Är lite lätt brännskadad i halsen av Lammvindaloon som jag åt till lunch tillsammans med en liten (men våghalsig) grupp. Det var lite av en utmaning, vi svettades, jag hade droppar i mitt korta hår, men vad gör man inte för att utmana omgivningen och för att nå någon form av lyckoberusning när kroppens egna endorfiner försöker häva smärtan i munnen. Det hindrar inte att jag häller upp en Benriach (numera rund och fin i smaken), andas in rökdoften som påminner om röken från rostade kastanjer i Lissabon, sätter mig i soffan och tar en klunk och ett djupt andetag.Snart ska jag ta tåget in och ta en öl på Mården (eller nåt annat ställe) skönt! Det är det eller sängen, just nu föredrar jag en bar, på något sätt känns det bättre att fylla sig än att sova bort tiden.
Var och såg Jim Jarmuschs senaste, med Bill Murray (namedroppingvarning) "Broken flowers" Den höll precis vad den lovade, en berättelse i maklig takt, bitvis absurd, alltid vacker och den utspelade sig både på duken och i mitt huvud - bättre kan det inte bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar