandade jag dem med finkornig bulgur, kokt i buljong och citron samt stekt lök. De överblivna bönorna åkte i såsen tillsammans med en halv burk Ajvar Relish, en lök till och frusen grön paprika från förra året. Tro't eller ej, man kan göra väldigt god mat utan att ha spetsingredienser.

Det blev tokmycket sås. Så mycket att jag kunde använda den i dag, när jag hittade en platta med 24 ägg för 5 kronor! Jag kan inte! Upprepar, kan inte gå iväg från ett sånt erbjudande. Vad gör man med ägg och chili/tomatsås? Givetvis Huevos Rancheros. Den överblivna såsen, extra spiskummin, några ringar inlagd jalapeño och massor med persilja, även den överbliven från helgen. Den funkar faktiskt i fint stället för koriander, bara man tar ordentligt. Jag har aldrig ätit huevos rancheros, men kommder absolut att göra det igen. Uj uj.

I morgon? Det blev faktiskt två frikadeller kvar och tillräckligt mycket sås till en lunch. Morgondagens kvällsägg får jag fundera på.

lördag, januari 26, 2008

Äntligen bytt

Tre timmar innan jag skulle ta flyget hem, kom väskan till hotellet. Intressant att en normalt så självklar sak som att byta kläder kan kännas som en lyx. Sålunda omklädd åkte jag till flygplatsen, checkade in väskan igen som den optimist jag är och flög hem. Tror ni inte att väskeländet kom ut sist av alla!
Fick med mig en artonåring hem också. En mörk skönhet som heter Caol Ila. Vi kommer strax att inleda en kärleksaffär.

torsdag, januari 24, 2008

Blott och bart

Japp, här står man i Amsterdam med endast kläderna på kroppen. Väskan har nämligen försvunnit på vägen och ingen information eller väska har hörts av på det senaste dygnet. Oroande - och lite klibbigt.

söndag, januari 13, 2008

En dag 2008

Jag väcks halv tio av att solen tränger sig in i sovrummet genom nerdragna persienner. Bredvid mig ligger "Solstorm" som jag somnade ifrån tidigare i natt, en förvånansvärt fängslande bok. Jag tar upp den igen, och släpper den inte förrän den är färdigläst två timmar senare.

Det fina i kråksången med tonåriga barn, de vaknar inte före tolv om ingen väcker dem vilket gud förbjude, åtminstone på en söndag. Solen är kvar när jag går upp och jag bestämmer mig snabbt för att ta ut cykeln på en sväng. Väcker barnen och informerar, ber dem laga sin egen lunch (wow, det har fortfarande inte mist nyhetens behag) och far rakt in i den bländande solen med Madonnas loungeremixar i lurarna, "My Paradise".

Kommer hem tre mil senare med värkande bak (bättre än värkade rygg) och tar med barnen på första besök till Mamma som vid det här laget varit hemma en vecka. Pappa har gjort ett andra försök att baka tjeckiska flätade julbröd och lyckas denna gång - förra gången var det små platta tegelstenar - både han och Mamma är fullt sysselsatta att visa sig själva och omvärlden att de klarar sig på egen hand, något jag förstår och känner igen, men som skrämmer skiten ur min bror - undrar varför.

Vi får med oss lite domedagsstämning hem, Pappa ger jorden maximalt 400 år innan den blir som Mars. Risken är stor att han har rätt, men kanske är det inte det mest uppbyggliga att förmedla till två individer i början av sitt liv.

När Barnen har gått, sitter jag en stund och njuter av ensamheten. Frivillig ensamhet i lagom stora doser är en njutning jag har skaffat mig smak för under livet efter skilsmässan. Från början skrämmande, är det något jag i dag skulle sakna om jag blev utan.

torsdag, januari 03, 2008

Nyårsmums

Och gott blev det - särskilt lammet alltså. Så här gjorde jag:

Först skar jag ur benet ur steken. Hurra för vassa knivar förresten. Efter att benet var borta, fortsatte jag att skära i steken så att den rullade ut sig till en remsa. Köttet ska bli ungefär 4 cm tjockt. När det var gjort, gjorde jag två snitt på längden, så att det bildades fickor i köttet. Jag utgick från den tunnaste delen i mitten och utåt. Fickorna var vända åt varsitt håll.

Sedan gjorde jag blandningen. En Salsiccia (fortfarande den italienska sorten) skinnas och smulas sönder i en matberedare, tillsammans med två matskedar ströbröd. Jag hade som sagt en stenhård foccacia som jag malde sönder, likaledes i matberedaren. I med en tesked krossade fänkålsfrön, en pressad vitlöksklyfta och en näve hackad mejram. Till slut rörde jag ner en matsked fin olivolja. Pepprig är bra.

Sedan är det dags för knytandet, det gäller att knyta, även på kortsidorna så att fyllningen stannar inne. Till slut bryner jag steken runt om i en mycket het stekpanna så att den får ordentlig färg, in i ugnen på 150 grader ända till innetemperaturen är 70 grader (den blev röd inuti).

Jag hade jordärtskockgratäng, (hälften mjölig potatis, hälften jordärtskockor) och mjukkokta grönsaker glaserade i olivolja och honung.