söndag, april 07, 2013
Dansar för mig själv
Även om man bor i förorten, så är det inte långt till stora staden. Jag tog fasta på det när lördagsTV nådde ett nytt bottennapp och det kändes som en bra idé att röra på sig lite. Det var mycket lärorikt. Jag fick bland annat se hur man öppnar en Sam Adams med en Iphone. Det verkade inte vara första gången. På vägen hem såg jag också De Mest Förstorade Läpparna I Norra Europa. De satt på ett väldigt litet ansikte.
Södra teatern är lite av en favorit. för många år sedan brukade jag gå dit med Inga-Lill, på klubb Dakkar och lärde mig älska västafrikansk musik. Den kärleken håller i sig än.
Det kändes lite busigt att sticka in till stan vid tio, ställa sig och titta en stund för att sedan bara kliva in i massan på dansgolvet. Jag är 55 jag skiter i om någon ser mig dansa ensam och tycker det är patetiskt. Jag mådde bra av det.
I dag tog jag en lång promenad med lektion 10 och 11 i italenska.
– A che ora vorrebbe pranzare?
– Al le due?
– No, non al le due, al le tre.
– D'accordo!
Efteråt gick jag och hälsade på mamma på korttidshemmet där hon är en vecka medan pappa är bortrest. Hon blev glad och pratade mycket. Inga ord man förstår dock.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Wow... vilken känsla det måste vara! Bara slänga sig in, liksom!
Ledsamt med din mamma, men fint att hon ändå blev glad... Hon känner igen dig?
Det känns som om tänket är i stort oförändrat, men instrumenten för kommunikation utslagna. :-(
Så förfärligt sorgligt. Stroke?
Så förfärligt sorgligt. Stroke?
Japp, förra året vid den här tiden :-(
Skicka en kommentar