Knappt hann vi slå oss ner med varsin öl förrän Rickard Wolff damp ner med mycket yngre krushårigt sällskap vid bordet 20 cm bredvid. Inte för att jag har någon aning egentligen, men jag passar ändå på att retas med M om att det inte bara är mansgrisar som jagar lammkött. Det kändes i övrigt också att ville man ägna sig åt kändisspotting, var Rival ett mycket bra ställe.
Senare gick vi till Matkultur och fick som vanligt en alldeles jättegod och intressant mat. Kycklingen i kokosnötssås serverad med bananblad var absolut perfekt och mina röda-lins-bullar även de med kokosmjölkscurry och någon sorts chutney var gudomliga. Till min lätt skadeglada förtjusning lyckades servitrisen spilla ut min öl, ner på en kvinna nedanför (vi satt i baren och tittade ner på de andra matgästerna) som ett ögonblick trodde det var mitt fel.
"Invasion" var otroligt gripande. Vilka bilder av utanförskap, vilka härliga exempel på hur olika verkligheten är, beroende från vilket håll man ser på den. Wow. Under tiden vi tittade på pjäsen puttrade en Stracotta här hemma. Köttet så mört så det nästan faller sönder, sås som får en att stöna, serverat med polenta stekt i olivolja.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh, efter ett drygt år som hemma mamma till två barn kände jag plötsligt en OTROLIGT stark längtan efter att gå på restaurang!
Villervalla, du har rätt i att jag försöker äta om inte nyttigt så fiberrikt, men framför allt gott;-) Du kommer aldrig läsa om matvete eller råris hos mig (been there done that). Och det jag äter på restaurang vill jag inte känna att jag kan göra bätte hemma:-)
Mifflan, jag vet hur det är, första gången efter barn är en närmast religiös upplevelse (även om den är blandad med oro)
Skicka en kommentar