Den absolut sämsta raden på flygplanet måste vara rad 20. Där möts matvagnarna efter att ha gått från var sin ände av planet drygt en timme efter start, totalt blockerande gångarna. Vi kommer dessutom inte åt toaletten förrän efter en timme eftersom vagnarna är exakt så breda som gången och hindrar all passage.
När vagnarna är framme är alla smörgåsarna slut, det enda som är kvar är små Snickers. Stewarden har i alla fall vett att drabbas av dåligt samvete och vi får varsin Snickers gratis. Efteråt kastar vi oss till toaletten och hinner precis tillbaka innan parfymvagnen sätter igång.
Det är helt ok, jag påminner mig om att resan dit och tillbaka kostar mindre än vad det kostar att köra till Göteborg.
Vi landar på Madrids flygplats med en duns. Hungriga letar vi rätt på ett ställe som serverar smörgåsar med skinka, serranoskinka. Vi köper två var och njuter av den söt/saltiga smaken på vägen till nästa gate.
I kön till Lissabonplanet står en ung kille i keps, jeans med bak som slutar vid knäna och läser "Vår man i Havanna". Väl på planet sätter han sig i sätet framför, bredvid en extremt trendigt klädd Portugis och inleder inom kort en konversation på bräkig amerikansk engelska. Han skrattar ofta - huh huh höhöhöhööö - och berättar om sin reslust, flygplatser han har besökt och om sin flickvän som inte delade reslusten och därför nu är en ex-flickvän. Skrattet förföljer oss hela vägen till Lissabon. Portugisen upprätthåller samtalet och båda verkar få något ut av det.
Hemma har det lokala haket monterat ner uteverandan under dagen. Rökarna står nu utanför dörren och beter sig som i rökrutan på skolgården.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar