onsdag, maj 29, 2013

Resedagbok IV

 

En familj med tre döttrar slår sig ner i tågsätet bredvid mig. De pratar en väldigt underlig italienska, tills jag inser att de är portugiser.
Jag har ätit en sista frukost på lägenhetens balkong. Det är strålande sol, utsikten över  Colosseum är hänförande. Vid mina fötter växer stora stånd av rosmarin och timjan. Jag kan inte låta bli att klappa dem och drar in doften i ett långt andetag.
Tåget är hett, men det gör inget om jag får svettas lite, all sol och värme är av godo just nu. Tåget stannar på varje station, det är slitna industrier, stenhus, en svart man pratar med en ung itelienare med ett litet barn i barnvagn, det motsvarar inte klichén av italienaren som en rasisitisk kvinnohatare. Mellan stationerna vinstockar, vinstockar och vinstockar. En och annan villa eller till och med slott syns på de runda kullarna som hålls på lite avstånd. Långt innan jag blir uttråkad, efter två timmar dundrar tåget in över Via Liberta bron och vi är framme,



Venedig slår till omedelbart. Jag kommer ur järnvägsstationen och drabbas av en myllrande folkmassa, en kupol och en bro överfylld av människor. Det ilar till, både av lust och irritation. För mycket folk! Jag vägrar andra forstkaffningsmedel än fötter, köper omedelbart en karta och går genom de smala och vindlande gränderna till hotellet. Det är nog inte mer än drygt en kilometer, men det tar en timme. Det finns inget raka spåret i Venedig.
Hotellet är helt fantastiskt beläget vid ett pyttelitet torg, granne med en kyrka invid en gränd där man når båda sidor om man bara sträcker ut armarna. En kanal skär av andra änden av torget. Jag är genomsvettig efter promenaden, men byter snabbt till shorts och sandaler och ger mig ut. Går och går.



 Hittar ett underbart litrt torg, där endast italienska hörs. Sätter mig i solen, tar en öl och en smörgås. Lyssnar och försöker förstå. Två unga män sitter och diskuterar var de ska äta. Den ene surfar på Google, för att hitta bra restauranger, den andre ringer samtal för att boka. Det går inte så bra, först efter fjärde försöket lyckas de.




På kvällen hittar jag en fiskrestaurang lite vid sidan av de värsta turiststråken. Normalt blir de glada om man bokar för kvällen, men här blir jag anvisad att komma när de öppnar vid sju. När jag kommer halv åtta, är restaurangen full.  Mängder av kypare rusar runt med tallrikar och vinflaskor. Jag står bredvid vinkylen och får en bra titt på det som bjuds. Bara vad som finns där skulle få mig att  vänta en timme om det behövdes. Jag har också full utsikt på skaldjuren och fiskarna som plockas upp från en enorm disk fylld med is. Det står gaslågor modell större campingkök  med puttrande pastasås, där kyparna stannar till och slevar över pastan, nästan i förbifarten. En gråhårig man utför en sorts dans flera gånger  när han snurrar runt ett hörn med två, tre tallrikar i händerna. En storvuxen hovmästare med bakåtkammat grått hår och vit jacka vakar över allt, blinkar åt mig och andra i kön, fixar bord, pekar, nickar, signalerar med ögonbrynen. Det här gillar jag! Jag får bord och äter en överdådigt bra fiskmåltid. Inte gratis, men heller inte dyrt.


Inga kommentarer: