Aahh, jag har sett det förr, den kosmiske trädgårdsmästaren slår till med en köldknäpp först för att göra träden lite vimmelkantiga och få dem att lossa på stjälkarna. Sedan följer hon upp med vind och vatten.
Plötsligt är alla löven borta från träden, jag hinner inte plåta de där vackra höstbilderna som jag såg i söndags och det är en lika stor överraskning varje år. Kanske hinner jag vada genom torra löv som rasslar så där skönt som jag älskade när jag var fem. Plötsligt är löven härnere i stället för däruppe (eller därnere i stället för häruppe om man bor som jag) och det är berett för vinter.
På spisen står riktig höstmat. Den lätt unkna doften av pumpa blandas med olivolja, vitlök och färsk oregano, plockad från balkongen.
Pumpasoppa från Ecuador är det som får mig ner på jorden i kväll. Ibland undrar jag vad det är som får mig att svara ja, när folk frågar om jag är beredd att gå vidare med en uppgift som är nästan omöjlig och som jag just nu undrar om jag överhuvud taget har fallenhet för. Det har varit mycket motgångar och få uppskattande ord på sistone, just i dag kände jag att det nöter på självförtroendet och jag måste fundera på om det är värt det (jag vet redan nu vad jag vill att svaret ska bli). Mat är bra. Mat är omedelbart resultat och garanterad tillfredsställelse. Skönt.
Medan soppan blir färdig, sitter jag i soffan med knädatorn i knät och TV i bakgrunden. Inser att kulturprogrammen håller på att få samma utbredning som matprogrammen. Tvåan visar kulturnyheterna, sedan Babel direkt följt av Format och i morgon kommer Kobra. Det funkar bättre som bakgrund än dokusåpor. Just nu ser jag en oriental (Kei Takemura) testa Heisenbergs osäkerhetsekvation genom att kasta sig mot en glasruta. Teoretiskt sett skall hon kunna passera genom den eftersom materia till största delen består av tomrum, även om sannolikheten är minimal. Det gick inte den här gången (heller).
Nu soppa, med olivolja ringlad över och Pyramidbageriets Speltbröd medan jag tittar på Kommissionen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar