Resedagbok III

 Dagen efter regnar det igen. Jag hämtar ut tågbiljetten på järnvägsstationen och går sedan och sätter mig på ett café utanför Colosseum, dricker kaffe, väntar på att regnet ska sluta och betraktar folklivet. Någon visslar God Save the Queen om och om igen medan han dukar borden i grändem nära mig. Efter ungefär fem minuter byter han till Marseljäsen. Jag hinner gå innan han bytt till något annat.

Min italienska är minst sagt begränsad, men den fungerar! Jag hade en oförglömlig stund med en vinhandlare. Han kunde vin, men inte engelska, Jag är nog bättre på vin än italienska, men vi tog oss fram och jag gick därifrån med två vinflaskor, båda  "particolare". Annars börjar folk prata engelska efter första påseendet i värsta fall tyska.

Efter tolv, är molnen borta och värmen kommer. Jag byter kläder till sandaler, t-shirt och uppkavlade thaibyxor och sedan går jag. I gränderna, längs floden som nästan svämmar över, upp på kullen där jag har en vidunderlig utsikt, dyker ner till gränderna igen.

 Lagom till halv fem når jag Piazza dell'Erbe, nära Julias hus och en marknadsplats. Här sätter jag mig på en solig plats och tar en Aperol spritz, nästan mitt i marknaden.

Nu känner jag att jag har nått semesterfart. Jag går förbi Julias balkong, mer för att jag måste, men det är ett riktigt spektakel. Folk trängs, kvinnor viftar från själva balkongen och vissa 'tecken på kärlek' är rätt äckliga, man har satt fast massor av tuggummin på en vägg.
Efteråt letar jag upp de mest övergivna gränderna och strosar sakta åt det håll de ser vackrast ut. Det är inte svårt - Verona är galet vackert.